tisdag, februari 24, 2009

Ebru, del 1. Historik, grund och färger


Marmorering av papper innebär att man stänker färg på en grund och tar ett unikt avtryck av mönstret med ett papper.

Konsten att tillverka papper kommer ursprungligen från Kina, men att marmorera papper kom japanerna på runt 1100-talet.
De använde tusch på en vattenyta och metoden kallas Suminagashi.
Sumi betyder tusch på japanska om man förenklar det lite ( i Japan använder man tuschstänger som man river på speciella rivstenar och blandar med vatten).

Flera hundra år senare spreds kunskapen om att göra mönstrat papper till Indien, Persien och nuvarande Turkiet.

I Turkiet utvecklades pappersmarmoreringen till en stor konstart.
På Turkiska kallas tekniken Ebru som betyder ungefär molnig, mångskiftande. Som moln och skyar glider färgerna fram över grunden och bildar ett mönster. Även om man lär sig styra mönstret och kan upprepa färgkonstellationen kan aldrig ett papper bli exakt lika ett annat.
Det ligger en klar tjusning i det som vi européer alltsedan 1500-talet kallat "turkiskt papper".

Utövaren av Ebru har alltid blivit betraktad som konstnär.
I Europa fick aldrig marmoreringskonsten lika hög status och betraktas än idag som ett hantverk.

Ebru används ofta som bakgrund till kalligrafier, och det finns metoder att även göra själva kalligrafin i Ebru-teknik.

Som kuriosa kan nämnas att i det dåvarande ottomanska riket användes det mönstrade papperet bl a som en förfalskningssäkring och användes till särskilt viktiga dokument.
Ungefär som våra tiders sedelmönster.

I Turkiet marmorerar man på en grund av dragantgummi eller caragheen.
Dragantgummi är ett slags ett slags harts eller gummi från buskar eller träd, t ex cistrosbusken och vissa terebintarter, medan caragheen är en rödalg och utvinns från havet.

Tillsatsen av gummit eller algen i vattnet gör att grunden blir lite trögflytande.

Ända fram till 1800-talet var dragantgummit huvudingrediens i grunden men sen blev detta ämne så dyrt så man fann en ersättning i caragheen, en slags rödalg/mossa som växer på klipporna inom området för ebb och flod.

Så här ser dragantgummi ut i torkad form.


Och det här är torkad caragheen.


När man har blandat en carragengrund får man inte glömma att det är ett organiskt material och "levande". Man tillsätter lite formalin för att den inte ska ruttna, och bäst mår grunden av att användas varje dag.

Den är också väldigt temperaturkänslig, så när det är som hetast på somrarna i Turkiet undviker man att jobba med Ebru.

Till Ebrufärger används enbart mineral- eller växtfärger och de är vattenlösliga. Färgerna bereds och mals ytterst noga och det är en process som tar olika lång tid för olika färger. Det kan ta månader att framställa en viss sorts färg, så man håller hela tiden färgframställningen igång och planerar framåt så att man plötsligt en vacker dag inte står där och saknar en färg.

När färgerna är färdigberedda så tillsätter man olika mängd oxgalla för att balansera ytspänningen. Man får sitta och test-blanda.
Detta är mycket tidsödande och olika pigment kräver olika mycket oxgalla så det är ett väldigt duttande.
Oxgallan driver iväg färgen (får färgen att expandera) över grunden och den förhindrar också färgerna från att blanda sig med varandra.

Köpmän förde med sig de turkiska papperen till Europa och först mot slutet av 1500-talet började marmorerat papper tillverkas och användas hos bokbinderierna i främst Italien, Spanien, Frankrike och Tyskland.

På nätet finns nästan inget att läsa om Ebru, om man inte behärskar turkiska vill säga, så jag tänkte avhjälpa det med att lägga ut texter och bilder om Ebru. Det här var första delen.
Nästa Ebru-inlägg ska handla om de olika verktygen man använder sig av när man stänker färg och när man skapar mönster.
Sist och som grädde på moset kommer jag att lägga ut olika Ebru-mönster och visa hur det går till när man skapar dom.

Bilderna i detta inlägg har jag tagit i Ebru Atölyesi i Istanbul, oktober 2008.

18 kommentarer:

Anonym sa...

Fantastiskt vilket arbete som ligger bakom i den här konstarten! Och vad bra du har skrivit texten! Både poetiskt och klart!

Anita sa...

Vilken intressant historia och en fascinerande teknik denna konstart är! Jätteroligt att du berättar.

PGW sa...

Fantastiskt tjusigt! Bokmärket följer med mig på alla resor nu i pågående bok och det har hänt mer än en gång att jag fastnat i bokmärkets mönster istället för boken! :-)

Prettomorsan sa...

Tack för kommentaren på mina bilder!

Det är som sagt från mitt lilla paradis, familjens sommarstuga... :)

Anonym sa...

Trevlig läsning! Kanske man kommer ha nytta av dessa kunskaper i nå'n frågesport i framtiden?!
Jycken-serierna var hur härliga som helst!! Det var också trevlig läsning, fast på ett annorlunda sätt...
Kram
Helen

Christina sa...

Eva H-höjden: Ja, Ebru är faktiskt väldigt omständligt och knepigt...men väldigt, väldigt roligt!

smulan: Jag hoppas att jag fyller ett hålrum på det här sättet. När jag googlade för ett år sedan fanns det inget att läsa om Ebru på svenska.

PGW: Du anar inte vad jag blir glad av den kommentaren :)

Madelene Nattfrost: Ett riktigt paradis var det, eller rättare sagt är :)

helen: Ja, man kan aldrig veta ;) Kunskap är aldrig onyttig i alla fall, alltid tar man till sig någonting, och jag har inga riktlinjer med den här bloggen. Den får handla om vad som helst som intresserar mig.

Kul att du gillade Jycken, han är som ett barn på något sätt...

Tankevågor sa...

Det här var intressant och det ska bli lika intressant att få läsa fortsättningen om den här tekniken.

Lena sa...

Vad intressant och lärorikt! (Typisk lärarakommentar) Jag älskar verkligen vackra papper och detta är ju precis som du skriver konst.

Anonym sa...

Det är en kulturgärning du gör här, Christina! Om det är som du säger, att det inte finns nedskrivet någonting om ebru på svenska!

Ha en skön dag!

Instämmer med ordverifieringen! danke!

Ängla-Tapas sa...

Alltid när jag hör talas om komplexa tekniker eller metoder att utföra någonting på, blir jag ödmjuk inför den eller de som från början tyckte sig se en möjlighet och provade sig fram. I det här fallet har någon tänkt, hmmm rödalger och oxgalla - det borde man kunna göra något av... Fantastiskt!

Lika fantastiskt tycker jag det är när någon tar till sig upptäckten och för den vidare. Tack till dig!

Christina sa...

londongirl: Roligt att du tycker det :)

Panter: Ja, Ebru är verkligen konst.

Mira: Jag minns hur jag googlade och letade förgäves på nätet när mitt eget intresse för ebru vaknade. Det fanns ingenting.
Det jag själv skriver ner har jag lärt mig i Istanbul, i engelska texter och i en svensk bok som handlar om västerländsk marmorering med oljefärg där författarna ger en kort historik och även nämner Ebru. Boken heter Marmorera och dekorera med papper och färg och är skriven av Per och Kerstin Nilsson.

Ängla-Tapas: Ja, precis så som du beskriver det känner jag också - en stor ödmjukhet. Min lärare i Istanbul var rena forskaren och kemisten i sitt konstnärskap.

Lotta Löfgren sa...

ja visst ser det kul ut!!!jag gillar det också..fast jag passar inte att hålla på med det...längre;) SÅ..därför uppmuntrar jag barnen till max;)
Tack för komplimangen om hundarna:)

Anonym sa...

Roligt att veta varifrån bruket med marmorerade försättsblad kommer.

Kesu sa...

Idag ska jag vara fåordig för omväxlings skull: FANTASTISKT! Tack för all information du ger oss!

Unknown sa...

http://fotograf.gazetevatan.com/fotogaleri/resim.asp?kat=14558&page_number=2

guinness worl reccord, världens största ebru målning i Trabzon, norra Turkiet

Christina sa...

arkin: Tack för länken, det var helt otroligt att se bilderna från Trabzon! Det här måste jag göra ett blogginlägg om.

Aqua & Sand Art sa...

Fantastisk beskrivning, tack) Jag utvecklar EBRU och Sand Art i Sverige genom uppträdandet, kurser mm. Tack en gång till att du skrev det! Det var svårt att hitta någon information om EBRU på svenska).
MVH, Irina Jonsson

Christina sa...

Aqua &Sand Art: - Så roligt att du hittade min text! Jag gick en fantastiskt kurs i Istanbul men har tyvärr inte fortsatt med Ebru.