söndag, september 26, 2010

Vilka människor det finns!

I somras knackade det på dörren, och det var ett par från Borlänge som hade läst om oss i tidningen Land.
Lars, som mannen heter, visade sig vara en tvättäkta Peugeot-nörd utan att för den skull vara med i veteranbilsklubben.
Vi bjöd in dom på fika, och lite senare visade vi nytillskottet, Napoleon, för dem.
Lars lutade sig in i förarkabinen, fick något saligt i blicken medan hans fru Ulla inte var lika imponerad - men tålig.
- Ah, det luktar gammal Peugeot, utbrast Lars med värme och lite darr på stämman. Håkan och jag tittade ömt på honom.
Poppan också.

Lars berättade att han hade en fungerande dieselmotor till en Peugeot 403, med så gott som ny bränslepump, nya lager etc - var vi intresserade?
Det var klart vi var intresserade.
Vi gjorde upp om att höras vidare när klubbens reservdelsträff genomfördes i Borlänge i september.

För en vecka sedan hördes vi av, och jag undrade vad Lars ville ha för motorn men han var mycket hemlig. Jag fick bara svävande svar.

Några dagar innan vi skulle åka så ringde jag Lars igen och försökte få reda på priset, men icke sa Nicke.

I lördags for vi upp med släp till Borlänge, och då visade det sig att jag fick motorn av Lars, det hade varit hans lilla hemlighet hela tiden. Jag förstår att han inte ville säga det i telefon, utan han ville se hur glad jag blev - och glad blev jag minsann! En stor kram fick han.
Ja, sen så blev vi bjudna på Ullas hemgjorda smörgåstårta med kaffe och pälstjejerna var så välkomna in så, blöta och dana som de var efter att ha rastats i hällregnet. Poppan satt och blev klappad i kökssoffan och kände sig precis som hemma, och Gaia Goding låg under bordet, med rumpan på Lars ena fot.

En sån här motor betingar ett pris, jag har ingen aning om hur mycket, men det är oerhört generöst att bara ge bort den. 
Jag förbereder en liten tavla i utbyte.
När vi for hem igen tog vi vägen över Fagersta, mina gamla hemtrakter, och hämtade upp en liter renblod som den här snälla bloggvännen hade skickat ner från Norrland till sin syster, för mig att hämta upp.
Jag har bara sett Ingela på bloggbilder, men de var så lika, systern och hon, så jag blev rent förbluffad.
Och fint bodde systern och hennes familj, visade det sig, alldeles vid sjön Vevungen.

10 kommentarer:

Cicki sa...

Vilken underbar gåva. Förstår att du blev riktigt glad. Det finns verkligen fantastiska människor runt om i världen. Man har tur när man får möjligheten att möta dem.

Kesu sa...

Blir alldeles varm i hjärtat av såna här berättelser! Vilka generösa människor, både Peugeotfantaster och blodvänner ;)

Wv: applas, nästan applause. Det måste man hålla med om.

Elisabet sa...

I ett program i tv såg jag en kvinna som hade skrivit en bok om vikten av positiva nyheter och hon menade att det tär på våra mänskliga själar, detta att i tidningar och i tv alltid bara få se eller höra en massa elände.

Och hon menade förstås inte att vi skulle gå ovetande om allt detta - allt elände -, men det var och är också MINST lika viktigt att få veta att större delen av mänskligheten faktiskt består av Goda Människor.

Och det har vi just nu fått veta.

Av dig .-)

Emma R sa...

Åhhhh, en ny motor!!! Älskar detta ohälsosamma megaintresse av bilar, en visst märke, en viss modell!!! Blir så glad över detta givande och tagande av reservdelar, kunskap, bilvrakshämtarhjälp osv. En annan sak som jag gillar med veteranbilsintresset är att man får kontakt med så många olika människor, som man troligtvis annars inte skulle mött. Apropå Fagersta lärde jag för många år sedan känna en mycket sympatisk man där just genom vårt gemensamma jänk - och 50talsintresse. Vi hade nog aldrig träffats om det inte var för detta. Sedan jämtlandsflytten blir det långt mellan varven, men det är alltid lika roligt när det lilla julkortet med biltema dimper ned kring jul i brevlådan!
Kram och Grattis till den nya motorn! /Emma

Skaffaren sa...

Det är märkligt hur man förändras.
I mitt tidigare (hästkraftsstinna) liv hade jag förmodligen inte alls blivit lycklig av att läsa om en Peugeotdieselmotor.
Men nu, nu är det annorlunda.
Förmodligen för att jag insett att det är människor det handlar om.
Och de positiva nyheterna.
I mitt nya garage låg en B16-motor med växellåda.
Och! ett par helröda bakljus till Amazon. Helröda :-)
Ba' så där.

mossfolk sa...

Vad härligt, både med första fikamötet, värmen och generositeten! Det finns allt en massa härliga, trevliga människor runt om. Fast jag tror att det krävs att man är av en viss typ själv för att stöta på dem...

Boa sa...

Visst finns dom.......dom underbara. Det gäller bara att hitta dom, och det har du lyckats med. Är man en generös människa så hittar man andra likasinnade.
Men vad ska du göra med renblodet?
kram Bodil

Mian sa...

Blodtransporter!
Dieselmotor!
Härliga människor!

slöjdLena sa...

Vilken solskenshistoria mitt i höstrusket.

Christina sa...

Cicki: Ja, man blir glad varje gång det händer:)

Kesu: Ja, sen får vintern komma bäst den vill, vi har värme så vi klarar oss ändå, inte sant!

Elisabet: Mer positiva nyheter åt folket - javisst!
Det är ju du så himla bra på förresten :)

Emma: Ohälsosamma? Läste jag rätt?
Ja, visst är det roligt och spännande att tränga in i olika subkulturer i vårt samhälle :)
Det är också roligt att du och jag delar det här nördiga intresset för gamla bilar ;)
Förstår att du blir glad över julkortet som dimper ner från Fagersta-nörden varje år. Guld.

Skaffaren: Jag känner igen det du skriver, föga anade jag i yngre år att jag skulle gå igång på Peugeotdieselmotorer när tiden var mogen.
Jag gläds med dig över fynden i ditt nya garage!
Helröda bakljus till Amazon - bara en sån sak :)

Mossfolk: Det finns verkligen en massa trevlig folk där ute! Fler trevliga än tvärtom tror jag :)
Det har jag alltid trott.

Boa: Om du klickar på länken till bloggvännen i inlägget, så kommer du till norrländsk blodkorvstillverkning ;) Det är såna korvar jag hoppas kunna göra nu när jag har det som behövs.
Korvarna ser verkligen delikata ut.

Mian: Vad det finns därute! :)

SlöjdLena: :)