Jag tror att ordet pjäxa är finskt. Kan det stämma? Jag minns också Nivea. Bara jag ser bilden på burken, så tänker jag på kalla dagar i pulkabacken i Humlegården inne i Stockholm. Nivea på kinderna och tefatet i plåt i handen. Det blev ett sånt trevligt ljud när man slog tefatet mot knät på vägen uppför backen.
Du har så rätt Jessica, jag googlade och så här skriver Wikipedia:
Pjäxa (från finskans pieksu), fotbeklädnad av kraftigt slag.
Och jag gjorde som du, dunsade tefatet i plåt på knäna i uppförsbacke. Dock inte i Humlegården utan på Skithögen i Norrby utanför Fagersta.
Här är en bild på mig och mina pjäxor från ca 1960. Vovven hette Tito, och fanns på det norska fjällhotell utanför Lillehammer där vi brukade vintersemestra. Pojken i bakgrunden är storebror, inte helt i balans vad det ser ut som.
Jag minns hur stela pjäxsnörena var när man hade varit ute i snön i timmar och skulle knyta upp dom när man kom in, som iskalla järntrådar.
Och sen stoppade man pjäxorna fulla med tidningspapper och ställde under ett element.
Uppdaterat.
Elisabet sa...
Du är duktig på att locka fram minnen, du.
Plötsligt kommer jag också ihåg hur det var när pjäx-snörena var stelfrusna och nästan gick av när man rörde dem!
Jag hade även "luddor" och ett par kängor i nåt slags ludd-tyg .., med snören och "hyskor" till.
Visst hette de väl slamkrypare, dessa bekväma svarta filtkängor? Jag googlar och läser intresserat på Wikipedia:
Slamkrypare var den populära benämningen på ett par ankelhöga vinterskor, ofta svarta och vanligtvis av tyg med gummisula som var vanliga på 1950- och 1960-talet. Utmärkande för slamkryparen var att den hade ett blixtlås på ovandelen. Slamkryparen fick sitt namn från TV-frågesporten Kvitt eller dubbelt som sändes den 9 februari 1957 där uttrycket slamkrypare uppkom. Deltagaren Ulf Hannerz bar vid detta tillfälle dessa skor.
Tänk vad man blir allmänbildad på nätet! Jag har aldrig vetat varför skorna kallades för slamkrypare, trots att varenda unge på 50- och 60-talet hade såna.
.jpg)
13 kommentarer:
Du är duktig på att locka fram minnen, du.
Plötsligt kommer jag också ihåg hur det var när pjäx-snörena var stelfrusna och nästan gick av när man rörde dem!
Jag hade även "luddor" och ett par kängor i nåt slags ludd-tyg .., med snören och "hyskor" till.
Så fin du är på bilden!
Åh Elisabet - de där luddiga filtkängorna minns jag. Hette de inte slamkrypare?
Elisabet: jag har uppdaterat ;-)
Såsom du ser ut på bilden, så såg även jag ut. Elsatsabyxor och snörpjäxor (med stelfrusna band:-). Det fanns även andra luddor än slamkrypare. Jag hade röda med vita skinnband, tror att det finns nu också, man knöt dem. Jättesöta. Och lapptussar, de var hala men åh vad jag gillade dem. De luktade renskinn och hade vackra knytband. Men lapptussar, undrar om de heter så nu också eller om de numera går under namnet sametussar?
Hockeyluddor sa vi om de svarta filtskorna. Har ingen aning om varför. Jag hade vanliga luddor med läderskoning fram , alldeles runda var de fram.
Alla mina barn har haft luddor på fötterna när det varit kallare än -20. Det är de enda skor som är tillräckligt varma då.
Numera har jag grå norska luddor med röda dekorband så fort det är tillräckligt kallt. Lätta och underbart bekväma.
Men mina ungdomar tycker att det är "skämmigt" med en morsa med luddor.
... och jag! Elastabyxorna var så jättemoderna men iskalla jämfört med yllebrallorna man hade innan. Benen blev stelfrusna, men det fick man ta.
Jag såg faktiskt Kvitt eller Dubbelt när Ulf Hannerz fick frågan som han besvarade med slamkrypare (en fisk). Han fick veta att svaret var fel, men sedan rättades till. Efter det kallades både skorna och frågor med svårdefinierade svar slamkrypare.
Luddor? Vi kallade dom laddor - alltså inte slamkryparna (dom var alltid svarta som jag minns det och hade blixtlås)utan dom där andra som var gjorda i filt och inte hade blixtlås utan nån knytmöjlighet i stället. Laddor inte luddor alltså.
Eva: javisst hade jag elastaskidbyxor på fotot - med sån där bred hålfotsresår om du minns?
Lapptussar- jag tror att jag vet vad du menar...hade tofsarna olika färger? Liksom same-betonade på något vis?
Ingela: hockeluddor har jag aldrig hört. Var kan man få tag i de där norska luddorna? De låter helt suveräna!
Det kommer en dag när dina ungar kommer att vara stolta över att de har en morsa med luddor. Det kommer med insikt och mognad ;-)
ab: elastabyxorna saknar jag inte, men däremot slamkryparna!
Gabrielle: laddor? Den här kommentatorlistan borde jag sända in till Nordiska Museet, så intressant är den!
Ja, slamkrypare är dom med blixtlås på ovansidan, men du hade alltså laddor.
Nu skulle jag vilja se bilder. Jag har förgäves sökt efter bilder på nätet men inte fått några napp.
Och jag har kollat i fotoalbumen men inte hittat några filtskor över huvud taget.
Hahaha jag menade elastabyxor!!! Ser att jag skrivit nåt annat konstigt.
Men jag tror att det finns slamkrypare nu också att köpa, i alla fall för något år sen. Ja lapptussarna hade färgglada vävda band.
Eva: jag förstod precis vad du menade. Själv skriver jag med höger pekfinger, och det blir lätt fel tangenter man trycker på.
Hittar du något ställe som säljer slamkrypare vore jag tacksam om du förmedlar det! Jag tycker skorna var helt fantastiska.
Aha, då tänkte jag rätt vad det gällde lapptussarna :-) Då vet jag precis.
Ska kolla.
Menar ni bällingskor?
De ser ut så här.
Skicka en kommentar