Django, del 2

Mitt i natten den 22 januari 2008 startade Kiddo sin bilresa till Bremen för att hämta hem hunden som med nöd och näppe hade undsluppit döden.
Hon hade döpt honom i sina tankar till Django.
Django efter Django Reinhardt.

Så här såg det ut när Django kom. Han sitter i den stora flygburen underst, man kan skymta hans röda "näsa".
Hon i röd jacka är Daniela från tyska Podencohilfe som mötte upp Kiddo och kvinnan till höger är den som flög med hundarna från Lanzarote.

Att hjärtat bankade extra i Kiddos bröst den dagen är nog ingen vild gissning.


Kiddo kan konsten att cykla med alla sina fyra hundar, hur hon bär sig åt förstår jag inte riktigt. Här cyklar hon med tre stycken, Pablo, Django och Thule.


Så här skriver Kiddo i ett mail strax efter att Django blivit smålänning:

Som du säkert förstår så består min vardag av 100% Django. Det blir väldigt
intensivt den första tiden. Sååå mycket att anpassa sig till, för en hund som
kommer hit, sprängfylld av spring i benen och upptäckarlust !
Jag tycker att det går "skitbra", för att uttrycka det kort !

Trion gör ett jättejobb med att både aktivera honom med bus och att uppfostra honom. Det är rent rörande att se vilket kollektivt engagemang det är för att inlemma honom i flocken !!!
Jag har fallit pladask för hans uppenbarelse, och tycker inte att några uppoffringar är för mycket för hans skull ! Det känns så GOTT i HJÄRTAT !!

Det är uppenbart att Django aldrig har bott inomhus i ett vanligt hem.
Och han är inte koppeltränad, eller tränad på något annat heller. Allt blir från scratch. Han är väldigt orädd, och det får en ju att undra om han inte har blivit illa behandlad av någon människa. Vilket ju faktiskt verkar otroligt... Han är helt oskygg för alla människor, oavsett kön eller storlek. Andra hundar är också bara roligt.

Ja du, det är en spännande resa att få följa en hunds utveckling. Men han är förstås fantastisk som han är NU, i all sin spontanitet och ohejdbara livslust!!


Det här är Djangos nya flock, de tre podencomixarna; Elva underst, Pablo överst och Thule till höger.


Blir man glad eller blir man glad när man ser såna här bilder?




Här letar hela kvartetten sork, ett gemensamt intresse kan man lugnt påstå.


Django är av rasen Podenco Canario, och verkar vara mer eller mindre renrasig. Han har ett sånt charmigt och personligt utseende, så otroligt egen och grann.

Jag tycker det ser ut som han står och lyssnar uppmärksamt efter sork på den här bilden. Poppy har samma jaktstil. De trampar lite bestämt med framtassarna för att sedan stå blickstilla och lokalisera ljudet efter den flyende sorken, sedan är det huvuddykning rakt ner i backen.