tisdag, januari 06, 2009

Django, del 2

Mitt i natten den 22 januari 2008 startade Kiddo sin bilresa till Bremen för att hämta hem hunden som med nöd och näppe hade undsluppit döden.
Hon hade döpt honom i sina tankar till Django.
Django efter Django Reinhardt.

Så här såg det ut när Django kom. Han sitter i den stora flygburen underst, man kan skymta hans röda "näsa".
Hon i röd jacka är Daniela från tyska Podencohilfe som mötte upp Kiddo och kvinnan till höger är den som flög med hundarna från Lanzarote.

Att hjärtat bankade extra i Kiddos bröst den dagen är nog ingen vild gissning.


Kiddo kan konsten att cykla med alla sina fyra hundar, hur hon bär sig åt förstår jag inte riktigt. Här cyklar hon med tre stycken, Pablo, Django och Thule.


Så här skriver Kiddo i ett mail strax efter att Django blivit smålänning:

Som du säkert förstår så består min vardag av 100% Django. Det blir väldigt
intensivt den första tiden. Sååå mycket att anpassa sig till, för en hund som
kommer hit, sprängfylld av spring i benen och upptäckarlust !
Jag tycker att det går "skitbra", för att uttrycka det kort !

Trion gör ett jättejobb med att både aktivera honom med bus och att uppfostra honom. Det är rent rörande att se vilket kollektivt engagemang det är för att inlemma honom i flocken !!!
Jag har fallit pladask för hans uppenbarelse, och tycker inte att några uppoffringar är för mycket för hans skull ! Det känns så GOTT i HJÄRTAT !!

Det är uppenbart att Django aldrig har bott inomhus i ett vanligt hem.
Och han är inte koppeltränad, eller tränad på något annat heller. Allt blir från scratch. Han är väldigt orädd, och det får en ju att undra om han inte har blivit illa behandlad av någon människa. Vilket ju faktiskt verkar otroligt... Han är helt oskygg för alla människor, oavsett kön eller storlek. Andra hundar är också bara roligt.

Ja du, det är en spännande resa att få följa en hunds utveckling. Men han är förstås fantastisk som han är NU, i all sin spontanitet och ohejdbara livslust!!


Det här är Djangos nya flock, de tre podencomixarna; Elva underst, Pablo överst och Thule till höger.


Blir man glad eller blir man glad när man ser såna här bilder?




Här letar hela kvartetten sork, ett gemensamt intresse kan man lugnt påstå.


Django är av rasen Podenco Canario, och verkar vara mer eller mindre renrasig. Han har ett sånt charmigt och personligt utseende, så otroligt egen och grann.

Jag tycker det ser ut som han står och lyssnar uppmärksamt efter sork på den här bilden. Poppy har samma jaktstil. De trampar lite bestämt med framtassarna för att sedan stå blickstilla och lokalisera ljudet efter den flyende sorken, sedan är det huvuddykning rakt ner i backen.





16 kommentarer:

Lena sa...

Mycket lycka i både bilder och text. Såå roligt att läsa.

Anonym sa...

Underbare Django! Och iii jag fick också en rysning av förväntan när man ser hans huvud där inne i hundburen!!!!!
Eva

Tuvstarr sa...

Känns som om Django våre den lyckligaste hunden i hela världen.
Bra gjort av Kiddo.

em sa...

Vilka fantastiska bilder - särskilt den där alla tre hundarna verkar luftburna!
Margaretha

Mian sa...

Härliga bilder!
Härliga hundar!

annie sa...

My Internet is slow today so will make only one comment for several of your posts. Love the pictures posted before this of your dogs enjoying the space on the ice. And this is another wonderful story of what love and training can do for these abandoned and abused animals.
annie

Anonym sa...

Säg åt Kiddo att ge ut en bok med de fyra, hon har ju hur många underbara bilder som helst på dem!!!!!
Eva

Christina sa...

Panter: :)

Tuvstarr: Ja, verkligen.

em: Kiddo är fena på att ta bilder på sina hundar.

Mian: :)

annie: Yes I agree, it's a wonderful story. These four fur persons have such a rich life now.

Anonym Eva: Ja, visst borde hon! Hon läser nog det här ;)

Elisabet. sa...

Helt ljuuuuuvliga bilder! Man blir bara sååå glad!

Amber sa...

Fantastiska bilder på hundarna! Och berättelserna om hur de kommit till er är också otroliga!

Märkligt nog kan jag uppskatta bilderna, trots att jag är ganska hundrädd. Inte som förr, då jag kunde svimma direkt på fläcken om en stor hund kom emot mig.

När Samuel var runt 4 år var vi på en fest och jag var så orolig då han satt i famnen på en stor hund och matade den med tårta. Frågade ägarna, men de verkade tycka det var ofarligt och jag ville inte plantera min skräck på sonen. På väg hemi bilen frågade jag den lille knatten i baksätet "Men var du inte rädd en endaste stund?" Snusförnuftigt och blixtsnabbt kommer det bakifrån "Men mamma, det är ju DU som är rädd för hundar!!"

Christina sa...

Elisabet: Visst blir man :)

Amber: Vilken klok mamma du är till en inte desto mindre smart son!

Jag förstår att hundrädsla sitter djupt, men det är befriande och roligt att läsa en sån historia som den du berättar. Att du hade klokheten att inte överflytta din skräck på Samuel. Jag har sett motsatsen så många ggr.

Du som inte är van vid hundar - du kan tipsa sonen om en rätt viktig sak när det gäller hur man tar i en hund.
Många barn klappar en hund på huvudet ovanifrån med handen, första gången de träffas. Detta kan hunden uppleva som en hotfull handling, bli rädd och kanske nafsa.
Lär Samuel att han ska visa sin hand, låta den komma underifrån och klappa på halsen först.

Hoppas att jag inte spädde på din hundskräck nu, det är bara ett välment tips som jag själv brukar visa ungar när de är ovana vid hundar.

Evas blogg sa...

Så helt underbara bilder! Så mycket liv och glädje - som smittar av sig!

Amber sa...

Tack för tipset! Inte spädde du på min hundrädsla - jag behöver också lära mig. Sonen har fått läsa, men han visste det redan sa han. Han lär sig allt möjligt överallt, precis som ungar brukar. Tack och lov för det!

Samuels pappa visade mig, för nästan 20 år sedan, hundarna i Hyde Park, som sprang och jagade varandra och alla ekorrar de såg. Han påpekade hur glada de var och jag såg ju det. Efter det har jag varit mindre rädd, faktiskt.

Christina sa...

Amber: Har du råkat ut för något otäckt med en hund inblandad någongång?

Prettomorsan sa...

Vilka härliga sprallbilder! Gillar bäst den översta, den var häftig!

Christina sa...

Madelene Nattfrost: Ja, den är häftig!