fredag, februari 13, 2009

Ebruvågrörelse - hur går det till...egentligen?



PGW som vann ett av 1:a priserna mailade sin adress och passade samtidigt på att fråga:

Tittade på youtubefilmen men blev ändå inte riktigt klok på hur det fungerade tror jag, de där "tygvecken" som var på den tjusiga blå du visade först, hade de "målat" dem också?

Eftersom det kommer att ta ett tag innan jag skriver ett långt inlägg om Ebru och dess historia, så är det på sin plats att förklara lite kortfattat hur just det här vågmönstret, dalgalı, går till.

Man har alltså ett grunt kar som man fyller med en blandning av vatten och carraghen (en sorts rödalger). Konsistensen blir lite tjockflytande.

På denna grund droppar eller stänker man ett tunt skikt av ebrufärger med olika tillsatser av oxgalla. Den stinkande oxgallan är till för att balansera ytspänningen och olika färger kräver olika mycket oxgalla.

När man har skapat ett mönster som man är nöjd med så är det dags att lägga på ett papper mycket försiktigt.
Istället för att lägga på papperet som vanligt så håller man det stadigt i högerhanden och börjar lägga ner vänster sida först med en mycket liten vinkel mot grunden . Alltefter som man sänker ner papperet mot grunden så drar man det fram och tillbaka i små bestämda vickande rörelser tills hela papperet ligger på grunden.

Klart!

Då ser det ut som på bilden ovan...om man har tur.

Ebrumästerverket ovan har min lärare Kubilay gjort. Han är helt otroligt skicklig och kan vicka papperet i en massa olika riktningar medan han lägger på det.

Hoppas att ni blev lite klokare. Det är en svår konst att förklara i ord.

Den europeiska varianten av mönstret tror jag heter spansk marmor.

Ni som verkligen är intresserade av ebru kan kika på Kubilays hemsida.
Den är tyvärr bara på turkiska men om ni klickar på andra länken som heter Ebru Galerisi, så kan ni kika på en massa olika ebrumönster.

22 kommentarer:

PGW sa...

Aha, det är vickandet som gör "tygvecken alltså"! Ujuj då måste man vara stadig på handen!

Galleri Dalhem sa...

Mycket fascinerande. Har du kompisar här i Sverige som också håller på med ebru ??
Tack för att du delar med dig så här. Fullt tillräckligt för att skapa nyfikenhet på konstarten och Dig Christina! Skönt ! är ordet

reneesfotoblogg sa...

Dalgali, åh så vackert. Kobilays sida har länkar som visar asymetriska fantastiskt fantasieggande mönster. Titta på www.ebristan.com. Finns ju hur mycket som helst, svart-vitt t ex.
mvh R

Anonym sa...

Tack för titten inne hos mig.
Vilken vacker ebrubild. Fascinerande!
Hur går det med valpen och Poppan?
Ha en trevlig alla hjärtans dag!
Kram
Helen

Christina sa...

PGW: Japp, stadig på handen och ett papper som inte är nervöst...

Galleri Dalhem: Himla roligt att se dig här, varmt välkommen!
Du är sannerligen en inspirationskälla!

Renée: Visst är det häftigt, allt man kan göra?

Helen: Många frågar efter vappen, jag får nog lägga ut en rapport ;)

Valentine på dig mä!

em sa...

Att förstå det är en sak - men att göra det.... Jag har marmorerat mer tyg än papper och tvivlar på att det går så bra att vicka med tyget. Får väl pröva.
Hur mår foten?
Margaretha

Christina sa...

em: Si så där, jag kan fortfarande inte gå några längre sträckor så pälstjejerna har det rätt tråkigt just nu.
Jag vill verkligen kompensera dom sen...
De är sååå tåliga.

em sa...

Trist, du kanske skulle få den röntgad. Eller bananskal...
Margaretha

Christina sa...

Renée: Du har sannerligen smak, för du gick rakt på överkuckun när det gäller ebru.
http://www.ebristan.com/
Det är hemsidan till Hikmet Barutçugil som t o m är representerad på Victoria & Albert Museum i London, alltså erkänd utanför Turkiets gränser vilket inte säger så lite om man betänker hur inskränkt Europa har varit och är.

Christina sa...

em: Bananskal???
Jag funderar faktiskt på röntgen eftersom den fortfarande inte är ok.

em sa...

Skrev om det på min blogg häromda'n.
Margaretha

Christina sa...

em: Nu har jag läst på och det blir kummin som gäller för här finns inte en enda banan på stationen!

Visste du förresten att man ska slänga banan- och äggskal till rosor?

em sa...

Äggskal krossar jag i komposten - fast vi använder så lite ägg. Men bananskal är jag tveksam till om de inte är ekologiska, vilket de inte alltid är i vår butik. Dessutom ta'r de en evig tid för dem att brytas ned. Kanske skulle man klippa sönder dem?
Margaretha som ska möta herr Blund nu. G'natt!

Monet sa...

Tror också på det där med röntgen. Skrev "skräckhistorier" om vådan av att inte kolla i tid i tidigare inlägg. Bara så att du vet och kan koppla bort tanken på att det skulle vara något allvarligare.

Tack för allt intressant i spåren av bildtävlingen!

Bloggblad sa...

Hm... något lite klokare, kanske jag blev. Tjusigt är det. Jag är grympt impad i alla fall.

Och även jag, som inte är nån hundmänniska alls, är nyfiken på ben-valpen.

Anonym sa...

Det är ändå obegripligt för mig hur färgen kan hamna på papperet. Och så sällar jag mig till kören som vill ha mera valp.

ullrika sa...

det lät så himla vackert det här ebruandet. tills jag kom till oxgallan... det pajjade nåt liksom så nu ställer jag mig bakom dom som hojtar mera valp!

förresten borde du nog kolla tassen. din alltså. inte bra att vara halt så länge väl?

Tussegumman sa...

Önskar dig en fin alla hjärtans dag och en fin helg! Ta hand om dig/Kramar från Tussegumman

Anonym sa...

Så intressant! Det verkar väldigt komplicerat, men vackert resultat.

Christina sa...

Monet: Jag ska tänka på saken...

Bloggblad: Man måste nästan se det med egna ögon för att förstå hur det går till.

Rutan: Oj, vilket vappetryck det är ;)

ullisen: Oxgallan luktade verkligen m y c k e t men efter en vecka så började jag vänja mig och tyckte lukten hade något ;)

Tussegumman: Önskar dig detsamma!

Marskatten: Ja, resultatet är inte pjåkigt :)

PGW sa...

Vapperapport! Vapperapport!!!

Christina sa...

PGW: Jag som hade tänkt sätta mig och arbeta ;)
Nu känner jag pressen, så jag får väl sätta ihop en vapperapport till er först...