onsdag, december 22, 2010

tisdag, december 21, 2010

Apropå det fina teveprogrammet som gick förra veckan


Om ni missade det timslånga programmet om Jacques Tati som gick förra veckan så kan ni se det här.

Jag har faktiskt haft glädjen att se Tati i verkligheten.
Tatis sista film, Parade(1974), spelades nämligen in på Cirkus i Stockholm inför publik, och i publiken satt jag. 
Det är så länge sedan så jag minns inte omständigheterna riktigt, men gissar att det var min vän Gunnars förtjänst. Gunnar jobbar på Filminstitutet.

Vi är många som älskar hans filmer, och mina favoriter är nog Semestersabotören och Mon Oncle.
Titta bara på klippet här ovan hur elegant han låter hundarna agera förbindelselänk mellan två världar.

söndag, december 19, 2010

Korvstoppar-söndag. Uppdaterad.

Idag har vi gjort korv i Bi och Bos kök.
Bara att komma ner dit var ett äventyr i sig eftersom det har snöat så kolossalt och ingen hade hunnit ploga. Håkan och jag hade med oss vår hushållsapparat och ingredienser. Det vägde en hel del så vi tog bilen och gav järnet.
Gasade och kom igenom snövallen, slirade nerför den oplogade backen och kom fram ordentligt.

Bi och Bo har ett så härligt stort kök, så man kan utan vidare vara fyra stycken korvtillverkare.

Vi började med renblodskorven. Jag har tidigare i år fått renblod av den snälla bloggvännen Ingela från Lappland, och nu skulle det äntligen bli av.
Lika proffsigt som uppe i Lappland såg inte vår korvtillverkning ut, men vi geggade och provstekte smeten och diskuterade livligt vad vi ville tillföra.
Det åkte i ett paket stekt bacon, julöl istället för vatten och färskriven ingefära utöver det som stod i receptet, sen blev vi nöjda.

En himla massa korv blev det, och oj vad de svällde när de kom i vattnet. En hel timme skulle de koka.
De såg ut som små valrossfoster...

HJÄLP! Vad hände?
De sväller och sväller och vi inser att vi skulle ha haft två stora kastruller istället för bara en.
Vi lägger på locket som dinglar i luften och under timmen de sjuder så hinner tre korvar explodera...men resten klarar sig.

Sen fortsätter vi med lammkorven som är en stekkorv. Receptet hittade vi i Coops tidning mersmak, nr 11. Vi gör varsin sats och Bosse tillsätter sweet chilisås medan Håkan och jag hackar ner lite ansjovis i våran.
Vi gör stekprov och bägge blir jättegoda. Mums!


Här ligger renblodskorvarna och tar igen sig i en vacker spillkum som Bi naturligtvis har drejat själv.
Bi tycker korvarna liknar stora rödbetor men ju mer de kallnar ju svartare blir de.

Liksom Stribergkvällen...

När vi kom hem så gissa vilka som begravde huvudena i korvkassarna och sniffade hänfört?
Det blev lite smet över av blodkorven, så den stekte jag upp till pälstjejerna. Här sitter de och stirrar på Håkan och väntar på lite action i form av matutdelning.


Håkan - kom igen!

fredag, december 17, 2010

Och snön den faller...

Franssons backe kl 8:07. Bi och jag möter Maria och glada Ebba, da retriever.

Måste du jobba hela dagen? Va?

Ok, jag har raffset på mig inomhus, men jag spanar i alla fall efter hanhundar om du tror något annat!

Jag vet - jag har en snygg rumpa.


När jag har jobbat klart för dagen så skottar jag fram bilen, det tar en halvtimme.
Sen upptäcker jag att jag gjorde samma sak i går och glömde tumvantarna i jackfickan, de är fortfarande blöta.
Jag langar in vantarna i mikron, men det hjälper inte. De blir bara heta och blöta.

Jag åker till Tjurskallen och köper korvfjälster, sen kör jag genom skogen på oplogad väg till Bergslagsboden i Öskebohyttan för att köpa färska ägg, surdegsbröd, lammkorv och gårdsost.
Jag ångrar mig nästan halvvägs, för det är snöyra och jag ser knappt vägen.
Så fort jag har stigit ur bilen tittar Sigrid förvånad ut genom dörren:
- Aha, en som har vågat sig ut i detta väder!

måndag, december 13, 2010

Mesklockor

Mians blogg fick jag tipset om hur man tillverkar talgklockor eller mesklockor som det också kallas.
Mian har lagt ut väldigt bra bilder hur man gör klockorna.
Håkan och jag smälte kokosfett i vattenbad och rörde ner allt godis, sen fyllde vi fyra stycken små krukor i olika storlekar.

I morse var det spännande att se hur fåglarna skulle reagera.
Jag behövde inte vänta länge för fåglarna blev nyfikna direkt och hoppade runt bland grenarna i syrenen och höll koll på nytillskottet men visste inte riktigt hur de skulle komma dit.
Det var en blåmes som först vågade sig på att greppa snöret med knutar...

...sen kom det en talgoxe.

Nu är det en kö till bägge mesklockorna som jag har hängt ut.
Fåglarna schasar bort varandra och alla vill dit utom domherrarna.
Är det kanske därför det kallas mesklocka?

söndag, december 12, 2010

Det årliga brödbaket i Järnboås

I den här bakstugan träffas vi idag för tredje året i rad och bakar tillsammans.
Ulrika och Lars som bor här är så generösa och delar med sig av brödugnen som tar två dagar att värma upp så här mitt i vintern.

 Vi är åtta personer och alla har med sig olika degar i olika kärl, det jäser och det bubblar.

En liten hundvalp finns också med den här gången. Han heter Topolino efter Italiens minsta bil, och är en Volpino Italiano och ser ut som en liten pigg polarräv.

Lars, som är den som har byggt ugnen, lägger in mer ved.

Jeanettes surdegsbullar med fikon står och svalnar på en plåt (jag fick fyra stycken. Gissa vad vi ska ha till frukost i morgon?).

Här har Håkan fångat mig när jag skyfflar in några knäckebröd, vilket var det vi satsade på i år.

Sen var det pizza-dags och här är en på väg in i ugnen. Vi börjar alla få snits på det här, så kolla hur elegant man öppnar ugnsluckan med en bit av skyffeln!

Det kan knappast finnas godare pizzor än det här.

När vi kommer hem så har vi med oss knäckebröd så vi klarar oss ett tag.

Knäckebrödet Håkan och jag gjorde några satser av:

30 g jäst
6 dl kallt vatten
1 1/2 msk hel kummin
1 1/2 msk hel fänkål
1 msk salt
6 dl grovt rågmjöl
3 dl rågsikt
7 1/2 dl vetemjöl

Lös jästen i vattnet och tillsätt de mortlade kryddorna, saltet och mjölet.
Arbeta ihop till en smidig deg på ett bakbord.  Degen är för fast för en köksmaskin.
Låt jäsa 1 timme eller längre (den verkar stå ut med det mesta, fraktas runt i kalla bilar och inte bakas ut förrän efter 6 timmar).

Bakar du i vanlig ugn så sätt den på 200°.
Dela degen i tre delar, sedan varje del i fem.
Kavla ut med en kruskavel till stora tunna rundlar.
Grädda i ca 8 - 10 minuter tills de känns stela ( i en vedugn går det rekordsnabbt).

fredag, december 10, 2010

Gästlärare och recept på pak choi

Idag har jag umgåtts med alla Noras sjundeklassare (6 klasser totalt) i egenskap av gästlärare.
Jag är normalt lite rädd för 13-åringar om de är fler än tre stycken på en och samma gång, så gissa om jag fick ta mod till mig.

I natt drömde jag osammanhängande mardrömmar, och i morse höll jag på att infria dem genom att misslyckas med morgonplaneringen.
Pälstjejerna vägrade att bajsa så tidigt på morgonen så jag fick traska fram och tillbaka innan det äntligen blev något.
Är det något en hund är känslig för så är det krav på sig att "uträtta" något.

Sen blev det rätt kul med alla sjundeklassare. De var lite fladdriga och slängiga så där, men snälla och rätt intresserade.
Jag kopplade upp min digitala ritbräda till skolans projektor, och så visade jag lite hur jag jobbar och hur man på väldigt enkelt sätt kan uttrycka mimik och kroppspråk.

I kväll kände jag mig som ett utskitet plommon när jag kom hem vid 16-tiden. Bara ljudnivån under hela da'n!
Öppnade kylskåpsdörren och hittade matterapi i form av några små söta baby-pak choi som låg och väntade på mig.
Precis vad jag behövde!

På 90-talet odlade jag pak choi, som är en slags asiatisk kål som påminner lite om mangold men är mycket godare.
Så här såg jag ut då. Jag försöker se blasé ut trots att jag antagligen var stolt som en tupp över hur stor och fin min nyskördade pak choi ser ut.
När jag är stressad så hittar jag ett meditativt lugn i köket, speciellt om råvarorna är fina.
Kan de se bättre ut än de här små pak choi jag köpte för några dagar sedan hos kinesen i Örebro?
Dom är pyttesmå, vilket man kanske inte ser på bilden....hmmm.

När jag odlade den stora varianten själv för så många år sedan så visste jag inte riktigt hur jag skulle anrätta den här grönsaken. Jag behandlade den på samma sätt som spenat och mangold, men det är först i kväll som jag har insett hur himla god den är.

Jag behövde alltså grönsaksterapi, så jag googlade och hittade ett recept som jag tyckte såg intressant ut på DN, men valde att göra det lite annorlunda.

Om ni hittar ett paket med baby-pac choi så slå till direkt! Köp!

250 g pak choi
5 dl kycklingfond
3 msk neutral olja
1 finhackad vitlöksklyfta
1 tsk finhackad ingefära
3 - 4 shiitakesvampar (jag kör med torkade som jag blöter upp i hett vatten några timmar. Skär bort foten och hacka hatten)
1 msk ostronsås
1 msk maizena + 1 msk vatten

Skölj pak choi noga, skär av  och ansa "foten" och är huvudena stora så skär dem i bitar.

Koka upp buljongen i en kastrull.
Lägg i de små kålhuvudena och låt koka under lock i 1 min.
Ta upp dem, spar buljongen,  och lägg kålen i en het wok med het olja.
Fräs dem lite, och tillsätt sedan vitlöken, ingefäran och svampen.
Fräs lite till, salta.
Tillsätt ostronsåsen och hälften av kycklingbuljongen kålen kokade i först.
Red av med maizenablandnigen tills det blir en lagom simmig sås. Allt kanske inte behövs.

Otroligt gott.

torsdag, december 09, 2010

Poppanskiss

Noodler's Polar Black och akvarell

tisdag, december 07, 2010

Ett julkort när det är som bäst

Eva H-höjden har lagt ut en bild som jag inte kommer att glömma i första taget. Ta en titt här!

fredag, december 03, 2010

Kinesiska dumplings/potstickers ( gyoza på japanska )

I förra inlägget visade jag hur man kan göra egen dumpling-deg.
I det här inlägget ska jag ge förslag på vad ni kan fylla knytena med.
Till min hjälp i köket har jag ständigt Andrea Nguyens utmärkta kokbok på engelska, ett antal eminenta amerikanska matbloggar som är skrivna av andra generationens immigranter och dessutom har jag hängt på YouTube och tittat på tutorials i timmar.
Man kan till och med hitta tutorials hur man origamiviker första delen på en dassrulle, allt finns utom möjligtvis hur man täljer till en knarvel.

Fyllningen till mina hemmagjorda degplattor hittade jag här.
Jen är en fantastsikt entusiasmerande matbloggare som gillar knyten i alla dess former.
Hon beskriver så himla bra vad dumplings och dim sum är för något - och så ger hon förslag på fyllningar ur familjerecepten; fläsk- och räkfyllning t ex.

Jag valde räkfyllningen, och var då medveten om att jag samtidigt blev en miljöbov eftersom tigerräkor fiskas/odlas på väldigt tråkigt vis.
Jag undrar återigen varför inte våra svenska räkor finns att köpa frysta och råa? Jag skulle hellre ta mig tid att pilla med dessa små om jag fick välja.

Fyllning:
225g råa tigerräkor, skalade, rensade och grovt hackade
225g fläskfärs
3 finhackade vårlökar
1 msk finhackad ingefära
2,4 dl finhackade vattenkastanjer (finns att köpa på burk på Coop eller ICA )
1 tsk salt
1 tsk  sesamolja
Ev. en halv äggvita

Blanda allt väldigt väl.

Är man ovan att vika dumplings bör man nog finhacka räkorna mer än vad jag har gjort. Ju större bitar, desto större risk är det att degen spricker (fast degen är väldigt seg och samarbetsvillig så den spricker inte i första taget).

Lägg en rågad tsk på varje platta och vik ihop. Min dumpling-guru Andrea Nguyen har spelat in en instruktionsvideo.

Det finns mängder av olika sätt att vika dumplings, men någonstans måste man ju börja. Om ni tycker det är för svårt så går det bra att vika till en enkel halvmåne. Fungerar alldeles utmärkt.
Har ni gjort degen själva så ska ni inte använda något vatten som lim, då blir degen jättesladdrig. Vatten används bara till de färdigköpta plattorna.

När man har vikt ihop knytena så kan man välja olika sätt att tillaga dem, se länken. Man kan alltså koka dem i vatten, ångkoka, eller steka dem på ett sätt som kallas potstickers eftersom de ska bita i stekpannan lite grann.
Som nybörjare rekommenderar jag att koka dem, det är absolut det enklaste sättet och ger lika gott resultat som allt annat.
Koka upp en stor kastrull med vatten, lägg ner knytena och se till att de håller sig i rörelse och inte sjunker ner och fastnar i botten. Efter några minuter flyter de upp till ytan, låt koka sammanlagt ca 8 min.
Själv väljer jag att steka dem som potstickers den här gången.

Häll ca 2 msk neutral olja i en teflonpanna. Lägg i knytena med "sömmen" upp och låt steka på rätt hög värme tills bottenytan får en gyllene färg, kolla då och då för det går ganska fort.

När de har fått färg så tillsätt ca 1,5 dl vatten ( eller utspädd kycklingbuljong) och se upp, för nu stänker det! Fort på med ett lock.
Finessen med det här sättet att tillaga dumplings är att de blir till hälften stekta och till hälften ångkokta.
Låt puttra på medelhög värme tills vattnet har ångat bort, ca 5 - 6 minuter.
När det inte finns något vatten kvar, lyft bort locket och sänk värmen och låt eftersteka i 1-2 minuter så att stekytan blir riktigt krispig.
Just det här sista momentet var nytt för mig och både Håkan och jag tycker krispigheten var  en höjdare.

Lägg över en stor tallrik som täcker hela stekpannan. Ha handtaget emot dig och vänd allt upp-och-ner utan att tappa allt i hela köket ;-)
Jag har tappat en hel lammstek i golvet en gång (gissa om det blev en jakt mellan hundarna och mig vem som skulle få tag i den först, men gyozan har jag klarat varje gång till pälstjejernas stora sorg).

Jen föreslår den här goda såsen till:

2 delar ljus kinesisk soya
1 delar vinäger (jag tar kinesisk vinäger)
några droppar sesamolja
chili och vitlökspasta (valfritt, själv har jag en egenhändigt gjord röra men jag skulle tippa att sambal oelek är ett alternativ)
hackad ingefära (valfritt)
hackad vitlök (valfritt)
hackad vårlök (valfritt)
socker (valfritt)

tisdag, november 30, 2010

Gör din egen dumpling-deg. Uppdaterad

Ibland blir jag förundrad över vissa journalisters sätt att jobba.
Om man googlar "dumpling deg" på svenska så dyker det upp en del väldigt konstiga recept på välrenommerade sajter.
ICA's Buffé  t ex tycker att man ska blanda 4 1/2 dl vetemjöl med 3 1/2 dl hett vatten, och alla som har bakat någon gång fattar ju vilken klistergröt det skulle bli.
Samma proportioner dyker sedan upp lite här och var (Tasteline och Helsingborgs Dagblad tex) , och jag undrar vem som la ut det först?
Antagligen är det så att någon oseriös journalist eller bloggare missuppfattar, lägger ut och blir sen i sin tur kopierad av lika oseriösa journalister och bloggare.
Jag tycker man måste pröva innan man skriver om sånt här.


Ok, nu har jag fått ur mig lite av min irritation, nu är det dags att hålla Andrea Nguyen i handen och fatta hur man gör.
Eftersom boken är på engelska så blir måtten som de blir när jag översätter till vårt måttsystem, lite ojämna med andra ord.


Deg:
4, 8 dl vanligt vetemjöl
1, 8 dl kokhett vatten
En nypa salt om man så önskar (mitt tillägg)


Blanda allt i en matberedare (tryck på pulsknappen), eller för hand.

Om ni blandar för hand måste ni knåda degen lite längre än annars.
Knåda degen tills den känns mjuk och smidig. Den ska inte kännas det minsta klibbig, tillsätt i så fall mer mjöl och arbeta in.

Kom ihåg att det är lättare att tillsätta mer mjöl till en för lös deg än tvärtom.
Till Andreas mått fick jag arbeta in mer mjöl, kanske en halv deciliter, för att den skulle bli bra att arbeta med, men det var inget problem...jag tog lite i taget. Den ska alltså inte klibba det minsta, men ändå vara seg och smidig.
Låt degen vila en halvtimme.

Dela degen i två delar, lägg en del i en plastpåse. Rulla ut en del till en rulle på ca 2,5 - 3 cm i diameter och dela i 13 mindre bitar.  Jag fick ut 26 degplattor av hela den här satsen.
Ställ varje liten bit upp och runda till den, vänd den i mjöl och lägg alla småbitar i en plastpåse.


Tryck ut en av bitarna med tummen så att den blir lite plattare, kavla sedan en gång åt varje vädersträck så att plattan blir ca 7 cm i diameter.
Nu blir det lite överkurs, och ni som vill kan hoppa det här och bara kavla ut en rundel som är ca 10 cm i diameter.
Överkurs:
En äkta dumplingdegplatta ska ha en liten mage i mitten, ha en slags rondör helt enkelt.
Man kavlar alltså in mot mitten men stannar en bit ifrån, sen vrider man degplattan och fortsätter på samma sätt.

Då ser det ut så här om man håller plattan mot ljuset. Ser ni?

Och vaffö det nu då, undrar ni säkert?

Jo, när man sen viker ihop plattan så är den tunnast ute i kanterna och tjockast i mitten, och slutresultatet blir att allt har samma tjocklek när väl dumplingen är färdigvikt. Detta för att allt ska få samma tillagningstid och bli så gott som bara är möjligt.

De degplattor man köper är industrigjorda och har precis samma tjocklek, så det här är något ni kan finlira om ni har lust.
Knytena blir himmelskt goda hur ni än gör. Blir de misslyckade i formen så spelar det ingen roll - smaken är densamma.

Dumplings och dim sum är i princip samma sak, det är frågan om smårätter och när det handlar om rena dumplings så är det små degknyten som gäller.
Degen kan göras av flera olika slags mjöl eller stärkelse. Om det bara står dumplingdeg i ett recept så är det den här sorten som menas.
Dumplings kan fyllas med allt mellan himmel och jord, kött, grönsaker, fisk, skaldjur...listan kan göras lång.
De kan kokas i vatten, ångkokas, stekas, friteras eller bakas.

Uppdaterat

Man kan också göra glutenfri dumpling-deg.
Den degen görs av vete- och tapioca-stärkelse och blir väldigt vit i färgen och har en härlig konsistens. När knytena sedan kokas eller ångkokas så blir de vackert halvgenomskinliga.
Recept på den degen hittar ni här.

Kalabalik på stationen

Plötsligt när jag sitter och jobbar hör jag veritabla vrål från vardagsrummet.
Gaia springer från rum till rum och ömsom kvackar som en anka och ömsom skäller.
Poppy trumpetar och går över i falsettyl och bägge tittar bedjande på mig och på ytterdörren - åh så gärna de vill ut!
Slagsvansarna går och jag tittar ut genom fönstret för att se vad som får igång dom på det här viset.

Det här är vad pälstjejerna ser.

Tre stycken nonchiga rådjur går makligt omkring precis utanför staketet och tittar då och då mot stationen och verkar lyssna på det vilda skällandet som hörs inifrån.
Jag släpper ut pälstjejerna först efter det att rådjuren har försvunnit upp i skogen, och de far fram och tillbaka och dofterna måste ligga tunga utmed staketet.

Nu ser det ut så här i ateljén när jag ska försöka jobba igen. Poppan lever på hoppet.

fredag, november 26, 2010

Ni som gillar foto...

...ta en titt på den här fotografens hemsida.
Det var länge sedan jag satt som förhäxad över bilder. Tim Flach är en fotograf som förmedlar humor, värme, nyfikenhet,  egensinnighet och gud vet allt. Kärlek.
Klicka på hans portfolio, och se alla tre sviterna; Dogs Gods, Equus och Menagerie!

torsdag, november 25, 2010

Äckelpäck inomhus och en illustratör med dubbelmoral



Hela dagen har Gaia och Poppan hållit till runt bråten som är utslängd från köksrenoveringen.
De husvilla mössen håller hårt i kökstraditionerna, och verkar ha bosatt sig i resterna av sitt forna stormaktsimperium.
Medan pälstjejerna jagar möss så sitter jag lutad över ritbordet och illustrerar Mössens julafton av Alf Prøysen och Ulf Peder Olrog åt Bonnier Carlsens förlag. 
Känns lite konstigt faktiskt...lite dubbelt om jag så får säga.


Detalj ur ett uppslag


Nu i kväll så kom Håkan och frågade mig om jag hade sett en sak. 
Av tonfallet att döma så anade jag genast att mössen hade hittat en ny väg in i stationen, och att han hade hittat musbajs eller något söndergnagt. Arrgghhh, ska detta aldrig sluta, tänkte jag.
Jag avbröt det jag höll på med och rantade efter för att se vad han menade. 
Där på golvet låg en slemtuggad mus. 
Alldeles död var den, men pälstjejerna måste ha haft med den utifrån, ungefär som katter gör.
Förärar sina bostadsvärdar en present. En present som de vet att de får behålla.

Kan någon förklara varför pälstjejerna är så ointresserade av möss bosatta inomhus, men fungerar som rena killers när det handlar om möss utomhus?

måndag, november 22, 2010

Slemrullehelg i Stockholm

Det här fotot tog Eva, det är därför hon inte är med på bild.
Nu när allt här hos oss i Bergslagen är vitt vitt vitt, så känns det märkligt att det bara är en vecka sedan jag var i Stockholm och flanerade på Söder. Då kändes det lite som brittsommar med massor av folk som var i rörelse och natten var ljum och behaglig att promenera i.

Jag hade spanat in en rätt nyöppnad vietnamesisk krog på nätet, Halong Bay, och stämde träff med några vänner. Halong Bay har slemrullar, Banh Cuon på menyn, och det säger en del.
Det är en krog som är så långt ifrån modestylad som man kan tänka sig.  Massor av plastblommor och bling-bling och genuint. Härligt att slippa allt minimalistiskt och tillrättalagt.
Ingen av oss blev besviken, den ena rätten som kom in efter den andra var supergod.
Jag kan verkligen rekommendera ett besök här, men vad ni gör - beställ in Banh Cuon antingen som förrätt eller varmrätt! Sååå otroligt gott.

Eftersom Håkan valde att stanna hemma så betällde jag en Banh Cuon take-away, så att han skulle få smaka av allt det goda.
...och kunna jämföra med vad som bangas hemma i stationsköket.
Så här i efterhand rekommenderar jag inte att ta med den här rätten hem som take-away, eftersom crêpen  är gjorda av en annan typ än den jag gör och klarar sig inte i kylskåp. Den blir hård.
Nej, det här är en rätt att avnjuta på plats.



Under resten av vistelsen var Eva hur bussig som helst genom att agera taxichaffis medan jag handlade på mig massor av asiatisk mat i Stockholms största Kina-affär, Kina Li på Ringvägen.
Här försvinner man ner i ett mini-Kina, verkligen.
Bra pris på allt.

Jag skulle kunna gå här hur länge som helst och utforska...

På natten behöver jag inte sova hundlös hos Eva, jag får sällskap av både Maggie och Balzac eftersom jag får låna Evas säng.
Här ligger Maggan och gnuggar sig i ögonen lite på morgonkvisten...