tisdag, november 30, 2010

Kalabalik på stationen

Plötsligt när jag sitter och jobbar hör jag veritabla vrål från vardagsrummet.
Gaia springer från rum till rum och ömsom kvackar som en anka och ömsom skäller.
Poppy trumpetar och går över i falsettyl och bägge tittar bedjande på mig och på ytterdörren - åh så gärna de vill ut!
Slagsvansarna går och jag tittar ut genom fönstret för att se vad som får igång dom på det här viset.

Det här är vad pälstjejerna ser.

Tre stycken nonchiga rådjur går makligt omkring precis utanför staketet och tittar då och då mot stationen och verkar lyssna på det vilda skällandet som hörs inifrån.
Jag släpper ut pälstjejerna först efter det att rådjuren har försvunnit upp i skogen, och de far fram och tillbaka och dofterna måste ligga tunga utmed staketet.

Nu ser det ut så här i ateljén när jag ska försöka jobba igen. Poppan lever på hoppet.

21 kommentarer:

Pettas sa...

Spännande vardag för dina fyrbentingar! och säkert också för dem som var i snåret och bökade på...säkert blev det lite högre puls av de skällande sötnosarna på insidan.
Tjusig ateljévy! Jag förstår att den kan få dig att illustrera vad som helst:)

Hälsningar från ett mildare Åland
Nu bara minus 4

Christina sa...

Pettas: Det här var nog första gången rådjuren "fastnade" utanför staketet, de brukar bara skutta förbi annars. Fortsätter det så här kommer pälstjejerna få hjärnblödning ;-)

Minus 4 låter skönt, här har vi minus 10 men sol som tur är.

Cecilia N sa...

Jag vet en pälsherre som också skulle få veritabel spunk av sån utsikt.

Christina sa...

Cecilia: Fniss, så nära och ändå så långt borta ;-)

lifeblog sa...

Ja, det var verkligen nära och ändå så långt borta ......
Kul som alltid att titta in på stationen. Här är det -14 och en gammal svensk deckare på tv, adventsstake på sekretären vid datorn .... mysigt.

Lisette sa...

Det där har hög igenkänningsfaktor här! Alice blir med jämna mellanrum helt tosig. Först hör hon dem- hur hon kan göra det begriper jag inte. Men det gör hon, och sedan ser hon dem och blir precis lika galet längtansfull som pälstjejerna. Alice' rådjur är om möjligt mer nonchalanta än Stribergs, troligen eftersom de av erfarenhet vet att " den där lilla skiten" inte är ett dugg farlig, instängd som hon är bakom ett högt stängsel.
Stackars alla hundflickor!

coyoteros sa...

vid en hastig anblick trodde jag det var kört..VILDSvIN..sen såg jag det var rådjur ,annars kunde det bli svettigt värre...dom kan böka värre,,,för hur kul är det att vakna med en nyplöjd tomt..

???hundhuvudsakrofagen måste väl vara nytillverkad,,,,lite tungt att bära som turist...hmmmm

annie sa...

Fur Girl noses will twitch all week. Where did that wonderful sculpture in the corner come from?

annie

Christina sa...

Lifeblog: Jag vågade inte släppa ut dom, med tre såna jaktbyten på andra sidan hade dom kunnat fara över viltstängslet som är 1.60.
Kolla den här bilden, dom kan hoppa dom här hundarna ;-)

Det låter som du har haft en mysig eftermiddag :-)

Lisette: Pälstjejerna har samma goda hörsel som Alice :-) Det brukar skutta förbi en gigantisk hare här, och den hör dom på långt håll.
Pälstjejerna erbjuder sig att komma ner och sätta Alice rådjur på plats...fast det får dom inte för matte.

Coyoteros: Vi har viltstängsel runt hela tomten, så hade det varit vildsvin så hade de inte kommit in i alla fall. Gudskelov att det inte var svin hur som helst - puhu!

TutanPodenco gjorde jag med hjälp av några kollegor till Stora Stockholm ett år, rashundutställningen på Stockholmsmässan. Papier maché och lite gipsbindor...

Annie: I did the TutanPodenco (with help from two collegues) one year for a the biggest dog show in Sweden. The Fur Girls are podenco mixes, the breed Podenco originate from Egypt :-)
It's made out of papier maché and some plaster.

Emma R sa...

Snacka om startklara! Gaia spretar med tårna på ett rivstartsaktigt sätt och är beredd på att kasta sig ut genom fönsret och iväg efter rådjuren!

Vilka jakthundar! (och modiga rådjur som dröjde sig kvar) ;-)

/Emma R

Cicki sa...

Vad härliga Poppans öron ser ut, lätt framåtböjda. Som om hon vill samla in och spara på spännande ljud.

Vår (min och exets) gamla katta hade en ful ovana som vi rådde för. Hon fick ligga på köksbordet. Men bara när det inte skulle ätas eller nåt sånt. En kväll fick jag se hur hon kröp ihop i en väldigt undergiven/underordnande ställning. Eftersom det var hon som bestämde hemma så hade jag aldrig sett henne bete sig så tidigare. När jag tittade ut genom köksfönstret så stod det tre rådjur utanför och betade av häcken. Det är klart att rådjuren kändes stora och skrämmande för en vacker liten kattfröken.

Mian sa...

Först trodde jag att ni hade lodjur utanför tomten och jag blev lika upphetsad som Gaia och började nästan kvacka, jag också :)
Underbara öron och slangsvansar Poppan och Gaia har!

ab sa...

Husdjurstortyr! ;)

Småfåglarna som käkade solrosfrön på fönsterbrädet brydde sig efter att tag inte det minsta om de två superfrustrerade katterna, som med jämna mellanrum slog skallen i fönstret inifrån i sina försök att hoppa på dem.

Det var bara centimetrar mellan dem, och ändå var de små skuttande chokladkakorna utom räckhåll!

Kesu sa...

One, two, three, goooooooo! Snacka om toppenberedda jägare i ständig stand by. Tänk om de bara finge ...

Lelle R får också sina rådjursryck och skäller hest i falsett när han känner doften av dem. Jag tror det betyder "akta er, såna som ni äter jag till frukost". Jag försöker trösta honom med att det ändå är såsen som är godast (när han nu inte tillåts - och inte heller kan - fälla ett rådjur), men den lätte går han inte på.

Evas blogg sa...

Nu kommer minnet av vår hund Indra, som var helt makalös när det gällde att springa efter råddjur. Hon var en lugn och stillsam Goldendam men såg hon ett råddjur, då var hon inte längre någon stilla dam.

Christina sa...

Emma: De borde ha startnummer på sig, eller hur?
Kul att du la märke till Gaias spretande tår - gissa om hon var beredd ;-D

Cicki: Pälstjejernas öron lever sina egna liv ;-)
Önskar att pälstjejerna kunde ha samma inställning till rådjuren som din gamla katta!

Mian: Ha ha, sånt sällsynt dyker nog bara upp på din blogg, inte här i alla fall :-)
Rådjuren brukar mest skynda förbi, det här är första gången jag har sett dem tillbringa en halvtimme utanför huset med vrålande podencoflickor i fönstren.

ab: Ja, det skulle man nästan kunna kalla det ;-)
Pälstjejerna paddlar ibland med tassarna mot fönstren som du beskriver att dina katter gjorde :-)
Fast jag trodde katter visste bättre ;-)

Kesu: Aha, en till kontratenor :-)
Ha ha, såsen - det skulle inte pälstjejerna heller gå på. Heja Lelle R!

Christina sa...

Eva: Du hann slinka emellan.
Men du - vad gjorde snälla Indra med rådjuren?
Jag kan liksom inte föreställa mig skygga Gaia hänga i strupen på en rådjursget om hon fick vara lös...

ullisen sa...

modiga bambisar? nog borde doften av "farligheter" ligga över stationen?

sista bilden är underbar!! inte bara ljuset och känslan, utan också motivet som sådant: två egyptier på samma ställe :)

Christina sa...

Ullisen: Ja, jag tyckte det var lite märkligt att de stod kvar så länge med tanke på de avgrundsvrål som kom från stationen.

Fniss,"två egyptier på samma ställe" ;-)

Laila sa...

Hej! Tack för titten hos mig!
Förmodligen testade du min NYA sida alldeles i början innan jag fått igång den riktigt. Numera ska kommentars-fälten funka - andra har lyckats! :-)
För närvarande försöker jag komma på hur/om man kan exportera över mina gamla bloggposter till min nya adress...

Så fina vovvar du har!

Christina sa...

Laila: Nämen hej! Så kul att du hittade hit :-) Jag gillade verkligen din blogg, underbara hästbilder.

Så bra att du har fått kommentarerna att fungera, då ska jag kila över och tassa runt hos dig en stund.
Det får bli lite senare, nu måste jag jobba.

Vovvarna - ja, det tycker jag också så klart :-)