torsdag, maj 12, 2011

Pioner överallt - femte dagen i Kina

Vem älskar inte pioner?

Pionerna kommer ursprungligen från Kina och är Kinas nationalblomma alla kategorier.
Den är en symbol för lycka och välgång och har odlats sedan Tangdynastin, 618-907.
I Kina anses Luoyang vara pionens verkliga hemstad, kineser vallfärdar hit för att bevista den årliga pionfestivalen som infaller i april varje vår.
Det är vädrets makter och pionerna själva som bestämmer festivalens bästa tid.
Karin sniffar och fotograferar vid den röda pilen
Nu pratar vi inte om pioner som vi svenskar är vana vid, utan om buskpioner. Små träd/buskar med stora gigantiska blommor som tar andan ur en och väcker habegär och längtan efter bättre odlingszon hemma .
I mitten av april blommar pioner i hela  Luoyang, men vi var tyvärr där några dagar för tidigt. Knopparna var stora som små kålhuvuden, och sprickfärdiga, men det var bara några buskar som blommade - men de blommade desto överdådigare.

Blommade gjorde också de kinesiska körsbärsträden.

Längst bort i pionparken vi besökte fanns det några växthus,  roligt att se hur såna ser ut i Kina.

Ett matställe i parken. Jag är väldigt svag för den grönturkosa färgen till höger som man så ofta hittar i varmare länder.
När Håkan renoverade några gamla Grythyttemöbler för några år sedan målade vi dom i just den här färgen.



Pioner är ett omtyckt motiv för konstnärer, så naturligtvis fanns det pionmålare i parken.


Jag köpte fröer till tio olika sorters buskpioner från Luoyang som en mycket trädgårdsintresserad vän ska få.

Fotat från taxifönster

Att ta en middagslur på ett motorvägsräcke ser varken särskilt bekvämt eller säkert ut.

En vacker men ack så liten bur.

Överallt säljs det frukt, bär och grönsaker.

Att äta i Kina är lika spännande varje gång - vad ska det bli den här gången?
Jag beställde och fick in den här tallriken med härligt knaperstekta räkor med stark kryddning.
Shu visade att man åt dem med skal och allt - jättegott, men jag lämnade huvudena.

På eftermiddagen var det dags att ta tåget till Xi'an. Vi hade försökt få tag i sovplatsbiljetter utan att lyckas, det fanns bara en kvar så den köpte vi och kompletterade med två sittplatser och hoppades på det bästa.

Efter lite krångel med en nitisk konduktör fick vi sitta alla tre i sovvagnen, och det var spännande att titta på landskapet som flimrade förbi. Förra resan hade vi åkt genom ett oändligt slättlandskap i tio timmar, men nu började det bli kuperat och väldigt vackert.
Jag ville stiga av på många platser vi passerade...

Solen började gå ner och färgerna blev så där vackert mättade.

Karin broderar på sin fina poncho och det växer fram både buddhor och pioner.

Sent på kvällen är vi så framme i mytomspunna Xi'an....så mycket folk. Så...annorlunda.

Alla människor stod inte där och väntade på att vi skulle dyka upp, utan de köar utanför stationen om ni trodde något annat ;-)

17 kommentarer:

em sa...

Klart jag trodde något annat!
Margaretha
vars pioner har
stora knoppar

Ulrika sa...

Jag blir alldeles SALIG. Jag ÄLSKAR dina bilder och reportage!!

Ja vem älskar inte pioner. :-)
Jag har 4 "buskar" (svensk storlek...) i trädgården här och det är sån glädje när de blommar!

annie sa...

You must feel covered up in those lovely blossom. But did you ever get to sleep on those trains--you learned to do it sitting up, maybe?
annie

Mira sa...

Vilken överdådig gåva! Tio påsar med kinesiska pionfrön. Lyckos den vännen! Dräggelreportage som vanligt...

reneesfotoblogg sa...

Jag vill också se videoklippet!
Den säger: Det här videoklippet är privat!

Christina sa...

em: Här har också pionerna knoppar, men min enda buskpion har inte en enda :-/

Ulrika: Tack tack :-)
Ja, våra vanliga pioner(perenner) är jättefina dom också. Här har de redan börjat knoppa.

annie: The next train ride we did took about 32 hours, but then we managed to get 3 sleeping tickets. Thank God.

Mira: Det är roligt när man hittar "rätt" present till vänner :-)

Renée: Blogger har hållit på och strulat hela dagen, men nu har jag lyckats ändra inställningen till "offentlig" så nu kan du se klippet!

reneesfotoblogg sa...

Tack! Och på veckat papper! Som om det inte vore svårt nog på slätt.

Jessica sa...

Ja, den grön-turkosa färgen är alldeles underbar! Kan gärna vara lite rött till också.

Pettas sa...

Ack ja, jag bara suckar av hänförelse...
Julita är annars ett ställe med många vackra pioner den här tiden på året utifall att man inte har tid att resa till Kina:)

Lisette sa...

Jag blir så trött- på MIG SJÄLV!!! jag trodde att jag hade lämnat mina kommentarer till dina senaste kinainlägg, Men tji fick jag. Jag måste- som vanligt- haft för bråttom för när jag nu tittar ser jag att jag inga ser....;(
Nåväl: Kort sammanfattning: Hela den här serien är FANTASTISK Christina! Jag njuter till 1000000 % - och jag får nya minneskickar hela tiden.
Dina fina teckningar försämrar ju inte precis reportagen heller;)

Elisabet. sa...

Med risk att låta som en enjängd papegoja säger jag bara ..., fantastiskt alltsammans!

Men det där med toaletterna ., ja, jag är så tacksam för att du visar hur det är i Kina, så sparar jag ju lite pengar ,-)

Monica sa...

Pionerna, åh säger jag bara som äger en endaste buske på landet, om man nu kan äga blommor, vet inte:-). Mamma och pappa hade långa rader, en blomma räckte att fylla ett helt rum med sin skönhet. Så vackra landskap och svagturkosa gillas, är nåt med färgen som gör mig både glad och harmonisk.

Anita sa...

Åh, dessa pioner skulle jag vilja uppleva på plats!

Mian sa...

Skönt att inlägget kom tillbaka, eftersom jag inte hunnit läsa ordentligt (utan bara kikat på mobilen när jag åkte till jobbet).
Underbara buskpioner!
Köpte du någon solfjäder? - helt ljuvlig var den!

Christina sa...

Anita: Och helst några dagar senare än när vi var där - jag kan bara föreställa mig!

Mian: Nej, jag köpte ingen solfjäder, vet inte när jag skulle ha haft användning av den ;-) Hade jag gått på känsla så hade jag fått skicka hem en hel container. Ta bara de handhuggna trädgårdsskulpturerna i sten - vojne!

ullrika sa...

Men ojoj så vackert! Jag älskar pioner, och landskapsbilderna satt jag och tittade på en lång stund. Färgerna, bergen, försökte känna dofterna.

Nu ska jag läsa ikapp, började lite på mitten :)

Krams vännen!

Christina sa...

ullrika: Kram tillbaka :-)