Fint i hallen

Nu har blogger fått fnatt, nu har jag fått tillbaka den gamla redigeraren hux flux.
Har kollat i inställningar, och den nya är förprickad. Ja ja, det gäller att komma ihåg hur jag gjorde när jag måste använda den gamla.

Hur som helst - så här fint har vi fått det i hallen.
I vintras när vi hade bloggträff på stationen hade Lisette tänkt sig att släpa den här tunga gamla väggtelefonen på tåget för att ge oss. Som tur var så avstod hon från det, den väger bly.
Nu när vi var nere och hälsade på i helgen hämtade vi upp presenten, och igår kväll kom den upp på väggen bredvid biljettluckan.
Det blev lite mejlande innan den kom på plats, för veven låg gömd inuti så Håkan skruvade isär den och så blev den komplett.
Vi har putsat den så den blänker och den gör sig så himla bra bredvid biljettluckan.
Enligt Gösta har den suttit i en banvaktsstuga på en privat järnvägslinje mellan Stenstorp och Hjo.
Bara en sån sak.

Påminner den inte om någon?

En far anropar sin son...

Och så här bra mår de hårt beskurna chiliplantorna som jag drog upp från frön förra vintern. Frön som jag hade fått från chiligurun Mian.

En bildskatt från en svunnen tid.

Fikastund i trädgården. Trehjuling i förgrunden.

Håkan och jag letar interiörbilder från tiden innan 1979, då stationen lades ner.

För en tid sedan fick jag hjälp av Per-Arne, en mycket vänlig person och fd Stribergsbo, att komma i kontakt med Bo. Bo bor numera i Stockholm men växte upp på stationen, hans pappa var nämligen stins här mellan 1945 och 1966.

Bosse var på väg utomlands när jag fick tag på honom i telefon, men han tog sig tid att leta fram lite bilder som han mailade över. Han trodde att det kunde finnas foton på interiören i en låda på landet, men beklagade att han inte hann kika i den innan han for iväg.
Oj oj, bara de bilder han skickade nu var en skatt i sig eftersom de föreställer familje- och vardagsliv från en svunnen tid då stinsen faktiskt bodde på sin station!

Det kanske är Bo som står där med tidstypisk sparkstötting?

En snörik vinter tydligen. Vilket jobb det måste ha varit att skotta upp den där vallen och det ser nästan ut att ha gjorts för hand.

Här är det kälke med ratt som gäller. Jag minns att vi hade en likadan när jag var liten. Vad var det de kallades nu igen?

Kanske pappa stinsen i fritidskläder?
Kooperativa syns tvärsöver vägen, men idag är det bara en slyig backe eftersom huset brann ner i början av 90-talet (tack Salmi, för att du har koll!). Det är väldigt fritt från träd över huvud taget på bilden, man ser ända bort till Lämåsen.

Pappa stinsen.

Här står Bos pappa Sven och manövrerar vägbommarna som fanns några hundra meter längre bort.
Om ni kikar på bilden där ett barn sitter på en kälke med ratt, så ser ni precis var fotot är taget någonstans.

Hundraårsjubileet, Nora Bergslags Järnväg, 1956.

Bos pappa stinsen är den tjusiga mannen med blanka knappar, mössa med emblem, vit skjorta och slips.
Loket heter Karlskoga och finns kvar i Nora hos Nora Bergslags Veteran-Jernväg, NBVJ, och ser ut så här i dag.

Oj - badrumsrenovering redan!

Byggfirman vi har anlitat skulle komma nästa måndag och sätta igång med att renovera vårt lilla badrum på nedervåningen, men idag ringde de och frågade om de fick börja i morgon istället.

Ikväll har vi röjt och skruvat bort allt som går att skruva bort.
Den här gången kom jag ihåg att ta "före"-bilder gudskelov!



Det är inget direkt fel på badrummet, annat än att det är rätt slitet, vilket inte framgår av bilderna riktigt.
Det vetter mot en yttervägg och det är alltid kallt på golvet och lite småtråkigt om vi jämför med det stora badrummet som vi lät renovera på övervåningen för några år sedan med så lyckat resultat.


Här kanske det syns att det har varit med några år.
Den trista masonitdörren missade jag att ta bild på, den passar inte alls in i det här huset.
Vi letade på nätet och fick tag i en jättefin dörr, som har ca 100 år på nacken, med spröjsad glasruta och som har suttit i en lägenhet på Torsgatan i Stockholm.
Killen som driver byggnadsvårdsfirman skulle förbi Örebro i julas och tog med den till oss. Vilka bussiga människor det finns!


Nu ska det bli go golvvärme och klinkers, kakel högt upp på väggarna och pärlspont. Det trevliga väggfasta skåpet som är platsbyggt behåller vi, likaså takläkten.

Vi kommer att spränga in lite specialplattor i det övriga vita kaklet. De oregelbundna plattorna ovan kommer från ett hammam i Granada, strax nedanför Alhambra. Det som ser svart ut är egentligen en ljuvlig kromgrön färg.
Den blå/vita plattan med de sirligt handmålade tulpanerna kommer från Grand Bazaar, Istanbul.
Till vänster ser ni lite av den specialbeställda ödlemosaiken som jag har visat tidigare.

Ni som är ute och reser - köp på er kakelplattor vad ni gör! Ni vet aldrig när ni får användning av dem.
Jag kommer att få glädjen att sitta på dass och påminnas om hur otroligt vackert jag tyckte Alhambra var, det härliga hammanbadet med efterföljande massage och myllret av gator inne i det överbyggda bazar-området i Istanbul.
När jag tittar på de vackra smalti-ödlorna kommer jag att minnas julen jag firade i Venedig en gång i tiden, smaltins hemstad numero uno.

Bildgåtans lösning!

Bilden ovan är en delförstoring av bild E, 1914, i förra inlägget.
Klicka på bilden och se vilken ståtlig hund det står på stationstrappan, och en kvinna som rör sig så att hon blir genomskinlig på grund av den långa exponeringstiden. Genom henne ser man skylten där det står "2 KL. VÄNTSAL", där jag har min ateljé idag.

Jag trodde att den här bildtävlingen skulle vara så svår att ingen skulle ha alla rätt, så döm om min förvåning när jag hittar 4 st som nästan har alla rätt. Mira, Emma och Lisette har kastat om A och F och en viss Pensionatsvärd från landet Halland har kastat om E och C.
Väldigt imponerande måste jag säga, vilken hökblick ni har!

Och som det inte vore nog så har hela 4 st ALLA rätt!!!

Det är Bloggblad, Karin på FOX, Vårdagjämning och Staffan. Hatten av och ett stort GRATTIS!

Jag blev helt paff när jag satt och rättade svaren. Ni måste ha en otrolig känsla för detaljer!

Nu fick jag det lite knepigt, men bonusfrågan var kvar - att pricka in rätt årtionde.

Den som har prickat in de flesta rätta decennierna är Staffan som därför vinner den här tävlingen. Grattis Staffan!

Staffan vinner boken och illustrationen, men eftersom Bloggblad, Karin på FOX och Vårdagjämning har alla rätt på ordningsföljden så vinner de varsin bok.

Allt kommer på posten om ni bara mailar mig ert namn och adress!


Hoppsan, nu glömde jag nästan att ge er...

DE RÄTTA SVAREN:

E: 1914
C: Exakt årtal okänt, men bilden är tagen någon gång mellan 1914 - 1926, det har Håkan och jag listat ut genom att titta på
den största skorstenen.
A: 1926, den 4 juli
F: 1932
G: 1951
D: 1978
B: 2007 ungefär

Stationsbloggen firar 1-årsdag med bildgåta!

För precis ett år sedan förändrades mitt liv - jag blev bloggare.
En föraktad sysselsättning av somliga, ömsint vårdad och uppskattad av andra.

Aldrig trodde jag att det skulle vara så roligt att blogga. Under det år som har gått har jag fått så många nya vänner, fått så många insikter och utsikter. Det känns som om jag har öppnat en skattkista och jag vill tacka alla som har besökt min blogg, och alla bloggare som jag i min tur har besökt, för det här berikande året.

För att fira så tänkte jag ställa till med en liten frågetävling.
Vad den vinner som kommer närmast de rätta svaren kan ni se längst ner i inlägget.

Uppgiften är att ordna nedanstående fotografier av Stibergs Station i kronologisk ordning, och den som dessutom kan pricka in rätt årtionde på bilderna får bonus!

Om ni klickar på bilderna så kanske ni får en ledtråd genom att se vilken typ av kläder människorna bär.

Tävlingstiden går ut på lördag kväll.

A

B

C

D

E

F

G


Vinsten då?

Jo, vinnaren får en originalillustration som jag ursprungligen gjorde för Råd & Rön angående ett ARN-fall, men som även kan illustrera hur man ibland kan känna sig lite till mans när tillvaron ter sig slirig.



Vinnaren får också en tjock och tung bok, om vilken man kan läsa mer om här.

Badrumsrenovering

För tre år sedan renoverade vi badrummet på övervåningen, och blir fortfarande lika glada varje gång vi går in i det.

Nu är det dags för badrummet på nedervåningen, som är från tidigt 80-tal.

Vi ska låta kakla väggarna med vanligt vitt standardkakel, men spränga in handgjorda saker lite här och där.

På nätet hittade jag mosaikkonstnären Yvetta som jag genast beställde en ödlemosaik i smalti av.
Smalti är en slags munblåst glasmosaik som görs i Venedig.

Yvetta tar 450 kronor för att skräddarsy den här mosaiken åt oss, och när man vet hur dyr själva smaltin är i sig, så är det verkligen ett bra pris. Den lilla mosaiken mäter 15 x 15 cm och kommer bli ett smycke på den vägg den hamnar.

Bägge bilderna har Yvetta tagit, om någon undrar.

Jag rekommenderar verkligen varmt att gå in på Yvettas hemsida och titta på alla fina mosaiker hon har gjort. Speciellt skatorna tycker jag är så himla fina.

Håkans modellbygge av stationen

Alldeles i början av min bloggarbana, så la jag ut bilder på Håkans modellbygge av stationen, som han håller på med av och till.


Nu har han kommit en bra bit på väg, och börjat med grunden som var synlig sinnersten från första början.
Han bygger stationen i skala 1:45 efter ritningar som den såg ut när den tjänstgjorde som station på den tid det begav sig.
Stationen ligger i sutteräng, så innan han har byggt upp marken får ni bara föreställa er hur det ser ut.


Marknivån är precis strax under dörrarna på bilden ovan.


Det finns en vedeldad bakugn i källarvåningen, och den har Håkan t o m ljussatt så att det är bakning av surdegslimpor på gång.


Det är mycket kvar, det ska till dörrar och fönster etc, men jag lägger ut fler bilder vartefter arbetet fortskrider.

Nu behöver Håkan och jag hjälp!

Grannarna Bosse och Bi som bor i gamla skolan i byn håller på att renovera en bostadsdel och har beställt en golvslipare.
Om Håkan och jag hänger på så får vi ett jättebra pris, och vi skulle verkligen behöva slipa om golvet i vardagsrummet. Det är fult slipat från början och med slitet gulnat gammalt lack.
Att tre hundar har haft rally på golvet varje vinter gör inte golvet fräschare precis.

Golvslipningen ska ske om några veckor, så nu är frågan:

Hur ska vi behandla trägolvet efter slipningen?

När jag hade ett torp så hade jag såpskurade golv som jag älskade. När de var nyskurade på sommaren och jag gick barfota på dem, så var det som om jag mötte en annan varm hud under mina fötter. Golvtiljorna var varma och så lena.
Nackdelen med såpskurade golv är ju att man aldrig orkar flytta tunga möbler och skura hela golvet. Sån är jag i varje fall, så det skulle skuras fläckvis om vi valde att ha såpskurat.
Jag tycker inte om gulnat lack, har noll erfarenhet av oljade golv.
Det jag vill ha är ett ljust golv som har samma färgton som ett såpskurat.

Hantverkaren som var här alldeles nyss för att kika på golven föreslog att han vitbetsar golvet tunt innan lacken. Kan det vara något?
Han skulle ta reda på vilka behandlingsmetoder det finns som passar in på mina önskemål, och återkomma.

Har den bästa av läsekretsar, mina bloggläsare, några tips?

Om det är någon som undrar varför väggen till höger om dörrposten är målad i olika färgfält, så är det provfärger som vi har målat upp. Vi planerar nämligen att göra om hela rummet. Håkan tycker att den nuvarande färgen är ok, men jag har svårt för att den skiftar så i färgton beroende på ljus eller skugga. På vissa ställen drar den i lite gallgrönt/gult vilket inte syns på bilden.

God Jul önskar vi från stationen

Jag antar att det är många med mig som kommer att få ont om tid att sitta framför datorn de närmaste dagarna, så jag passar på att önska er alla en riktigt God Jul!

Fotot är från förra året, här tar vi inte in granen förrän kvällen innan julaftonen. En regel vi inte ruckar på.

Fredag på stationen

Ur min synvinkel började dagen bra.
Musen hade äntligen tittat in i Anticimex-musfällan, som påminner mig om en kackerlacks-fälla som marknadsfördes i New York med en slogan som gick ungefär så här: "The hotel where you check in but never check out".



Jag känner mig kluven när jag tittar på den söta lilla bakdelen som sticker ut ur hålet på hotellfällan, de små tassarna, den långa söta svansen. Det ser ut som om den har hukat sig, tittat in och ho-hoat lite.

- Hallååå, är det nån här?

BANG.



Det är synd att man inte kan prata med dom istället för att ha ihjäl dom. Göra klart för dom vilka regler som gäller. Att de gärna får hålla till i trädgården, men att där går gränsen.

Klockan åtta kom vännen Bi förbi med spark, ställde den utanför stationen och så tog vi våran vanliga morgonpromenad en och en halv timme tillsammans med pälstjejerna. Promenaderna med Bi är ett oslagbart sätt att börja dagen på. Vi pratar om allt.
Efteråt tar Bi sparken nedför backen hem till sig igen.



Innan jag och pälstjejerna går in för att äta frukost så tar jag en bild på stationen och all snö. Det är så förunderligt tyst såna här dagar då snön faller. Det är som att ha huvudet i ett stort vaddtäcke.



När jag sedan sätter på datorn så upptäcker jag till min förvåning en liten bild som jag inte har sett förut. Bredvid Elisabet från Ystad, där till höger i bloggkanten, sitter det fr o m idag en bild på en man som lutar sig mot ett räcke och ser allmänt trevlig ut.

Välkommen hit till stationen enn-08-i-exil!

Håkans modellbygge

Min sambo, Håkan, är fena på att bygga modeller. För tillfället håller han på och bygger Stribergs Station som den såg ut när tågen rullade. Jag ser honom ständigt muttrande med tumstocken, mätande husdetaljer. Modellen är långt ifrån klar, men jag tänkte att ni skulle få en liten tjuvkik. Om någon vet var han kan få tag på tegelpannor i skala 1:45, så hojta gärna till!

Två gamla vykort

Här är två andra illustrationer som jag har låtit trycka upp som julvykort. Ursprungligen är de omslagsbilder som jag har gjort till en Peugeottidning i Australien.

Det här vykortet föreställer tomten i en Peugeot 301 utanför vår station. En snäll tomte är det som ger lift åt några Stribergsmöss.



Och det här vykortet föreställer tomten i en Peugeot 202 pickis som langar ner julklappar i Hökhemmet (ett torp som vi bodde i förut). Nere på backen står Håkan, jag och hunden Gaia och glor häpet.

Stationen då och nu...

Håkan och jag flyttade hit för tre år sedan och är väldigt intresserade av Stribergs Stations historia. I Striberg finns det hela tre stycken stationer som numera alla är privatbostäder. Jag minns hur förvånad jag blev när jag flyttade hit, eftersom de ligger med ett stenkasts avstånd och detta i en liten by. De heter "Smala", "Breda" och "Striberg". Tre stationer?

Saken är den att det vimlade av privata järnvägsnät förr i tiden, speciellt i järnmalmstrakter. Stationen vi bor i var just privat, byggdes xxxx, och lades ner i slutet av xxxx-talet.

Detta foto är hämtat ur Åke Mossbergs eminenta fotoarkiv, och är daterat xxxx.



Även detta foto är hämtat ur Åke Mossbergs bygdearkiv, och föreställer stationen xxxx.



Detta foto får nackhåren att resa sig på mig. Så här såg stationen ut efter nerläggningen. Då hade persontrafiken sen länge slutat och enbart gods transporterades.
Stationen var rivningshotad när dåvarande stadsarkitekten i Nora köpte huset på xx-talet för en billig penning och började renovera det varsamt. Ytterligare två år senare sålde han stationen till två kollegor som fortsatte arbetet.



Det är verkligen sorgligt att tänka på alla fantastiska gamla hus som revs under dessa decennier. Det kunde vara ett ytligt förfall, men ofta var husen genomsunda i stommen. Jag älskar det här huset och blir alldeles kallsvettig när jag tänker på att det kunde ha varit rivet och borta. Byn hade fått ett helt annat utseende, och förlorat på kuppen om stationen hade försvunnit.

Så här ser det ut idag.