Saken är den att det vimlade av privata järnvägsnät förr i tiden, speciellt i järnmalmstrakter. Stationen vi bor i var just privat, byggdes xxxx, och lades ner i slutet av xxxx-talet.
Detta foto är hämtat ur Åke Mossbergs eminenta fotoarkiv, och är daterat xxxx.
Även detta foto är hämtat ur Åke Mossbergs bygdearkiv, och föreställer stationen xxxx.
Detta foto får nackhåren att resa sig på mig. Så här såg stationen ut efter nerläggningen. Då hade persontrafiken sen länge slutat och enbart gods transporterades.
Stationen var rivningshotad när dåvarande stadsarkitekten i Nora köpte huset på xx-talet för en billig penning och började renovera det varsamt. Ytterligare två år senare sålde han stationen till två kollegor som fortsatte arbetet.
Det är verkligen sorgligt att tänka på alla fantastiska gamla hus som revs under dessa decennier. Det kunde vara ett ytligt förfall, men ofta var husen genomsunda i stommen. Jag älskar det här huset och blir alldeles kallsvettig när jag tänker på att det kunde ha varit rivet och borta. Byn hade fått ett helt annat utseende, och förlorat på kuppen om stationen hade försvunnit.
Så här ser det ut idag.
6 kommentarer:
Vilket underbart hus! Det påminner lite om Sundborn ... som väl heter nåt annat, egentligen?
Järnvägsspåren .. finns dom kvar ännu?
Ps. Bild nr 3 .., det ser ut ett hus från en Vilda Västern-film .., man väntar sig att det ska stå bundna hästar under verandataket längst till vänster.
Elisabet: Stationen är byggd 1908 i jugend-stil så visst tänker man Carl Larsson och Elsa Beskow.
Ja, 3:e bilden är hemsk och ödesmättad, ett hus i förfall. I nästa bildsekvens rånar The Wild Bunch stationskassan.
Vilket vackert hus!! Förstår att ni jobbat mycket för att få till det så fint.
Elisabet - Nä, järnvägsrälsen revs upp i o m nerläggningen.
Eva - Nä, vi bara flyttade in. Sååå lyxigt. I Sthlm hade vi inte fått ett mögligt radhus i en bortglömd förort till samma pris.
Skicka en kommentar