fredag, december 12, 2008

Fredag på stationen

Ur min synvinkel började dagen bra.
Musen hade äntligen tittat in i Anticimex-musfällan, som påminner mig om en kackerlacks-fälla som marknadsfördes i New York med en slogan som gick ungefär så här: "The hotel where you check in but never check out".



Jag känner mig kluven när jag tittar på den söta lilla bakdelen som sticker ut ur hålet på hotellfällan, de små tassarna, den långa söta svansen. Det ser ut som om den har hukat sig, tittat in och ho-hoat lite.

- Hallååå, är det nån här?

BANG.



Det är synd att man inte kan prata med dom istället för att ha ihjäl dom. Göra klart för dom vilka regler som gäller. Att de gärna får hålla till i trädgården, men att där går gränsen.

Klockan åtta kom vännen Bi förbi med spark, ställde den utanför stationen och så tog vi våran vanliga morgonpromenad en och en halv timme tillsammans med pälstjejerna. Promenaderna med Bi är ett oslagbart sätt att börja dagen på. Vi pratar om allt.
Efteråt tar Bi sparken nedför backen hem till sig igen.



Innan jag och pälstjejerna går in för att äta frukost så tar jag en bild på stationen och all snö. Det är så förunderligt tyst såna här dagar då snön faller. Det är som att ha huvudet i ett stort vaddtäcke.



När jag sedan sätter på datorn så upptäcker jag till min förvåning en liten bild som jag inte har sett förut. Bredvid Elisabet från Ystad, där till höger i bloggkanten, sitter det fr o m idag en bild på en man som lutar sig mot ett räcke och ser allmänt trevlig ut.

Välkommen hit till stationen enn-08-i-exil!

7 kommentarer:

Anonym sa...

1) Hur fungerar musfällan egentligen? I min fantasi är den som en giljotin med ett hus omkring sig. När musen sticker in huvet faller bilan liksom.

2) Är avundsjuk på snön. I Sthlm är det bara regn och grått, mörkt, mörkt, rått. Tänder massor med levande ljus hemma för att stå ut.
Susan

Christina sa...

Susan: musfällan består av en lång papplåda som har ett runt hål i varje kortände. Inne i lådan så står det en musfälla (såna som slår igen) på varje sida av ett bete som ligger i mitten.
Musen måste alltså passera en fälla för att nå fram till betet...vilket den aldrig gör.
Betet ser ut som en sån där pressad gulbeige grej som man kan tända brasor med. Den luktar gott och lockar till sig mössen.
Igår la jag dit en bit parmesanost och en bit bacon också - för säkerhets skull ;-)

Musfällorna inne i lådan är väldigt effektiva, och jag förstår inte varför dom inte finns i handeln. De man köper gillar jag inte alls, eftersom de ibland missar och musen hamnar i kläm på fel sätt och drar runt med fällan. Rena djurplågeriet.

Ett regnigt och grått Sthlm låter inte kul. Så såg det ut här för några dagar sedan, men nu är det rena julkortet...och hundarna rejsar :-)

Monet sa...

Åh, Christina! Det ser ju verkligen hemskt ut med musen!! Och ändå är jag van, jag har haft Maine-Coon-katt som tog in en mus varje dag och la sig under min säng och KNAPRADE i sig den. Och lyckades den smita så var råttfångarhunden, Jack Russelhunden Max där och klippte den mitt itu.

Men det är något bisarrt med bilden, precis som du själv skriver.

Och vad vackert du har det i ditt vykortslandskap. Här är inte så dumt heller men alla snöbilder "hemifrån" känns lätt overkliga!

Evas blogg sa...

Grattis! Fast jag förstår dig, de är ju så söta - men ska inte vara inomhus. Vad fint att ha en kompis att promenera med på morgonen, vilken bra start på dagen. Och ni har ett sånt fint hus så jag blir alldeles lycklig när jag ser bilderna. Nu ska jag fortsätta röja. Ha det så fint i allt det vita!

ab sa...

Lite makabert, men jag har också använt musfällor - det finns en gräns för hur stora musfamiljer man kan härbärgera.

Det ser underbart ut med all snö! Vad trevligt det låter med era promenader - slår vad om att du inte riktig kan börja jobba utan promenad nu.

Madelene Nattfrost sa...

Lite Hotel California över det hela alltså. You can checkout any time you like,
But you can never leave!


Vad vackert ni ser ut att ha det!

Christina sa...

Monet: jag har en lite makaber sida måste jag erkänna ;-)
Jag förstår att snöbilder från Sverige måste kännas helt overkliga där du befinner dig nu.

Eva: Tack, musens öde var efterlängtat. En lättnad, fast snart är det väl dags för nästa.

Ja, jag älskar det här huset. Det är byggt 1908 - en fin epok i svensk byggnadshistoria.

ab: morgonpromenaderna är nästan ett måste nuförtiden. Jag är så glad att Bi bor i samma by, och att vi blev vänner nästan direkt. Vi har så roligt ihop.

M Nattfrost: Ha ha, just så!