Feber, vappen och vårlängtan...

I söndags kväll drabbades jag av en våldsam förkylning och har sedan dess legat däckad med feber och hela huv'et fullt av snor.

Idag känner jag mig lite bättre och har t o m satt på datorn, ett säkert tecken på tillfrisknande.
Pälstjejerna har legat bredvid mig i sjuksängen och vi har sovit bort ett helt dygn tillsammans, Gaia under täcket och klistrad utmed min kropp och med rumpan vänd uppåt medan Poppan har legat hoprullad brevid mitt huvud med vappen mellan bakbenen.
Ett alldeles utmärkt sällskap med andra ord.

Igår stapplade jag ut med hundarna i trädgården lite då och då så att de fick göra ifrån sig.
Det kändes verkligen synd att sova bort en så vacker dag som det var igår.
När jag stod där och tittade på trädgården i snöskrud så kom vårliga minnesbilder till mig, hur samma plats kan se ut när gräsmattan är soltorr och hundarna ligger och lapar sol medan jag själv sitter på kökstrappan och dricker morgonkaffe och läser tidningen.


Och så upp och bädda ner sig igen...


När jag tassar omkring med morgonrock på mig idag och tittar ut över allt detta vita, kommer vårlängtan tillbaka igen.

Jag längtar efter:

...de där första dagarna i mars/april när solen värmer och växterna i rabatterna har torkat och är lätta att klippa ner.

...när gräsmattan är så pass torr så hundarna kan ligga hur länge som helst och bara njuta.


...när man ser vårtecken vart man vänder sig.


...när clematisen energiskt börjar gripa efter växtstöd och man nästan ser med blotta ögat hur den växer.


...första nässelsoppan.


...när man börjar åka runt till olika plantskolor och förköpa sig igen.


...när dörrarna kan stå öppna mot trädgården och hundarna kan komma och gå som de vill.


Nej, nu ska jag gå och lägga mig igen.