måndag, april 27, 2009

Tecknare på besök...medhavandes ankägg, och inte vilka ankägg som helst!


Idag kom illustratören som ska teckna mina figurer i årets adventskalender på besök, för att visa skisser och diskutera de olika karaktärerna.

För er som inte vet det, så har jag tecknat åtta böcker om Nelly Rapp, skrivna av Martin Widmark.

I år ska Nelly bli adventskalender i radion, och tyvärr var jag tvungen att tacka nej till att teckna den, jag var redan uppbokad. Istället kommer nu Lovisa Lesse att tolka mina figurer och agera som en slags spöktecknare skulle man kunna säga.

Jag har varit lite nervös för det här, har aldrig varit med om att få mina bilder tolkade av någon annan förut.
Jag hade inte behövt oroa mig. Lovisa kommer generöst åkande ända från Stockholm med famnen full av skisser. Ja, hon hade dom väl inte i famnen medan hon körde precis, men väl när hon steg ur bilen.


Lovisa visar sig vara en väldigt trevlig person, och det går väldigt lätt och smidigt att prata runt karaktärerna och Lovisas skisser.
Vi hinner prata en hel del annat också, som det lätt blir när tecknare och kollegor träffas. Dessutom gillar Lovisa djur och har med sig en låda med ankägg från något så ovanligt som Gul Anka ,en av våra gamla svenska lantraser får jag veta.
Den Gula Ankan var tydligen utrotningshotad till för några år sedan då det bara fanns 40 gula ankor kvar i världen. Lovisa deltar i en genbank, och har fått fram 24 ällingar i fjol.


Undrar om det finns något samband mellan tecknare och ankor? Visst kan man börja undra!?

Så här ser Nelly Rapp och hunden London ut i min tappning...


...och så här ser London ut, tecknad av Lovisa.
Observera att det "bara" är en skiss. Lovisa har klätt på London en tröja vilket han verkligen passar i. Alla Londons hudveck har hon fått till och skissen är jättefin.
Gemensamt förlängde vi öronen lite, därav kladdet.


Poppan slängde sig förstås om halsen på Lovisa så fort hon kom innanför grinden, men det roliga var att skygga Gaia tyckte Lovisa var en särdeles trevlig bekantskap. Hon var ända fram och nosade flera gånger, och när Lovisa gick ner för att hämta en tröja i bilen sjöng Gaia högljutt av glädje när hon kom tillbaka, precis som hon brukar låta när Bi kommer om mornarna.

24 kommentarer:

LindaLotta sa...

Jag kan inte dra ett rakt streck och ännu mindre ett som liknar något annat heller.
Åh vad jag önskar att jag kunde teckna...
Suck!
Jag blir alldeles salig över era alster.
Sen måste det vara en alldeles speciell känsla att lämna över ett skötebarn till någon annan och sen inse att det faktiskt kan bli ganska bra :)

Gul Anka - det har jag aldrig hört talas om. Tänk vad vi lär oss mycket i bloggvärlden!

londongirl sa...

Vilket trevligt besök du har haft! Dessutom medhavda ankägg!!! :-) Ja det är nästan så att man börjar undra om ALLA tecknare har en förkärlek till ankor!

Jag tycker det där med att projekten att rädda de svenska lantraserna är så spännande. På Slottsträdgården Ulriksdal så har man Linderödsvin som också ingår i ett sånt räddningsprojekt.

Vårdagjämning sa...

Det är något speciellt med din teckning just hunden. Svårt att förklara men det är ett annat schvung
i kroppen, beror ju säkert på att den är varmt färglagd så man påverkas av det, men något fattas i den andra. Men kul att se och lycka till med kalendern!

Vårdagjämning sa...

Fast den är fin den undre teckningen också, tittat igen, man blir glad av dem.

ab sa...

Fin teckning! Och har hon vunnit Gaia, har hon nog också vunnit dig! ;)

Evas blogg sa...

Jag gillar hunden London, i bägge tappningarna. Härligt med besök, särskilt dom som gillar hundar och har med sig ankägg.

helen sa...

Vilket spännande möte!

Men jag tycker att du och Lovisa låg nära varandra i tecknandet, så det måste väl kännas bra för dig.

Ankägg har jag heller aldrig ätit, ( liksom ankbröst, vaktlar m.m ) är det "omodernt" här i Norrland, tro?

Är det någon skillnad, förutom att ankäggen är större??

Kram
Helen

Christina sa...

LindaLotta: Och min dröm är att kunna spela ett intrument, bara så där...

Jo, skötebarn är lite ängsligt att lämna över, men nu känner jag mig helt trygg.

Gul Anka - ja, visst är bloggvärlden full av överraskningar!

londongirl: Jag tycker också att lantraserna är spännande och väldigt viktiga att bevara.
Verkligen kul att träffa en ankuppfödare!

Vårdagjämning: Som jag skrev så är den ena bilden ett arbetat original, medan den andra är en skiss. Det är inte rättvist att jämföra dessa bilder rakt av.

Ja, visst blir man glad av Londons leende mungipor!

ab: Hon hade oss som i en liten ask ;)

Eva: Ja, visst är det kul med bägge tappningarna!

Christina sa...

helen: Lovisa är skicklig, hon har sin egen stil men tolkar min, så det känns väldigt spännande och roligt med tecknarmötet.

Jag har ätit ankägg i det förflutna någon gång, men minns inte riktigt. Lovisa sa att de är lite vattenstunsiga på något sätt...vi pratade så mycket så jag minns inte riktigt.

Nej, nej, det är absolut inte omodernt i Norrland, det är jag som är "egen" när det kommer till mat.

Kesu sa...

Nämen! VIlket roligt och varmt och härligt inlägg! Nu har jag läst det tre gånger och tittat på alla bilderna, foton och teckningar. Vet inte i vilken ankände jag ska börja.

Jag väljer äggen. Vilken perfekt present att ha med sig till dig. Har hon läst din blogg? ;) Spännande att bevara gamla raser. Jag har inte heller hört talas om gula ankor, men ätit ankägg, det har jag. Sålt sådana också. Under en kort och rolig period arbetade jag i en engelsk lanthandel där jag sålda frukt och grönt, ostar, glass och ägg. Varannan vecka fick vi in ankägg. Stora, porslinsvita. Jag fick tipset att vispa en sockerkaka av dem, har för mig att ett räckte för två eller nåt i den stilen. Jösses vad fluffigt det blev. Och gott! En kinesisk familj hade stående beställning på ett dussin. Jag förstår varför. Men jag har aldrig sett ankägg i Sverige till allmän försäljning. Har nån annan bloggläsare gjort det???

Att både Poppan och Gaia gillade Lovisa är ett toppenbetyg. Minns vad du skrev hos mig om att personer som tycker om djur kan man lita på. Och om djuren tycker om dom - ja, då är saken i hamn.

Bilden med Poppans nos som sticker upp är så fin!

Och London gillar jag helskarpt. Måste köpa dom där böckerna till bonusbarnbarnen. Vilken härlig hundkaraktär du skapat! Jag minns din skiss av bassets på en brygga (?). Är det samma London???

Ber om ursäkt för mitt långa kommentar, men jag blev bara så uppfylld av det här!

Elisabet sa...

Kesu sade allt som jag hade tänkt säga och lite mera ändå ..-)

Och hon ser rar ut och tecknar fint och det blir säkert bra.

Kesu sa...

Förlåt Elisabet!!!

Nu bara ett PS: Var inne och kollade Lovias hemsida. Gillade hennes tax! Och anade ett självporträtt också. Måste ju vara nervöst för henne också att försöka rita DIN figur. Men Elisabet sa det jag tänkte säga: det blir säkert bra! ;)

Eva H-höjden sa...

Det är mycket med ankor nuförtiden ;-) Hörde idag att barnens gula lekstuga som farmorsfar gjort ska bli ankhus hos en granne!

annie sa...

I love the Poppan nose sticking up from under the tsble to get near Louisa. Congratulations. I will finish on an email.
annie

PGW sa...

Det är ett säkert sätt att testa nya människor, om dina hundar gillar dem så är det bra människor :-) Hundar vet vad de gör.

Ängla-Tapas sa...

Ankägg! Ja, jag säger då det. Ni har lika smak i alla fall. Sen måste jag säga att jag gillar din London bättre - men så är jag nog lite jävig också... ;) Fick hon Gaia på fall är hon värdig, det är stensäkert. :)))

Mira sa...

Tecknare och ankor... Kalle Anka?

Jag tycker Lovisa är modig som törs ge sig på att tolka dina suveräna bilder, men jag tror hon klarar det bra. En tolkning ska ju vara en tolkning - inte en kopia.

För övrigt har allt det jag tänkte säga, redan sagts! :-)

Lycka till!

Christina sa...

Kesu: Nej, Lovisa hade inte läst min blogg förut så hon hade ingen aning om vilken perfekt present hon hade med sig ;)
Så kul det du berättade om att baka sockerkaka på ankägg, det var precis det Lovisa sa, att de var utmärkta att baka med.
Så kul det låter att jobba i en engelsk lanthandel!!!
Det skulle jag vilja höra mer om :)

Ja, skissen av basseten på bryggan var London, vilket minne du har!

Och du - jag gillar verkligen när du skriver långa kommentarer! Jag riktigt gottar mig :)

Elisabet: Jag är övertygad om att det kommer att bli bra.

Kesu: Ja, jag skrev att jag var nervös, men självklart måste det vara mer nervöst för Lovisa...men faktum är att hon inte verkade ett dugg nervös, bara kreativ och entusiastisk.

Eva H-höjden: Så gulligt med en ankstuga :)
Ällingar är det sötaste som finns.

annie: Poppans nose is adorable :) I have answered your email.

PGW: Nja, i Gaias fall stämmer det absolut men Poppan har noll koll och skulle säkert tycka att Anders Eklund var en trevlig prick.

Ängla-Tapas: Nu ska vi inte vara såna ;)
Det var inte meningen att det skulle bli en jämförelse. Lovisa tolkar ju och har sitt eget bildspråk.

Mira: Just precis, hur kul hade det varit med en kopia!?
Japp, jag tycker hon fixar det här jättebra, jag hade aldrig gått iland med samma uppgift.
Att tolka en annan tecknare är ingen lätt uppgift.

Vårdagjämning sa...

Ja, ni är modiga båda två. Att lämna över något av dig själv till en annan,något som du har skapat, visar på stor generositet, och sedan ha modet som Lovisa att tolka det, det måste vara svårt, men hon är skicklig. Och så vara ärliga mot varandra och få det att fungera. Det kommer bli bra.

ab sa...

Jag läste först "medhavt ankskägg" och fick vissa besvär med att se denna skäggiga anka för min inre syn.

Galleri Dalhem sa...

Såååååå fint att dela med sig !
Livets mening !
Kallar jag för kärlek.
...och jag känner instinktivt hur Erik Lindegrens dikt : Arioso passar in nånstans i Era tecknares förblandning och förväxling...där kärleken aldrig kan fly! / Erik
Hurra Christina och Lovisa !

Patrik sa...

å så kul att se..jättefina bilder båda 2;)Snacka om att jag kommer låte mina barn förlja adventskalendern i år:)

Christina sa...

Vårdagjämning: Ja, det kommer det att bli :)

ab: He he, jag ser den tydligt ;)

Galleri Dalhem: Jag får nog be dig recitera den där dikten av Lindegren någon gång, för det ringer inga klockor. Kanske medan vi väntar på orrar?

Patrik: Nämen så kul, Colas husse! Välkommen till stationen!
Du är så otroligt duktig med hundarna, jag saknar ord! Har du alltid varit intresserad av hunddressyr?

Cicki sa...

Härligt att det känns bra att någon annan tecknar din figur. Sådant kan ju vara känsligt annars.