Gaia har börjat prata. Mycket och högljutt.
Hon har börjat i ottan så fort hon har sett att jag har lyft ena ögonlocket. Mest har det varit pip, ett evigt pipande. Hon har svansat framför fötterna på mig dagarna i ända och pipit så jag har snubblat fram var jag har gått.
Igår ökade pipet till rena liturgin, och både Håkan och jag började verkligen undra.
Hon har inte ont, det är inget sådant. Jag trodde fram till ikväll att hon hade hittat på ett nytt hyss, att hon upptäckt att hon kan prata och blivit förtjust.
Hon är en väldigt sprallig och uppfinningsrik hund så tanken var inte orimlig.
Jag har också gjort tappra försök att spela in alltihop men då har hon tvärtystnat, blängt surt mot kameran som har stått på videoläge och bytt rum.
Ikväll ramlade poletten ner.
Poppy började nämligen också pipa, först lite diskret men sedan allt intensivare.
I flera dagar har Poppy rantat omkring med en pipleksak i form av en gummihantel, en leksak som hon helt har ratat tidigare.
Håkan har lattjat jättemycket med henne och tagit gummileksaken och tryckt ihop den så att den har tjutpipit och sedan slängt iväg den. Poppan har rusat efter och räddat den var den än har hamnat. Varje gång.
Hon brukar i regel inte apportera, så det har varit lite besynnerligt.
Ikväll började hon snurra i soffan bredvid Håkan. Hon hade allt schå i världen att komma rätt så att leksaken hamnade där hon ville...bredvid tuttarna.
Då fattade vi.
Poppan är skendräktig, och antingen är Gaia också det eller så sympatiserar hon bara.
Ingen av pälstjejerna har varit skendräktig tidigare, så ikväll har jag suttit och googlat och läst om hormonsprattet.
Man rekommenderas att ta ifrån tiken surrogatvalpen, i detta fall gummihanteln. Den kan tydligen stimulera skendräktigheten.
Oj så svårt! Jag har inte hjärta att ta ifrån henne valpen, hon bäddar och snuttar och håller på. Lämnar den inte ett ögonblick.
Håkan undrar hur pappan ser ut om valpen ser ut som den gör he he...?
Jag tror jag avvaktar och ser om det blir värre eller inte. Det borde gå över av sig självt om några veckor tycker jag.
Det här är ett helt nytt fenomen för mig, så är det någon som läser det här och har något tips så tas det tacksamt emot!
Och lite skamsna kom Håkan och jag överens om att sluta behandla valpen som en leksak. Tänk så vi har kastat runt den de här dagarna och skrattat när den har pipit och Poppy har gjort så roliga miner. Nu förstår vi bättre. Förlåt lilla gumman.
%20(2).jpg)
28 kommentarer:
Jag tyckte det lät rätt gulligt. Fast egentligen är det ju inte det. Det är ju så synd om henne när hon går där och försöker göra det bra för sin unge. Tänk hur det kan bli ändå. Det finns ju faktiskt människor också som blir skendräktiga (eller vad man kallar det då, skengravida?).Usch så hemskt. Hoppas det går över av sig själv så ni inte behöver vara så grymma och ta ifrån henne "valpen".
Nämen! Vilken fantastisk insikt! Pluttan! he he två skendräktiga ujujuj - de brukar bli sura och slöa, har man otur kan de även få mjölk i juvren. I dessa lägen rekommenderas mycket motion!
Poppys blick där hon håller leksaken är bara underbar!
Jag skulle inte heller ta från henne valpen. Hon skulle ju bli helt förtvivlad, stackars liten. Det går ju över till sist av sig själv i vilket fall. Det är förstås pipandet som stimulerar mest.
Så fort jag läste att Gaia går runt och piper tänkte jag faktiskt på skendräktighet! (Man har väl läst James Herriot!)
Oj! Jag har bara hört talas om det inte varit med om att någon hund jag känner varit det...
Men lilla Poppan vilket stök med den där knasiga "valpen"!
Vår Roxy är väldigt förtjust i mjukisleksaker. Men än så länge har hon inte varit skendräktig.
Finns det nåt man kan göra om det händer? Eller är det bara hormoner som ska få spöka klart?
Minns jag inte alldeles fel, hade vi en stövare som blev skendräktig och t.om. fick mjölk i juvret!
Och när jag bodde på landet, kom en liten kattunge en natt och kröp intill mig och började suga på mitt ena bröst.
Jag lovar, jag hade lätt kunnat bli skendräktig jag med, ååå, jag fick såna moderkänslor för den där lilla kattungen som låg och trampade och sög.
Mitt ex däremot, fann inget roligt i det hela ..-(
Vår hund var aldrig skendräktig så jag har inget bra svar att ge. Men jag tycker inte ni ska ta bort leksaken. Låt hon "rota på med den", det går över efter någon vecka. Hon är så fin på bilderna! Och är en skendräktig brukar det "smitta av sig" till den andra.
Åh, jag looog åt din historia! :)
Vi har aldrig haft en skendräktig tik (däremot dräktiga tikar på riktigt..), men jag har förstått att det är inte helt ovanligt förekommande. Tikarna kan till och med få mjölk i juvren. Jag har heller inget svar att ge vad man kan göra åt det - det kanske bara är att låta "dräktigheten" ha sin gång. Det måste ju gå över nån gång! :)
Till alla: Det var skönt att ingen tyckte att vi skulle ta ifrån henne surrigatvalpen! Det hade jag helt enkelt inte kunnat.
Som flera har påpekat så finns det en risk att hon får mjölk i juvren och har man otur så kan det leda till juverinflammation.
Men då skulle man ha bra otur tycker jag.
Vi låter pälstjejerna vara, och vi kommer att hålla koll på om de får mjölk.
En annan sak som också stämmer med det jag läste igår kväll, det är att bägge två äter himla dåligt sedan några dagar. Det är tydligen ett vanligt symptom.
Skönt att veta så jag slipper oroa mig för det också...
Ni skulle höra hur det l å t e r på stationen!!!!
Förmodligen lider de inte alls, det är ju mysigt att känna sig moderlig. Jag såg ett videoklipp på en liten chihuaha som hade fått moderskänslor för en stoppad djurleksak, stor som hon själv, och absolut skulle ha den med sig in i sin lilla övertäckta rottingkoja med alldeles för trång ingång. Hon puffade och knuffade och drog, och lyckades till slut. Där inne låg hon sedan och gosade.
Men så gulligt!
Mycket motion har jag hört då små damer blir skendräktiga. Men själv har jag ju en hanhund och slipper just det problemet :)
En alldeles ovanligt fiffig uppfinning av moder natur! I vilda hundflockar är det bara alfatiken som får valpar. Skulle hon av någon anledning förolyckas eller rentav gå i sin, så fanns där en hel hoper andra, skendräktiga tikar med mjölk i juvren, som kunde ta hand om hennes valpar. Därför brukar tikar löpa samtidigt om man har flera, och således bli skendräktiga samtidigt. Jag tycker det är alldeles underbart!!!
Men hur skulle leksaken/surrogatvalpen kunna förvärra skendräktigheten? Dina fina tikar skulle ju bli helt galna om du tog den ifrån dem. Precis som en mamma som man ryckt ett barn ifrån. Nej, låt dem hållas du. Och kasta inte valpen ...
Haha! Håkan has got a point! Hur ser pappan ut? Ha he (pappan alltså) got big balls???
Vilken läcker egyptisk figur du har i hallen! Kan man få vet något om dess historia?
MEN! Jag kan ju inte skriva längre. "Har han " skulle det stå. Suck!
ab: Jag blir inte riktigt klok på om de lider eller ej, de är klart stressade i alla fall.
Och när de piper så låter det långt ifrån muntert. Jag får skaffa öronproppar om jag ska kunna arbeta.
mossfolk: Det stämmer nog, mycket motion ska dom ha under den här tiden.
Mira: Ja, naturen är helt fantastiskt inrättad, man blir så imponerad. Av det du skriver så förstår man ju varför de blir skendräktiga samtidigt.
Kesu: Jag tror dom menar att tiken blir mer och mer motiverad när hon har tillgång till surrogatvalpen, och det skulle stimulera mjölkproduktionen.
Men att ta ifrån henne gummihanteln skulle ju vara samma sak som att slita ifrån henne en riktig valp. Hon upplever den ju som riktig, så det är som sagt otänkbart för mig att göra något sådant.
Figuren är en "Tutan Podenco" som jag och några kollegor gjorde till stora Sthlmshundmässan i Älvsjö för några år sedan. Den stod i rasmontern för Podenco Ibicenco, en ras som härstammar från det gamla Egypten. Vi hade byggt upp en hel gravkammare med stenpelare och en massa spindelväv och en och annan orm ;)
Montern fick tredje pris, och jag behöll Tutan.
Du är klok som en pudel. Klart det är så det funkar. Men som sagt: donät take her baby away.
Är det den rasen som kallas faraohund? I så fall har jag klappat en sådan. Gjorde ett jobb om folk som har hundar med sig på jobbet, och faraohunden följde med matte till Länsförsäkringar.
Bevare mig väl! sa Tutanchamon. Vilket roligt jobb att anlitas av Stockholmsmässan för en hundundställning! Kul också att ni fick pris! (Förstår varför!) Du gjorde helt rätt som sparade Tutan. Han pryder sin plats i stationshuset och så vakar han över Poppan med vappen. Det känns tryggt!
Kesu: Nej, men Faraohunden härstammar också från Egypten. Om du bildgooglar på podenco ibicenco ska du få se ett mycket originellt utseende, speciellt på strävhåren! Och de kan skutta som kängurus!
Ja, så är det naturligtvis, att den store TutanPodenco vakar över mor och vappe :D
Blir det för odrägligt och de får mjölk så kan veterinären hjälpa till med medicin så att det går över, det är tydligen inte så dramatiskt säger min kompis tikägaren.
Själv har jag bara haft hanhund, han piper istället varje gång någon tik inom en kilometers omkrets löper ... vi var inte riktigt sams på nätterna ibland.
"Pep" skulle det förstås var. Två år sedan han gick hädan och jag pratar fortfarande om honom i presens. Vänjer man sig någonsin vid att vara före detta hundägare?
PGW: Tack, det där lät betryggande, då tar vi det lugnt helt enkelt och låter detta ta den tid som krävs.
Nä, har man en gång haft hund och gillat det, då är det nog svårt att vänja sig vid livet utan hund.
What an interesting and touching story, Christina. I guess dogs behave like people and sometimes "catch" things from one another, though what I've heard of is not pregnancy but a group of women who live together getting their monthly at the same time. I am comforted by PGW's comments, too, that if it gets difficult, you can always call the vet and maybe medication to help.
annie
Hej Christina. Tänkte delge dig om två hundars skendräktighet. Den ena är min hund Normas och den andra är en god väns tik.
Några vekor efter Normas första löp i sommras så blev hon skendräktig. Först märkte vi att hon verkade låg och åt dåligt (hon e annars ett riktigt matmonster!). Sedan började hennes tuttar växa och hon blev lite kal vid tuttarna. En dag satt jag och klämde lite på tuttarna och det kom då ut mjölk! Så efter det försökte jag klämma lite då och då eftersom mjölkstockning kan ske när tikarna får mjölk i juvrena och det gör tydligen ont. Däremot märkte vi inte att hon skaffade en surogatvalp. Inte heller höll hon på att bädda som tydligen också är vanligt.
En gods vän tik blir också skendräktig. Hon blir låg, bäddar och får mjölk i juvrena. De var till vetten under detta i samband med något annat och då uppmärksammade vetten detta och klämde ut mjölk ut tikens juver. Hon sa att det finns läkemedel mot skendräktighet (lanastop heter det)och hon rekomnederade dem att ge tiken lanastop till nästa skendräktighet eftersom det tydligen kan vara besvärande för tikar med skendräktighet. Nu har min vän dock bestämt sig för att strunta i Lanastop eftersom hon anser det mer naturligt med skendräktighet än att ge hunden läkemedel. Det stod även att kunde få några biverkningar också.
Vidare har jag läst att skendräktighet kan eskalera och bli värre och värre med åren. Hoppas detta inte är fallet med Norma. Hon gick ur sitt livs andra löp för några veckor sedan. Tuttarna har inte blivt nämnvärt större denna gång.
För vissa blir problemen med skendräktighet så stora att de väljer att kastrera sina tikar. Har också hört/läst att kattungar/katter som snuttar på tikar triggar igång skendräktighet och förvärrar den hos vissa tikar. Tänkte då att kanske surgogatvalpen också triggar skendräktigheten?
För övrigt är det grymt bra med nätet, man kan ta reda på tusan allt!!!
Gullig e hon Poppan i allafall med sin lilla gummivalp!
Eftersom vi bara har haft tikar i vår familj har den där terrorn varit ett stående inslag i min uppväxt.
Det brukar gå över efter någon vecka. Som andra har sagt här, kan de även få mjölk i juvren.
Surrogatvalpar, i den mån våra hundar haft sådana, har vi aldrig brytt oss om att ta ifrån dem, utan de har fått hållas. Däremot har de inte fått sno säcktäcken och annat till att boa med. Där gick gränsen!
En del tikar boar flitigt under skendräktigheten och tar då precis allt de finner användbart för att bygga bo åt sig och valpkullen.
Som sagt, bit ihop och håll ut ett tag, för hos de flesta tikar går det över av sig självt. Skulle damerna bli extremt jobbiga eller hålla på för länge kan du lyfta på luren och tala med veterinären om saken. Har förresten ett svagt minne av att äldsta taxtiken understundom fick piller för att vi skulle få lite nattaro.
Ett tillägg, Skulle kunna tänka mig att problemen då skulle kunna vara just besvärande smärtsamma mjölkstockningar?
Vidare läste jag också, (som någon skrev tidigare), att man vid skendräktighet kan motverka/minska det hela genom massa extra motion.
annie: Yes I have heard the same and even experienced it myself, getting the monthly at the same time as close workingmates ;)
Emma: Stackars Norma som fick det redan efter första löpet!
Jag har träffat på några stycken under årens lopp som har haft tikar som blivit skendräktiga efter vartenda löp. Och även hört talas om några få som har fått kastrera eftersom tikarna har fått juverinflammation gång på gång.
Jag har ingen aning om hur ofta tikar får stora problem av sånt här, men varken Poppy eller Gaia har varit skendräktiga förut (de är 6 år) så jag håller tummarna för att det är en engångsföreteelse.
Jag håller också tummarna för att Norma slipper bli skendräktig den här gången, och att det var en engångsgrej för henne med.
Ingen av våra hundar är svullna runt tuttarna, så det verkar bara vara en allmän rastlöshet och snuttande med valp.
Jo, valpen kan säkert trigga skendräktigheten men jag låter naturen ha sin gång. Tycker det känns oerhört grymt att ta bort den.
Visar det sig att hon får ordentliga problem - ja, då kanske jag tänker annorlunda nästa gång men än så länge ringer inga larmsignaler.
Ja, nätet är fantastiskt med sitt informationsflöde :)
Staffan: Oj, har ni haft så många tikar som varit skendräktiga? Vilken osis.
Jag har haft flera tikar förut, men ingen har visat några tendenser så det känns lite fascinerande det hela.
Jag ska lyda ditt råd att inte ta bort surrogatvalpen och att bita ihop. Kanske skaffa öronproppar?
frågan är om det är en bra eller dålig skendräktighet hon har? om hon mår illa? oroar sig en massa? är nöjd med valpens far? en gummihund, hur najs kan ha va liksom? njä. kanske kommer hon när allt kommer till kritan va rätt nöjd att det inte blidde nån liten minipopp. eller minigai.
det tror och hoppas jag på!
HEJ!
en fundering... om man inte ska avla på sina hundar är det faktiskt bättre att kastrera dom. Eftersom vi lever i ett för hunden, onaturligt tillstånd, blir deras skendräktighet (i det här fallet) en påfrestning (även om det är "gulligt") på kroppen då den stressas, med ev ljuverinflamation mm. Ursprungligen handlar detta beteende om att tikarna genom skendräktighet kunde vara med o sköta om flockens alla valpar, som surrogatmamma helt enkelt.
Bland nutidsmänniskor blir hundar tyvärr förmänskligade, men de är först o främst DJUR.
allt gott till Dig och Djuren!
Ella
Ella: Om det här med skendräktigheten skulle upprepa sig så skulle jag absolut överväga en kastrering, men gudskelov verkade det här ha varit en ren engångsföreteelse.
Tack ändå för rådet!
Skicka en kommentar