Oväntat besök

Under bloggtorkan har det funnits situationer då jag verkligen hade velat blogga.
De här bilderna kommer från ett sånt tillfälle.
När man som vi har flera Peugeotbilar stående framför stationen, gamla som nya, så stannar det ibland till en entusiast eller två.
Vi fick ju en motor på det sättet till Napoleon, om någon kanske minns det celebra stationsbesöket från Borlänge?

Hur som helst, förra året stannade det till en kille vid två olika tillfällen utanför stationen och knackade på.
Första gången höll jag på att ramla baklänges, för utanför stod en gengaskonverterad Peugeot 504 pick up. Gengasbilar har jag bara sett på film förut, men här fanns en i verkligheten, och som tuffade och gick dessutom.
Staffan från Gräsåsen har fixat med sin pickis själv, och bilderna är tagna av den lilla ajfånen.
När Staffan sätter fart på bilen så ryker det som från ett ånglokomotiv och ser liksom inte nutida ut.

Jag upphör aldrig att fascineras över människors kreativitet.

Helg i Hova

Gaia i röd väst till vänster om Eva

I går åkte vi ner till Hova för att fira Eva som fyllde jämna år.
Eva och jag har känt varandra sedan 20-årsåldern och kan varandra utan och innan snudd på.
Vi är båda lika hundtokiga och Eva har en flock hundar som hon kan gå lös med nästan varsomhelst.
Eva har flyt och litar på sina vovvar.
Själv är jag världens pjoskismatte och tror att mina hundar ska bli överkörda så fort de sticker iväg, eller vargdödade eller vad som helst lika gräsligt.
Evas flock gör att jag vågar testa med Gaia igen, hon som en gång i tiden gick så bra lös men sen började vara borta i timmar, tills jag fick nog och kopplade upp henne för gott.
Det går hur bra som helst, Gaia gör avstickare men kommer igen....och igen.

Här utfodras fem hundar i full sämja i Eva kök, alla är så vänliga mot varandra, inget tjafs och inga morranden.

Vi åker förbi Napoleon för att lämna läderremmar och Claes har fått på kapellet. Kapellet hör egentligen till en 404:a, så det passar inte riktigt som ni kan se. Så småningom ska det sys om så det kommer att se helt perfekt ut.
Jag tycker redan det ser perfekt ut, så himla snyggt! Som taget ur en filminspelning med tanke på  både bilens och kapellets patina, väntar mig nästan att Jean Gabin ska sticka ut huvudet ur framrutan och vifta lite franskt med kardan.
Jag kan knappt fatta att den här bilen är på riktigt.

Sen kommer vi hem och jag funderar på var jag ska placera fågelbadet jag gjorde nere hos Bi.
På marken eller kanske på en sockel?

Napoleon - min drömbil alla kategorier.

En gammal kämpe fastfrusen på en skogslägda utanför Burträsk 2009

Bilden ovan föreställer mitt första möte med Napoleon och det var sannerligen inte kärlek vid första ögonkastet.
Jag stod på en skogslägda utanför Burträsk tillsammans med Claes och stirrade på ett fastfruset vrak och undrade vad jag gjorde där, och ångrade djupt vad jag hade utsatt gode vännen för på den här bilhämtarturen.
Jag kände mig inte lite galen.

Utanför stationen 2011

Napoleon, som är döpt efter en tidigare ägare som faktiskt hette Sixten Napoleon i förnamn, blev hämtad förra våren med trailer av Eje och Bosse från Västergötland. Nu skulle Napoleon få vård och ansiktslyft nere i Claes verkstad. Min tacksamhet känner ingen gräns.

Bosse kollar Napoleons underrede och tackar diskret nej till eventuellt svetsjobb...förstår inte varför?

Några timmar senare befinner sig Napoleon i ett ombyggt hönseri i Hova bredvid en Edsel -59:a ...

...men kan heja på en artfrände i motsatta hörnet, en Peugeot 301 från 1935. Tryggt.

I vintras såg det ut så här i Claes verkstad, det gamla hemmabyggda träflaket är avskalat och dumpat, karossen har blivit vaxad, en ny tjusgrill fyndad i Karlskoga monterad och Claes har satt ihop en motor av två:

Håkan, jag och Il Maestro stärker oss med varsin screwdriver (vodka och apelsinjuice) efter lite skruvdragande tillsammans. I Claes verkstad blir både bilar och folk ompysslade.

I helgen som gick så såg det ut så här. Nya plåtlämmar på flaket och kapellbågar monterade. Vi har fyndat ett originalkapell i Täby till en 404 pick up som med smärre justeringar passar till 403:an.
Kapellet är sytt av sån där gammal presenning som fanns förr, jag tänker 'pappa' , det står liksom Bengt över hela presenningen.

Här står den lilla lastbilen som heter 'camionette' på franska. Camion betyder lastbil och camionette betyder liten lastbil - och det är precis vad den är.

Nu har Napoleon fått sällskap av en riktig skönhet, en Ford Fairlane -56 i den mest underbara färg jag kan tänka mig, emeraldgrön. Till och med klädseln går ton i ton.

Verkstadsmästaren själv avnjuter en kall pilsner.

Jag hittade det!

I kväll hittade jag det borttappade videoklippet när Claes och Håkan får igång Napoleon en kortis i somras.
Att det låter så illa beror på att startkransen är trasig i den befintliga motorn...fast jag tycker ändå att det låter som ljuv musik... som ni kanske hör!
Skruva upp volymen!

Pekblinker på en Peugeot 403 från 1956

Vi lyckades starta Napoleon i juli, han morrade och jag jublade utanför garaget.
Jag har förgäves letat, men måste ha raderat  den historiska filmsnutten av misstag. 
Det var hjälten från Burträsk, som var här med med sin fru Kerstin, som lyckades få igång den gamle kämpen.
Så synd att jag har förlagt filmfilen. Fattar inte.

Istället lägger jag ut en liten filmsnutt från augusti, när Rolf från Karlskoga kom förbi och hjälpte oss att få igång Håkans 404:a, bara sådär.
Finbil åkte han också, och jag var ju bara tvungen att filma pekblinkern in action så att säga.
Hör ni ljudet när den dunsar till?

Första bilen jag åkte i som barn var just en 403, - 56, med pekblinkers.
Jag till vänster med gullig mössa, vitsippor och boll.

Vilka människor det finns!

I somras knackade det på dörren, och det var ett par från Borlänge som hade läst om oss i tidningen Land.

Lars, som mannen heter, visade sig vara en tvättäkta Peugeot-nörd utan att för den skull vara med i veteranbilsklubben.

Vi bjöd in dom på fika, och lite senare visade vi nytillskottet, Napoleon, för dem.

Lars lutade sig in i förarkabinen, fick något saligt i blicken medan hans fru Ulla inte var lika imponerad - men tålig.

- Ah, det luktar gammal Peugeot, utbrast Lars med värme och lite darr på stämman. Håkan och jag tittade ömt på honom.

Poppan också.

Lars berättade att han hade en fungerande dieselmotor till en Peugeot 403, med så gott som ny bränslepump, nya lager etc - var vi intresserade?

Det var klart vi var intresserade.

Vi gjorde upp om att höras vidare när klubbens reservdelsträff genomfördes i Borlänge i september.

För en vecka sedan hördes vi av, och jag undrade vad Lars ville ha för motorn men han var mycket hemlig. Jag fick bara svävande svar.

Några dagar innan vi skulle åka så ringde jag Lars igen och försökte få reda på priset, men icke sa Nicke.

I lördags for vi upp med släp till Borlänge, och då visade det sig att jag fick motorn av Lars, det hade varit hans lilla hemlighet hela tiden. Jag förstår att han inte ville säga det i telefon, utan han ville se hur glad jag blev - och glad blev jag minsann! En stor kram fick han.

Ja, sen så blev vi bjudna på Ullas hemgjorda smörgåstårta med kaffe och pälstjejerna var så välkomna in så, blöta och dana som de var efter att ha rastats i hällregnet. Poppan satt och blev klappad i kökssoffan och kände sig precis som hemma, och Gaia Goding låg under bordet, med rumpan på Lars ena fot.

En sån här motor betingar ett pris, jag har ingen aning om hur mycket, men det är oerhört generöst att bara ge bort den. 

Jag förbereder en liten tavla i utbyte.

När vi for hem igen tog vi vägen över Fagersta, mina gamla hemtrakter, och hämtade upp en liter renblod som den här snälla bloggvännen hade skickat ner från Norrland till sin syster, för mig att hämta upp.

Jag har bara sett Ingela på bloggbilder, men de var så lika, systern och hon, så jag blev rent förbluffad.

Och fint bodde systern och hennes familj, visade det sig, alldeles vid sjön Vevungen.

Striberg - Burträsk, tur o retur

Äntligen hemma igen efter en bilhämtar-resa som inte blev som vi hade tänkt oss riktigt, t o r Burträsk, Västerbotten.
Aldrig att jag skulle vilja göra om det, men det var en upplevelse - så mycket kan jag säga.
Jag är helt färdig, för att inte tala om vad vännen Claes ska vara vid det här laget! Det var han som körde hela resan eftersom han har lastbilskörkort vilket krävs vid såna här transporter.
Vi startade kl 05.45 igår morse från Striberg och så här såg det ut vid macken i Burträsk i går kväll.

Jag kommer att ligga lågt med att både blogga och surfa några dagar, det känns som om vi skulle behöva en veckas semester efter de här strapatserna.

Peugeotterapi - brum brum!

Tänk vilka kringelikrokar livet har i beredskap för en.
Jag har efter 19 år med Perschån bestämt mig för att sälja, vill slippa en sak till att ta hand om och vårda.

Sen dör mamma.

En vecka senare ringer vännen Björn och uppmärksammar mig på en annons på Blocket om en 403 pickis, min drömbil alla kategorier!

I Burträsk, 85 mil från Nora.

Jag ringer säljaren som är nerringd av intressenter,även från utlandet, men när han hör att jag har haft en 403 i 19 år och dessutom känner Peugeot-Anders från Boden, då är affären i hamn. Jag har första-tjing.

En 403 pickis är ett väldigt ovanligt objekt, de finns knappt.

Min vän Claes i Hova blir entusiastiskt när han hör om affären, och erbjuder sig att hjälpa till att hämta hem objektet på trailer eftersom han har lastbilskörkort.

Vad säger ni - visst är det en pärla?

Missat celebert besök och fortsättning på Peugeotträffen

Helt otroligt. En eftermiddag ringer grannen Bosse och undrar om jag är på rymmen?
När Bosse ringer står jag på Lidl i Lindesberg och spanar efter köttprodukter, och står helt frågande.
Döm om min förvåning när jag förstår att tyska bloggvännen Tuvstarr står nere hos grannen med sin man, och har tänkt avlägga visit.
Attans vilken miss - jag som brukar sitta och jobba vid mitt ritbord vid den här tiden på dagen.
Om du läser det här Tuvstarr, slå en pling lite i förväg nästa gång! Det vore hur roligt som helst att träffa er!


Vi hade tur med vädret, som man brukar säga i Sverige. Väderprognoserna hade varslat om regn, men det blev mest sol hela helgen.
På bilden ovan stiger Harriet och Bernt ur sin 202 cabriolet -48 framför Nora station.


Tores läckra 403-cabriolet från -58 på rastplatsen i Gyttorp.
Hela klubben guidades runt Gyttorps centrum som är ritat av Ralph Erskine 1945 till 1955. Hela centrumet är klassat som byggnadsminne, och jag tänker göra ett speciellt inlägg om det så småningom.


Bussratten i cabben.


Peugeot är en lejonbil.


De bakvända dörrarna brukar kallas för flickfångare. Bara att öppna så ramlar dom in...


Flott 404-cab -63.


Här har Håkan fångat mig och Kerstin. Kerstin sitter i en 301 -35 och jäser ;)


Ännu ett lejon...lite varulvsvarning över det huvudet ;)


Sen blev det rally över Siggebohyttan och tillbaka. Här har Håkan fångat mig under en kontroll där man först skulle sniffa i anonyma burkar och gissa kryddor (varav vi tog tre av fyra) men sen skulle vi kasta ringar och det gick väl sådär.

Men tur med vädret - det hade vi ;)

Sen avslutades kvällen med stor galamiddag på Nora stadshotell, och efteråt, precis när vi hade beställt en taxi som smet ifrån oss, så kom det i sena natten en upplyst buss rullande som visade sig gå just till Striberg. Vad kan oddsen ha varit?
26 kr för oss bägge att ta oss hem, och vi har hållplats precis utanför stationen, så efter hundrastning la vi våra små huvuden på kuddarna och somnade tillfreds med livet.

30-årsjubileum

Peugeotklubben firar sitt 30-årsjubileum, och det gör den i Nora med ca ett 50-tal ekipage från när och fjärran.

Otroligt bekvämt för Håkan och mig som bara har 9 km dit.
Jag har jobbat häcken av mig för att hinna ta ledigt hela helgen, men det är det värt - det ska bli jättekul.
Ikväll var det inskrivning på Stadshotellet och imorgon börjar det med rally och avslutas med stor middag i hotellets festvåning.

Min bil är den bulliga mörkblå med takräcke, tvåa från vänster. Snälla Håkan har tvättat och vaxat den inför träffen. Det var länge sedan Persson (Perschåån) såg så här fin ut.



Jag har varit med i klubben sedan någon gång på 80-talet, så det känns väldigt familjärt. Det är så roligt att träffa alla igen.






Det regnar och det regnar. Jag har just varit ute med pälstjejerna och vi avskyr vätan lika mycket alla tre.
Men det finns aldrig fel väder. När jag vände åter mot stationen så var huset så vackert med sina upplysta fönster så jag gick in och hämtade kameran. Tyvärr klarar jag inte av såna här ljusförhållande...hmmm, jag kanske ska säga mörkerförhållande istället.

Augustimörker.

Plopp plopp.

Isfjädrar på Persson

Efter hundpromenaden imorse upptäckte min vän Bi och jag de vackra isfjädrar som täckte Persson, min gamla veteranbil från 1961. Persson uttalas egentligen Perschååån, eftersom han är en Peugeot.

Sådana egendomliga mönster iskristaller kan formas till. Så sanslöst vackert helt enkelt.