söndag, maj 29, 2011

Floden Li, Guangxi - fortsättning på den tionde dagen i Kina


Nu tar jag vid där jag slutade när det gäller Kinadagboken. Ni slipper inte ifrån det ännu, det är mycket kvar.

Det är eftermiddag den tionde dagen och vi har startat från Shus hemstad Liuzhou och sitter i Leos bil på väg norrut längs floden Li.
Jag har tjuvstartat lite så bilden ovan föreställer en senare flodfärd under dagen.


Karin och jag sitter i baksätet och vill stiga av överallt, det riktigt rycker i oss för varje risfält med vattenbufflar och jordfräsar vi swischar förbi.
Till slut ber vi att Leo ska stanna och vi trampar lycksaligt ut bland buffelmockorna i dikesrenarna för att se hur de planterar ris ute på fälten.
En del planterar traditionellt, sticker ner handen i vattnet med risplantan och trycker till, men den moderna metoden är att kasta ner plantorna *tjoff tjoff*.
Det går precis lika bra, skonar ryggen, men det blir inte perfekta rader förstår jag av Shu.


Landskapet är bland det vackraste jag har sett. 
Osannolika sockertoppsberg i kalksten poppar upp i all oändlighet, och nedanför bergen breder ett platt odlingslandskap ut sig och långgrunda strandbankar kantar floden Li.

Det här säregna karstlandskapet sträcker sig ända ner till Halong Bay i norra Vietnam.


En vattenbuffel som kanske inte vet hur fint han har det runt omkring sig?



Shu handlar lunchmat åt oss. 


Vackra reliefkakor.


Bambu - detta sanslöst vackra och ändamålsenliga material.


Vi stannar bilen i staden Yangshou och Shu föreslår att Karin och jag ska ta en flodbåt några timmars färd norrut. 
Shu och Leo ska stå på kajen och ta emot oss i den lilla staden Xingping, lovar de,  där vi också ska övernatta. 
Shu skuttar ut på en flodbåt och förhandlar om priset.



Dagen är långt liden, och vi har inte ätit särskilt mycket. Vid kajen säljs det härliga grönsaker, men inget att ta med sig som proviant på båtturen precis.
En plötslig ingivelse gör att vi grabbar var sin 4-pack öl och tar med oss ombord.


Att få åka båt på den här floden har varit en gemensam dröm under vårvintern, och nu sitter vi plötsligt här. 





Videoklippet tar sin början uppströms där det är väldigt turistiskt och fortsätter längre norrut där det blir betydligt lugnare när vi tar våran båt.
Vi är nästan ensamma på floden, vilket kanske beror på att det börjar skymma.


Vi passerar husbåtar...


...kvinnor som hukar vid flodstranden och tvättar.


De karakteristiska flodbåtarna ligger uppdragna lite här och var...




I solnedgången möter vi en båt som är på väg åt andra hållet och överallt blommar det en slags vildväxande klängros på bergssidorna. Det är skumt, och våra kameror har dålig zoom, men det ser ut som det blommar Rosa mulliganii på bergsidorna som vi glider förbi - eller är det bara som jag inbillar mig eftersom jag planterade och älskade en sån ros i torpträdgården i Västergötland en gång i tiden. Den var från Yunnan i Kina, och såg precis ut som de här vita skyarna som vi såg från båten.

Var jag än är i Kina vill jag stoppa fordonet vare sig det rör sig om tåg, bil eller båt och bara kliva av. Stanna.


Solen dalar mer och mer....


...och i strandkanterna vältrar sig vattenbufflar efter en arbetsdag på risfälten.








En hund börjar plötsligt följa med oss en bit efter strandkanten.
Det här är första, men inte sista gången, vi ser den här typen av hund.
I bergen runt omkring ser nästan alla hundar ut så här, en väldigt ursprunglig rastyp verkar det som.


Klockan är snart sju och solen går ner bland sockertopparna, och Karin och jag har i hungern klämt fyra öl var vilket plötsligt gör sig påmint.





När vi lägger till vid bryggan i Xingping är killarna inte där än som tur är.
Jag har aldrig i mitt liv varit så kissnödig, jag kan knappt gå.
Vi kikar in på huvudgatan som är en förlängning av kajen, och jag kan tänka mig hur stirrig jag ser ut.
Ingen toa-skylt så långt ögat når och blåsan håller på att sprängas, men så ser vi en stig upp i den tropiska grönskan och går med stapplande steg en bit in i allt det gröna och kan äntligen sätta oss bland buskarna. Piiiuuuhh.

26 kommentarer:

Ingela sa...

Underbar läsning. Du kan lugnt fortsätta, läsare finns.

Christina sa...

Ingela: Tack ;-) Intrycken trängs, så det blir säkert tre poster per dag här på slutet.

Guy sa...

Underbara bilder, och filmen gör att jag får sån reslust så jag vet inte vad jag skall göra.

Bergen är underbart vackra, och möjligheten att åka på floden gör att det suger i res-tarmen.

Jag håller med Ingela. Du har läsare!

Helen sa...

Åh, vilka sagolika bilder! Du får gärna skriva hur mycket som helst om din resa, det är så fascinerande.

Och vilka magiska siluetter sockertoppsbergen ger...

Kram!

olgakatt sa...

Klart att det var en SÅN båt man skulle ha åkt med på Li-floden!
Men det kvittar ju, landskapet är ju likadant om man åker plåtbåt eller bambuflotte med hjälp-mig-hem-motor och alldeles, alldeles vidunderligt!
Jag är med på MYCKET mer resa, håll igång!

Emma R sa...

Det är verkligen roligt att "få följa med" på er resa. Jag kom att tänka på att kinesernas flodbåtar kanske är som jämtarnas sparkar. Vid en första anblick så ser de väldigt lika ut, men efterhand lär man sig känna igen in egen trots att det står en hop vid ex affären, eller utanför festen, liksom alla andra, som också har koll på sin egen...

Mian sa...

Vilka bilder!
Vilka miljöer!
Kan inte Shu starta guideföretag och boka in alla bloggare som du frälst med dina intressanta och vackra inlägg.
Jag vill diiiiit... :-)

Fler inlägg - YES! Jag väntar ivrigt.

Pettas sa...

Ett sagolikt landskap, så fjärran från all stress tycks det som. Fina bilder, njutbart på alla sätt och vis, även förståelse över sprängfylld blåsa.:)
Pina mig gärna länge och väl med mera bilder, haha....jag vill till Kina! Håller med Mian om att Shu borde starta ett guideföretag.

reneesfotoblogg sa...

Blir man inte religiös i denna vidunderliga natur så vet jag inte. För övrigt så slår ditt resereportage det mesta jag sett i den vägen.
mvh R
PS. Men så var det aporna förstås....DS

Ulrika sa...

Heeelt underbara bilder (futtiga ord, de räcker inte!) och intressant och roligt skrivet, som alltid.
Jag fnissar än åt era (som jag föreställer mig dem i alla fall) miner och er gångstil då när ni klev av båten. Haha. :-D

Vilket överjordiskt vackert landskap! Man tror knappt det är sant.

Dina reseberättelser är underbara, bättre än allt annat liknande jag läst. Bilderna i kombination med ditt sätt att skriva. Jättekul med de små filmerna också!

Elisabet. sa...

Jag har nog aldrig i mitt liv sett så vackra vyer! På bild, alltså. Det är ju rent av magiskt!

Ni skulle göra en bok av allt detta, med just era personliga kommentarer till! Kontakta Bonniers om ni inte har gjort det redan!

Mira sa...

Makalöst... Tack!

Eva I Värmland sa...

En läsare anmäler sig. Underbara bilder och vilka berättelser. Kan se många episoder och platser skissat med din stil. Vackra bilder och fina video. Det har blivit så att man får en daglig dos av Kina med din beskrivning av er fina resa.
Ja jag kommer tillbaka var så säker.
Tack!

slöjdLena sa...

Man får ståpäls av vyerna.
Båtarna, är intressanta och kan inte ha kostat skjortan att producera.
Håller med Elisabet om bok, har själv sagt det tidigare...
Kul i går förresten.

ab sa...

Andlöst vackra berg! Ser de ut så där därför att de är unga formationer som inte hunnit erodera?

(Inte undra på att du glömde kissa! ;) )

coyoteros sa...

fräsiga båtar byggda av gräs som bambu är..kollade in konstruktionen,,ingea spik i själva flytdelen,,men i överbygnaden fanns det nog,,,tänk om det fanns bambu i sverige,,vad enkelt det vore att bygga en båtflottepråm,,nån stanns uppströms i nån älv,för en billig penning,åå sen flyta ner till kusten på semestern,,,undrar om dom använder värme tillatt böja fram åå bakänden på båten,,för bambu är ju hårt åå styvt..

det där med nödigheten skulle ni löst med en liten simtur,,precis som vi svenskar säkert har gjort nån gång.....åå vatten buffeln är ju fullt medveten om sin fina omgivning,,det är ju därför han står där.....

MrsUniversum sa...

Så väldigt intressant läsning - bra att mer finns att vänta!

Underbart att läsa vad en resenär intresserad av landskap, djur och människor ser och upplever. Inte bara de här gruppresorna till städer som Bejing och världsutställningen i Shanghai.

Gillar din berättelse som sker med öppna och nyfiket etnografiska ögon! (Själv har jag aldrig varit i Kina men skulle gärna se landsbygden där.)

Monica sa...

Så otroligt vackra vyer, alldeles fantastiskt, orden räcker inte till, och underbart att kissa när det är för fullt;-). Tycker också fler skulle få se och läsa allt, i en bok eller i resereportage i tidningar, mycket jobb kanske för dig. Man måste kanhända kolla källor och ta reda om och vad som får publiceras. Tack för vi får va med i alla fall:-)

Micke sa...

Helt otroligt landskap och så bra skildrat av dig!

Vackert som bara det..

Eva Henriksson sa...

En utomordentligt fin skildring av en del av Kina som är sagolikt vacker. vilka berg men aporna....hum hum

Ni skulle haft Pettas picknickläda med er.....till ölet, Ja blev förresten kissnödig också så bra som du skriver.

Bloggblad sa...

Otroligt rolig och intressant läsning - jag kände faktiskt lukten av avgaserna från motorn!

Steel City Anna sa...

Gudomligt vackra bilder :)

Christina sa...

Guy: Jag kanske borde ta jobb på en resebyrå ;-)

Helen: Magiskt var ordet :-)

olgakatt: Som du skriver så är ju landskapet detsamma, vilken båt man än färdas i, men det är alltid en viss känsla att vara helt nära vattenytan.
Det var tack vare Shu naturligtvis.
Jag tycker det är fantastiskt att ni klarade er runt på egen hand!

Emma: En överraskande och rolig liknelse, så är det nog. Den ena flotten är inte den andra lik helt och hållet.

Mian: He he, jag ska framföra det till Shu ;-)

Pettas: Det verkar som det redan finns hugade spekulanter om Shu öppnar eget ;-)
Mer kommer så fort jag får tid, jag måste försörja mig också ;-)

Renée: Nä, kedjade djur är aldrig roligt, men de såg ut att må bra i övrigt och verkade välskötta.

Ulrika: Ja, det var verkligen överjordiskt vackert. Där hade jag kunnat stanna länge...

Elisabet: Massor av turister åker till dessa platser hela tiden, så vår resa var inte så unik i sig, men för oss var den naturligtvis det.
Inget bokämne alltså, men väl ett bloggämne ;-)

Mira: :-)

Eva i Värmland: Välkommen hit Eva! Det kommer fler Kinainlägg så fort jag får tid att sätta ihop dom :-) Tack för att du har lust att hänga med på resan!

slöjdLena: Nja, det räcker inte för en bok , men tack för tanken :-)
Ja, så roligt det var att få följa med till den väldigt personliga trädgården! Så inspirerande!

ab: Bergsformationerna är flera millioner år gamla. Om karstlandskap och hur de har blivit till kan du läsa här

coyoteros: Vi undrade också hur de hade fått till den böjda bambuformen i för och akter.
Ja, värme gissade vi på också. Kanske ångkokar de den biten som ska böjas? Varm sand?

Ja, en simtur hade varit räddningen, men jag kände inget förrän jag reste mig upp och skulle gå av ;-/

MrsUniversum: Det är roligt att ni som läsare inte kroknar alldeles, utan vill läsa mer :-)
Tack för alla snällord.
Som jag skrev i ett annat inlägg så fokuserade jag på det Kina som intresserade mig, inte på det ultra-moderna.

Monica: Ja, det är underbart att få sätta sig när det tränger på :-)
Det här räcker som sagt inte som ämne för en bok, men kanske ett resereportage någonstans...men jag orkar inte ta tag i det riktigt. Det finns dom som skriver betydligt bättre.

Micke: Ja, helt otroligt vackert.

Eva H: Jag håller med dig om aporna, aldrig roligt att se bundna och kedjade djur - men de var välskötta i alla fall, det märktes.
Ja, Pettas picknicklåda där på båten hade inte suttit fel, det lovar jag dig :-D

Bloggblad: Brum, brum ;-)

Steel City Anna: Och ändå gör de inte bergen rättvisa - då kan du tänka dig hur vackert det var!

ullrika sa...

Vilken natur. Jag sitter alldeles förstummad och har lagt en kvart på att klicka mig runt bland dina fantastiska foton. Är det precis så lugnt och stilla som det ser ut att vara?

Flodbåt ligger långt ner på min drömlista men det är härligt att se andras drömmar besannas!

Krams!

Pontus sa...

Hej Christina och Karin! Shu har nu kommit tillbaka till Sverige och vi sitter hos mig och läser era bloggar från Kinaresan, och jag får på så sätt ännu mera detaljer ifyllda av Shu. Än har vi bara hunnit läsa så här långt, men det är väldigt kul att följa era berättelser och se de fantastiska bilderna. Ni har verkligen upplevt mycket. Jag har ju också haft förmånen att få resa tillsammans med Shu i Kina och jag tror inte jag skulle upplevt ens hälften så mycket utan hans hjälp.

Christina sa...

Pontus: Oj vad tiden går, nu var det ett bra tag sedan du skrev det här, och jag har hunnit prata med Shu.
Jätteroligt att ni har läst om resan på min och Karins blogg, det är alltid roligt att gå tillbaka och minnas. Det var verkligen en helt fantastisk resa. Ja, du vet ju som själv har rest med Shu :-)