fredag, april 10, 2009

En bild jag kan titta länge på...


Den här bilden ger mig tröst. Jag har den ofta uppe på skrivbordet, och jag skulle önska att mitt liv höll samma tempo.
Jag snor sällan bilder från nätet, men den här snor jag med gott samvete.
Tar jag höger och rider på en kamelrygg når jag Tombouctou vid floden Niger inom 52 dygn.

Inga kilometerhänvisningar, bara gott om tid.

Och har jag tur kommer jag förbi Elisabet och de andra kvinnorna på savannen...jo jo.

17 kommentarer:

Bloggblad sa...

Häftig bild!

I Alperna står det ofta tid angivet på deras vägvisare, fast det gillar inte jag. Inte alls säkert att jag går en mil på samma tid som den som satte upp skylten...

Emma R sa...

Man kan ju inte säga annat än att den bokstavligen är SOFT!

Eva H-höjden sa...

Fantasieggande!

ab sa...

Härligt. Fast kameler är ganska skumpiga. Å andra sidan fastnar bilar i sanden... kamelen vinner nog!

reneesfotoblogg sa...

Om jag står någonstans på vägen till Timbaktu och liftar, får jag vagga med på ditt ökenskepp då?
mvh R

londongirl sa...

Det där är en fin bild och tanken på att det alltid finns sällskap där ute av kvinnorna på savannen är så tryggt... och inte är det vilka kvinnor som helst heller. Det är ett gäng som jag är helt säker på att det vore skönt att leta upp...gå en omväg för att hitta till. :-)

Lotta sa...

härlig bild. verkligen ett annorluda liv:)

Monet sa...

Håller med - vi behöver alla en påminnelse om att "vänta in själen" och ta det lugnt i vardagen.

Men jag tror att jag skulle vara rätt öm i stjärten efter 52 dagar!

helen sa...

Ja, ponera att jag är ute och söndagsrider på min kamel ;-) och får syn på denna skylt...vad tänker man då? "Hm, 52 dagar? Ja man kanske skulle ta sig en tripp till Tombouctou, när jag ändå är i farten...:-)
Härligt!

Kram
Helen

Marskatten sa...

Häftig bild. Så tryggt att veta det: härifrån och dit tar det 52 dygn.
Coolt.

ab sa...

Får jag säga att killen på skylten är tuareg? Ur Nordafrikas urbefolkning, nu lite tillbakaträngda av araberna. Männen täcker ansiktet, men inte kvinnorna.

mossfolk sa...

Helt underbart! Man kanske skulle bestiga sin kamel och ta en sväng om Tombouctou ;)
Vilken annorlunda lunk i livet..

Eva H-höjden sa...

Funkar lika bra som bloggpaus ;-)

Christina sa...

Bloggblad: Ja, här står det ju också en sorts tid kan man ju säga, fast väsensskild från den i alperna... ;)

Emma: Apselut.

Eva H-höjden: :)

ab: Har aldrig suttit på någon, men har alltid trott att de liksom glider fram...mjukt...fast det kanske de inte gör?

Renée: Självklart, det finns plats för en till :)

Londongirl: Har man 52 dagar på sig borde man hitta dom :)

Lotta: Ja, ett liv jag kan avundas ibland...

Monet: Ja, vi har så himla bråttom hela tiden...jag önskar lite mer "Trinidad-time" ;)

helen: Fniss - du har så härliga kommentarer :)

Marskatten: :)

ab: Det är klart du får säga det:)
Jag har en gång för mycket länge sedan bevistat en kamelmarknad som hölls av tuareger...och som jag minns dom så var de klädda i blått...och det är ju killen på skylten.

mossfolk: Ja, inte sant!

Eva H-höjden: Ja, bilden inspirerar verkligen...och i detta väder!!!!

Ängla-Tapas sa...

Kameler ger mig ångest, men det är en annan historia. Långa avstånd utan särskilt många synintryck är dock avkopplande.

Bim HD sa...

Åh, den bilden fick mig längta till tunisien... iår blir det igen resa, pga vissa saker, suck... dock HAR man tid...
Må så grankott...

Christina sa...

Ängla-Tapas: Undrar vad din kamelångest kan bero på ;) ?

Bim HD: Välkommen till stationen Bim!
Tråkigt att du inte kan resa när du har tid, vad det verkar.