tisdag, mars 20, 2012

En blogger-undran!


Det tar emot att börja blogga igen, trots att det finns en blogglängtan som bankar i mitt bröst.
Jag känner att det är vissa saker jag måste överbrygga, komma förbi, och de sakerna är framför allt två, eller så inbillar jag mig åtminstone det.

Blogga tar tid.
Inte så mycket det att lägga ut egna poster, men att hålla sig à jour med vad bloggvännerna lägger ut, läsa och kommentera - det tar tid. Läser man inte andras bloggar, och kommenterar dessa, så känns inte det egna bloggandet ett dugg roligt.

Efter ett halvårs uppehåll så märker jag att det har hänt saker sedan sist i bloggvärlden.

Det har dykt upp en typ av ordverifiering som är till för att mota spamkommentarer antar jag.
Så himla tidsödande, och så totalt humorlöst.
När började det här eländet, undrar jag?
Vissa har som tur är tagit bort tjänsten, men andra har den kvar, kanske helt ovetande om dess existens?

När jag kroknade och slutade blogga i september förra året kunde ordverifieringen hos Blogger se ut så här t ex:
...vilket fick mig att skamset småle och tänka på alla mus-hushåll som vi renoverade bort i den Stora Kökssaneringen på stationen när det begav sig.

Bloggvännen Annika har gjort en liten saga om det här, något av det roligaste jag har läst på en blogg. Den hittar ni här.

Nu när jag alltså återvänder till bloggvärlden ser det inte lika roligt ut på verifieringsfronten, jag har svårt att tänka mig att Annika skulle kunna få till en story på de små elaka alkoholstinna tecknen som numera är synliga, och som ser ut så här:
Jag känner mig redan trött innan, och gud ska veta att jag känner mig trött när min blick faller på de här små elaka sakerna. Jag får ingen lust att fortsätta kommentera, vad är egentligen meningen?
Att kommentera ska vara så lätt och så roligt som möjligt tycker jag, nu blir det precis tvärtom.

Nummer två är att jag inte hittar någon ruta att kryssa i att jag vill ha uppföljningskommentarer på Blogger.
Nu har jag ingen aning om om någon har svarat på mina kommentarer, och då känns det genast lite meningslöst att ge dem, och framför allt skriva svar på den egna bloggen.  Ingen lär få veta att jag har svarat.
Har jag missat något, har jag blivit blind? Finns rutan på något annat ställe än där jag var van att titta efter den?

fredag, mars 16, 2012

Ett livstecken från stationen

Foto: Eva


Jag har tänkt skriva ett nytt inlägg jag vet inte hur länge, men det har aldrig blivit av sedan....när var det nu igen....september! Jisses!
Jag har tappat blogglusten av någon anledning som jag inte har en aning om. Outgrundligt och konstigt känns det.

Kanske lusten dyker upp i vår? Samtidigt med tulpanerna...

Jag ber om ursäkt att jag inte har svarat på kommentarer, jag har inte rört min mapp i mailinkorgen dit alla bloggkommentarer automatiskt är delegerade.

Jag vill bara ge ett litet livstecken från mig, och använder mig av en bild som vännen Eva tog i stationsköket (jag har glömt bort hur man länkar - ni ser) för någon vecka sedan.
Jag skivar upp lufttorkad anka och sex hundar, alla med rescuebakgrund, följer varje rörelse jag gör...

Jag önskar att stationsköket alltid såg ut så här.