Toaletter i Kina

Jag hade väl inga större förväntningar på toaletterna i Kina, men det blev ändå en del överraskningar.
För det första finns det aldrig något toalettpapper, det får man hålla med själv.
Hål-i-golvet-toaletter har man ju varit med om förr, men att huka tillsammans med andra kvinnor utan någon mellanvägg - det var något helt nytt.
Den här toan fanns på en rastplats utanför Xi'an.

Egentligen är det ju ingen större skillnad mot våra svenska utedass med flera fjöl på rad.

Ofta är det bås med dörr som gäller, men som kinaresenär bör man vara beredd på den här formen av gemensamma toalettbestyr. 
I början känns det lite avigt, men är det rent och snyggt som på den här toan kommer man över blygheten rätt snabbt.

Kineser är fena på att sitta på huk. Överallt på gator och torg ser man kineser som slår sig ner i den här ställningen - inte för att göra sina naturbehov utan för att prata i mobilen, vila lite, umgås, röka en cigarett, vänta på bussen.
De sitter på huk helt utan ansträngning och jag avundas dem denna ställning som de har övat in sedan koltåldern. Det ser väldigt vilsamt ut, och är det säkert också.
Själv stog jag halvhukande på den här typen av toaletter eftersom jag visste att jag aldrig skulle klara att ta mig upp igen utan att ta tag i något om jag satt på kina-vis. Att ta tag i något på en sån här toalett lockar inte särskilt, så jag höll mig till halvhukandet.

Saker som är nästan ett måste att ha med sig i Kina:
1. Pappersnäsdukar. Lätta att ha med sig i fickan och bra som toapapper.
2. Babyvåtservetter när man ska göra nr 2.
3. Apotekets bakteriedödande handgel. Saknas på bilden, men är också skönt att ha med sig.

Har man dom här sakerna klarar man sig bra.
En enda gång hamnade jag på en mardrömstoalett, och det var konstigt nog på en stor och modern järnvägsstation i staden Luoyang.
Hade jag inte varit så fruktansvärt nödig hade jag vänt på fläcken, men utsikten att kissa på mig på ett överfullt tåg kan tvinga en människa till mycket.
Här fanns det bås men inga dörrar. Fullt med kvinnor trängde sig ut och in ur båsen och i varje hål-i-golvet-toa låg det stora högar av nr 2 i olika färgnyanser. Kinesiskorna verkade inte bry sig särkilt, utan skyndade sig att göra sitt och promenera välklädda därifrån.
Vad vet jag - kanske vattenspolningen var ur funktion den dagen, men avsaknaden av dörrar i båsen kändes konstigt på en så stor station.