Så var det dags igen.
Igår mötte jag upp våran återkommande jul- och nyårshund i Örebro, Gaias bror Ebro.
Ebro bor i Stockholm och där smäller det fyrverkerier vill jag lova så här års. I veckor.
Tyvärr är Ebro fruktansvärt rädd för smällare, han skakar som ett asplöv, klättrar på väggarna, hyperventilerar och får panik.
Här i Striberg är det för det mesta lugnt och tyst, det smäller egentligen bara på nyårsaftonen, så Ebro brukar få komma och bo hos oss en månad varje år.
Här har han det lugnt och skönt och här har han pälstjejerna. Det blev ett kärt återseende igår, alla tre fick glädjefnatt av att se varandra igen och det blev mycket rejsande i trädgården.
Ebro och Gaia är så lika varandra både till utseendet och sättet så jag blir alldeles rörd. Han är lika välkommen varje år och det känns som en ynnest att ha fått lära känna honom så väl. Håkan kallar Ebro för E-bror.
E-bror har en ovana som vi lätt glömmer bort mellan varven tills det är dags igen. Han bär omkring skor och tofflor, en och en. Ska man sätta på sig skorna, eller tofflorna så finns det bara en av paret. Stationen är stor, så det blir att leta på två våningsplan.
Ibland ger jag upp och tar på mig några andra skor än de jag tänkt, vilka som helst, som det finns två av.
Fotot är från förra året. Visst är de söta när de står och spanar alla tre? Ebro längst till höger.
.jpg)
17 kommentarer:
De är helt underbara!
PS.Jag får gåshud när jag ser ditt ritbord - jag blir så förbaskat ritsugen! kameror, skrivmaskiner/datorer och målargrejor ger mig lustkänslor. Hej Freud!
Och titta - är det inte ett arkivskåp där till höger? Ett sånt som jag borde skaffa?
ab: nej, det är det faktiskt inte, det är en sängkammarbyrå från Ikea som jag använder att förvara färger, penslar, digitalutrustning etc i.
Den är ämnad att ha kläder i så botten ramlar ut på lådorna med jämna mellanrum (trots att jag har spikat dom), jag har för tunga grejer helt enkelt.
De riktiga arkivskåpen har jag i andra änden av rummet.
Men du kanske inte har så himla stora papper att förvara? I så fall kanske Ikea-hurtsen som heter Alex, 995 kr, skulle vara något för dig?
Bredd: 67 cm, djup 48, höjd 66.
http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/30104322
Jag behöver något låsbart... Alex är väl inte det? Måste alltså få tummen ur vad det lider och leta upp någon som säljer företagsgrejor.
Väldigt trevlig bild! Och trevligt berättat om hundarna. I nästa liv ska jag ha minst en hund. I det här livet går det av olika skäl inte, men jag umgås gärna med andras hundar när tillfälle ges. Tycker mycket om dina Poppan-skisser också.
ab: det brukar finnas överskottslager hos kommuner, i alla fall finns det en i Örebro. Där kan man hitta den typ av möbel som du är ute efter, för en spottstyver.
Kolla om Sthlm har ngt liknande!
Nya kontorsmöbler brukar vara fruktansvärt dyra.
Gabrielle: så synd att du inte kan ha hund, men det är ju mycket som ska klaffa för att kunna ha en förstås, hur man jobbar etc.
Tack för rar kommentar.
De är så jättefina! Jag sitter här och ler när jag ser kortet, blir alldeles varm! Åh vad jag saknar min hund!
Håller med ab, det ser så himla mysigt ut med ditt arbetsbord.
Eva: jag har också en faiblesse för arbetsmiljöer. Det är så intressant att titta in till olika hantverkare t ex.
Min granne Bi har en fantastisk keramikverkstad där man får skaparlust bara man kliver över tröskeln.
Jag ska fråga om jag får lägga ut några foton därifrån :-)
Tack för tipset!
Jag tittar mest på hundarna jag... :) De är helt underbara!
Usch ja, skotträdda hundar är det verkligen synd om. Smällare borde totalförbjudas tycker jag.
ab: det var så lite så :-)
smulan: jag håller helt med dig, både att hundarna är underbara och att det borde införas ett totalförbud, utom kanske just på nyårsafton. Att ha det väldigt begränsat skulle göra livet lättare för många tvåbenta och fyrbenta.
Jag såg på Mannen som talar med hundar hur man steg för steg kan vänja en skotträdd hund vid oljud, men det kräver förstås tid och resurser. En livrädd vovve tränades med mycket uppmuntran och kunde till sist besöka ett skjutfält utan att reagera.
Hoppas du får lägg ut bilder från keramikverkstaden!!
ab: Ja, det är en bra metod, men som du skriver så krävs det stort tålamod och tid...och det är nog inte alltid det går ändå skulle jag tro. Skotträdsla är bland det svåraste som finns att träna bort hos en hund.
Vi har gjort framsteg med Ebro. I början kunde han inte ta en enda liten smällare utan att få totalpanik. Nu blir han skärrad när han hör en och annan, men inte mer än att han kan slå en drill samtidigt;-)
Men nyårsafton är en ren och skär fasa.
Eva: Det hoppas jag med :-)
Underbar bild!
Tänk när jag vandrade planlöst på Söder för sju (?) år sen och hamnade utanför Fox. Stod en låång stund och tittade in på ditt och de andras ritbord och tänkte; Åh, vilka lyckliga människor som får sitta tillsammans i en sån mysig lokal! Nu sitter jag där själv!
Idag åker jag hem till min gamla hund (och mamma förstås) - världens bästa springer spaniel Dustin, snart 14 år.
God jul!
Tre lyckliga hundar! Det värmer en frusen själ.
Susan
Fox-Cilla: Nu är det min tur att säga lyckans ost! Är det något jag saknar så är det arbetskamraterna på Fox :-)
Klia gamle Dustin bakom örat från mig!
Susan: Av hundar blir man glad, så är det bara.
Skicka en kommentar