tisdag, maj 24, 2011

Liuzhou, den tionde dagen i Kina

Vi kom fram till Shus hemstad Liuzhou mitt i natten, så därför var det med stora ögon Karin och jag glodde ut från hotellfönstret morgonen därpå.
De mest osannolika sockertoppsberg tornade upp sig tätt inpå staden och alltihop sveptes in av en våt regnfilt. 

En gatsopare iklädd regnkläder passerade långt nedanför.


Vi skulle träffa Shus släktingar och äta frukost tillsammans i restaurangen som hörde till hotellet så vi var uppe i ottan, duschade, organiserade svenska presenter i små högar och drog djupt efter andan.
Shus mamma och syster med man bodde bara runt hörnet och brukade tydligen träffas med vänner varje fredag för att äta frukost på det här sättet.

Här sitter vi med Shus mamma (tredje från höger), och Shus syster ( fjärde från höger) och hennes man på hennes högra sida.
De andra fyra männen är gamla barndomskamrater till systerns man, ett väldigt trevligt och glatt gäng som påminde om de skolpojkar de en gång har varit.
Allt var väldigt trevligt.

Karin och jag hade knappt hunnit vakna och in kom den ena maträtten efter den andra. 
Det hela var så olikt en svensk frukost som det kan bli.
Jag brukar bara ta en kopp kaffe till att börja med på morgonen, långt senare en macka.

Nu kommer det en massa matbilder, så ni som inte är så intresserade av just det kan ju scrolla fram en bit i berättelsen.


 Friterade hönsfossingar fattades inte på det här frukostbordet kan jag tala om.

Inte heller Chee cheong fun, som jag tror att de här läckra slemrullarna heter.



Mycket grönsaker, här kanske någon pak choi eller mangold...


Frasigt friterat och jättegott.


Vackert, eller hur?


Det var så överdådigt och så tidigt på morgonen, så jag tappade helt orienteringen vad det var för rätter som dök upp på bordet. Det var en aldrig sinande ström av tallrikar som bars ut från köket.


Jag klarade inte ens att fokusera...


Efter att ha tagit avsked av Shus familj så packade vi ihop vårt pick och pack på hotellet och möttes av Shus kompis Leo som stod och väntade på oss utanför entrén med sin stora Toyota.


Leo hade erbjudit sig att skjutsa oss de sista dagarna så vi åkte först hem till honom för att hämta det han skulle ha med sig.
Leo bor i höghuset på bilden ovan, och jag frågade genom Shu om jag fick lägga ut bilder från Leos hem på bloggen. Det fick jag. Tack Leo!

Leo bor med sin fru, tonårssdotter och gamla mamma i en stor lägenhet i Liuzhou. Liuzhou som både Karin och jag tyckte såg ut som en mycket trevlig stad med många grönområden och parker.
Leo driver ett tryckeri, och det går bevisligen bra för honom. Han har ett väldigt välordnat liv, och så fort jag kom in i bostaden reflekterade jag över att här bor det estetiskt sinnade personer...


Matsalsdelen med köket i bakgrunden.


Leo gör iordning te...


...och inte vilket te som helst...


Leo är en stensamlare, han älskar vackra stenar.
Jag är också fascinerad av stenar, så jag går runt och tittar på den ena finare och märkligare än den andra.


Både Karin och jag fastnar för en tavla målad av Wu Guanzhong.
Varken Karin eller jag hade hört talas om den här konstnären förut, men så fick vi två stora och tunga  konstböcker av Leo. En handlade bara om Wu Guanzhong, och vi blev helt frälsta.
Senare singlade vi slant om konstböckerna, och jag hade turen att få Wu's bok, och jag blir bara mer och mer förtjust ju mer jag bläddrar i boken kan jag tala om.
Wu Guanzhong dog 2010 och är en av de viktigaste kinesiska konstnärerna i modern tid.
Om det var ett original eller en reproduktion som Leo har hemma på väggen har jag inte en aning om.
Jag vågar inte ens tänka tanken att det kanske var ett original.


Sen bär det alltså iväg i Leos bil den här gången utan att behöva bekymra oss om sovplatsbiljetter.
Man ser mycket från en bil som man inte gör från en järnvägsvagn.

På eftermiddagen når vi fram till ett sanslöst vackert landskap som består av sockertoppsberg, floder och risodlingar så långt ögat kan nå.
Fortsättning följer...





35 kommentarer:

Ulrika sa...

Å!
Jag säger bara Å hela tiden. :-D

Underbart!!
Ja, alla sådana utrop man kan tänka sig. :-D

Å jag blir fotosugen! Och ressugen!

Jag ska snart ut på resa, jag längtar.
Inte till Kina, men till Ångermanland. Inte fel det heller. Bara annorlunda.

Vilket äventyr du varit på Christina!!

(MÅnga ! blir det, haha.)

Kram (!)
;-)

reneesfotoblogg sa...

Vidunderliga vyer, vänliga människor, hantverksskicklighet och FRUKOST som heter duga! Jag börjar omvärdera mina tankar om att resa till Kina. Under förutsättning att man är priviligerad med en Shu förstås.

coyoteros sa...

den stadiga frukosten,ser ju riktigt god ut....varenda rätt åå snyggt upplagt,,såå imponerande att få till det med dom råvaror somm dom har tillgång till..

frågan är väl när matkonstnären får gå upp på morgonen,,tar ju timmtal att snittsa till den frukosten..

åå vardet inte svårt att få i sej så mycket vid den tidpunkten??? jag menar, man vill ju inte visa oartighet mot sådan gästfrihet...huvaa själv sitter jag nu med min frukost,,,,,en kopp kaffe och en prilla ljunglövs ettan portionnssnus och är inte hungrig alls...åå det där fordonet som syns genom bilfönstret fanns mycket förr i sverige och den svenska versionen hette ,,BELOS,,och är faktisk mycket eftertraktat i dag,,,inte en massa plast där inte..brooommmmmm

Elisabet. sa...

Ja, en härlig start på morgnonen blev det, med en kinaresa!

Själv satt jag här med en kopp kaffe och en macka med edamerost .., det var lite skillnad det mot för din variant ,-)

Och hotellrummet ser ju riktigt trivsamt ut.

Jag kanske kan åka till Kina ändå .. haha.

Petra sa...

Mmm... Hönstassar till frukost, smaskigt!

Lisette sa...

Vilken frukost!!!!!!! Rätterna ser fantastiskt vackra ut och jag antar att de smakade lika gott som de såg ut. Än en gång säger jag som alla andra, vilken upplevelse för er båda! Det här kan ni ju leva på i många, många år!

Mira sa...

Och jag fortsätter att oh-a och ah-a över ditt resereportage. Frukosten! Bergen! Oh och Ah!

Eva Henriksson sa...

Hönstassar---hum?
Men där fanns ju allt som till en fest.
Vilken upplevelse!
Jag tänkte att shu stannade där några veckor. De hade väl inte sett honom på länge?
Men han reste vidare?
Vilken massa upplevelser ni fick på alla plan----och bäst av allt---vi får vara med.

Eva Henriksson sa...

Nu förstår jag. Han hade varit länge i Kina den här gången men tog hand om er på rundresan . Fantastiskt att ha honom med sig. Guld!!!!

coyoteros sa...

haarkel,,bergsockertopparna fastnade direkt,,åå dä ledde mej till en gammal donovan låt...there is a mouintian..som jag har gått åå nynnat på i dag...

var tvungen att gå ut på nätet och lyssna på orginalet,,,å vips var man tillbaaka i 60 talet sena flower power period.....med ett litet leende..lyssnade åxå på where you love like heaven...som åxå var en tidstypisk donovan låt...la la ..la

Christina Jonsson sa...

Stort tack Christina för att du delar med dig så frikostigt av dina upplevelser. Härligt att se och läsa!

Cecilia N sa...

HönstaRsar heter det väl i såfall?
Jag reagerade på Leos soffbord: furu?
Och naturligtvis på sockertopparna nästan inne i stan.

Fredagsfrukosten låter trevlig, men stämmer inte riktigt med bilden av en svensk vardagsmorgon. För det där tog tid kan jag tro. Har de gemensam veckovilodag i Kina och i så fall vilken/-a?

Christina sa...

Ulrika: Det låter härligt med en tur till Ångermanland!
Jag skulle också vilja göra en resa norrut - utan att hämta bilvrak ;-) Vilken natur!!!

Renée: Aha, det var frukosten som fick dig att ändra uppfattning ;-)))

coyoteros: Jag är aldrig hungrig så tidigt på morgonen så det var lite knepigt att försöka smaka av allt, men nyfikenheten hjälpte till :-)
Belos - så kul att få ett namn på mackapären, och att den fanns här i Sverige med. Håkan minns dom, säger han.

Elisabet: Ah, bloggmadamen börjar svänga... ;-D

Petra: Jo jo ;-)

Lisette: En del var jättegott medan annat var lite svårare att få ner så tidigt på dagen ;-), men det var en väldigt rolig upplevelse.
Ja, den här resan kommer vi leva länge på :-)

Mira: Ja, bergen var nästan osannolika, ett av de vackraste landskap jag har sett.

Eva H: Just det, Shu reste från Liuzhou ända till Beijing bara för att möta oss och ta med oss på den här rundturen.
Efter att vi tog farväl av Shu några dagar senare flög Karin och jag från södra Kina till Beijing och Shu stannade kvar hos sin familj.
Ja, Shu är verkligen värd sin vikt i guld :-)

coyoteros: Åh vilka minnen jag får!
Donovan var en av mina idoler när jag var liten, och nu går jag också och nynnar på hans sånger efter att ha läst din kommentar ;-)
Catch The Wind sjöng jag så högt jag kunde minns jag, när jag som 15-åring åkte moppe mellan Vad och Fagersta mörka augustikvällar. Allt för att hålla mörkrädslan stången.

Christina: Tack för dom orden Christina, det är roligt att någon vill läsa :-)

Cecilia N: Aha, du måste mena tassar!? Ok ;-)

Soffbordet verkade vara gjort i ngt hårdare träslag än furu. Tror jag.

Fredagsfrukosten tog tid :-) Jag glömde skriva det i posten, men alla runt bordet var alltså pensionärer! Karin och jag blev förvånade när vi hörde det. Att Shus mamma är gammal är en sak, men de andra?
Många som har varit anställda i Kina går i pension tidigt. Kvinnorna vid 50 och männen vid 55. Det du!

Cecilia i Houston sa...

Vad härlig frukosten ser ut! Känner igen en del från våra dim sum luncher i China Town här i Houston. Jag äter tex gärna knytena i lotusblad som syns på en av bilderna (de jag ätit brukar innehålla lite fläsk och en räka, lite svamp och annat men mest sticky rice), slem rullarna, vad som ser ut som revben i black bean sauce och det där kripsiga fnaset. Jag är ingen fan av hönsfötter...
Hela resan verkar fantastisk.

Mian sa...

Nix, inga hönstassar kommer innanför mina läppar.
Men slemrullar till frukost - det vore ljuvligt det!
Jag läser dina inlägg nogsamt på min mobil när jag åker tåg till jobbet varje dag, det är lika spännande varje morgon.

Ordverifieringen blev idag: norna
Nornor finns det nog inte några i Kina, men arten skulle passa bra där!

Monica sa...

Fredagfrukost med vänner, vilken genial idé och kinesisk pensionsålder är uppnådd så det får bli ny ordning här med:-). Vilka äventyr du är med om och så många intressanta möten. Kompisens lägenhet ser jättefin ut, färger och former är vackra, tittar på dörrarna, så snygga! Var du och Karin på resande fot mer än två veckor? Tycker ni hann så mycket. Ja fantastiskt mycket. Så totalt annorlunda en resa blir när man får möta vänner och grannar och vardagsliv som ni och med egen personlig guide.

olgakatt sa...

Nästa gång måste jag nog smaka de där hönsfötterna ändå. Det finns saker jag känner att det skulle vara svårt men man vänjer sig ju! Silkesmask var i alla fall gott, som nötter ungefär. Här äter man ju grisfötter och sniglar älskar jag och fransmännen, haha.
It is all in your head, my dear, som min amerikanska Mom sa när jag var stipendiat i USA på 60-talet, och man tyckte nåt var ovant.
Kineser äter allt med fyra ben utom bord och stolar och allt med vingar utom flygplan, säger min kinesiska väninna.
Och gott är det!
Sockertoppslandskapet är bara helt osannolikt vackert!
Måtte min resa i höst bli av! Det ska bli "lyxvarianten", inga tåg eller hål i golvet-toaltter, gå till Lijiang och Shangri La, bl a. Ingen som vill med?

Christina sa...

Cecilia i Houston: Jag la faktiskt ut matbilderna med tanke på dig..bl a i alla fall :-)
Roligt att läsa om dim sum luncherna hos er...fast det blev lite mycket som frukost betraktat för oss. Lunch hade säkert funkat bättre.
Det fanns ett fat med torkat kött som jag inte gick in för särskilt, det var väldigt hårdtuggat, men som Karin sa var jättegott.
Jag skulle vilja ha en andra chans på det där frukostbordet i Liuzhou.

Mian: Hönstassarna är faktiskt godare än de ser ut - men inte till frukost. Man sitter och gnager ungefär som man gör på en kycklingvinge.
Ah - härligt med någon som gillar slemrullar. Ja, dom gick ner utan vidare :-)
Nä, några nornor kanske inte växer i Kina, skriver jag världsvant ;-)
Oss emellan var jag tvungen att googla, jag trodde det var samiska stenhögar ;-)

Monica: Vilken fantastisk pensionsålder - fast de med en annan typ av jobb bakom sig, som t ex bönder, de hade ingen pension alls. Skillnaderna är enorma i dagens Kina.
Vi var två veckor i Kina, och jag blir lika förundrad som du hur mycket vi hann med, men det var ju tack vare Shu.

olgakatt: Hönsfossingarna är inte oävna, man tuggar det lilla köttet som finns på dem. Riktigt gott faktiskt, men jag kan inte rekommendera det till frukost direkt.
Jag respekterar köttätare som äter det som finns när man ändå tar livet av ett djur. Vi har mycket att lära av andra kulturer och även från våra egna bortglömda.

Jag hoppas att du kommer iväg i höst, det ska bli ännu intressantare att få följa den resan än den förra, nu när jag själv har fått perspektiv.

Monica sa...

Förstår att skillnaderna är enorma i landet och kanske det inte är så många som får pension så tidigt. Är nog inte alla som har privilegier. Tänker på vår pensionsålder som kanske blir högre och högre vem vet? Och då lät det väldigt skönt med deras:-). De kineser jag kommit i kontakt med är på sjukhusen och de ska alla doktorera. Har följt en hel del, några varje dag i 4 år och dagen efter disputationen så är de "borta". Vi hör aldrig något av dem sedan. Känns väldigt konstigt även om vi ofta inte pratat så djupt men en del har vi lärt känna närmare. Tror "kraven" är att återvända direkt. Och de är väldigt flitiga, arbetar på labben alla veckans dagar, en kille var ledig EN dag på fyra år, då ville han se Skansen. Vad jag förstått så "skickas" de bästa. Någon har haft ett litet barn kvar i Kina hela denna tid, båda makarna kan vara i olika länder och forska och de berättar för att kunna fortsätta tillsammans i Kina på ett sjukhus så måste de ha samma nivå på kompetens. Ja allt förstår jag inte, finns ju många studenter i England t ex, om de också är för en tid bara.

slöjdLena sa...

Vad kul att du fick lägga ut bilder från Leos hem. Är det hans bil på bilden? Tuff, om det inte regnar.
Sockertoppsberg har jag bara sett på ikoner, som maken målar. I verkligheten eller på dina bilder ser de helt magiska ut.
Sista bilden är som en dröm av salighet och lycka, att smälta bort i...

IET sa...

Upplevelser att leva på länge, vad du varit med om!

Det tar ibland tre, fyra timmar på morgonen innan jag lyckas trycka i mig något som inte är flytande, men det är konstigt när man är på resa - det är så mycket lättare att ändra sitt invanda beteende då. Man nästan väntar sig att man ska göra saker man normalt inte gör... Som att äta stadig frukost. :-)

Äh, jag kan inte kommentera varenda sak du skriver om, men det är sååå roligt att läsa o se bilderna!
/i.

mossfolk sa...

Fantastiskt säger jag om den sista bilden! Och den här gången tycker jag att hotellrummet ser riktigt trevligt ut. Däremot hade jag aldrig klarat av att få i mig den där maten till frukost...

Christina sa...

Monica: Jag fick inget riktigt grepp om pensionssystemet, många får pension så här tidigt men man måste ha varit anställd...kanske kommunalt eller statligt? Många har ingen pension alls utan sätter sin tillit till barnen/barnet.
Mordet på den unga kinesiska gäststudenten på Örebro universitet tidigare i år var så djupt tragiskt, eftersom hon kom från fattiga förhållanden och föräldrarna hade lånat till hennes studier av släkt och vänner. Hon var enda barnet.
Det är intressant det du berättar om de kineser du har kommit i kontakt med. Ja, de är ett strävsamt folk och så otroligt flitiga och målinriktade.

slöjdLena: Nej jisses nej, Leo har en stor Toyota ;-)
Sockertoppsbergen var bland det vackraste och märkligaste landskap jag har sett.

IET: Då har vi väldigt liknande frukostfasoner ;-)
Ja, det stämmer verkligen att man kan bryta invanda mönster när man är på resa. Kaffe är ett måste på morgonen för att jag ska fungera, men i Kina drack jag enbart te (kaffe finns knappt) och det gick hur bra som helst. De har ju dessutom väldigt gott te.

Christina sa...

mossfolk: Du slank emellan ;-)
Hotellen höll som sagt en bra standard över lag. Det här rummet kostade 50kr/natten om jag inte minns fel.

Fler flodbilder kommer, antagligen alldeles för många är jag rädd.

Cecilia N sa...

Njae, jag menar faktiskt tars. Det som är nedanför fjädrarna på benen.

Christina sa...

Cecilia: Tack Cecilia - det slår mig plötsligt att jag stötte på ordet tars alldeles nyligen i ngt sammanhang och tänkte att "det måste jag lägga på minnet".
Hur snabbt försvann det inte! ;-)
Jag gör ett nytt försök att memorera tars, nu tycker jag att det borde sitta efter att jag har gjort bort mig på det här sättet.
Tars, tars, tars...

Cecilia i Houston sa...

Jag tycker som du att dim sum passar battre som lunch och det ar bara sa som vi stait det har. Eller faktiskt, vi har atit det som middag ocksa. Vissa restauranger har bara dim sum som lunch, ibland med vagnservering (sma serveringsvagnar dras runt rummet och man valjer vad man vill ha), oftast med meny och vanlig servering, andra restauranger serverar hela dagen.
Som frukost sa ar det ju en allvarlig brist att kaffe inte ingar... :-).

Christina sa...

Cecilia i Houston: Jag tycker också dim sum funkar utmärkt på kvällen ;-)
Åh, dom där små ångande vagnarna som kommer utrullande från köken och man kan bara titta och peka - jag vet precis vad du menar :-)

Vid sällsynta tillfällen kunde man hitta något ställe som serverade riktigt kaffe, men då kostade en liten espresso lika mycket som ett helt hotellrum, så det gick bort.

Evas blogg sa...

Men vilken frukost!! Och vilka underbara bilder. Jag blev nyfiken på konstnären, ska googla och se om jag hittar något.

Christina sa...

Evas blogg: Oj, du kommer att få många träffar om du söker på Wu Guanzhong...hoppsan, jag kollade just och min länk funkade inte. Jag ska rätta till det genast.
...nu så!

Christina sa...

Evas blogg: Jag tror du skulle gilla hans bilder - ta och bild-googla!

sanna sa...

Tack för att du delar med dig av din resa. Kina verkar vara ett spännande land att resa i.
kram Sanna

Christina sa...

sanna: Roligt att du vill "följa med" på resan så här på bloggen :-) Ja, Kina är ett väldigt spännande land på alla sätt och vis.
Kram!

John sa...

Hej Christina,
Va roligt att du fångat upp så mycket originaliet från Kina, saker som vi normalt missar när vi tar för givet.
Jag växt upp i Kina men har aldrig betraktat dem på samma sätt som du. Tack för att du delar med dig.
mvh/john

Christina sa...

John: Hej John, och välkommen hit!

Jag blir glad över att höra att du tycker mina "filterglasögon" är något som du upplever som roligt och positivt - du som har vuxit upp i Kina. Jag valde medvetet bort det "moderna" Kina.
Det jag tog med mig hem som främsta minne var hur trevliga kineser i allmänhet är, hur lätt det är att få kontakt med människor.