söndag, maj 08, 2011

Kina en bit i taget...



Reskamraten Karin och jag har så mycket digitalt material med oss hem så det är svårt att gallra. För min egen skull känns det kul att lägga ut den här dagboken på bloggen, minnet sviker så snabbt annars.

Den fjärde dagen i Kina var så full av intryck, så jag fortsätter att beta av dagen i små filmer innan jag ger mig på att berätta i ord.

Jag är en person som älskar världsmusik och opera. Om någon kan tala om för mig vad instrumentet som den blinde mannen spelar på heter, skulle jag bli tacksam!
Shu vet det förstås, men det tar ett tag innan jag kan fråga honom.
När jag googlat så ser det ut som en erhu, men den är tvåsträngad.
Hur som helst så tyckte jag att den blinde mannen spelade så vackert. Sån här musik tycker jag verkligen mycket om. Tänk bort allt skräpljud runt omkring och försök lyssna bara på den blinde!



Vad blir det sen om inte en matvideo ;-)

18 kommentarer:

Lena sa...

Jag är så glad att vi får följa med på din resa:)
Väldigt vacker musik och maten den gick inte av för hackor den heller.

Pettas sa...

Tack för filmtittarna!
Jag har lämnat tv-n för tillfället och ser på Kina-film via bloggen:D
Mycket intressantare.

Carina sa...

Kan instrumentet vara en sanxian
http://en.wikipedia.org/wiki/Sanxian

Christina sa...

Lena: Så glad jag blir - ibland tror jag att jag fullständigt tröttar ut folk. Kul att du gillade musiken också.

Pettas: ;-)

Carina: Välkommen hit! Jag var också inne på sanxian, men alla videos jag hittar så spelas den inte med stråke. Visserligen betyder san tre om jag förstår det rätt, men det plockas, eller vad det heter.

Christina sa...

Carina: Ibland så svarar jag utan att tänka mig för - kan sanxian spelas utan stråke, vet du det?
Allt annat stämmer ju som sagt.

Cicki sa...

Underbara filmer. Jag gillar också musiken. Serverades nudlarna kalla? Jag blev riktigt gottesugen när jag såg sockervaddskakorna. Jag är fortfarande svag för sockervadd....:-)

Eva sa...

Spännande alltihop!

Elisabet. sa...

Fanstastiskt vacker musik! Och intressant att se gatuköket .., vilken sprutt hon har, kvinnan som portionerar ut maten. Jag tror ju inte att hon direkt slår på radion när hon kommer hem .. ljudnivån på hennes arbetsplats tycks hög ,-)

slöjdLena sa...

Jag sitter här och skrattar så att jag nästan gråter av rörelse p g a filmerna. Hur kan man få så exakt lika stora sockerrullar, helt imponerande. Lite osvenskt sätt att lägga upp maten på, bara ta med händerna för öppen glasruta.
Vacker musik, tycker jag som gillar annorlunda toner.
Tur att du är tillbaka och förgyller mångas vardag med dina inlägg!

Cecilia N sa...

Nä vad ska man med tv till när det finns Striberg productions?

Vad var det som man slog in i sockervadd? (ens idén!)

Ps. Det räcker så bra med äran för musmorrhåren.

Christina sa...

Cicki: Man kunde välja mellan kalla och varma nudlar. Shu avrådde oss från att äta de kalla, eftersom vi hallos inte var vana vid bakteriefloran.

Eva: :-)

Elisabet: Ja, jag tyckte väldigt mycket om musiken, men såg inte skymten av någon skivaffär på hela resan - annars hade jag köpt med mig musik hem.

Ljudnivån var väldigt hög i Kina om man jämför med hos oss. De pratar högt helt enkelt.

slöjdLena: Ja, de där sockevaddsrullarna var verkligen ett hantverk i sig ;-)

Cecilia N: Fast Stribergs productions är så taffliga så de kan inte ens stava till Luoyang ;-)
Jag får nog rätta till det där när jag orkar...

Vad det var för fyllning? Jag vet inte, jag gillar inte sött så jag tog ingen men det ser ut som torkad frukt och nötter.

Carina sa...

Ang. instrumentet vet jag inget mer om det. Är en hjälpsam, nyfiken problemlösare till naturen så jag bara googlade på kinesiska instrument och hittade något som liknade det du filmat.

Christina sa...

Carina: Aha, tack för hjälpen i så fall. Vi säger att det är en sanxian :-D

Eva Henriksson sa...

Fantastiskt. Tack för att jag får vara med utan bekymmer för hotell mat och obekväma toaletter. Lugnt och fint lotsas jag fram mitt i själva kina. med musik smaker människor och ljud (oljud).
Gratis också!!!!

Christina sa...

Eva Henriksson: Jätteroligt att du orkar hänga med på resan...hittills i alla fall :-)
Intrycken var så många så det är svårt att sålla märker jag.

Christina sa...

Nu har jag fått ett mail från en läsare som tror att det är en Zhuihu - och efter att ha läst instrumentbeskrivningen hon skickade med så tror jag också det.
En Zhuihu verkar det alltså vara.

Pontus sa...

Här kommer en kommentar från Shu: Han säger att instrumentet är en banhu, den liknar erhu men resonanslådan är täckt av ett särskilt träslag, inte ormskinn som erhu. Det gör att banhu kan spela högre toner vilket passar bättre till musiken i provinserna kring Gula floden. Den traditionella operan sjungs där i höga toner och är gladare, både i handling och toner.

Christina sa...

Pontus: Åh, så skönt att äntligen reda ut vad det var för ett fantastiskt instrument. Musiken och ljudet av instrumentet grep verkligen tag i mig, så det är verkligen roligt att veta vad instrumentet heter. Tack Shu och Pontus!