torsdag, februari 05, 2009

Hur ska det gå...?

Ska Poppan få behålla sin vappe?

Kommer i så fall vappens pappa att dyka upp!!!?

Tidigt imorse gjorde jag slag i saken och ringde veterinären. Här på landet är det inte som i Stockholm t ex där man nästan aldrig får gratisråd per telefon, utan måste komma in med jycken och sen går man därifrån 3 000 kr fattigare.

Veterinären tog sig god tid och tyckte det lät sött med Poppan. Hon sa att det inte alls var nödvändigt att ta ifrån henne vappen, det där bestämde jag själv. Tyckte jag att det var tröttsamt med Mamma Poppy så kunde jag ta ifrån henne vappen så skulle det lugna sig efter några dygn, annars så tar det några veckor.
Blev det några problem så var det bara att komma in.

Ah, så skönt att kunna göra som mitt eget hjärta och förnuft säger, och dessutom påhejad av en veterinär. Poppan får ha kvar sin vappe.

Fast vappen får inte följa med på morgonpromenaderna. Här står Bi och väntar medan Poppan far omkring som ett yrväder med sin skyddsling.


Den här bilden skulle nästan kunna föreställa den välutrustade pappan till vappen ;)


Imorse fick Poppan och Gaia träffa en riktig valp, ett litet yrväder som heter Tindra, 4 månader.
Tindra är en korsning mellan whippet och border collie och hon har de härligaste öron man kan tänka sig. När hon får syn på något på håll som intresserar henne så reser sig öronen rakt upp och så ihop. Det ser ut som en liten strut-mössa, fast det lyckades jag inte fånga med kameran.


Poppan och Tindra rejsar och har kul medan Gaia och valpens mamma Taiga övervakar det hela och leker lite poliser.


Mina två julamaryllis har fått var sin tredje blomklase som precis har slagit ut. Så vackra de är, så sinnliga...



23 kommentarer:

LindaLotta sa...

Vad skönt att du fick så lugnande besked av din, eller hundarnas :), veterinär!
Och efter den där ruschen hade jag sovit som en stock!

Christina sa...

LindaLotta: Ja, du anar inte hur lättad jag är! Jag har tillräckligt ont av att veta att jag misshandlade Poppans valp i början. Att dessutom ta den ifrån henne hade varit lite väl magstarkt ;)

helen sa...

Har med spänning väntat på fortsättningen av thrillen "Poppans valp"...och det ser ju ut att lösa sig utan några hemska mord eller dyl.
Underbara bilder! Amaryllis är vacker, även när de blommar efter jul, ja, t o m mitt i sommaren, som mina brukar göra. Kan du berätta lite mer om Poppan och Gaia? Hur länge har ni haft dem? Vad vet du om deras bakgrund, osv. Om du vill, alltså?
Ha det gott!
Kram
Helen

ab sa...

Oh, vad skönt att höra! Jag har varit riktigt orolig här, kan inte tänka mig att det skulle vara någon fara med låtsasvalpen. Djur sominte har valpar behöver nog lite utlopp för sina moderskänslor. Trevlig veterinär!

Staffan H sa...

Kul att läsa om hur mysterierna med de skendräktiga tikarna utvecklar sig. Undrar om de som inte har egna erfarenheter av husdjur förstår hur nära djurägarens vardag hänger ihop med djurens vardag?

Tack för de vackra blombilderna! De var mycket fina.

Cicki sa...

Så skönt att höra att det är helt OK att Poppan får behålla vappen ett tag till. Jag förundras fortfarande över denna moderskänsla och kärlek hon slösar på denna gummileksak. Tänk om alla människomammor slösade lika mycket kärlek och omsorg på sina barn, då skulle vi kanske slippa barn som växte upp med en massa sorg och ilska inom sig.

Christina sa...

helen: Ja, det slutade lyckligt kan man säga :)
Oj, blommar dina amaryllis mitt i sommaren, hur bär du dig åt då? Jag skulle vilja ha blommande amaryllis jämt :)
Jag har skrivit en liten kort bakgrundshistoria i bloggen om Gaia och Poppy som du kan läsa här:

http://stribergsstation.blogspot.com/2009/01/gaia-och-poppy.html

ab: Det slutade lyckligt och jag behöver gudskelov inte bli en valpnappare, puhu!
Ja, en himla trevlig veterinär. Hon var lika trevlig i somras då jag också fick ett telefonråd som varade en kvart, alldeles gratis.

Staffan: Nej, har man aldrig haft djur tror jag inte man kan sätta sig in i det riktigt, hur tajt man lever med sitt djur.

Cicki: Jag förundras också över all denna omvårdnad och kärlek.
Ja, skulle alla mammor ha en Poppan-själ, ja då skulle det bli en bättre värld he he...

lifeblog sa...

Skönt! Håller tummarna!
Att skiljas från en valp är ej lätt, jag grät floder då vi sålde våra valpar -har följt dem sedan och de har fått fina hem så det känns bra ....men hundmodern hon saknade dem bara några dygn (letade) - det hade ju varit rätt jobbigt med de små också! Alla försvann inte samtidigt heller.
---Vackra bilder av ståtliga blommor! Ha det gott!

Mira sa...

Whippet och bordercollie!!?? Form som en whippet och färg som en border... Och öron i strut...

Den märkligaste blandning jag har sett var en border collie och papillon. Fast hunden var ursöt och jättelyckad. Det var fjärilshunden som var pappan!!!! Törs man gissa på telefonkataloger?

Skönt med Poppy och vappen.

Christina sa...

lifeblog: Ja, du anar inte hur lättad jag känner mig :)
Jag är så blödig när det kommer till vissa saker.

Mira: Det ska bli kul att se hur valpen kommer att utvecklas, alltså whippet-bordervalpen. Hon är bara 4 månader och det vore rätt naturligt om hon blev bra mycket större än sin whippet-mamma.

Collie och papillonblandisen: Jag tippar att collien inte var rådlös utan la sig ner ;)

Den märkligaste blandisen jag någonsin har sett var en korsning mellan boxer och tax. Den var inte snygg kan jag tala om. Den hade boxerkropp med taxben och ett litet litet huvud. Tigrerad.

em sa...

Det är faktiskt en hel del som är enklare på landet än i städerna när det gäller service. OK, vi har inte samma utbud men det som finns funkar jättebra. Här har vi rätt långt till veterinären men vi får också goda telefonråd vid behov.
Margaretha

Eva H-höjden sa...

Poppan är sååå duktig! he he hon vet ju precis hur valpen ska ligga! Och vilken toppenkompis ni hittat där! En riktig lucher! Ja då får ju Poppan motion vilket är vad man brukar rekommendera vid skendräktighet! Jaså Gaia blir lite polis då? Det är som min tik, hon har börjat vakta min hane... och då pratar jag om en timid vääänlig tik ;-)
Blommor nära är fantastiska! Och du som lyckats hålla stilla kameran och fått skärpa inomhus!

Marskatten sa...

En av fördelarna med att bo på landet är som du säger att folka tar sig lite mer tid. Vilken bra veterinär, nu kan du lugnt låta Poppan gosa med sin vappe.

Den där vit-rosa färgen på Amaryllis är ljuvlig, jag hade en sådan en gång, som jag naturligtvis lyckades mörda på kort tid. Gröna fingrar har jag inte.

londongirl sa...

Åh vilken lättnad att veterinären tyckte så! Nu kan hon få ha sin lilla valp i lugn och ro. :-)

Vilka fina amaryllisar! Jag brukar köpa vita och rosa och såna där randiga, för mina blommar igen på sommaren ute på takterrassen jämt och då vill jag inte ha röda.
Jag bara ställer ut dem och så brukar de blomma igen.

Dark and twizted sa...

Hahahaha.." den välutrustade pappan" Du är för rolig du!

Monet sa...

Ja, det där sista med utrustad vappepappa instämmer jag helt med. *fniss* eller hur man nu skriver det.

Nu har jag blockerat kommentarsgranskning och annat och inte kommer det en kommentar efter det:-)

Kan ju bero på att inläggen inte är så intressanta men man undrar ju lite.

Det här med Poppan och vappen är däremot bland det mest intressanta jag läst på länge.

Vi lät vår Maine Coon-katt få en kull och hon var också helt fantastiskt mamma. Gjorde precis allt vad man skulle från att bita av navelsträng och slicka ungarna och sen dia och fostra dem.

Kattpappa blev till allas förvåning Jack Russelterriern Max som gick in och skötte kattungarna på samma eminenta sätt som mamma Cayenne.

Hon tröttnade också på dem efter ett tag och det var liksom dags när köparna kom och hämtade sina fina kattbebisar. En behöll vi, tyckte att hon kunde ha lite kattsällskap.

Hon accepterade aldrig denna unge,det var ett enda ständigt fräsande så fort hon kom för nära. De levde och lever förhoppningsvis i någon slags symbios med revirmarkering som vi inte begriper. Vår köpare av skärgårdshuset tog över dem - tur det så får de vara kvar i sin underbara skogsmiljö.

Och pappa Max sitter i sin himmel och bara ler. Åt att vi nu också åker iväg och skaffar en NY!! Kantänka mig att han kanske har synpunkter på rasen, terrier som han var.

Och Christina, Kesu och alla andra som visat på hur inställningar ska ändras när det gäller kommentarer - jag har gjort som ni sa, det är bara att hoppas ¨på att det funkar.

Och jag gläds som alla andra åt Poppans mammainstinkter, det är verkligen både rörande och mycket speciellt att få se sånt här!

Bloggblad sa...

Jag tycker det är jättekul att se dina roliga bilder - kan och vet inget om hundar, men såna här berättelser kan ändå göra mig lite (bara liiiiite) sugen på att ha hund.
(Fast varje morgon när jag måste ur sängen är jag glad över att jag inte har nån som vill ut)

Monet sa...

Har du sett att den nya hunden Tindra har samma sorts öron som din exotiska egyptiska skulptur i ett stationshörn har?

VAR har du fått tag i den? Undrar jag som bodde i Kairo när jag var ett litet barn.

Ängla-Tapas sa...

Den orange hanteln trodde väl att den skulle få ett hårt och eländigt liv när den föddes ur plastgjutningsformen en gång. Men icke, ödet ville annorlunda och likt den fula ankungen förvandlades den till - en vapp! Som svanen Poppan tog under sina vingar...
Slutet gott - allting gott!

Elisabet sa...

Så skönt för Poppan!
Ibland skulle jag nog önska att jag vore lite skendräktig ..-)

Christina sa...

Margaretha: Ja, nästan allt är enklare på landet. Sååå mycket tid vi fick spendera i Sthlm på saker och ting som är fixade i en handvändning här.

Eva H-höjden: Ja, en riktig liten lurcher är nya kompisen :)

Marskatten: Det är sant, folk har mer tid här på landet. Det är ett lugnare tempo helt enkelt.
Den där vit-rosa färgen på Amaryllis för tankarna till äppel- och körsbärsblom tycker jag.

londongirl: Du bara ställer ut amaryllisen på sommaren, och så blommar de igen? Är det så enkelt?
Klipper du ner dom först?

Dark and twizted: Ja, har man lite fantasi så...

Monet: Jag uppskattar verkligen att du har tagit bort granskningen Monet! Den var lite tråkig.

Härligt att läsa om dina kissar och om Max. Jag tror Max skulle bli hur förtjust som helst i den lilla damen som ska hämtas hem imorgon om han hade varit i livet :) Terrierkillar har god smak och sinne för väsentligheter - det är ju en tik;)

Bloggblad: Kul att du känner så :)
Och det där med mornarna - när jag väl kommer ut så ångrar jag det aldrig. Jag får se såna gryningar, morgondimmor och dis som jag aldrig hade upplevt utan hund, och jag får dessutom motion.

Monet: Ja, Tindra har de mest ljuvliga öron, såna som både Gaia och Poppy borde ha som de podencomixar de är. Podencon har egentligen helt erekta öron, jättestora.
TutanPodenco som du frågade om, den mumien har jag gjort själv med hjälp av några hjälpsamma kollegor. Den gjordes till en Podenco Ibicenco-monter på Stora Stockholm, den årliga gigantiska hundutställningen i Älvsjö.
Jag har alltså inte grävt upp den i Egypten ;)

Ängla-Tapas: Din kommentar var bland det finaste jag har läst :)
När jag var liten så fick vi i småskolan t ex läsa om hur ett enkelt mynt kände sig när det valsade runt i folks händer och råkade ut för diverse malörer.
Jag undrar hur många av vappens artfränder i plast som har det lika kärleksfullt och gott som stationens vappe?

Elisabet: Hur ska vi tolka det där?

londongirl sa...

Jag klipper bara av sånt som är visset på dem. Jag har hört att det viktiga är att löken ska få möjlighet att växa och öka i storlek. Men jag brukar aldrig göra nåt mer än att vattna såklart för det är varmt och torrt där uppe på taket.
Ibland verkar det som att det blir bättre när jag glömmer bort dem lite.

Christina sa...

londongirl: Tack för tipset, det ska jag prova i sommar! Jag har alltid tyckt att det har varit ett sånt slöseri att bara kasta lökarna.