Några undrade över bilden på domherren i bildspelet nedan.
Det hände en tidig marsdag för några år sedan.
Jag satt och jobbade och så plötsligt hörde jag ett *tjong* i ett fönsterglas.
När jag tittade ut så låg det en domherre på rygg på marken strax nedanför.
Jag kastade på mig jackan, motade jaktivriga hundar i dörren och rusade ut.
Tog varligt upp domherren i tron att den var död, men då vände den sig om illa kvickt och satte sig helt normalt, men väldigt groggy, i handen. Jag hade jackan på mig så jag hade det varmt och bra, så jag satte mig på backen och lät domherren ta den tid den behövde.
Som tur var så hade jag av en lycklig slump kameran i jackfickan, så jag lirkade försiktigt fram den och passade på att ta några bilder med vänsterhanden.
Det tog kanske en kvart innan den kvicknade till så pass att den flög och satte sig på en gren i den gamla syrenen och blinkade förvirrat mot omvärlden.
Efter ytterligare några minuter flög den sin iväg.
Vilken känsla att ha en sån här pippi i handen...och att kunna titta på den så nära. Se alla detaljer på det lilla underverket.
.jpg)
25 kommentarer:
Men gud vad läckert!
:)
De här bilderna påminde mig om farfar. Han satt ofta på terassen och matade talgoxar och blåmesar med ost direkt ur handen.
Som jag tränade på att vissla sådär som farfar gjorde för att de skulle komma. Och oj vilken lycka när till slut en liten modig vågade sig fram till mig :)
Otroligt fin och söt.
Så fin! Och så ser man så bra hur stor den är i förhållande till handen. Skönt att det går lite långsammare i bildspelet nu. Jag blev också snurrig. Blir fortfarande inte klok på vad bilden innan domherren föreställer? Börjar man se fel, så blir det bara fel hela vägen. Precis som i På spåret. Så snälla säg, vad är det på bilden? År det ett fågelbo med taket av och vad finns därunder? Är det fåglar, fiskar? Eller kanske något mittemellan? ;^)
Men så spännande!
Stackars liten, vilken tur den kunde sitta och värma sig lite i din hand och vilken t u r att du hade kameran i jackfickan.
De är sannerligen små underverk!
Aha,så gick det till. Vad skönt att det gick bra. Domherrar och för alldel damer tillhör mina favoriter.
Vilken fantastisk känsla det måste ha varit att få hålla den i handen så där. Vad vackra domherrar är. Vilken evinnerligen tur att du hade kameran med dig så du kunde föreviga tillfället.
Denna vinter har det klarat sig men förra var det helt hopplöst med störtdykande blåmesar mot altandörren. 5-6 körde på huvudet i glaset, alla bröt nacken sånär som på en som jag klarade.
Svårt att hitta en förklaring till varför bara blåmesar och endast altandörren, då där är tre rutor på rad.
mvh R
enAnnan: Nu vet jag inte om du menade pippin eller gyozan som jag tipsade dig om ;)
Mossfolk: jag har också några riktigt trädgårdsintresserade vänner som har handtama fåglar i sin trädgård, doch ej domherrar. Jag tror att domherren är en väldigt skygg föågel av naturen, så därför var det ett andäktigt ögonblick att få hålla en i handen.
Din farfar måste ha varit en tålmodig och fin person.
ab: :)
Jessica: Bilden innan domherren i bildspelet föreställer vårt fågelbord där jag håller på att fylla på med solrosfrön. Du gissade alltså helt rätt, för fröna var ju mittemellan kan man väl säga?
Marskatten: Ja, vilken tur att den piggade på sig, och gissa hur glad jag blev när jag kände kameran i fickan :D
Panter: Mina favoriter med, både herr och fru :)
Cicki: Ja, den där kvarten glömmer jag inte i första taget. Det var en fantastisk känsla att sitta så med domherren. En nästan sakral känsla.
Renée: Det finns såna där rovfågelssilhuetter att klista på besvärliga fågelfönster, det kanske kan vara en lösning?
Ursäkta all stavfel men jag har feber...
Den lille domherren kanske var berusad av..våren? Som den här sidensvansen var av rönnbär...
http://smulansblog.blogspot.com/2006/10/en-skadad-eller-full-sidensvans.html
Jaha så gick det till. Vilken tur att det gick bra för den och att du hade en kamera till hands när det hände! :-)
Krya på dig!
Men åh, vilken glädje att få hålla en domherre i sin hand. En av de sötaste fåglar jag vet.
Helt underbar bild!
Förra våren hade ju en liten star-unge ramlat ner från boet på tegeltaket i Halland.
Jag gömde den under min skjorta och den vilade mot bröstet .., å, jag kände mig som en fågelmamma av bästa sorten.
Sen kom PV hem, lyfte bort 12 tegelpannor, klättrade upp mot lille herr eller fröken Stare och lade den i boet ..-)
Vilken härlig känsla det är att hålla en fågel i sin hand.
Jag vet inte om jag hade vågat...
Men hur rädd jag än är för dem så vill jag dem inget illa.
För något år sedan hade vi fågelungar, Pilfinkar, som åkte kana i stuprören innan de kunde flyga och det lärde sig vår katt fort.
Hon gick omkring med dem i munnen. Hon har inga "huggtänder" kvar och skadade dem inte. Men jag tvingade henne spotta ut dem, en efter en, och tvingade maken att klättra upp på taket till hängrännan där de bodde och lägga tillbaka dem, en efter en...
Tack, så skönt att få veta vad den där bilden föreställde.Visst, fröna är förstås mittemellan. :)
Ta väl hand om dig och sitt nu inte uppe för länge och blogga. Du har ju feber. Kram från Söder!
Ja, det måste ha varit härligt att få se denna vackra fågel på så nära håll. Och också att hålla ett litet liv i sin hand, det är en väldigt speciell känsla.
Fåglar som flyger in i verandafönster har vi haft problem med i sommarstugan (inte i Stockholm!). Har satt uppe en tunn vit gardin på den värsta sidan, och det funkar bra.
Länge sen jag såg en domherre, förresten. Dom är väl inte så vanliga i Stockholms innerstad kanske. Tyvärr!
Härligt! min man var med om samma upplevelse fast det var på sommaren och en blåmes som flög in i sommarstugefönstret. Han tog en närbild på den när den står bredbent och yr på altanen - även den piggade på sig och flög sen iväg.
Magiskt! =)
Kul att hitta hit till din blogg Christina!! må gott, kram
My
Hur står det till på stationen? Hög feber eller? Och hur mår vappen och pälstjejerna. Nu är vi ju många som undrar.
Fast håll dig i sängen om kroppen säger så!
Friskhetsönskningar kommer från Provence! Courage!
det är såå häftigt när naturen hamnar inpå husknuten. ibland går det inte lika bra som för din vackra fågel, men dom gånger det sker är det är verklig livsglädje!
The memory of that bird in your hand will last all your life, Christina. Thank you for letting us share such a precious moment. A gift and it lifts our hearts.
annie
vackert,,magiskt:)
En sån upplevelse, det är ett exempel på att leva i nuet. Att ta tillvara allt i stunden, så fin fåglen var.
Kramar
Åh så många fåglar vi försökt rädda genom åren. En del har vi klarat och andra har stilla insomnat. Den senaste som jag hade i handen var denna: http://miansblogg.blogspot.com/2007/10/sidensvans.html
En gång när jag var liten så hade vi pysslat om en skadad mes av något slag en hel dag. Den hade suttit på verandan och vilat sig och vi sa att NU så flyger den iväg snart. Mycket riktigt så gjorde den det, men den kom inte många meter ut i trädgården innan en sparvhök, som förmodligen suttit och spanat på den, högg klorna i den. Onekligen ett snöpligt slut på vår rehabinsats...
Skicka en kommentar