Digital kitsch

Igår satt jag och lekte och följde den här tutorial-videon på YouTube och försökte omvandla foton på pälstjejerna till akryl- eller oljemålningar.
Inte för att det ser ut som några målningar precis, men en jäkla skillnad blev det.

OBS! Klicka på bilderna annars ser ni inte effekten riktigt!

Google-sökningar

Idag var Jan Guillou sommarvärd, och han spelade den här sången och berättade att han tyckte att den var bland det vackraste han visste.

Gissa om jag blev förvånad när jag upptäckte att mängder av människor har googlat på just den sången idag och hamnat på min blogg eftersom jag skrev ett inlägg om den ryska folksången för en tid sedan.
Hade jag inte själv lyssnat på herr Guillou så hade jag blivit ännu mer förvånad kan jag tala om.

Bara för skojs skull har jag pillat ihop ett collage på herr Guillou som Don-kosack.

Bloggpaus

Ritbordet, våren och privatlivet pockar på tid och uppmärksamhet, så jag tar en bloggpaus men tänker väl blogga lite då och då i alla fall, men inte lika intensivt som jag har gjort tidigare.


Den här bokens deadline är passerad för länge sedan, så nu måste jag få den klar innan jag kan syssla med något annat.
Bokens huvudperson är en flatcoated retriever, och som förlaga har jag fått en massa foton på stiliga Cola av den här snälla bloggaren.


Det här är gammskolans version av Photoshop. Bilden hittade jag någonstans på nätet och snor den helt fräckt bara för att jag tycker den är så rolig.

Till er som tittar in här ibland önskar jag en riktigt fin fortsättning på våren och sommaren!
Vi ses!

Samma hus och samma VÄDER...

Min vän och kollega Jessica skrev i en kommentar till Stockholmskällan:

Lustigt att du skriver om gamla Stockholm nu. Vi var ute och gick igår, på Södermalm uppe vid Åsöberget och hittade gator vi aldrig tidigare sett. Och då har vi ändå bott på Söder i 30 år!

Och så skickar hon över ett foto från Lotsgatan på Åsöberget och tillägger:

Det såg väl precis likadant ut då. Samma hus och samma VÄDER. Det är något att tänka på!


Efter att ha läst Jessicas kommentar så satte jag igång att åldra hennes foto och monterade in det på en sån där gammal fotokartong som fotograferna använde förr.
Det skulle kunna vara taget i slutet av 1800-talet - samma hus och samma VÄDER.

Stribergs keramik går en ny era till mötes!

Johnny som har den eminenta bloggen stationsvakt har en post idag som liknar den jag har (messmörsbilden), detta kom vi underfund med idag.

Johnny tycker att jag borde kontakta en kruktillverkare för denna, min moderna version av de gamla grekiska vällustfaten. Ekivoka och lite snuskiga, kallar Johnny den grekiska keramiken, men jag håller på vällust jag ;)

Eftersom min bästa vän i byn är en skicklig keramiker, som ibland har framkastat idéer om ett ev samarbete, föreslår Johnny att jag photoshoppar lite så att hon kan bilda sig en uppfattning om vår kommande gemensamma succé.

Så här ser min säljidé till Bi ut:

Vi kan tillverka fatet i olika storlekar. En storlek passar väldigt bra att sälja in som idrottspris eller nå't, som på den här bilden. Man riktigt ser hur glada pristagarna blir över att plötsligt bli ägare till detta unika fat från Striberg.


Den här damen pekar uppfordrande mot fatet i skyltfönstret och uppmanar sin partner att han kan skita i bling-bling och annat bjäfs, det här är vad hon vill ha!


Man kan inte ens gå på krogen utan att råka ut för Stribergshysterin. Det ryktas om att det finns ett begränsat antal.


Det finns alltid de som struntar i trender. Här är det en grisbonde i norra Skåne som har fått ett fat som födelsedagspresent men skickat ut det till grisarna.

Ett annat hundöde - Django

Jag har en vän, Kiddo, som bor på en gård i Småland med man och tre spanska hittehundar av podencoblandras.
För lite över ett år sedan läste hon på en hundhjälpsida från Lanzarote, ett upprop att hjälpa en grupp hundar som stod på en avlivningsstation. De skulle alla avlivas innan julen 2007 om de inte fick adoptörer.

Så här skrev hon i ett mail den 7 dec samma år:

Nu befinner jag mig i det välsignade tillståndet att jag står inför att göra en enorm skillnad i en hunds vardag och liv. Det ger mig en obeskrivlig tillfredsställelse !
Hunden som det gäller har funnits eller finns (?) på en avlivningsstation.
De står i 6 kvadratmeter små celler, ihop med massor av andra hundar.
Inget dagsljus når in till dem. En gallerdörr och resten betong.
Drösvis med podencos skall avlivas nu när jaktsäsongen är slut.
Den 23:dje dec. stänger den aktuella avlivningsstationen under 2 veckor, och inför den ledigheten avlivas alla hundar som då befinner sig där.
Det sliter i mitt hjärta !! Men åtminstone en av dessa fantastiska hundar som nästan berövats livet och det mesta av dess glädje, ska få uppleva en skillnad !
Det gör mig GOTT !

Det här är hunden som Kiddo föll för.



Tyvärr för Kiddo så hade inte hundorganisationen på Lanzarote något samarbete med någon svensk förening, så det uppstod en hel del problem hur hon skulle få hem hunden.
De samarbetade emellertid med Tyskland, så till slut bestämdes det att hunden skulle sättas på flyg till Bremen.

Det hela var väldigt osäkert,mailväxlingen med Lanzarote gick trögt, Kiddo var förtvivlad och jag gjorde små collagebilder i Photoshop och skickade för att muntra upp henne.
Den här skickade jag innan det blev klart med Bremen. Django skulle fixa flygresan till Kiddo på egen hand var tanken.



Sen när det blev klartecken för flygningen till Bremen, från Lanzarote, så gjorde jag det här collaget och skrev:

Gaia har efter lite rattande med öronen lyckats få in Djangos sändnings-frekvens. Han meddelar att han fick lite problem med skärmen så han har bytt tranportmedel till ett litet propellerplan. Imorse nådde han Portugals kust och befinner sig just nu över Castelo Branca. Det går långsamt men han tror absolut att han ska hinna fram till Bremen i tid.



Och Kiddo satte sig i sin bil och körde hela vägen till Bremen och hämtade hunden som med nöd och näppe slapp undan döden, hunden som numera heter Django.

Imorgon ska jag berätta hur han har det idag, smålänningen.

Lek i Photoshop

Håkans systerson, som jag är stolt moster till, har vuxit upp till en stilig ung man. Jag passade på att ta några porträttbilder på honom under julen, och nu har jag suttit och lekt lite i Photoshop, lagt på filter, ändrat ljus och färger så att det ska passa att lägga in i Tizians renässansmålning av en ung man.
Et Voilà - Christian målad av Tizian och moster!
Klicka gärna på bilden.