Ett gruppfoto utomhus. Pappa står med armen om sin fars, min farfars, byxben.
Pappa har lustiga puffbyxor på sig. Likadana som sin syster ser det ut som. Unisex redan då.
På samma stol som farfar sitter på står hon som måste vara min faster Inga. Bakom står farmor och håller...ja, det måste vara farbror Olle. Faster Gittan kom senare. Till höger bakom pappa står den ena av farfars bröder, kanske är det Axel? Kvinnan måste vara hans fru som jag inte vet namnet på.
Och vem är fotografen, vars skugga syns på gräset?
Så länge sedan...
Här har pappa fått följa med sin far till den kungliga huvfudstaden och poserar stolt framför Karl XII. Fötterna lite innåt.
Hur gammal kan han vara? 8...9 år?
fredag, november 28, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Kanske din duktiga farmor har tagit den här bilden också? Jag börjar misstänka att hon var en intresserad fotograf - leta mer i gömmorna!
ab: nej, det är inte farmors skugga, för hon står längst bak till vänster på gruppbilden.
Och särskilt fotointresserad var hon inte heller, trots mästerfotot på sin man och lille son i sängen.
Jag menade den i Stockholm.
Ah, vad synd att hon inte var fotointresserad, jag som redan gjort mig en bild av henne med kamera i högsta hugg och tjugotalsklänning - fast när hon tog sängbilden kanske hon hade nattlinne? Verkar ju ha varit en lat skön söndagsmorgon.
ab: aha, nej det är inte hon där heller utan en stockholmsfotograf som försörjde sig på att fotografera turister framför Kalle Dussin.
Så stiliga och fint klädda!
Hade dom det gott stället?
Det kan man tro när man ser fina kostymen?
Ja, dom hade det gott ställt. Farfar hade skoaffär i Mariestad. Han startade med två tomma händer, som det brukar heta, och hämtade själv sina skosändningar vid stationen med hjälp av en 4-hjulskärra som han drog med en läderrem över axeln. Så småningom öppnade han även en affär i Skara och köpte sig en T-ford. Han måste ha varit en väldigt driftig person.
Han hade ett biträde i affären som hette Svea. Hon var evigt förälskad i min farfar och gifte sig aldrig.
Tänk, att man kunde se det på bilden!
Han ser också ut som en man som vet sitt värde .., sättet hur han lite nonchalant håller vänsterhanden i byxfickan .., och lite stillsamt leende.
Och med "vet sitt värde" menar jag inte att han ser högfärdig ut.
Han ser ut som en man som vet vad han vill.
Elisabet: jag inbillar mig att jag skulle ha tyckt väldigt mycket om honom, om jag hade fått förmånen att lära känna honom. Han har alltid funnits närvarande i mitt liv...ja, som en person jag har varit väldigt nyfiken på.
Skicka en kommentar