torsdag, maj 19, 2011

På kvällen efter krigarna...

När vi gick till bussen efter att ha besökt terracottakrigarna gick solen långsamt ner och de sista gyllene strålarna träffade den här tegelhögen som av en slump.
Terracottakrigare och handgjort tegel - vilket vackert material det är även i dess enklaste form.


Vi passerade också en stenhuggare/gravör som arbetade i en väldigt speciell stenart.
Den låg i skikt, beige och violettbrun om vartannat, fick mig att tänka på kamé-arbeten.
Stengravören visste att utnyttja det dekorativa i stenen, här håller en liten Buddhafigur på att ta form.


Karin och jag köpte var sin ograverad stenstämpel krönt av ett litet buddhaansikte. Jag blir på gott humör bara jag ser den lilla flinande gubben som ser så otroligt glad ut.


Vi rotade i lådorna och det fanns många motiv att välja bland. De här fina paddorna gav jag bort när jag kom hem. Paddorna är utskurna i det ljusa stenskiktet, det brunvioletta fick bli fond.

När vi väl kom tillbaka till Xi'an igen gick vi ut på stan för att hitta någonting att äta.
Xi'an är en av Kinas fyra stora antika huvudstäder, och hade en ringmur förr i tiden som idag är återuppbyggd. Det är lite Disneykänsla över det hela, men väldigt vackert.


Vi hamnade så småningom på ett muslimskt nudelhak, och här fick jag se något som jag hade drömt om, en kock som skär ner nudelremsor i det kokande vattnet.
Han använde samma deg som till det mer traditionella sättet att dra och vika.
När han hyvlade/skar så placerade han en träkavel i mitten av degen och tryckte till, sen var det bara att tälja.
Vilken fenomenal deg säger jag bara.



Sen provianterade vi till dagen därpå då vi skulle bestiga ett daoistiskt heligt berg, Hua Shan, och när jag skriver bestiga menar jag verkligen det.

Här köper vi muslimsk bröd i en hål-i-väggen-butik.


Mycket gott och alldeles nybakat.


Nästa dag var det Hua Shan som gällde, fortsättning följer...

24 kommentarer:

Jessica sa...

Det var inte bara att solen lyste på det vackra teglet. Du hade också förmågan att SE det och fota :)

Steel City Anna sa...

Jättevacker tegelbild!

Pettas sa...

Jisses, du får mig att börja längta till Kina! Trodde jag aldrig. Underbar liten Buddha och brödet ser både vackert och gott ut.

Christina sa...

Jessica: Det var svårt att undvika att se allt tegel kan jag tala om ;-)

Steel City Anna: Handslaget tegel är bland det vackraste som finns :-)

Pettas: Själv längtar jag redan tillbaka.

Mian sa...

Jag säger som Pettas: jag blir verkligen jättesugen på att resa till Kina.
Vad bra dina filmklipp är. Intressanta. Och proffsiga!

Lilla Kråkslottet sa...

Åh vilken bild, den sista! Jösses vilket ställe!!!
Jo men visst, det blev ett litet reportage i Vi i villa!! :) Kul att ni såg oss!

Ulrika sa...

Teglet får mig att tänka på Landskrona. Just kvällsljuset på allt tegel, det var så vackert!!

Vilken nudelvrängare!! :-D

Men du... de där linbanesakerna... åkte ni dem?
Huuuu!!

Väntar med spänning på fortsättningen!

ullrika sa...

Haha! Älskar att spagettisnubben är lite magrund och har en urtvättad Atari-tisha på sig :) hans skills med pastadegen ursäktar dock det mesta. Jeez så säker han är.

Men du!! Den sista bilden... så otroligt häftig! Undrar vad för en sten som legat och gnagt fram den där coola håligheten i berget.

Ingela sa...

Jag såg massor av såna där stenarbeten på British tjuvagömma-Museums asiatiska avdelning förra året. Jag var ehlt fascinerad och glömde nästan att jag skulle titta på lankesisk konst.

Terrakottafärgen är min absoluta favorit, mitt hem har varit präglad av den, ute och inne. Allt från foder och knutbräder ute till möbeltyger och annat inne. Ändå blev jag lite less till sist och nu efter renoveringen blev det mer åt det grå hållet som bas. Men det rostfärgade finns kvar i mönstret linoleumgolvet, och lite annan stans också.

Tegel är vackert, det mesta i bränd oglaserad lera också.

Christina sa...

Mian: Jag vill inte pracka på någon nåt, men själv längtar jag verkligen dit igen. Det är inte bara allt det fantastiska kulturarvet - folket är så himla trevligt också. Ja, nu generaliserar jag naturligtvis, efter bara två veckor där, men någon susning får man ju i alla fall.

Lilla Kråkslottet: Litet? Det var ju megastort :-D Jag tyckte det var jätteroligt att Håkan hade sån koll ;-)

Ulrika: Ja, vi åkte i de däringa ;-) Men sen blev det ännu värre...

Ullrika: Ha ha, jag gillar också nudelsnubbens rondör, och hans "tisha" förklarade just Håkan vad det handlade om, själv hade jag inte en susning.

Ingela: Aha, så de hade såna här stenarbeten på tjyvmuseét? Så intressant.Vet du kanske vad stenarten heter?

Jag är också väldigt svag för terracotta- och siennafärgerna. Grå nyanser är också en favorit, har just lyckats övertala Håkan att måla om vardagsrummet i en färg som heter "Malm" ;-)

olgakatt sa...

Inte mycket att tillägga - jag längtar också!!

Ingela sa...

Minns inte, kan det vara olivin?

Petra sa...

Oj, blir nästan åksjuk bara över att se linbanan vid bergen.

Cicki sa...

Du visar så mycket fantastiskt så man bara sitter och gapar. Jag som är smyckesfreak tycker ju att den där lilla gubben skulle vara en ring. Tänk att få ha den på ett finger och kunna titta på den hela tiden.....:-)

annie sa...

Beautiful little carvings, Christina. I want to take all of them home....
But I could not believe my eyes when I saw the video of that man pulling those noodles into long strings. As you say, that is a strange and wonderful dough.
annie

reneesfotoblogg sa...

Åkte ni i de små vagnarna? Hjälp!

Eva Henriksson sa...

Vilken utsökt skildring av Kina. Alla blir säkert fångade och nyfikna för du väcker lustar.....

Mira sa...

Din sista bild ger mig svindel och jag väntar med skräckblandad förtjusning på nästa inlägg. Åkte ni i den där linbanan???

slöjdLena sa...

Uj uj uj, vad spännande, som man säger i Örebro. ( som en bra serie, som man längtar till och inte vill att den ska ta slut).
Tur att du finns och att du skriver så vi som hittat din stationsblogg får chansen att se lite av det du sett och uppleva lite av det du upplevt.
Pastaskärarmannen var skicklig på skärgrejen men inte lika snabb, som den andre på nudlar.
Bröden ser fantastiska ut, jämfört med det jag har i ugnen nu.Det skulle ha blivit ett fint surdegskorgbröd, men fastnade i korgen och blev ett oregelbundet kormönster blaffakletklump på plåten.

Christina sa...

olgakatt: Lyckans ost som snart ska dit igen!

Ingela: När jag googlar på olivin (som jag aldrig hade hört talas om) är den grön :-/

Petra: Linbanan är byggd av ett österikiskt bolag, det kändes faktiskt tryggt att veta ;-)

Cicki: Det lilla glada ansiktet skulle göra sig bra som ring, det håller jag med om :-)

annie: if you were impressed with this guy, you must have missed the video on the master. It can be seen
here ;-)

Renée: Linbanan är som sagt österikisk vilket gjorde att jag faktiskt vågade sätta mig i den ;-)

Eva Henriksson: Så roligt att höra :-)

Mira: Som sagt, den är österikisk. Jag kanske är fördomsfull, men det lugnade.

slöjdLena: Uj uj uj, sa jag också när jag satte mig i den lilla vagnen tillsammans med Karin och Shu ;-)
Så roligt att höra att ni är några som inte kroknar av den här resedagboken :-D

Jag håller med dig, den här nudelmakaren kan inte mäta sig med nudelmästaren i rivningskvarteret i Beijing, trots att han är duktig.

Ops, så synd att ditt korgbröd fastnade! Förhoppningsvis blir det gott trots lite misslyckat utseende.

Cecilia N sa...

Paddorna fick mig att tänka på din mosaiködla/ -ödlor.

Intressant sten och häftiga klippor runt linbanan.

Laila sa...

Ja tegel i olika former är ett vackert material! Ville bara tacka för din kommentar hos mig! Slickar tacksamt i mig berömmet... :-)

Monica sa...

Väldigt roligt och intressant alltihop att se och läsa. Och inte trodde jag man for runt i kabiner som i alperna men det gör man förstås för att ta sig fram:-). Spännande land att resa i förstår jag nu. Mäktigt.
Du skulle kontakta flera tidningar och göra resereportage åt dem tycker jag.

Anita sa...

Jisses... åkte du verkligen i den linbanan Christina! Imponerande strongt.

Underbara bilder!