söndag, oktober 31, 2010

En bildskatt från en svunnen tid.

Fikastund i trädgården. Trehjuling i förgrunden.
Håkan och jag letar interiörbilder från tiden innan 1979, då stationen lades ner.

För en tid sedan fick jag hjälp av Per-Arne, en mycket vänlig person och fd Stribergsbo, att komma i kontakt med Bo. Bo bor numera i Stockholm men växte upp på stationen, hans pappa var nämligen stins här mellan 1945 och 1966.

Bosse var på väg utomlands när jag fick tag på honom i telefon, men han tog sig tid att leta fram lite bilder som han mailade över. Han trodde att det kunde finnas foton på interiören i en låda på landet, men beklagade att han inte hann kika i den innan han for iväg.
Oj oj, bara de bilder han skickade nu var en skatt i sig eftersom de föreställer familje- och vardagsliv från en svunnen tid då stinsen faktiskt bodde på sin station!

Det kanske är Bo som står där med tidstypisk sparkstötting?
En snörik vinter tydligen. Vilket jobb det måste ha varit att skotta upp den där vallen och det ser nästan ut att ha gjorts för hand.

Här är det kälke med ratt som gäller. Jag minns att vi hade en likadan när jag var liten. Vad var det de kallades nu igen?

Kanske pappa stinsen i fritidskläder?
Kooperativa syns tvärsöver vägen, men idag är det bara en slyig backe eftersom huset brann ner i början av 90-talet (tack Salmi, för att du har koll!). Det är väldigt fritt från träd över huvud taget på bilden, man ser ända bort till Lämåsen.




Pappa stinsen.
Här står Bos pappa Sven och manövrerar vägbommarna som fanns några hundra meter längre bort.
Om ni kikar på bilden där ett barn sitter på en kälke med ratt, så ser ni precis var fotot är taget någonstans.


Hundraårsjubileet, Nora Bergslags Järnväg, 1956.

Bos pappa stinsen är den tjusiga mannen med blanka knappar, mössa med emblem, vit skjorta och slips.
Loket heter Karlskoga och finns kvar i Nora hos Nora Bergslags Veteran-Jernväg, NBVJ, och ser ut så här i dag.


34 kommentarer:

ab sa...

Det här var ju väldigt roligt att se! Gamla fina bilder - och så lugn stämningen verkar vara.

Vill Bo se lite nutidsbilder tror du?

Christina sa...

ab: Just det slog mig också - friden som fanns i bilderna.
Jodå, jag har mailat över bilder till Bo, även bilder på Håkans modellbygge. Det tyckte han var väldigt roligt att se :-)

Nu är det bara att hålla tummarna för att det finns mer stations-godis i den där lådan ;-)

HELENA sa...

Vad roligt med såna där gamla bilder och historian kring dem! Er station ser väldigt fin ut tycker jag:)

Christina, vad heter din vän som du gjort ett inlägg om tidigare? Han som målade akvarell...Tycker den var så fin den där du la upp på en figur med speglingar i gatan, gick lite i lila och grått. Tänkte om man kunde googla på honom/henne:)

Helena

Pettas sa...

Svartvitt är svartvitt! Underbara bilder! Lugna, harmoniska. Rattkälke kallade vi kälken "ratt" och slätt:)

Ingela sa...

Bobb eller styrkälke hette fordonet här hos mej. Härliga bilder!

Christina sa...

Helena: Vår begåvade kinesiske konstnärsvän heter Shu Zi-Min.
Jag förstår att du föll för hans akvareller.

Pettas: Ja, det är ngt särskilt med svartvitt.
Hmmm, rattkälke känner jag inte igen.

Ingela: Ja, där har vi det, bobb hette det ju! Så kallades den hos oss menar jag :-)

em sa...

Fantastiska bilder!
Rattkälke sa' vi också - min finns i ett uthus, kanske ska klättra upp och ta' ned den innan vintern är över oss. Fast den kräver isiga backar eftersom det är smala medar, som på en spark.
Margaretha

Guy sa...

Häftiga bilder. Jag hade hoppats få bli först med bobb, men så blev det inte.

coyoteros sa...

bob,,hette det i örebro

åå utan ratt hette det kälke.

ett lok kan ju vara riktigt vackert,,titta bara på de vita dekorränderna,,som i dag kallas stripes,,och har bara en utsmyckande funktion,,

det syns på tågpersonaalen att det var en viss stolthet och status i järnvägsbranchen,,precis som läraryrket och polisyrket,,,nu är det mer utslätat och heybabberibba över det hela..

Osloskånskan sa...

Så fina bilder! Min Far växte upp på en station tillsammans med tre systrar. Han pratar mycket om den tiden, så det är fina minnen.

Lisette sa...

Vilka fina bilder! Jag blir jättenostalgisk. Det känns som om han den där Bo och jag kan vara ganska lika i ålder. Troligen är han något yngre än jag men ändå! Bob, eller styrkälke kallade vi dem. Snövallarna: garanterat uppskottade för hand!!!

Cicki sa...

Vilka härliga bilder. Förstår att du blev glad när du fick dem. Det var ett annorlunda liv man levde då.

Bob kallade vi rattkälken. Jag minns så väl när min bror fick en sådan bob. Forum (Coop) hade ett erbjudande en jul att de körde ut varorna. Kanske det kostade extra, det vet jag inget om. Men i alla fall så kom det en jultomte med boben. Han åkte i en riktig hästdragen släde. Det var ett riktigt äventyr eftersom jag minns det så här drygt femtio år senare....:-)

Anita sa...

Så roligt att du fått dessa gamla bilder av stationshuset! Det måste vara värdefullt för dig. Hoppas att du får några interiörbilder också! Eller var stationen intakt som förr när ni flyttade in?

Men så mycket snö!! Kan det vara från början av 1960-talet; då var det riktiga vintrar då man kunde åka skidor även i Stockholm, minns jag.

annie sa...

These are wonderful, Christina-- I love old pictures and that walk back in time that they give. Folks must have had to dig tunnels with such high snow.
annie

Bloggblad sa...

Jag älskar också gamla bilder, stelnade ögonblick...

Och jag ser att du är betydligt mer intressant att komma utklädd till.... Fast hade vi bott på landet och jag känt spökena, så hade jag nog öppnat. Här dräller det av ungar som bara kör fram en stor pyts - och vill ha pengar om man inte har godis hemma.

Karin på FOX sa...

Spännande bilder! Pampiga jubileumsbilder. Man riktigt känner ryggsäcksgrabbarnas fascination.

Eva H-höjden sa...

ÅÅÅ härliga bilder!!!

Mira sa...

Alla gamla bildgömmor är guldgruvor. Känslan av att sitta och hitta det ena guldkornet efter det andra av människor eller platser som berör. Åh, jag kan känna känslan.

De där lustiga små takfönstren, finns de kvar?

Angelica och Stefan sa...

Men va roligt med gamla bilder!! Va kul för er!!
Man får sig ju en liten bild av hur det sett ut, vilka som fanns där och hur dom "levde"!

Christina sa...

Margaretha: Ja, det var smala medar på boben (bobben?), det minns jag. När man styrde i kurvorna så svängde medarna framtill. Fort gick det.

Guy: :-)

Coyoteros: Jag vet inte om du har besökt NBVJ's lokstall här i Nora? Om inte så kan jag rekommendera det, de har massor av tjusiga gamla ånglok :-)

Osloskånskan: Så roligt att din far också har växt upp på en station, då måste du nästan visa honom de här bilderna!

Lisette: Ja, nostalgifaktorn är hög :-)
Ja, nog ser de handskottade ut, snövallarna...som är nästan dubbelt så höga som pojken.

Cicki: Ja, det är nästan så man längtar tillbaka till det där lugnet som fanns förr. Det är ett hiskeligt tempo nuförtiden.

Tänk så vissa händelser sitter som fastetsade i minnet.

Anita: Stationen byggdes om lite inuti i början av 80-talet för att fungera som bostadshus, men det är varligt gjort, så vi har biljettluckan kvar, likaså golven i de fd väntsalarna med sina viktoriaplattor.

Annie: Yes, old pictures take you on a time journey.
Last winter we had snow like that.

Bloggblad: Stelnade ögonblick är ett bra uttryck :-)

Karin: Ja, och så är det en sån härlig 50-talskänsla i bilden med grabbarna :-)

Eva: :-)

Mira: Ja, takfönstren finns kvar :-)
På utsidan är nästan ingenting förändrat, utom att de lät sätta in ett fönster till i köket på 80-talet. Sen har skorstenarna ändrat utseende lite under årens lopp.

Skaffaren sa...

Jag älskar gamla svart/vita bilder.
Särskilt om de visar vardagen och levande miljöer.
Att det heter bobb har du redan fått svar på. Jag har några stycken på lager om du vill posera i vinter :-)
Loket Karlskoga stod i Karlskoga fram tills kommunalvandalerna rev den gamla stationen. Jag klättrade ofta upp i det under den tid pappa jobbade på NBJ. Ja, även senare.

Christina sa...

Angelica och Stefan: Jag missade er precis...oj, ni bor också i ett stationshus ser jag, så roligt!
Och autentisk biljett i headern har ni också ;-)
Nu ska jag kika runt på er blogg en stund...spännande!

Skaffaren: Det hade jag kunnat gissa - att du skulle ha några bobbar på lager ;-)
Så kul att veta att du har klängt omkring på Karlskoga när du var pojk. Det måste ha varit spännande värre.

Emma R sa...

Nej va roligt!!! Det är så kul att se äldre bilder från sitt hus. Vi, liksom våra vänner som flyttat till Norderåsens stationshus har upptäkt att Jamtli har ett bildarkiv så både vi och de har införskaffat lite bilder, och även kollat på på flera i deras bildarkiv.

Flest och roligast bilder fanns såklart på stationshuset, men några på vårat också. Tydligen gjordes en stor byggnadsinventering i Jämtland på 70-talet och från detta tillfälle finns bilder över vår fastighet, hage, uthus mm.

Det slog oss också, liksom dig att det var sååååå mycket mindre igenväxt förr! Från stationen hade man fri sikt upp över hela byn, (idag är det skog runtomkring). Och från våran tomt kunde man se hus som inte syns idag pga den öakde vegetationen.

Va roligt att se dessa bilder! De vi beställde fick inte publiceras, utan bara användas för eget bruk.

Spännande om den vänliga mannen hittar fler tidiga bilder innifrån Stribergstation. Jag vet att det är just sådana bilder som Norderåsens stationshusinvånare är mest sugna på också, men som de ännu inte har funnit.

Kram Emma R!

slöjdLena sa...

Vilken skatt, att få ta del av historien kring stationen. Det var verkligen öppnare landskap då bilderna togs.

Vonkis sa...

Det är sà härligt med sàna där gamla bilder. Det är nästan sà att man blir förvànad över att inte höra en speakerröst till dem "Àret var 1956, männen pà bilden..."

Christina sa...

Emma: Ja, det är en fantastisk och omtumlande känsla att se "sitt" hus när det har levt ett helt annat liv. Jag satte citationstecken runt sitt eftersom vi känner oss väldigt ödmjuka inför husets historia. Vi har bara den stora förmånen att få bo här, stationen äger sig själv, ungefär som naturen.

Så kul att ni har hittat foton på ert och vännernas hus! Det är verkligen guld.
Bo gav sin tillåtelse att lägga ut de här bilderna på nätet, för naturligtvis frågade jag först, eftersom det är familjebilder.

Tråkigt att det ligger ett publiceringsförbud på era bilder.

Interiörbilder från gamla stationer är nog inte så vanliga, men hoppas kan man ju alltid göra.
När lades stationen ner som era vänner bor i?

SlöjdLena: Ja, det var så mycket öppnare förr, nu växer det sly och buskar igen totalt. Tråkigt.

Vonkis: Jag kan riktigt höra den lite nasala tonen på speakerrösten, och den konstiga betoningen ;-)

em sa...

Är DET inte NU för tiden MAN har konstig BETONING?
undrar Margaretha
som tycker att många
talar nasalt och i staccato

Christina sa...

Margaretha: Är det någon större skillnad mot förr egentligen? Det går väl mode i sånt där antar jag. Varenda inredningskvinna på teve låter helt befängd tycker jag.

Monica sa...

Vilka fina bilder och så roligt att se! Och minns kanske fel men det var ett lugn förr som jag i alla fall inte känner finns samma idag. Och snöbilderna, kan känna och komma ihåg precis så härligt det var, älskade snön och bobåkning:-)

ullisen sa...

ååh! det här måste jag visa för min pappa som är helt galen till att älska gammal järnvägshistoria!! (jag har väl berättat om hur uppspelt han blev när jag berättade om dig, Håkan och hur ni bor?)

krams!

Christina sa...

Monica: Ja, jättefina bilder, så avspända och härliga.
Det är synd att det ska vara så stressigt idag.

Ullisen: Jo, jag minns att din pappa var förtjust i järnvägar. Under den senaste veckan har två andra stationer kommenterat här på bloggen, en i Skåne och en utanför Hudik. Jag får nog göra ett speciellt inlägg om det tror jag. Det vore ngt för din pappa :-)

Anita sa...

På tal om gamla stationshus..

Vi känner till ett par som har köpt det gamla stationshuset i Tannflo, Resele och renoverat det till ett bostadshus. Det var ett reportage om stationshuset i TÅ för en tid sedan..

Det verkar vara populärt emd gamla stationshus! :)

Åetr igen - ett varmt tack Christina för hjälpen med min headbild!

Christina sa...

Anita: Om man är intresserad av gamla hus, så är stationshus väldigt intressanta. Arkitekterna har liksom fått blomma ut när de ritat stationshus känns det som.
Jag kan än idag minnas väntsalen i Västanfors station, hur vacker jag tyckte den var när jag var barn.

Har du ngn länk till reportaget du nämner?

Vassego - det var så lite så :-)

Anita sa...

Christina: Tyvärr.. jag gogglade, men hittade inte reportaget. Det var i tidningen Ångermanland (tror jag) för ungefär ett, kanske två år sedan.