onsdag, maj 18, 2011

Krigarna utanför Xi'an

Våren 1974 skulle några bönder gräva en ny brunn på grund av svår torka i Shaanxiprovinsen.  De hittade ingen vattenåder den dagen, däremot en massa keramikkärvor och några lerhuvuden i naturlig storlek. Terracotta-armén var funnen!

Intill fyndplatsen finns idag ett litet modernt radhusområde. Enligt Shu är det hus som erbjöds bönderna som bodde och brukade jorden där det nu är museum. Husen ser väldigt komfortabla ut, och även här sitter det män och spelar kinesiskt schack.

Häst

Eftersom jag är född i hästens år, enligt det kinesiska räknesättet, så känner jag igen tecknet för häst när jag ser det.


Det är en märklig känsla att komma in i den stora hangaren och se terracottakrigarna stå där på rader, alla med personliga drag och frisyrer. Det är ryttare och fotfolk, vagnar och kärror.
Det är som om tiden nere i gångarna har stannat som genom ett trollslag och krigarna blivit fastfrusna i sin rörelse framåt.
Hästarna har stelnat i sina positioner och allt känns overkligt och det är som man  tittar ner i en parallellvärld.
Om man visste det magiska ordet, eller den rätta knäppningen med fingrarna, så känns det som man skulle kunna lösa förtrollningen, hela armén skulle vakna upp, ruska av sig 2 000 år gammalt damm och börja röra sig mot porten längst fram.


Jag hade skrivit ett inlägg med historisk bakgrund och information. Det gick upp i rök när Blogger hade sitt strul förra veckan, och jag känner att det är övermäktigt att försöka skriva om det, jag har inte tiden som krävs. 
Nu väljer jag att lägga ut bilder istället.


Krigarna var en gång i tiden målade i starka färger, liksom antikens marmorstatyer.


Den hangarliknande byggnad man kommer in i är fantastiskt fint utformad. Ljuset silar stillsamt ner på alla krigarna från ett bågformat tak och ger ett mjukt och vackert intryck utan hårda skuggor.


Spjuten och lansarna  har ruttnat bort för länge sedan, nävarna är tomma men kvar är krigarna med sina vackra hästar.







Det är långt ifrån alla krigare som har grävts fram. Stora delar är fortfarande outgrävda.
Arkeologer jobbar i en del av hangaren med att foga ihop krigare. De står snällt på kö med nummerlapp i lernäven och väntar på sin tur.
Shu berättar att arkeologerna tar fingeravtryck på lerbitarna för att kunna foga ihop bitar som har samma upphovsman, det måste ju ha varit ett stort antal keramiker och skulptörer på plats på den tiden det begav sig.
  
Arkeologer med museivakt.


Alla krigare har individuellt utmejslade anletsdrag och frisyrer. Jag tror det är det som gör att man blir så fruktansvärt gripen. 
Frisyrerna är också personligt utformade, men en enda bågskytte skiljer sig från alla de andra. 
Han är den ende som har sin hårknut till vänster, alla de andra har den till höger. 
Förklara det den som kan?


Krigarna framför den port som vetter mot öster och som alla är vända mot i väntan på den stora dagen då alla ska bli levande igen.

22 kommentarer:

Evas blogg sa...

Helt otroligt! Vilka bilder du bjuder på. Och vilken skatt att gräva upp. Och vilket jobb att göra alla dessa krigare.

Ulrika sa...

Så oerhört mäktigt även så här via bilder!

Hästarna är sååå vackra. Ja, soldaterna med förstås, men hästarna tycker jag extra mycket om.

Monet sa...

Fantastiskt! Helt enkelt.

coyoteros sa...

ett så mäktigt hantverk i detalj efter detalj,,,,behöver igentligen ingen historisk beskrivning,,bara att titta på bilderna gör ju att man bara ler av förundran....att det för mer en 2000 år sen fanns en så högtstående kultur och hantverksskilighet åååååå framför allt i så organiserad form....och det man ser var ju en veklighet då,lika mycket som vi uppfattar vår verklighet i dag,,,svindlande tycker jag..

Monica sa...

Det är några fler än de på Östasiatiska jag såg denna vårvinter:-). Det blir ofattbart att se sådana mängder och den storhet i hantverk, ja allt. Fantastiskt, tänk du varit där och sett! Bra det finns kameror för det är svårt att ta in så mycket i hjärnan, minnet får stöd hemma och tror man kan "se" igen. Och mer!

Cicki sa...

Jag har aldrig riktigt föreställt mig hur många de är och hur stort det är. Man har hört siffror men det är först nu när jag ser dina bilder som jag inser hur enormt allt är. Det är helt otroligt. Jag gissar det måste kännas magiskt att fått se det i verkligheten, på plats.

annie sa...

I have longed to see the warriors for years and years. A strange feeling, as you say, Christina, to stand before such a vast army that looks so real. I guess you need a telephoto lens to look through, or binoculars, to see the details of the faces.
And those horses... so powerful and beautiful...
It is too sad what Blogger did to your material. Several other people had trouble on their blogs.
But these photos are so wonderful, even without much writing.
annie

Guy sa...

Så otroligt fascinerande!

Pettas sa...

Det finns egentligen inte ord för hur otroligt allt detta är. Jag känner mig rörd och tänker på alla människor som en gång i tiden har varit med om att skapa allt detta fina..
Det känns snudd på overkligt.
Vackert, vackert!
Tack för att du delar med dig av allt det härliga!

enn-08-i-exil sa...

Morrn.

Kul att se bilder från Xian.
När vi var där 2002 så fick man inte ta bilder i den stora hallen.....
Inte ens med vanlig "fotokamera".
Ha de bra.

Hasse A

Mira sa...

Häpnadsväckande! Jag var också och såg några av krigarna på Östasiatiska i höstas och det var stor bara det. Den guide vi hade där, berättade att de hade tio olika "krigarutseenden/ansikten" som de sedan kombinerade med de olika kropparna. Och eftersom det finns ganska många kombinationsmöjligheter, upplever vi det som om varje krigare har sitt individuella utseende. Sa hon. Och en vacker dag kommer rätt person, med rätt knäpp i fingrarna, och så börjar alla gå...

mossfolk sa...

Wow! Alldeles makalöst fascinerande! Verkligen!

Christina sa...

Eva: Det fanns tre olika hangarer, bilderna är från den mest berömda.

Ulrika: Ja, hästarna är helt underbara.

Monet: Ja, det var det verkligen. Jag tror bara jag har blivit lika berörd av en svunnen tid en gång i mitt liv förut och det var när jag såg Lascauxgrottorna. Då kom tårarna t o m.

coyoteros: Ja, svindlande var ordet. Tiden upphör att existera och det känns som om man har sån kontakt med människorna rakt bakåt i tiden.

Monica: När jag sitter här på stationen igen har jag faktiskt svårt att fatta att jag faktiskt har varit där.

Cicki: Som sagt, det finns tre stycken hangarer med utgrävningar, bilderna är bara från en.

annie: It does not matter so much that the text disappeared, those who want to know more about the warriors can just google.

Guy: Kina är ett fantastiskt land.

Pettas: Där sa du något, man känner sig rörd. Så är det. Rörd och berörd.

enn-08: Åh, så du har varit där :-) Vilken tur vi hade då, som fick ta foton.

Mira: Aha, så kan det naturligtvis vara, och varierade de sedan frisyrer så blir ju intrycket ännu starkare att varje krigare är unik.

mossfolk: :-)

slöjdLena sa...

Det där med att leta delar utifrån fingeravtryck, känns som om det kräver en del tålamod!
Mäktiga bilder och coola frisyrer.
tack igen.

Mian sa...

Helt ofattbart!
Fascinerande!
Magiskt!

Lisette sa...

Jag struntar i om det är tjatigt: Tack för att du ger mig vår resa i repris!!!

Christina sa...

slöjdLena: Jag tror arkeologerna har att göra flera generationer innan de har grävt ut allt det som finns kvar att utforska.
Ja, coola frisyrer helt klart :-D

Mian: Kan bara instämma.

Lisette: Någon gång får du visa mig dina bilder, lova det!

Petra sa...

Hur kan man komma på tanken att låta tillverka tusentals soldater i terracotta?
Skulle de lura fiender med att se levande ut på avstånd?
Ett otroligt hantverk och jag läste om dem när de var på Sverigebesök att de var tillverkade i olika delar så de gick att packa ner dem ordentligt. Kanske anade kejsaren att armen skulle bli världskändisar och resa jorden runt och visas upp.

Micke sa...

Jag var ju och kikade på de få i Stockholm i februari av en slump då det inte blev nån Egyptenresa. Mäktigt värre alltsammans.
http://www.kludd.se/wp/2011/02/07/kinesiska-terrakottaarmen/

Christina sa...

Petra: Om man lider av storhetsvansinne så går det nog alldeles utmärkt ;-)
Jag har läst någonstans att det var vanligt att ta livet av riktiga människor för att ha som livvakter och soldater "på andra sidan", men kejsar Qin tyckte nog att soldater som inte förmultnade var snäppet bättre. Han skonade nog inte de levande av humanitära skäl, han verkade inte lagd åt det hållet liksom.

Micke: Åh vilka fina bilder du har lagt ut från utställningen i Sthlm!
Nu har jag bläddrat igenom hela ditt album :-)
Det fina med den utställningen verkar ha varit att publiken kom väldigt nära inpå krigarna.

MrsUniversum sa...

Tja, vad var väl utställningen på Östasiatiska i Sthlm mot den upplevda verkligheten på plats. Tack för beskrivningen av Dina intryck!!!

Christina sa...

Mrs Universum: Efter vad jag förstår så var det en väldigt fin utställning på Östasiatiska, men ingenting går väl antagligen upp mot att se dem på plats.