söndag, februari 22, 2009

Söndag och bybastu

Idag har jag suttit och slavat vid ritbordet precis hela dagen.
Efter allt som hänt mina föräldrar det sista halvåret så har alla mina jobb förskjutits och jag försöker komma ifatt.
Idag hann jag med väldigt mycket, och det känns som en stor belöning när jag kan gå ner och bada bastu med grannen Bi och Tessan på kvällen.


Jag byltar på mig och går nedför backen, och när jag vänder mig om ser det ut så här, en upplyst och översnöad station.


Nedanför backen ligger den gamla nedlagda skolan i byn, där Bo och Bi numera bor.
Det är trevligt att ha vänner så nära.


Och här står Tessan på väg in till bastun, med sin nyinköpta badväska i handen.

Vi bänkar oss på laven och sitter och svettas tillsammans, surrar om livet och dricker bärs.
Vi är inga tävlingsmänniskor som kollar vem som står ut med den hetaste temperaturen, utan vi har måttlig värme på och sitter desto längre.

Efter några timmar känner vi oss rätt nöjda och klär på oss medan det fortfarande ångar om kropparna, speciellt om min rumpa påstår både Bi och Tessan!?

Sen går vi ut och tittar på renoveringen som Bo och Bi håller på med.
Hittills har de bott i annexet, men snart ska de flytta in i den här lägenheten som de håller på att iordningställa i själva skolan.


Bi förklarar och Tessan och jag beundrar, det blir så fint!


Gamla hus har en själ som inte går att apa efter i nya hus. Det här känns som om det kommer att bli en riktigt trevlig lägenhet.


När jag kommer hem får jag ett foto av Håkan, föreställande pälsflickorna. Så här såg dom ut när Håkan fixade sig några kvällsmackor när jag var borta.
Snacka om hypnotisk blick!

22 kommentarer:

Emma R sa...

Vilken bra söndag! Dels för att du fick saker/jobb uträttat, och dels för att bastuträffen lät helschysst! Håller f.ö med dig om att känslan i ett gammalt hus är svårt, för att inte säga omöjligt att återskapa i ett nybyggt hus. Undrar just när i framtiden de nygyggda husen kommer få en känsla... För nu börjar man vält tycka att funkishus har en känsla?

Jag har utmanat dig i min blogg förresten... Vet ju att du inte gillar det... det står underrubruíken blogg utmanad från idag den 22 feb.

ha det så bra! mvh emma

Bloggblad sa...

Hade ju varit roligt med en detaljbild där av den ångande rumpan... fast - bara för komikens skull, jag har inget annat intresse där...

Det ser så härligt ut - stora gamla hus...

Kesu sa...

Vad skönt att du känner att du kommit ikapp! Föräldrar måste få ta tid, men visst känner man sig lite stressad när jobbet glider iväg.

Det där gör man ju alltför sällan, vänder sig om alltså. Och kollar vad man just lämnat, om än bara för en liten stund. Stribergs station ser fantastisk ut med snö på taket och ljus i fönstren.

Bo och Bi - härligt namn på ett par. B&B. BoB.

Gamla hus har en själ, så är det bara. Mina kompisar var lite avis när jag flyttade in i en sprillans nybyggd lägenhet. Jag gillade det inte speciellt. Jo, bekvämligheterna som varmt golv, egen tvättmaskin coh diskmaskin var väl bra, men i övrigt ser jag inga direkta fördelar med att bo i ett hus/en lght som ingen annan bott i.

Och så var det dagens Poppan/Gaiabild. Framifrån. Vappen verkar inte prioriterad just i detta ögonblick :)

Fotodagen avslutades med några timmars jobb för min del. Har fått iväg två artiklar och ska gå och sussa nu.

Önskar dig en kalasfin vecka i snö och sol!

Cicki sa...

Vilken otroligt vacker bild över en insnöad station. Du bor ju mitt i ett vykort...:-)

Christina sa...

Emma: Jag läste i NA idag en artikel om en estnisk arkitekt som kommit hit under kriget, och som har ritat en rad fantastiska hus i Örebrotrakten, bl a villor.
Tidningen visade reportage om en villa byggd på 50-talet, och den hade jag lätt kunnat bo i ;) Otroligt modern och nytänkande, och fina material överallt.

Jag tror det handlar om materialkänslan i gamla hus, det omsorgsfulla byggandet....

Bloggblad: Rumpan behåller jag för mig själv he he...svettigt om den hade ångat ut på nätet ;)

Kesu: Ja, du måste ju ha deadlines du med, visst är det stressigt!?

Visst är det ett roligt parnamn, Bo o Bi ;)

Om jag skulle få drömma och välja att bo modernt, då skulle det vara ngt riktigt originellt arkitektritat...men det är ju bara att glömma med tanken på vad något sådant skulle kosta!
Så att bo i ett riktigt gammalt hus är väldigt bra för plånboken, man får all charm, men det kostar inte så mycket.

Dagens Poppan/Gaia-bild: Nä, här var det mackor för hela slanten ;)

Åh, vad kul med din fotokurs och suveränt att du har fått iväg två artiklar. En god natts sömn ligger framför dig!

Christina sa...

Cicki: Du slank emellan medan jag svarade....ja, det var troligtvis därför jag vände mig om mitt i backen och tittade tillbaka. Jag fattar fortfarande inte att jag bor i det här vackra huset, efter att ha bott i lägenhet i Stockholm i 30 år!

Susanne och Pebbels sa...

Ditt hus är underbart...jag kan in te ens föreställa mig hur det skulle vara att bo i en sån hus-dröm!

Elisabet. sa...

På ena sidan gatan där jag bor, där är lägenheterna byggda på 60-talet och har stora fönster som är helt själlösa.

På min sida, är husen gamla, byggda med glädje, tycks det som.

Fönsterna är UNDERBARA.
Här är spegeldörrar och högt i tak.

Ingenting är välhållet ., det finns säkert tusen lägenheter i stan som är finare.

Badrummet är under all kritik.

Men åååå, vilken själ som såna här lägenheter har och inte för nånting skulle jag vilja byta ut den mot en sprillans ny.

Tror jag ..-)

Anonym sa...

Så vackra hus!!!! Å avis är jag på er bastukväll, vet ju hur trevligt det är!
Vi har faktiskt fått snö i Stockholm också idag och jag har gått runt på Långholmen med mina hundar och njutit av ljuset!

Anonym sa...

Det låter jättemysigt att bada bastu i bybastun en söndagkväll! Riktigt avundsjuk blir jag.

Stationshuset är så vackert och i vinterskruden nästan som ett pepparkakshus!
Era vänner får säkert en trivsam lägenhet i gamla skolan, även det ett vackert hus kan man se på dina bilder. Vad ska de göra med resten av ytorna?

mossfolk sa...

Så fin stationen var, upplyst i snön!
Och vovvarna är bra söta båda två. Pekar Gaias öron åt olika håll eller är det bara som det ser ut på bilden?

Mira sa...

Men vem är det som hänger i taket i Bis och Bos vackra lägenhet???

Galleri Dalhem sa...

...tack för en härlig bildserie och kvällsmyskåseri !
Som man sår får man skörda...och Du Christina verkar faktiskt blomma !

Evas blogg sa...

Förstår att du ligger efter med jobb. Jag märker nu att jag inte hinner/orkar göra många knop när det är så mycket som händer kring föräldrarna. Just nu är det begravningsbestyr och så denna sorg, som lamslar mig stundvis. Men du, vilket vackert hus ni har! Jag älskar gamla hus. Och din väns hus verkar också bli jättefint. Ibland saknar jag vårat gamla hus fast när jag tänker på all städning där så känns det lite lättare :)

Christina sa...

Dark and twizted: Det är en av de stora fördelarna med att bo på landet, att huspriserna inte ser ut som i storstadsregionerna.
För det pris som vi gav för stationen skulle man knappt få ett radhus för i ngn förort till Sthlm.

Elisabet: I alla bilder från din lägenhet känns den där gamla mysfaktorn som finns i äldre hus :)

Eva H-höjden: Ja, bastusittningarna är verkligen trevliga, det var kul när du var med :)

Marskatten: Resten av de stora ytorna används till bl a en stor keramikverkstad, ateljéer som hyrs ut (Tessan hyr en) ett café och utställningslokaler.
Bo och Bi är visionärer :)

Mossfolk: Gaias öron lever sitt eget liv. De kan stå erekta rakt upp, de kan vinklas åt alla möjliga och omöjliga håll eller ligga slickade utmed skallen.
De är nog bland de känsligaste hundöron jag har sett :)

Mira: Först förstod jag inte vad du menade men jag tror du refererar till fjärde bilden.
Det ser onekligen lite mysko ut, men det är en elsladd med dosa som hänger ner från taket precis bakom Bi som just böjer ner huvudet ;)

Erik: Det är lätt att blomma när man har såna människor som dig och Bi i grannskapet :)

Eva: Ja, det tar mer tid än man kan tro...och inte bara tid utan energislukande är det också.
Men det blir bättre Eva, sorgen blir till vemod.

Det där med städning tar jag inte så hårt på, inte Håkan heller ;)

Anonym sa...

Poppys blick är underbar! Och Gaia sitter kvar trots att Håkan riktar en kamera mot henne? Då har han gjort goda mackor! ;-)

Prettomorsan sa...

Tycker om de två översta bilderna, blir nästan lite julsugen...

Ängla-Tapas sa...

Vilka blanka ögon de har, tjejerna! Håkan verkar vara en baddare på att göra mackor som kan trollbinda så. :)

Det verkar finnas många fina gamla trähus i Nora. Det är roligt att se att de tas omhand och får ett nytt liv genom er.

Anonym sa...

Njuter av dina vackra husbilder! Jag älskar vackra hus! Ibland går jag på mäklarnas husvisningar bara för att njuta av något speciellt hus jag skulle kunna tänka mig att bo i. Men jag älskar även mitt egna hus, som vi byggde själva för 21 år sedan. Jag har sagt att det enda som kan få mig att lämna det vore en utlandsflytt till ett medelhavsland, gärna södra Frankrike ;-)
Dessa ljuvliga hundflickor!! Jag blir varm i hjärtat av deras milda, längtansfyllda blickar...
Kram
Helen

Christina sa...

Madelene Nattfrost: Nä, det kan du bara inte mena!!??

Ängla-Tapas: Vi har spottar (stavar man det så, med två t på svengelska?) ovanför erbetsbänken i köket, och de reflekteras i pälstjejernas ögon.
Fast det var nog goda mackor också...

helen: Ja, hus är verkligen roligt!
Det låter härligt att låta bygga ett eget hus också, och få vara med och bestämma hur man vill ha det :)

Bloggblad sa...

Jag har en vetekudde som jag alltid värmer och lägger under min iskalla rumpa när jag ligger och "soffar"... Den enda kroppsdel som jag brukar frysa om, faktiskt. Men det blir ingen bild på min kalla heller :)

Linda sa...

Vilken söndag!
Och så härliga bilder, jag tycker om "hemma hos", med eller utan möbler. Att få se hur allting utvecklas.
Och hundflickorna är ju bara så ljuvliga :) :)