fredag, maj 06, 2011

Tredje dagen i Kina

Tredje dagen skulle vi bese sommarpalatset, men det kände jag att jag kunde stå över, jag var så himla trött och förkyld. En lång sovmorgon hägrade och att komma ifatt tidsmässigt.
Jag ser fram emot Karins bilder därifrån, för vackert var det helt klart - det har jag förstått.

Jag njöt av den lugna morgonen, vandrade iväg till hålet i väggen i hutongen bredvid och köpte frukostbröd. Utan Shu vid min sida fick jag naturligtvis bröd med en sötsliskig fyllning i mitten, men det gick ner det med.
Tog några morgondumplings och ägg på det här haket, det smakade jättebra. Det fattades bara kaffe, så hade det varit fulländat.

Det är alltid lika intressant att vakna i en främmande stad och gå ut på gatorna och se allt liv starta. Det är lukter och ljud - man är mitt i smeten och bara insuper.


Burfåglarna hängs ut i solen...

Jag skrev ju ett helt inlägg om toaletter tidigare - och så här ser en hutongtoalett ut från utsidan.

Sen gick jag tillbaka till det trevliga hotellet, tvättade upp lite underkläder som jag hängde ut på takterassen, passade på att dricka grönt te och läsa Anna Gavalda i solen. Underbart.

Karin och Shu kom tillbaka från sommarpalatset och sen var det dags att ta tåget till Luoyang - utan att ha vare sig sov- eller sittplatser.
Men ICA-kassen med Nora Perhyttans BK hade vi i alla fall.

Det var nu jag fick snudd på panik.
Vi skulle resa 10 timmar och hade bara ståplatser, och ståplatser i Kina går inte att jämföra med ståplatser i Sverige.
Det fanns ingen som helst plats, vi stod som packade sillar - så där som man har upplevt i Tokyos tunnelbana.
Sen skulle det folk fram och tillbaka med bagage,  och man jämkade och flyttade på fossingarna och ryggan och det tog liksom aldrig slut.
Karin är en van globetrotter, men jag kände hur paniken växte. 10 timmar på det här sättet...med redan trötta fötter - jag skulle inte överleva. Jag ville bara lägga mig ner och dö. Svimma. Inte vara med längre.

Shu försvann för att reka, och 40 minuter senare så dök guldbrodern upp igen och hade hittat en restaurangvagn som vi tydligen kunde sitta i.
Vi lämnade ryggorna och  började baxa och tränga oss framåt - fem vagnar -  tills vi nådde restaurangvagnen. Det stod t o m folk på toaletterna, typ fem stycken i varje, med öppen dörr.
Restaurangvagnen var som rena magin - den framstog som Shangri - La.
Vi slog oss ner vid ett bord och sen ockuperade vi platserna och beställde lunch, middag och även te-sittningarna.
Det var sagolikt att få vila rumpan och benen, och för att fördriva tiden så spelade vi tärning.
Karin tog fram de små tärningarna som vi hade fått av bloggvännen Lisette när vi hade Spel- och Dobbelhelg här i Striberg tidigare i år.
Karin kunde reglerna och lärde upp Shu och mig.


- Aha, tre ettor!



Alla var trötta men ändå på gott humör. Vid bordet bredvid satt det fyra karlar och när en av dem drog upp en burk öl så stod det som en fontän ur burken, och bordsgrannen blev helt genomblöt innan han med burken lyckades vända strålen mot fönstret.
Alla bara skrattade, han som blev genomblöt också. Han skrattade nästan mest.

Shu och Karin mitt i natten på perrongen i Luoyang. Äntligen framme!

20 kommentarer:

Elisabet. sa...

Ja, men se nu kan jag tänka mig att åka till Kina ,-))
Toaletten såg ju fin ut från utsidan.

Tågresan skulle jag inte fixa med mitt knä, men för övrigt .., och håller man sig till flytande mat hela tiden så man bara kissar, ska man väl klara det hela ,-)

Underbart är det i alla fall att få följa med på resan!

Elisabet. sa...

Men videoklippet "är privat", står det när man klickar på det och sen blir det godnatt.

mossfolk sa...

Ja, en dag till i Kina! Sa jag till sambon och ansåg mig ha utmärkt morgon...lektyr :)

Vilken resa ni gav er på! Jag blir både förtjust, sugen och en smula avskräckt.
Fast videon är, som Elisabet skriver, privat.

Äventyret framtiden sa...

Det här övertygar mig ändå mera om att ett kombinerat alternativ av stol och kamerastativ skulle vara förträffligt i Kina.
Fint är det att följa med på resan från datorstolen...man blir inte alls trött utan tvärtom

Karin

Christina sa...

Hoppsan - nu har jag ändrat så videoklippet går att titta på :-)

Eva Henriksson sa...

Skönt att sitta här men hemskt att tänka sig att stå 10 timmar.
Jag kollapsar vid blotta tanken....Tur att Shu kunde ordna restaurangvagn. Blev det dyrt?
Toaletterna verkar inte roliga och på tåget??? Där trängdes ju redan stående passagerare+

annie sa...

I feel that I am going along on the trip as I watch these photos--and especially the video. I replayed it several times with the sound turned on to get the flavor. But I would have died before we ever reached the dining car. How wonderful that Shu found it. I like what Pettas and Elizabeth say--combine the chair and tripod for the bathroom and just drink liquids so all you have to do is pee.

Evas blogg sa...

Vilken fröjd det är att få läsa din reseskildring!

Emma R sa...

Vilken häftig resa ni varit på! Det är jätte roligt att få följa med på färden!

olgakatt sa...

Och jag som tyckte det var knökigt med mellanslaf i hard sleeper...rena lyxen jämfört med detta!
Vi reste ju under lågsäsong i november, kanske tillgång till fler platsbiljetter då.
Min erfarenhet är också att de allra flesta kineser man träffar på är vänliga och hjälpsamma och har nära till skratt och leenden. Och i deras ögon är vi stornäsor fortfarande exotiska, särskilt "gamla tanter" med ryggsäck, haha!

Christina sa...

Eva H: Ja, blotta tanken att stå så i 10 timmar kan göra vem som helst panikslagen.
Nej, det blev inte alls dyrt att ockupera platserna i restaurangvagnen. Att äta och dricka i Kina är väldigt billigt för oss västerlänningar.

annie: In retrospect, I realize that I should have filmed more and longer. But - I am happy that I filmed at all :-)
I also like Pettas and Elizabet's brilliant idea for the chair ;-D

Evas blogg: Tack snälla, det är kul att ni orkar läsa :-)

Emma: Hallå där :-) Ja, det var en helt fantastisk resa. Jag är så glad att vi kom iväg.

olgakatt: Vi åkte också sådan sovvagn som du nämner när vi fortsatte resan söderut. Dom slafarna var riktigt bekväma tyckte jag.
Att det var så mycket folk på tåget i inlägget berodde kanske på att det var fredag och stor pionfestival i Louyang dit vi skulle.

Mira sa...

Räddad av restaurangvagnen! Åh så skönt! Den där paniken på överfullt tåg är inte att leka med...

reneesfotoblogg sa...

Som sagt, jag är tacksam för att få göra denna resa med dig och Karin för till Kina reser jag icke.
Ett besök i Kina skulle sluta med spräckt blåsa och förstoppning.

coyoteros sa...

verkar ju vara hur intrssant som helst,,lite sämmre standard än så länge,,,men att det kommer att bli en ledande stormakt äre helt säkert.

åå jag tror man vänjer sej vid lite enklare vanor efter en tid,,det är ju lika för alla.

åå efter bilderna att dömma så är det ju inte så trångt,som man kan tro,,med så många invånare som i kina,
lite avis blir man ju när man tittar på bilderna åå läser texten..

Klokegård - Designa ditt Liv! sa...

Vilken spännande resa!

Önskar dig en underbar helg!

ullrika sa...

Jag blir mer darrig av dina toaletthistorier än av att åka tåg, men... hujedamej för Lambi Christina. Då kan du ju likagärna torka dig med näven :)

ps. är det måhända en kinesisk Carlsberg vi ser på filmklippet?

Christina sa...

Mira: Nä - 10 timmar ;-/

Renée: Aj då, jag kommer tydligen inte att vinna något pris som Kina-ambassadör ;-)

coyoteros: Allt signalerar tillväxt - och det snabbt. Det är skönt att tycka att kineser är ett så trevligt folk, för snart så leder de marknaden på det mesta inbillar jag mig.

Ja, man anpassar sig absolut. Jag tycker det är synd om jag avskräcker en del från att åka dit ;-)

Klokegård: ha en fin helg du med!

ullrika: Jaså, Lambi duger inte...jag som tyckte de var så bra. Jag ärvde en jättesamling av min mamma, så det var några mamma-paket som åkte med i ryggan. Vad är det för märke man ska köpa alltså?

Uh, nu sätter du mig på det hala - jag har ingen aning om vad ynglingen mitt emot mig halsar för slags kinesisk öl ;-)
Jag fick också i mig några stycken av samma sort, och de var inte oävna om jag säger så :-)

ullrika sa...

Äsch, det är väl en smaksak! Men såna där mjuka näspapper brukar inte funka så bra som dasspapper :) bättre med rejäla "billiga" papper då!

Ang ölen så är det mest den där bågen under namnet som fick mig att gissa på Carlsberg. Loggorna påminner ju lite om varann (jmf Coca Cola!)

Monica sa...

Vilket äventyr, restaurantvagnen såg nobel ut, vilken tur den fanns:-). Väldigt roligt att läsa om er resa.

Anita sa...

Du verkar ha haft en delvis strapatsrik resa, Christina! ;) Det vete gudarna om jag klarat nuförtiden.. Hur gick det med förkylningen?

Men så många minnen du har med dig i bagaget! Så roligt att du berättar. Kram