onsdag, maj 04, 2011

Andra dagen i Kina - himmelska nudlar och fotblåsor

Shu och Karin är hur pigga som helst och tycker att kl 8 på morgonen är en lämplig tid att sammanstråla och åka till kinesiska muren, som är dagens utflykt.
Det tycker inte jag.

Kl 10 (gudskelov) träffas vi och Shu tar med oss till ett hål i väggen där de säljer friterat bröd av vete.
Eftersom vi är med Shu får vi goda salta brödbullar, och vi köper även med oss lite som matsäck att ha på muren om magarna skulle börja knorra.

Att köpa bröd om man inte kan kinesiska är ett vågspel, eftersom det överallt även finns väldigt söta saker som ser precis ut som de salta.
Vid 11-tiden anländer vi till Norra Stationen.
Det visar sig att tåget som ska gå till Badaling alldeles strax, redan är fullsatt. Man måste ha sittplatsbiljetter för att komma med så det köper vi till nästa tåg som går vid 13-tiden.
Vilket bra system, tänker jag. Då är man garanterad en sittplats och slipper stå. Så välordnat minsann.

Runt stationsområdet byggs det. Höghusen som ser ut som sockertoppsbergen i södra Kina tycker jag är lite fräcka.
Vi har två timmar att slå ihjäl och på andra sidan motorvägen sticker det upp gamla trivsamma tegelhustak.
Som ankungar vaggar vi efter Shu som agerar ankmamma och tar oss rakt genom trafikkaoset över till andra sidan.
De trevliga hustaken visar sig höra till ännu ett hutongområde som ska rivas. De flesta invånare har redan flyttat och bara några enstaka bor kvar ett tag till.
I bakgrunden sticker de moderna husen upp som en jungfrulig landskapshorisont.
Vi vandrar runt lite och stannar framför en stor inplastad skylt som visar en massa hundraser.
Shu pekar och översätter åt oss att hundar över 35 cm i mankhöjd är förbjudet att ha i de här kvarteren. Bilderna visar några lämpliga raser som regeln passar in på.

Plötsligt dyker det upp en liten fyrbent krabat som blir lite uppbragd, minst sagt,  av all plötslig uppmärksamhet.



Mitt bland rivningstomterna står vi plötsligt utanför en restaurang, ett genuint nudelhak.
Jag älskar syltor, så jag föreslår att vi går in och tar en öl.
Sagt och gjort, vi går in och det är då Shu upptäcker att det är ett nudelställe där det tillverkas färska nudlar för hand.
Överallt sitter det folk och slurpar från djupa tallrikar som är bräddfyllda med ångande nudlar.

Vi bestämmer oss för att äta lunch, och Shu frågar om jag inte vill titta in i köket och se på nudeltillverkning.

OM jag vill!

Shu lotsar mig genom prång och små skrubbar tills vi kommer ut i en tillbyggnad på baksidan.
Det är trångt och varmt som i en bastu och precis när jag dyker upp sinar nudelbeställningarna.
Nudelmästaren gör generöst en omgång nudlar bara för att jag ska få filma men sen kommer det plötsligt in kunder och beställningarna börjar hagla igen.
Jag tror att jag står i vägen för en kock, men han skuffar bara fram mig till en bättre position, närmare nudelmästaren. Det är då kameran vänds mot taket och nästan tappas i kokvattnet.
Alla är så snälla och vill så väl.

Varje gång nudelmästaren viker degen så dubblerar han antalet nudeltrådar och gör dem samtidigt tunnare. Viker han 6 gånger blir det alltså 64 långa nudlar som han sedan slänger i det kokande vattnet.
Viker han en sjunde gång blir antalet 128, och nudlarna blir tunnare och tunnare.

Nudelhaket drivs av folk som har flyttat in från norra Kina där vetenudlar är en specialitet.

Behöver jag säga att jag aldrig har ätit godare nudlar?


Klicka på bilden!

Mätta och belåtna tar vi tåget till Badaling och börjar äntra den kinesiska muren. Bilden ovan är en panoramabild som alltså är hopsatt av flera stycken bilder som jag har tagit. Klicka för att se den större!

Ja, hur väljer man ut några bilder av alla de hundratals som man har av det här fantastiska byggnadsverket?
Det får bli en bild på Shu och muren i vackert kvällsljus...
...och den här för att visa hur ruskigt brant det var på sina ställen.
Skorna jag köpte innan jag for, och som verkade så bekväma att gå i, började kännas som rena tortyrinstrumenten.
Jag började få rejält skoskav på vänstra lilltån som ibland kändes som om den helt sonika skulle ramla av.
Långa stunder var det så hänförande vackert uppe på muren så jag glömde bort tån som tur var.

På bussen tillbaka till Beijing började jag hallucinera om all fotmassage jag hade sett i kvarteren vi bodde. Tänk vad det skulle vara skönt!

Pilen visar den outslitliga ICA-kassen med Nora Pershyttan BK
När vi kom tillbaka till gamla stan igen så gick vi till ett biljettkontor för att boka tågbiljetter till Luoyang dit vi skulle resa dagen därpå.
Luoyang ligger i provinsen Henan, en tågresa på ca 10 timmar. Shu hade planerat att vi skulle ta sovvagn och åka på natten men det visade sig att alla sovvagnsbiljetterna var slutsålda.
Jaha, sittplatser då?
Nähä, de var också slut.
Shu sa att det skulle ordna sig bara vi kom på tåget, så vi slog till och köpte tre ståplatsbiljetter till dagen därpå.
Det där med tåg som bara hade sittplatser var tydligen en utopi.

Sent på kvällen blev det Pekinganka, men jag var så trött så jag hade kunnat stoppa i mig vad som helst - då fattar ni!!!

Sen skulle vi gå och lägga oss, men jag ville prompt ut och titta efter fotmassage. Det hägrade verkligen.
Shu hade sett ett ställe som han tyckte såg tillförlitligt ut, för som han sa så fanns det en hel del charlataner i branschen. 
Shu är verkligen en guldkille. Mitt i natten tog han med mig in i en gränd där det lyste från en öppen dörr. Utanför i gränden satt det några biffiga typer på små pallar och rökte och småpratade medan de väntade på kunder. 
Shu förhörde sig noga och så bestämdes det att jag skulle ta ett massagepaket för nacke, axlar, rygg och fötter.
Allt detta underbara skulle gå på 50 kr för 70 minuter.
Hulk med starka och väldigt snälla händer





Först fick jag sitta med fossingarna i ett kar med hett vatten, med tillsatser av kinesiska mediciner som gjorde att vattnet blev som gul gelé.
Så fick jag sitta medan den vänlige hulken började massera nacke, axlar, rygg och armar. Herredumilde så skönt det var!!!
Vilka nypor den mannen hade! Det kändes som rena drömmen att han skulle hålla på så i hela 70 minuter. Vore jag stenrik skulle jag ha anställt honom på fläcken.

När armarna kändes som de levde ett eget liv, lätta som fjädrar, var det dags för mina stackars fötter.

När jag satte på mig skorna igen kändes det som om jag hade fått sprillans nya fötter. Jag svävade ut i gränden och så bra slutade den andra dagen i Beijing.

23 kommentarer:

olgakatt sa...

Fotmassage, HEN HAO! Jag ääälskar det!

em sa...

Helt fascinerad av nudeltillverkningen - vilken smidig deg och vilken teknik!
Margaretha

Karin på FOX sa...

Det finns delade meningar om den saken. När jag med höga förväntningar följde med till samma ställe en av de sista kvällarna i Kina, blev jag omilt plågad av hulkens kollega: "Blind Man Massage". En jättesöt och snäll, men inte särskilt lyhörd kille höll på att göra mig dubbelt halt för livet. Jag har fortfarande molande ekon av massagen i mina stackars senor i fotvalvet. Ett råd: Skrik högt om det gör ont!

Christina sa...

olgakatt: Ja, det där skulle jag kunna tänka mig minst en gång i veckan ;-)
Minst.

em: Ja, det är en fantastisk teknik. Inga maskiner behövs, bara händerna.
Jag hade verkligen drömt om att få se det här i verkligheten, så för mig är det en av höjdpunkterna på resan.

Karin på FOX: Det var verkligen otur att du skulle få just honom. Han hade verkligen inga snälla händer, det märktes. Jag som drog med dig för att du skulle få njuta lika mycket som jag :-/ Osis, som sagt.

Äventyret framtiden sa...

Vilken oerhört skicklig nudeltillverkare! Det var inte första gången han gjorde det. Jag blev verkligen imponerad. Mycket imponerade även Kinesiska muren och stor förståelse har jag för dina blåsiga fötter...känner igen det men har aldrig haft samma möjlighet att få en fotmassage av den kaliber som du tydligen fick.
Törs man säga mera mera?...det här är väldigt roligt att följa.

reneesfotoblogg sa...

Ska villigt erkänna att jag har förutfattade meningar om hygienen i Kina men av dina och Karins bilder att döma så får jag revidera min uppfattning.
Fast kräldjur på spett och levande dessutom, där går gränsen.
Hårda nypor använder dom också, både till det ena och det andra.

Elisabet. sa...

Gud, så intressant!!! Jag ÄLSKAR bloggvärlden! Tack som berättar för oss!

Elisabet. sa...

Ps. Nu har jag visat filmen för pv som blev lika fascinerad. "Det är nog inte första gången han gör det där ...?" säger han leende.
Och jag svarar att ..."jag undrar hur torr den mannen var i munnen den första veckan på sitt nya jobb ...?" Det är nog t.om. värre än spel på hästar ,-))

Vad är det för skillnad på nudlar och spaghetti? Det ser ju exakt likadant ut?

Mira sa...

Han drar och drar i degkorven, men HUR blir det som SNÖREN? Hur delar degen på sig från att ha varit... KORV?

Lena H sa...

Det är ju hur spännande som helst att få se alla bilder och läsa om er resa. Vilka pastamästare, helt otroligt kändes som trolleri.
Tänk om jag skulle ställa mig så där snitsigt i köket, hm.
Muren verkar milt sagt stigande på sina ställen och det där med skoskav är inte kul. Tur att Shu hittade den braiga massörmannen.

Guy sa...

Så intressant! Du skriver verkligen levande, och nudelmästaren är ju rena trollkonstnären!

Christina sa...

Pettas: Nä, det var nog inte första ggn han gjorde nudlar ;-) Han var så skicklig och det ser så ofantligt roligt ut med den smidiga degen.
Jodå - du får säga "mera", för mera blir det. Jag hoppas att ni inte kroknar på alla inlägg om Kina till slut.

Renée: För att muntra upp dig och stärka dina fördomar så ska jag göra ett särskilt inlägg om toaletterna i Kina så småningom ;-)

Elisabet: Ja, vad är det för skillnad på nudlar och pasta - hmmm?
Ärligt talat vet jag inte riktigt. Nudlar känns mycket lättare än pasta.
Jag har diskuterat det här med min matintresserade kompis Thomas ikväll, och vi hade väl samma känsla - pasta görs för det mesta av durumvete och ägg. Nudlar görs för det mesta UTAN ägg. Det finns asiatiska äggnudlar, men det vanligaste är nog nudlar som är gjorda av bara mjöl, salt och vatten.
Det äldsta arkeologiska fyndet av pasta/nudlar är funnet i Kina och är 4 000 år gammalt.

Mira: Man knådar degen av bara helskotta, sen är det ngt med gluten som jag inte kan...som gör att degen blir så där seg och smidig. Jag tror att man ska tillsätta bikarbonat också...fast jag kanske är ute och cyklar?
Om någon vet får ni gärna hojta till och upplysa oss andra.

slöjdLena: Sen var han så ung och snygg dessutom, nudelmästaren ;-)

Ja, gudskelov att Shu hittade fotmassören. Jag blev som en helt ny människa. Sen fick jag tag på ett par ursköna joggingskor i Xian, sen var lyckan fullständig.

Guy: Nämen - är du hemma eller fortfarande kvar i Asien? Jag har haft fullt upp så jag har inte kommenterat hos dig på evigheter, känns det som. Dags att ändra på det :-)

mossfolk sa...

Åh, vilket äventyr! Fotmassage (eller massage överhuvud taget) är inte riktigt min grej, men allt det andra!

..och bilden på Kinamuren..!!!

För övrigt håller jag med Shu och Karin om att klockan åtta lät som en utmärkt tid att starta ;)

Eva sa...

ojoj och detta under en endaste dag!

Cicki sa...

Vilken underbar resa det måste ha varit. Kul bild med hunden. Skuggorna ser verkligen festliga ut. Men blir ju enormt imponerad av nudelmästaren. Någonstans har jag läst att Marco Polo tog med sig recept på nudlar efter sin resa i Kina. Och att det var så spagettin uppstod. Vet inte om det är sant men alldeles omöjligt är det ju inte. Nudlar eller spagetti. Same shit but different, olika länder, olika recept.

Det lät ju underbart med massagen men när man sedan läser hur misshandlad Karin blivit så kändes det inte längre fullt så lockande. Men Kinesiska muren måste ju varit en upplevelse, med eller utan skoskav.

Christina sa...

Mossfolk: He he, en piggelin till ;-)
Du måste komma ihåg att vi hade förlorat en hel natts sömn genom jetlaggen dagen innan.

Eva: Ja, sen tog jag lång sovmorgon den tredje dagen, sen blev jag pigg igen.

Cicki: Bilden på hunden har jag skojat med och lagt till pratbubbla och skuggor i photoshop :-)

Det är många som hävdar att det var Marco Polo som tog med sig pastan hem från Kina,det finns inga som helst bevis för det men visst låter det mer än troligt!
Både kineserna, italienarna och t o m araberna hävdar att det var dom som uppfann pastan ;-)

Karin hade oturen att få en lärling tror jag. Man ska nog göra som hon föreslog, skrika om det gör ont.

Eva Henriksson sa...

Så fin intressant skildring av livet.
Men först en kram från mig till Shu! Vilken man! Han kan måla såg jag först... och han kan se till att två kvinnor får en underbar kinaresa, rätt massage rätt bröd och visning i nudelbageriet.
Hur skulle man klara de där tågresorna utan honom???

Eva Henriksson sa...

Christina!!!
Hur blev det med bronkit hostan????
Jag har ju KOL så jag vet hur det är att hosta.

Christina sa...

Eva Henriksson: Och som grädde på moset har Shu dessutom en härlig humor. Man skrattar mycket tillsammans med honom :-)
Ja, omtänksammare och kunnigare guide får man leta efter.

Oj, har du KOL...min hosta är ju ingenting mot det. Jag vet ju att min hosta kommer att gå över.

annie sa...

Wonderful photos-- especially that panorama. You put it together so beautifully. The wall and the pottery warriors and The Forbidden City are some of my favorite things-- BUT THE FOOT MASSAGE COMES FIRST... I am happy you found good shoes.
annie

Monica sa...

Såå intressant allt du berättar och foton därtill. Vilken lyx med en sådan guide, verkar som ni skulle kunnat ta er fram precis var som helst med honom. Är det någon som du kan låna ut i framtiden:-)?

Christina sa...

annie: Actually it is photoshop, which merge the images so that it becomes a panorama. A little magic, isn't it :-)
The terracotta warriors was a powerful experience, I will post pictures later, but that's not possible to compare with seeing them in real life.

Monica: Ja, jag kan bara hålla med - vilken lyx med en sån guide som Shu :-) Skulle han starta resebyrå skulle den bli fulltecknad direkt ;-)

Jessica sa...

Det är ju inte klokt hur nudelmästaren får den där klutten till att bli så tunna nudlar!!! Jag kan se filmen många gånger och jag fattar verkligen inte HUR det går till! Hur delar han?? undrar alltså jag med.
För övrigt: Det är underbart att läsa alla inlägg :) både från dig och Karin. Det är verkligen som man var med.