fredag, maj 20, 2011

Huashan 华山 - det heliga daoistiska berget



Linbanan var österikisk, det var en starkt bidragande orsak till att jag satte mig i den tillsammans med Karin och Shu.
Hade jag inte gjort det hade jag varit tvungen att trava till fots uppför vindlande stigar och trappor till linbanans slutstation, se bild nedan, och det hade jag ingen som helst lust med.
Hellre svindel än total utmattning har alltid varit mitt motto.

Jag lyckades t o m lirka ut kameran genom takventilen och ta den här lite darriga videosnutten som får inleda den här posten.
Från linbanan kunde jag se människor som travade uppför bergets branta sidor.
Gör man en pilgrimsvandring hit är det antagligen betraktat som fusk om man åker linbana, vilken ångest det än är förknippat med.

Bild från Wikipedia

Shan är ordet för berg på kinesiska. Huashan brukar översättas med "Flowery Mountain" eller "Splendid Mountain".
Båda namnen stämmer in överraskande väl.

Huashan ligger ca 10 mil öster om Xi'an, och är ett av de fem heliga daoistiska bergen i Kina och det finns tempel uppe bland molnen.
Berget har fem toppar, och den högsta toppen mäter 2 160 m ö h.

När man har kommit upp till linbanestationen tar det ytterligare flera timmar att nå den högsta toppen till fots och det finns skyltar och pilar om olika leder man kan ta.


Cecilia Lindqvists intressanta bok "Tecknens rike" är en av mina favoritböcker.
Jag kan inte låta bli att lägga in det mycket finurliga omslaget här, för jag tänkte på det under klättringen den där dagen på Huashan.
Längst upp till vänster ser ni det moderna tecknet för "berg"på kinesiska, shan.
Under, i rött, finns ålderdomligare tecken återgivna, såsom tecken från bronser och sköldpaddsskal.
En evolutionskedja.
Ser ni - fotot på det så typiskt kinesiska berget är exakt en avbild av tecknen...eller tvärtom rättare sagt!

Den här dagen sken solen med full kraft, men jag kan tänka mig att berget är ännu vackrare med lite dimmoln...




Shu poserar på berget.
På räckena runt honom och överallt på berget hänger det tusentals hänglås, och enligt Shu så är de ditsatta av förälskade par . Enligt sägnen så ska kärleken då vara för evigt....medan de som sköter berget knipsar av hänglåsen vart tredje år ungefär - med bultsax. Inga skrupler där inte.

Karin på väg uppför...

...Drakryggen.

Här och där finns det tehus och små matställen.



Det är såna här killar som bär och bär allt som utskänkningsställena behöver.
Bördorna är enorma, och ständigt dessa fjädrande bambuok.

Det blommande berget.



Ett tempel dyker helt plötsligt upp och jag och Karin köper rökelse och tänder, alltmedan en liten klocka klämtar. Jag tänker intensivt på mina döda föräldrar medan jag sticker ner pinnarna i sanden, precis som kvinnan på bilden.



På ett matställe ser jag en nudeldeg som inte är gjord på vete, utan risstärkelse. Det ser ut som man hyvlar här med (hyveln ligger i vattenskålen närmast kameran), men Shu avråder från att äta eftersom det serveras kallt.
Det är en bra regel, att bara äta varm mat för säkerhets skull eftersom vi inte är vana vid bakteriekulturen, men sugen blir jag.

Nedstigningen är oändligt vacker.

Vi passerar ännu ett tempel.

Det här är en panoramabild, så klicka gärna för att se den i stort format.

Efter den här klättringen förstår jag plötsligt kinesiska tuschmålningar på ett helt annat sätt än tidigare.

31 kommentarer:

Monet sa...

Åh, Hua!! Men vilken reseberättelse du ger oss Christina. När du började berätta om de faktiskt äckliga toaletterna tänkte jag - aldrig någonsin Kina. Nu, med de blå bergen och de hisnande vyerna tänker jag annorlunda. Och så armén och de underbara stämplarna - vilken upplevelse!
Min wv är "tabro" - är det inte nära pälsflickornas hundkompis, han som fick det så bra?

Monica sa...

Oj så vackert! Och alla filmer behöver inte vara långfilmer, ibland hinns mycket på kort tid;-). Så välordnat och snyggt det ser ut, trappan upp är så fin. De röda banden är de från alla som kommit upp? Vackert med hänglåsen på räckena.

olgakatt sa...

Inte kan man begripa hur människor kommit sig för att bygga alla dessa tempel högt upp i bergen!Sagolikt vackert är det. Jag har varit på det buddistiska Emei Shan i Sichuan och åkte också linbana ett stycke. Sen fick man traska i trappor till ett magnifikt tempel.
Men en sån utsikt som på dina bilder såg jag inte där.
Och, jo, bergen SER ut som på tuschmålningarna!
Väntar på mera!

Steel City Anna sa...

Jag hade aldrig, aldrig vågat lirka ut kameran i linbanan, det var väldigt modigt gjort! Otroligt vackra bilder.

Christina sa...

Monet: Hua - Huashan ;-)
Jag tycker det vore synd om något så banalt som toaletter skulle avskräcka någon från att resa till Kina.
Det var absolut inte min avsikt att skrämmas :-)
Hotellen höll en bra standard tyckte jag.

Det kommer mer poster i den här resedagboken som du antagligen kommer att gilla, du som är konstnär :-)

Jo, "tabro" är rätt likt Ebro, han som fick det så bra i landet Halland.

Monica: Tack för snällorden om världens kortaste linbanefilm ;-)
De röda banden är nog knutna av alla paren som hoppas på evig kärlek, kärlek välsignad av ett heligt berg :-)

olgakatt: Emei Shan i Sichuan får jag googla på.
Tempel och kloster har alltid legat högt och otillgängligt verkar det som, även i Europa.
Ja, visst ser bergen ut precis som tuschmålningarna ;-)
Jag som trodde att de var lite, lite överdrivna.
Hur fel kan man ha?

Steel City Anna: Nja, det var som en liten lucka, det enda som kunde hända var att kameran skulle försvinna i avgrunden ;-)

Cicki sa...

Jag faller nästan i trans över allt som är så otroligt vackert och fantastiskt. Vilken underbar resa du fått möjligheten att göra.

Pettas sa...

Underbart vackert, allting, även din berättelse längs vägen uppåt och neråt. På de höjderna kan man inte bli annat än hög och samtidigt nära sig själv. Tack!

mossfolk sa...

Vilken tur att ni har Shu som känner landet, har jag tänkt i så många inlägg nu.
Och vilket fantastiskt landskap! Där skulle jag kunna tänka mig att sätta på ett hänglås... trots att de knipsas av efter tre år ;)

Ulrika sa...

Å så vackert! Ja, det räcker ju inte.
Det finns knappt ord som gör det.

Jag som är fruktansvärt höjdrädd och knappt kan stå på en köksstol ens, skulle nog faktiskt ta den linbaneskräcken för att få uppleva den platsen.
Den, och dina bilder, är nog något av det allra vackraste jag sett!

Tecknet för berg på japanska är samma som det kinesiska (ja inte så konstigt kanske eftersom japanerna knyckt kanjitecknen från kineserna - men det är inte alla tecken som behållit sin kinesiska betydelse). Berg heter "yama" på japanska.

Åh, detta var verkligen helt fantastiskt att få se! Tack för att du delar med dig!!

Guy sa...

Otroligt vackra bilder från en fantastisk natur!

reneesfotoblogg sa...

Det är så vackert så man får tårar i ögonen men samtidigt så hisnar jag av höjderna.

Anita sa...

Åh, så fantastiska bilder du visar Christina! Liksom reseberättelsen och historiken. Jag är helt fascinerad av din reseupplevelse.

Nästa gång du reser till Kina - får jag följa med...? ;)

Kram

Ulla sa...

Dessa bilder visar något som bara är så obegripligt vackert.

Micke sa...

Underbara bilder och reseberättelse. Har kikat in och läst de tidigare med men kanske inte kommenterat alla.

Undra hur det ser ut där i bergen med lite lätta moln..

Cecilia N sa...

Jag får nästan svindel framför datorn, jag är som Ulrika. Men samtidigt en längtande fascination.

Bergen som reser sig bakom berg oändligt ...
På 80-talet köpte jag mycket konstvykort. En av konstnärerna var Richard Akerman. Han gjorde många varinter av det motivet.

ullrika sa...

Wouw. Jag blir alldeles matt och får svindel och blir rädd och nyfiken och vill åka dit men nä ändå inte... vilken berättelse! Du fångar verkligen vårt intresse! Både bilder och text är på perfekt disponerat att jag blir avundsjuk. Äh du vet ;)

Ska bli SÅÅÅ spännande att följa fortsättningen!

gunnar i vaplan sa...

Oj, oj, oj...!!!
Vilken tur du fortsatte med din reseberättelse.
Otroligt vackert och väldigt intressant att få följa med på resan via dina fina bilder och texter.

Christina sa...

Cicki: Det var ännu vackrare i verkligheten förstås, det gick inte att göra naturen rättvisa med kameran.

Pettas: Det fanns små enkla rum att hyra uppe på berget. Förstå att vakna där uppe i gryningen och se solen gå upp - vojne!

mossfolk: Det var så lyxigt att resa med Shu, som ordnade allting och som alltid fanns till hands att fråga om saker vi inte förstod eller undrade över. Det var Shu som gjorde resan till vad den var :-)

Ulrika: Tänk - "yama" på japanska är ett ord som sitter som etsat i mitt minne, men jag visste inte hur man skrev det. När jag var i Japan så träffade jag den legendariske sumo-brottaren Takamiyama, det är därför jag minns ordet för berg.
Vet du möjligtvis vad Takami betyder, för det har jag glömt?

Guy: Ja, en storslagen natur.

Renée: Jag skulle inte velat ha ansvar för ett barn däruppe om jag säger så.

Anita: Vi får väl ordna en bloggvänresa till Kina ;-)

Ulla: Välkommen hit Ulla!

Micke: Lite lätta slöjmoln hade inte suttit fel ;-)

Cecilia N: Jag googlade lite snabbt på Richard Akerman men hittade tyvärr inga bergsmotiv, däremot många fina blomsterakvareller. Bergsmålningarna måste ha varit fina :-)

ullrika: Jag vet inte om jag svarade på din kommentar du skrev någonstans på bloggen, att din avatar är så perfekt när den dyker upp i de här sammanhangen ;-D
Den resan satt jag och dreglade över minns jag.

gunnar i vaplan: Det är så roligt att så många är intresserade, jättekul :-)

Eva Henriksson sa...

Vilken reseberättelse!!!
Shu var nog guld för han vet ju och kan språket.
Det är så roligt att följa dina texter och bilder. Förstklassigt!!!
Tack!

Ninna sa...

Såna trappor drömmer jag mardrömmar om...

Christina sa...

Eva H: Ja, och att Shu dessutom är konstnär och en intuitiv person gjorde ju inte saken sämre :-)

Ninna: Jag gick ner 4 kilo på resan trots att jag åt med god aptit hela tiden ;-)

Evas blogg sa...

Vilka helt makalösa bilder!! Jag får nästan andnöd av beundran. Så vackert!!!

Ulrika sa...

Jag är inte alldeles säker men jag tror takami betyder något i stil med "hög plats", höjd. (Substantiv i båda fallen.)

Eva sa...

Svindlande vackert!

Ulrika sa...

Hm. Det skulle också kunna betyda något i still med "många frukter", men även "många utsikter", allt beroende på vilka tecken som används och hur takami är sammansatt.
Takami eller taka-mi.

Knepigt detta. :)

Christina sa...

Evas blogg: Som sagt, det var naturligtvis ännu vackrare i verkligheten.

Eva: :-)

Ulrika: "Hög höjd" eller "många utsikter" passar in båda två. Takamiyama kallade sig sumobrottaren för, och var en legend på sin tid. Han kom ursprungligen från Hawaii och var jättelik (googla får du se). Han skrev sitt namn utan bindestreck.
Vad duktig du är :-)
Tack!

Cecilia N sa...

Det måste varit ett imponerande namn på en sumobrottare: Stora Berget. Försök putta bort honom ...

Eller som ett mer vanligt svenskt efternamn: Högberg.

Ulrika sa...

Det skrivs inte med bindestreck i japanska heller, det var bara för att visa att det kan vara sammansatt av de två orden taka och mi. :-)

Med tanke på hans storlek är det säkert betydelsen "hög höjd" tillsammans med berg. =)

Christina sa...

Cecilia N: Det var inte bara namnet som var imponerande kan jag tala om ;-) Någon gång måste jag göra ett sumo-inlägg, för jag har fina bilder från Tokyo när jag träffade honom. Han var en gigant...med plåster på tårna under träning ;-)

He he, Högberg - där satt den.

Ulrika: Aha, då förstår jag. "Hög höjd" tillsammans med "berg" låter som du har knäckt språkfrågan :-D

Anna-Lena sa...

Så fantastiskt vackert och vilken fin reseskildring.

Jag gillar dina illustrationer skarpt, men har inte kommit mig för att kommentera förrän nu.

Christina sa...

Anna-Lena: Så roligt att du kom över tröskeln...att kommentera menar jag :-) Varmt välkommen hit!