Tredje dagen i Kina

Tredje dagen skulle vi bese sommarpalatset, men det kände jag att jag kunde stå över, jag var så himla trött och förkyld. En lång sovmorgon hägrade och att komma ifatt tidsmässigt.
Jag ser fram emot Karins bilder därifrån, för vackert var det helt klart - det har jag förstått.

Jag njöt av den lugna morgonen, vandrade iväg till hålet i väggen i hutongen bredvid och köpte frukostbröd. Utan Shu vid min sida fick jag naturligtvis bröd med en sötsliskig fyllning i mitten, men det gick ner det med.

Tog några morgondumplings och ägg på det här haket, det smakade jättebra. Det fattades bara kaffe, så hade det varit fulländat.

Det är alltid lika intressant att vakna i en främmande stad och gå ut på gatorna och se allt liv starta. Det är lukter och ljud - man är mitt i smeten och bara insuper.

Burfåglarna hängs ut i solen...

Jag skrev ju ett helt inlägg om toaletter tidigare - och så här ser en hutongtoalett ut från utsidan.

Sen gick jag tillbaka till det trevliga hotellet, tvättade upp lite underkläder som jag hängde ut på takterassen, passade på att dricka grönt te och läsa Anna Gavalda i solen. Underbart.

Karin och Shu kom tillbaka från sommarpalatset och sen var det dags att ta tåget till Luoyang - utan att ha vare sig sov- eller sittplatser.
Men ICA-kassen med Nora Perhyttans BK hade vi i alla fall.

Det var nu jag fick snudd på panik.
Vi skulle resa 10 timmar och hade bara ståplatser, och ståplatser i Kina går inte att jämföra med ståplatser i Sverige.
Det fanns ingen som helst plats, vi stod som packade sillar - så där som man har upplevt i Tokyos tunnelbana.
Sen skulle det folk fram och tillbaka med bagage,  och man jämkade och flyttade på fossingarna och ryggan och det tog liksom aldrig slut.
Karin är en van globetrotter, men jag kände hur paniken växte. 10 timmar på det här sättet...med redan trötta fötter - jag skulle inte överleva. Jag ville bara lägga mig ner och dö. Svimma. Inte vara med längre.

Shu försvann för att reka, och 40 minuter senare så dök guldbrodern upp igen och hade hittat en restaurangvagn som vi tydligen kunde sitta i.
Vi lämnade ryggorna och  började baxa och tränga oss framåt - fem vagnar -  tills vi nådde restaurangvagnen. Det stod t o m folk på toaletterna, typ fem stycken i varje, med öppen dörr.
Restaurangvagnen var som rena magin - den framstog som Shangri - La.
Vi slog oss ner vid ett bord och sen ockuperade vi platserna och beställde lunch, middag och även te-sittningarna.
Det var sagolikt att få vila rumpan och benen, och för att fördriva tiden så spelade vi tärning.
Karin tog fram de små tärningarna som vi hade fått av bloggvännen Lisette när vi hade Spel- och Dobbelhelg här i Striberg tidigare i år.
Karin kunde reglerna och lärde upp Shu och mig.

- Aha, tre ettor!



Alla var trötta men ändå på gott humör. Vid bordet bredvid satt det fyra karlar och när en av dem drog upp en burk öl så stod det som en fontän ur burken, och bordsgrannen blev helt genomblöt innan han med burken lyckades vända strålen mot fönstret.
Alla bara skrattade, han som blev genomblöt också. Han skrattade nästan mest.

Shu och Karin mitt i natten på perrongen i Luoyang. Äntligen framme!