söndag, december 14, 2014

Blyinfattat glas, del 3

Jag ställer upp en bit av hundkroppen och en bit av det omgivande glaset mot ett fönster för att se effekten. Glaset som jag har valt till den vita pälsen på podencon Pepe tycker jag är väldigt lyckad, ser nästan ut som päls.

lördag, december 13, 2014

Porträtt av en hundpudding i blyinfattat glas, del 2

Egentligen bör man skära ut alla bitar och passa in i varandra, innan man folierar, men som den otåliga typ jag är orkar jag inte vänta.
Jag vill se linjespelet NU, och det gör man först när man har satt den obligatoriska koppartejpen runt glasbitarna, koppartejpen som lödtennet sedan fastnar på när man löder, och som binder ihop de olika glasen med varandra. Det blir som ett minikyrkglas.

Kopparfolietejpen sätts runt alla utskurna glasbitar i mönstret. Det finns olika bredder, och olika baksida beroende på om man tänker ha kvar lödlinjerna som silvriga, eller patinera antingen i koppar eller svart.
Vill man t ex patinera lödsömmarna i svart så väljer man en svart baksida på kopparfolien.
Här folierar jag medan vi tittar på Morse på tv. Man centrerar glaset på tejpen och låter tejpen löpa runt om. Sedan gnuggar jag ordentligt med en vinkork av god kvalitet, så att folien smiter åt ordentligt runt glaset.

Idag har jag hunnit skära ut Pepes halsband i två olika bruna glas, och spännena i ett pärlemoskimrande. Testar också att lägga ett turkost glas (beställarens önskemål om klara färger)  närmast kroppen...
Glaset är mer turkost när det inte ligger mot ett vitt papper, som här då det ser mer blått ut.



fredag, december 12, 2014

Blyinfattat glas - porträtt av en hundpudding

Nu har det gått mer än ett och ett halvt år sedan förra inlägget, så nu är det väl dags för ett nytt inlägg, eller hur?

Jag minns knappt hur man gör när man bloggar, men det får bli som det blir.
Sedan ett år tillbaka har jag snöat in totalt på blyinfattat glas. Om jag blir pigg på bloggandet igen ska jag berätta hur jag halkade in på det här udda hantverket, om nu någon skulle vara intresserad.


Hur som helst - jag har fått min första större beställning, vilket fyller mig med både glädje och en viss nervositet. Det här med blyinfattat är inte helt lätt, men otroligt, otroligt roligt.

Här på bloggen tänkte jag dokumentera arbetet med det här blyinfattade glaset som ska bli ett sovrumsfönster så småningom.

Beställaren, som jag inte känner sedan tidigare,  vill ha ett fönster som porträtterar familjens ena hund, en podenco. Bara det gör att mitt hjärta slår ett extra slag - den vackraste hundrasen (ja ja ja, jag vet att ni som inte har podencos protesterar högljutt) , en dröm för en glaskonstnär!



Jag börjar med att få till ett bra foto som förlaga. Eftersom beställaren bor i andra änden av Sverige så mejlar vi. Först får jag några bilder på en obekväm hund med bakåtvikta öron och skeptisk blick.
Då frågar jag om hon har en bra mobilkamera, och tycker att hon ska sätta hunden mot ett fönster eller annan ljuskälla och plåta rakt framifrån.
Sen dyker den ena bilden bättre än den andra upp, hon har följt instruktionen och dessutom placerat en köttbulle i taget på kanten av ajfånen. Hunden snappar snabbt att köttbullen rullar av om han daskar till mobilen med tassen, så åtskilliga foton ser ut som jycken high fajvar en ajfån.

Nåväl, jag börjar med att rita en mönsterbild x 2  av snyggingen, sedan klipper jag ut varenda bit ur det ena arket med en speciell schablonsax för det här ändamålet. Den har tre skär, så det bildas en 1 mm bred pappersremsa i mitten som man tar bort. I det mellanrummet ska kopparfolie rymmas, som man senare tejpar runt alla glasbitar, och som tar lite plats.

Jag lägger varje mönsterbit på ett särskilt utvalt glas och ritar med en filtpenna runt kanterna.


Sen skär jag ut biten, och här gäller det att planera skären rätt så att man styr skåran och inte har sönder glaset. En skåra vill ju löpa rätt fram, så det handlar om att betvinga den helt enkelt.

Sen slipar jag den utskurna glasbiten och lägger på det mönsterark jag inte har klippt sönder, och ser till att 'pusselbiten' passar. Är det någon bit som sticker ut så markerar jag med en penna och slipar ner tills det passar.



























Här har jag fått de första två bitarna på plats (nåja, de fyra första men två syns inte) ...fortsättning följer :-)