Hundbalett och resultatet av nattligt vappeäventyr...

Varsågoda, lite hundbalett i vårsolen :) Ibland undrar jag vad för slags skelett pälstjejerna har...om de har något alls?


Ser ni vad som ligger bredvid Poppan? Va va va?
Det här är resultatet av att tonårsvappen var ute den där natten, säger Håkan.
Hur mamma och numera mormor Poppan tar det hela tycker jag framgår tydligt...

En liten videokortis som avslutning är aldrig fel:

Vapperapport!

Nu är det så många som undrar vad som har hänt med vappen, om den har blivit stor och rent av flyttat hemifrån, så jag känner att det är dags för en liten vappe-rapport.

Poppans skendräktighet är på upphällningen, hon glömmer titt som tätt vappen på fel våningsplan och ibland sover hon utan den.

Igår morse när vi tittade ut i järnsängen där hundarna mestadels sover, så lyste morgonsolen in och träffade just den oranga vappen som liksom upphöjdes till en högre och heligare sfär.
Mamma Poppan låg och sov, och bredvid låg alltså vappen i ett gudomligt sken, ja den lyste som av en inre eld!

Så till alla er som undrar - vappen har inte flyttat hemifrån, vappen har blivit helig och lever nu sitt eget liv, ibland mycket ensam på ett av våningsplanen.

Tyvärr vaknade jag för sent idag för att fånga det sakrala ljuset, så ni får nöja er med denna lunchbild och istället försöka föreställa er ljuset.

På allmän begäran - vapperapport!

På allmän begäran så lägger jag in en vapperapport.

Hur står det till med Mamma Poppan och den alltid lika uttryckslösa vappen?

På bilden ovan kan ni se Poppan och vappen i pälstjejernas egen säng som står ute i storhallen på övervåningen. Det är en gammal järnsäng från en loppmarknad i Aten som jag en gång fick av en engelsk författare.
I den sängen sover de rätt kungligt tycker jag.


Sen ska vappen med ner varje morgon, så även imorse.

En natt har det faktiskt hänt att vappen fick sova ensam på bottenvåningen. Poppan menade på att vappen måste lära sig att bli lite självständig, och inte hänga mamma i kjolarna precis hela tiden.

Det var tydligen en engångsföreteelse i Mamma Poppans uppfostringsmetoder, för nu är vappen med i sängen igen varje natt.


Gaia sitter och tigger en tuggpinne medan Poppan avvaktar.

Poppan har blivit en mästare på att ha flera saker än bara vappen i munnen. Nu plockar hon elegant och vant upp ett tuggben och sedan vappen utan några som helst problem. Det går på några sekunder.
Hon klarar också av att släpa runt på en tom hushållsrulle fylld med hundgodis på samma gång som vappen. Nema problema.

På begäran - Poppanrapport!

Jag tycker nästan Poppan börjar ta över den här bloggen. Jag ramlar och stukar foten och det enda folk frågar efter är hur Poppan och hennes vappe mår. Ok då'rå, jag biter i det sura äpplet och rapporterar det som har passerat här på stationen idag.

Efter kvällsmaten så brukar pälstjejerna få var sitt litet tuggben, och Gaia håller noga koll på att de utdelas varje dag.
Den sista tiden har bara Gaia tagit sitt ben medan Poppy har sträckt på halsen och avundsjukt tittat på från soffan, men inte avbrutit valpomvårdnaden. Hon har varit som fastvuxen i soffan med vappen medan Gaia har legat och knaprat på sina godsaker ett stycke bort.

På bilden ovan bröt Poppan mönstret ikväll och kom till tuggbensutdelningen men blev väldigt brydd hur hon skulle lösa det hela. Till sist så la hon ner vappen på golvet, tog tuggisen och greppade sedan vappen o c k s å och vankade omkring som en osalig ande i en kvart. Jag missade hur hon löste det hela, men jag fick ett foto...fast tuggbenet syns tyvärr inte.
Här ligger Poppan med sin vappe och vilar ut efter allt hej å hå med tuggbenet.


Poppan är ute och kissar och Gaia vågar inte tro det är sant att hon är ensam med vappen. Så nära men så långt borta. Bäst att stirra rakt fram och låtsas som ingenting.


Plötsligt bestämmer sig Gaia för att vara lite tuff, så hon passar på att ta över vappen för första gången. Poppy har inte låtit henne komma i närheten förut.


Poppan kommer in efter kisseriet och blir mäkta förvånad. Va va va?????
Hon lägger sig ner i soffan och skickar lugnande signaler, tittar inte på Gaia utan väntar...och bidar sin tid.
Gaia låtsas helt oförstående.


Igår haltade jag omkring på Lidl i Örebro i hopp om att hitta fler ankbröst. Det fanns det inga, men däremot gåsbröst!
Jag har inte ätit gås på säkert 25 år så jag slog till och plockade på mig två hela bröstbitar. Ett av brösten lagade jag till ikväll, och jisses så gott det var :)


Poppan känner dofterna och har lagt vappen i kökssoffan och bevakar vår mat istället.


Håkan sparar några godbitar av sin bröstbit och ger pälstjejerna.


Mums, tycker Gaia som nästan sätter i sig gaffeln.


Sen kommer kill-skämtet ;) Håkan lägger gaffeln med en gåsbit på och låtsas ge till vappen. Poppan förekommer och hugger biten först och Håkan sammanfattar:
- Vappen fick inget!

Hur ska det gå...?

Ska Poppan få behålla sin vappe?

Kommer i så fall vappens pappa att dyka upp!!!?

Tidigt imorse gjorde jag slag i saken och ringde veterinären. Här på landet är det inte som i Stockholm t ex där man nästan aldrig får gratisråd per telefon, utan måste komma in med jycken och sen går man därifrån 3 000 kr fattigare.

Veterinären tog sig god tid och tyckte det lät så sött med Poppan. Hon sa att det inte alls var nödvändigt att ta ifrån henne vappen, det där bestämde jag själv. Tyckte jag att det var tröttsamt med Mamma Poppy så kunde jag ta ifrån henne vappen så skulle det lugna sig efter några dygn, annars så tar det några veckor.
Blev det några problem så var det bara att komma in.

Ah, så skönt att kunna göra som mitt eget hjärta och förnuft säger, och dessutom påhejad av en veterinär. Poppan får ha kvar sin vappe.

Fast vappen får inte följa med på morgonpromenaderna. Här står Bi och väntar medan Poppan far omkring som ett yrväder med sin skyddsling.


Den här bilden skulle nästan kunna föreställa den välutrustade pappan till vappen ;)


Imorse fick Poppan och Gaia träffa en riktig valp, ett litet yrväder som heter Tindra, 4 månader.
Tindra är en korsning mellan whippet och border collie och hon har de härligaste öron man kan tänka sig. När hon får syn på något på håll som intresserar henne så reser sig öronen rakt upp och så ihop. Det ser ut som en liten strut-mössa, fast det lyckades jag inte fånga med kameran.


Poppan och Tindra rejsar och har kul medan Gaia och valpens mamma Taiga övervakar det hela och leker lite poliser.


Mina två julamaryllis har fått var sin tredje blomklase som precis har slagit ut. Så vackra de är, så sinnliga...

Valprapport från stationen

Kesu skriver:
Får vi se några fler bilder av mamma Poppan idag?
Och Annika Bryn följer upp:
Jag vill läsa mer om hundarna! Det är lite som att ha hund själv, att få följa dem och dig.

Ja, mer behövs det inte i påtryckningsväg för att jag ska fortsätta att terrorisera er med hundbilder. Nu kan jag ju skylla på Kesu och Annika om någon tycker att det här börjar verka ensidigt ;)

Bilden ovan tycker jag nästan är snudd på madonnelik.

På bilden nedan har Poppan lyckats få vappen att ligga rätt.


Håkan och jag får inte ta i vappen, för då lägger Poppan hela sitt huvud över vappen och ser rätt bestämd ut. Ja, ni ser själva!


Håkan undrar vad Poppan ser när hon tittar på vappen? Jag trodde faktiskt att tikar valde mjuka surrogatvalpar typ ett mjukisdjur eller en skinntoffla...men en illorange plasthantel!?


När Håkan sätter sig i soffan så vräker sig Poppan mot honom och skyfflar med sig vappen med en elegant rörelse med tassen.

När sedan Poppan går ut i köket för att dricka vatten kan inte Håkan låta bli att flytta vappen från soffan till fåtöljen. Han berättar sedan hur stirrig Poppan blir när hon kommer tillbaka och inte hittar vappen där hon har lämnat den. Typiskt karlar.


Poppan och jag gör high five och firar att hon är en sån supermorsa!
För att ingen ska sväva i okunnighet om var vappen befinner sig så har jag ritat en vit pil.