Floden Li, Guangxi - fortsättning på den tionde dagen i Kina

Nu tar jag vid där jag slutade när det gäller Kinadagboken. Ni slipper inte ifrån det ännu, det är mycket kvar.

Det är eftermiddag den tionde dagen och vi har startat från Shus hemstad Liuzhou och sitter i Leos bil på väg norrut längs floden Li.
Jag har tjuvstartat lite så bilden ovan föreställer en senare flodfärd under dagen.

Karin och jag sitter i baksätet och vill stiga av överallt, det riktigt rycker i oss för varje risfält med vattenbufflar och jordfräsar vi swischar förbi.
Till slut ber vi att Leo ska stanna och vi trampar lycksaligt ut bland buffelmockorna i dikesrenarna för att se hur de planterar ris ute på fälten.
En del planterar traditionellt, sticker ner handen i vattnet med risplantan och trycker till, men den moderna metoden är att kasta ner plantorna *tjoff tjoff*.
Det går precis lika bra, skonar ryggen, men det blir inte perfekta rader förstår jag av Shu.

Landskapet är bland det vackraste jag har sett. 

Osannolika sockertoppsberg i kalksten poppar upp i all oändlighet, och nedanför bergen breder ett platt odlingslandskap ut sig och långgrunda strandbankar kantar floden Li.

Det här säregna karstlandskapet sträcker sig ända ner till Halong Bay i norra Vietnam.

En vattenbuffel som kanske inte vet hur fint han har det runt omkring sig?

Shu handlar lunchmat åt oss. 

Vackra reliefkakor.

Bambu - detta sanslöst vackra och ändamålsenliga material.

Vi stannar bilen i staden Yangshou och Shu föreslår att Karin och jag ska ta en flodbåt några timmars färd norrut. 

Shu och Leo ska stå på kajen och ta emot oss i den lilla staden Xingping, lovar de,  där vi också ska övernatta. 

Shu skuttar ut på en flodbåt och förhandlar om priset.

Dagen är långt liden, och vi har inte ätit särskilt mycket. Vid kajen säljs det härliga grönsaker, men inget att ta med sig som proviant på båtturen precis.

En plötslig ingivelse gör att vi grabbar var sin 4-pack öl och tar med oss ombord.

Att få åka båt på den här floden har varit en gemensam dröm under vårvintern, och nu sitter vi plötsligt här. 

Videoklippet tar sin början uppströms där det är väldigt turistiskt och fortsätter längre norrut där det blir betydligt lugnare när vi tar våran båt.

Vi är nästan ensamma på floden, vilket kanske beror på att det börjar skymma.

Vi passerar husbåtar...

...kvinnor som hukar vid flodstranden och tvättar.

De karakteristiska flodbåtarna ligger uppdragna lite här och var...

I solnedgången möter vi en båt som är på väg åt andra hållet och överallt blommar det en slags vildväxande klängros på bergssidorna. Det är skumt, och våra kameror har dålig zoom, men det ser ut som det blommar Rosa mulliganii på bergsidorna som vi glider förbi - eller är det bara som jag inbillar mig eftersom jag planterade och älskade en sån ros i torpträdgården i Västergötland en gång i tiden. Den var från Yunnan i Kina, och såg precis ut som de här vita skyarna som vi såg från båten.

Var jag än är i Kina vill jag stoppa fordonet vare sig det rör sig om tåg, bil eller båt och bara kliva av. Stanna.

Solen dalar mer och mer....

...och i strandkanterna vältrar sig vattenbufflar efter en arbetsdag på risfälten.

En hund börjar plötsligt följa med oss en bit efter strandkanten.
Det här är första, men inte sista gången, vi ser den här typen av hund.
I bergen runt omkring ser nästan alla hundar ut så här, en väldigt ursprunglig rastyp verkar det som.

Klockan är snart sju och solen går ner bland sockertopparna, och Karin och jag har i hungern klämt fyra öl var vilket plötsligt gör sig påmint.

När vi lägger till vid bryggan i Xingping är killarna inte där än som tur är.
Jag har aldrig i mitt liv varit så kissnödig, jag kan knappt gå.
Vi kikar in på huvudgatan som är en förlängning av kajen, och jag kan tänka mig hur stirrig jag ser ut.
Ingen toa-skylt så långt ögat når och blåsan håller på att sprängas, men så ser vi en stig upp i den tropiska grönskan och går med stapplande steg en bit in i allt det gröna och kan äntligen sätta oss bland buskarna. Piiiuuuhh.