En heldag i Xi'an

Det var egentligen meningen att vi skulle ha åkt till Chengdu och tittat på världens största Buddha, men både Karin och jag ville ta det lite lugnt, så vi stannade i Xi'an en extra dag istället. 

Det var skönt att tvätta upp lite kläder och vara på ett och samma hotellrum tre nätter i rad. 

Vilsamt.

Ett sånt här hotellrum med dusch och riktig toa på rummet går på ca 100 kr/natten, det är billigt att

resa i Kina.

Det regnade den här dagen, och vi köpte tio-kronorsparaplyer och gav oss iväg till hantverkskvarter som Shu kände till.

Det här var kvarter som jag hade kunnat gått omkring i i dagar, det fanns hur mycket som helst att se. Konstnärsaffärer, hantverksbutiker, ramaffärer och musikinstrument...



Karin och jag drogs som magneter till pensel- och pappersbutikerna.
Här är vi inne i en butik och snavar på en man som står med sin flickvän och skriver kalligrafi på en slags matta som suger åt sig vatten så att det ser ut som tusch.
Efter några minuter försvinner skriften, och man kan öva på nytt.
Om och om igen.
När jag var i 20-årsåldern studerade jag kalligrafi för Tien Lung på Östasiatiska museet och minns hur många skrivmaskinspapper det gick åt för varje tecken man skulle lära sig...ungefär 100 ark med 10 likadana tecken på varje. Magister Lung var väldigt sträng och petig på ett bra sätt.

Den här mattan var ju fantastisk!

Vi köpte varsin alla tre, Karin, Shu och jag.

En liten pojke står och gör sin läxa vid disken, han är oerhört koncentrerad.

Shu är på utkik efter en speciell sorts skulpturer som förr var vanliga i den här provinsen men som nu är svåra att hitta.
Shu hittar en man som har ett förråd med det Shu söker, och vi följer efter honom in i gränderna.

Det är färgstarka saker det handlar om, och själv skulle jag ha gissat på Bolivia eller Mexico som ursprungsländer om jag inte hade vetat något innan.
Det blir affär och Shu köper några fina pjäser till en vän.

Några småflickor springer före oss i gränden när vi återvänder till huvudgatan.

Efter ett tag viker vi in på en gata med ett tak av blommande blåregn, och går in i en liten butik där jag köper en stenstämpel i form av en råtta.
I butiken sitter en ung flicka och övar på Qin, ett instrument med över 3000 år gamla anor i Kina.
Det har silkessträngar som ger det dess vackra klang.

Sen är det äntligen dags för lunch, jag ser fram emot varje mattillfälle. 

Vi hamnar i ett hål-i-väggen där de serverar dumplings.

Vi får in ett ångande fat med nygjorda dumplings fyllda med bland annat kinesisk gräslök.
Jättegott.

Kina är kontrasternas land, här står det en munk med gympadojor och kollar sin mobil.
Ett kvarter länge bort ligger en stor affärsgata med luxuösa märkesaffärer som Louis Vuitton och dylikt.

På kvällen är det dags att ta tåget till Shus hemstad Liuzhou i provinsen Guangxi i södra Kina.
Vi har löst tre sovplatsbiljetter (och lyckats få dom), för det här är en lång resa som tar 31 timmar.

Vill ni ha social kontakt med era medresenärer bör ni ha med er ett hantverk!

Karin broderade på sin poncho och alla ville titta. En stund efter att jag tog det här fotot var det trängsel runt Karin, och till och med biljettkontrollanten var med och diskuterade.

Kvinnorna i samma sovutrymme gör tummen upp! De gillar verkligen Karins broderier.

På natten pågår det handel hos grannarna bredvid. En tåganställd har slagit upp en stor väska med okända saker i och folk tittar och väljer i skenet av en ficklampa.

Man får inte sova stående, eller...?

31 timmar är lång tid på ett tåg, men sovbritserna är rätt bekväma och stämningen trevlig.
Vi sover, fixar frukost, köper vatten på stationer vi passerar, pratar, sover en stund, tittar på landskapet som rusar förbi utanför fönstren och mitt i natten det andra dygnet stiger vi av vid stationen i Liuzhou.