onsdag, april 22, 2009

Pälstuss kvar på staketet...


Det här hade kunnat sluta riktigt illa.

Imorse när Bi och jag gick hemåt från vår morgonpromenad så passerade vi en villa med ett sånt där typiskt spjälstaket ut mot gatan.
Då plötsligt får Poppan syn på en katt och innan jag hinner blinka är hon på väg över spjälstaketet, och efter katten.
Som i ultrarapid ser jag hur kopplet tar slut, det blir ett knyck och Poppan rasar rakt ner i staketet och fastnar med höger "handlov" mellan spjälorna och blir hängande med hela sin kroppstyngd, vilt skrikande av smärta.
Jag kastar mig fram, hakar ner hunden och lyfter försiktigt ner henne på marken. Helt säker är jag att benet har gått av, så läskigt såg det ut.
Poppan linkar lite, men börjar strax stödja på tassen igen och fortsätta spana efter katten.

Puhu, så rädd man blir. Så snabbt saker händer...vilken lycklig slump att det här gick bra.
Poppan har lämnat en ordentlig hårtuss kvar på staketet, den saken är klar.

32 kommentarer:

Cicki sa...

Ajajaj, det ser ont ut. Tur att det "bara" blev skrapsår och hårfällning av det äventyret. Ibland är de snabb som attan.

Eva H-höjden sa...

aj aj aj!!!Vilken tur att benet inte gick av! Och att du fick loss henne!!!!

Marskatten sa...

Hu! Jag drog in luft mellan tänderna medan jag läste och förväntade mig det värsta!
Vilken tur det inte blev en värre skada. Stackars lilla Poppan.

smulan sa...

Usch va otäckt. Man ser ibland döda vilddjur som fastnat i stängsel och annat. Hemskt att tänka på.

Tur att det gick bra!

Lisette sa...

Men o så otäckt. Det gör ont i hela magen när jag läser och ser bilderna. Hoppas att det inte blir infekterat. Tur att det gick som det gick ändå.
Krama Poppan från mig och Alice. Ge henne lite extra ankbröst. :)Det lindrar nog.

ab sa...

Vilken skräckupplevelse!

Vi hade ett par liknande incidenter. En gång blev Loppakatten hängande i en felvriden klo, gallskrikande (jag lyfte upp henne underifrån) och en annan gång smällde jag igen dörren om hennes svans. Dörren stängdes helt och katten hoppade, spottade, skrek och fräste. Båda gångerna klarade hon sig oskadd - men när hon kom loss ur dörren gav hon mig en MYCKET lång blick. Pucko! sa den. Hänsynslösa dåre!

Mian sa...

Åh så bra att det inte blev värre! Tur att du var så nära och kunde få ned henne direkt.

PS: En påse vallmofrön gick iväg med posten i dag. Färger, former och sorter har jag ingen koll på. En del blir säkert rosa-lila och några röda (med mer eller mindre vitt). 1-åriga är dom i alla fall, med "kålliknande" blad. DS

Mira sa...

Uuj! Den där ultrarapidkänslan känner jag igen från när Hassel rasade utför trappan. Maktlösheten. Magvärken innan man hinner fram och kan kolla vad som hänt. Hunden som skriker i rädsla och smärta. Gudihimlen. Hassel kom undan med en bruten svans och jag är glad att Poppan bara fick ett skrapsår...

Ängla-Tapas sa...

Fy vad hemskt!!! Jag vet precis hur den där ultrarapidkänslan känns. Fruktansvärt! Stackars Poppan men vilken underbar tur att det inte blev värre. Nu har hon bara en fräck krigsskada att visa upp för de andra hundarna i kvarteret.

Så, nu får jag försöka andas lugnare igen...

Elisabet sa...

Och vi hade en labrador som skulle hämta en pinne och sprang med den .., och så TVÄRSTOPP!

Då hade pinnen gått in genom halsskinnet som en pil!!

jag trodde jag skulle svimma.

Men det gick bra.

Daisybramble sa...

Oj oj oj, vad otäckt! Vilken tur att Poppan inte skadade sig mer.

Kesu sa...

Poppan, Poppan, Poppan! En massa nospussar till dig från Lelle R och mig. Det där var en riktig rysare. Sån tur att matte var där och fick ner dig kvickt.

När du blir lika gammal som farbror R kanske du gör som han. Springer några steg och tänker "Äsch, jag låter kattfan leva idag." Sedan kissar han lite och vänder skrället ryggen. (Att det beror på att han inte längre ORKAR jaga katter och kaniner tänker jag inte berätta här.)

Emma R sa...

Vad skönt att inte Poppan skadade sig allvarligt! Phu! Ja, det kan gå fasligt fort ibland! Tur att du var så kall och agerade snabbt! *blåser på den nakna fläcken!"

Kram emma

Christina sa...

Cicki: Hon är kvick som en iller när det gäller...

Eva H-höjden: Ja, vilken tur!!!

Marskatten: Hon hade verkligen ängla-vakt!

smulan: Ja, vilda djur som fastnar i stängsel är fasansfullt. Vilken plågsam död de går till mötes.

Lisette: Poppan mår hur bra som helst idag, det blev inget blodvite utan det var bara pälsen som lossnade, Hon slickar sig inte ens, den ärrade krigaren ;)
Hon hälsar att kramarna uppskattades!

ab: Oj, en felvriden klo...aj aj aj! Ännu mer AJ AJ AJ med dörren! Kan tänka mig blicken du fick ;)

Mian: Det låter som härliga färgkombinationer! Det är extra roligt med blommor som man har fått i gåva tycker jag. När de sedan blommar i sommar kommer jag att tänka på dig och Alice när jag tittar på dom.
Varmt tack!

Mira: Ja, såna ögonblick är hemska, tiden står liksom still och man vill bara vrida tillbaka klockan. Göra det ogjort.
Stackars Hassel. Jag minns när du skrev om olyckan i trappan men jag missade att Hassel bröt svansen. Det måste ha gjort väldigt ont :o

Ängla-Tapas: Det var så läskigt för hon hann ju kränga och försöka ta sig loss innan jag fick ner henne. Att det benet inte gick av är ett mirakel.
Japp, nu är hon en ärrad krigare med pondus he he...

Elisabet: Såna olyckor har jag hört talas om. Brrrr.
Skönt att det gick bra!

Daisybramble: Hej och välkommen till stationen! Alltid lika roligt att se nya ansikten :)

Ja, det var verkligen tur, puhu!

Kesu: Poppan gillar läget som krigsskadad, här virvlar det in en massa cyberkramar och pussar. Precis sånt som Poppan gillar.

Med tanke på den kroppsbyggnad som Poppan har så tror jag alltid att hon kommer att vara pigg på kattjakt, tyvärr.

Emma: Ja, det kan gå väldigt snabbt ibland, man hinner knappt blinka...

Poppan tackar för "blåset" :)

Mira sa...

Tyvärr missade även veterinären den brutna svansen i första vändan. Det var när det arma djuret inte klarade att lyfta den ens när han skulle lägga wurst, som vi förstod att svansen kommit till skada...

Ängla-Tapas sa...

Du skrev i kommentaren till Marskatten att hon hade änglavakt. Jag vet vem... :)

Kesu sa...

Hehe! Krigsskadad - ja, det gäller att inte bara gilla läget utan att även utnyttja det.

Lelle R undrar om han kan göra något, som t ex rulla ihop sig som en pälsboll vid hennes tassar. Eller ligga rygg mot rygg - sånt är han bra på. Han kan också tänka sig att gnaga ner det där stängslet med tänderna. Eller spänna sin bruna blick i matte/husse och tigga oxfilé alternativt ankbröst till invaliden. Nej, nej, bara åt henne, inget åt sig själv. Inget alls.

mossfolk sa...

Ajaj, och ändå spanade hon efter katten igen. Helt obildbar ;)
Lurvig har haft en rad incidenter med hästarna, och ett par gånger har jag varit övertygad om att nu är hans sista stund kommen. Men han tycks ha nio liv...
Så skönt att det gick bra med Poppan!

annie sa...

What a scare, Christina! Poor Fur Person! And the cat must be wondering,"What was THAT-- a Bird...a plane?"
annie

Bloggblad sa...

jag instämmer i allt här ovan, både fasa och lättnad.

Christina sa...

Mira: Hur gick det sen? Blev Hassels svans ok igen?
Ingen lätt kroppsdel att bryta...

Ängla-Tapas: Ja, naturligtvis... :) Tack snälla T!

Kesu: Åh, vilken gentleman han är Lelle R! Och maten till den pigga sjuklingen - inga baktankar där inte ;)

Poppan tycker att en liten lurvig benvärmare i sina bästa år nog inte vore så dumt :)

mossfolk: Så skönt att Lurvig äger lika många liv som en katt. Hästar är ju så himla stora.

annie: Ha ha, yes, surely the cat must have been bewildered ;)

Bloggblad: :)

helen sa...

Poppan, poppan..*suck*
Det där kunde ha slutat riktigt illa :-(
Tur, dock, att det verkar ha gått bra.
Känner igen detta med ultrarapid. Man blir som handlingsförlamad, fastän man ser och förstår vad som kommer att hända. Usch!
Puss & kram till Poppan!

Helen

Lotta sa...

OOAAAJAJAJ, så läskigt!!Så skönt att det slutade bra trots allt!!Usch, vad läskigt. olyckor kan hända snabbt!kramis

Evas blogg sa...

Usch. Vilken tur att det bara blev en hårtuss som stannade kvar!

Monet sa...

Arma dig och Poppan förstås. Här lever vi med den här sortens scenario varje dag. Pinnar i halsen, ekollon som fastnat i matstrupen, skorpionbett och allehanda teorier om varför valpen inte äter, inte kissar, inte dricker. Och bajsar inomhus.

Sen tar det ett dygn så är hon pigg som en pelikan, äter, dricker och gör det hon ska utomhus. Och Waffar på ALLT.

Mest är jag rädd att det händer något en helg. Vi hittade jourtandläkare - men vet inte var motsvarande veterinär finns.
Jo, nog har man bebisar i huset alltid!

Christina sa...

helen: Visst är det konstigt med den där känslan av ultrarapid? Många filmskapare har använt sig av det greppet, så alla känner nog igen sig.
Har pussat och kramat från dig:)

Lotta: Kram tillbaks!

Eva: Ja, puhu!

Monet: Det var bland det första jag tog reda på när vi flyttade hit, var det fanns jourveterinär.
Jag tycker du borde kolla upp det snarast, för händer det ngt akut så blir man så stressad...och så går så mycket tid bort i onödan bara att söka info.

Staffan H sa...

Tack, jag vet också hur sådant där känns. Alla hundar vi haft har varit legitimerade katthatare, så hjärtat har gått på rusvarv ett antal gånger.

Du får pussa och krama om Poppan, men Gaia måste få sin beskärda del hon också.

Moster Ma sa...

Det är ju katterna som sägs ha många liv.... Kanske hundarna har ännu fler?
Dramatik men ändå lyckligt slut för er och Poppan, så skönt.

Christina sa...

Staffan: Så gullig du är - Gaia vrider sig av välbehag av pussar och kramar som hamnar på henne också :) Tack, tack!

Moster Ma: Vi lever så lugnt här så det var verkligen dramatiskt ;) Det räcker för i år.

ullisen sa...

jag blidde alldeles pälskall när jag läste. andäktigt. mjau. eller nä, ändrar till wuff - till Poppans skalade bens ära! för att fira att det trots allt gick så bra!

ultrarapidskänslan har hittills bara infinnit sig i drömmar när det gäller Maali, tror jag. jag har känslan av att det nån gång kan ha varit nåt verkligt men hjärnan har klokt förträngt detta något och jag är som du säkert förstår inte så intresserad av att försöka forska fram hur det ligger till... huvva. uschiamej. så hemskt att höra sin hund skrika.

du. en helt annan grej. att min lilla underbaraste nos är skissyster med älskade vovvasarna om så bara i din fantastiska konstnärshjärna gör mig så stolt och glad att jag blir alldeles pirrig! blir svårt att somna efter det här..

pussa gärna lite på den pälslösa, och den pälshela, från mig! mestaste!

Christina sa...

Mina hundar är mina bebisar, så jag kan bara föreställa mig hur det skulle vara med ett barn. Du gör rätt som förtränger utrarapiden!

Jag gjorde en helt hastig liten skiss (se senaste inlägget ikväll ), men ser att jag har fått ögonen fel etc. Kan inte du skicka mig den där bilden där hon står på stengången höggupplöst? Det vore jättebussigt!
Hon ser så f-t glad ut hela tiden. Underbar tjej.

Christina sa...

ullisen: ...högupplöst, skulle det vara. ...och jag har pussat bägge pälstjejerna från dig, det glömde jag skriva!