söndag, januari 25, 2009

OS i London 1948

Jag fortsätter att gå igenom mammas foton från OS-resan.
Det känns märkligt att titta på den här bilden t ex, där min mamma står och skriver autografer till små engelska skolpojkar i kortbyxor.
Kolla den lilla killen som står närmast, hans min när han andäktigt tittar på henne som hon vore värsta världsstjärnan.


Den 29 juli 1948 öppnades de olympiska sommarspelen på Wembley Stadium i London. Det var de första olympiska spelen på tolv år pga andra världskriget.
Det gick bra för Sverige, vi tog 17 guld-, 11 silver- och 18 bronsmedaljer om jag har fattat saken rätt och det svenska fotbollslaget vann turneringen. Min mamma skriver:
"...och åtskilliga gånger sjöngo vi "Du gamla, Du fria" när guldmedaljerna överlämnades. Svenskarna voro mycket populära, och då i all synnerhet vid fotbollsfinalen, då folk av alla nationaliteter kunde ramsan: Heja Sverige, friskt humör...


Det var en stor upplevelse för oss flickor att stå där på planen i den väldiga stadion i våra blå dräkter med den svenska flaggan på bröstet och gymnastisera inför en 80-90.000-hövdad publik.

Mamma står tredje från vänster.


Och är det inte...jo självaste Sven Jerring!


Och redan 1948 kunde det se ut så här på en parkering :)


Ser ni mannen i rutig kavaj och storbrättad hatt...är det inte såna som kallades swingpjattar?


När jag och mina bröder påbörjade tömningen av föräldrahemmet nu i helgen så hittade jag den här. Jag tror jag ska göra en liten ram och sätta in den i.

14 kommentarer:

Evas blogg sa...

Men vilka fina minnen!

ab sa...

Kul att läsa och se bilderna. Och se så normalrunda flickorna var, inga pinnsmala sjuttonåringar som ser ut som om de inte nått puberteten ännu! Och bekväma gymnastikdräkter hade de också (utan reklam...)

Så klart du ska rama in medaljen!

Eva H-höjden sa...

Fantastiska bilder på en ung mor! och tiden finns fångad helt klart!

Elisabet sa...

Jag tänkte precis som Annika .., så sunda och naturliga flickorna ser ut!

Vilken skatt du har hittat!

smulan sa...

Vilka fantastiskt fina bilder! Jag älskar 40-talet. Din mamma och hennes klädsel där hon skriver autografer är sååå vacker!

Jag hörde häromdan en nyinspelad CD av händelser från 1948, där flera citat av Jerrings referat från OS i London spelades upp. Jag förstod att det var ett OS med många svenska medaljer.

Christina sa...

Ja, det är kul att se gymnastikflickor som ser helt vanliga ut.

smulan sa...

Ja, förutom att flickorna ser sunda och "normalt" byggda ut (ej typ anorektiska eller hormonstinna flickor) så tittade jag nu mest på de kläder som din mamma bar. Jag är lite modeintresserad och ääälskar 40-tals kläder. Jag har sparat en del kläder efter min mamma som jag med smärre omändringar fortfarande använder. Din mammas byxor och kavaj är ursnygga!

Christina sa...

smulan: Jag tycker också att modet på 40-talet var så himla snyggt. Det är en njutning att se gamla filmer från den tiden, bara för klädernas skull om inte annat.

Det är faktiskt en kjol som mamma har på bilden, men jag har sett foton av henne med långbyxor som sitter precis så där snyggt.

annie sa...

These photographs are priceless, Christina. Thank you for sharing them. What memories and what a heritage!
annie

Christina sa...

annie: Yes, for me they are :)

Kesu sa...

Tack för titten! Jag såg på bilden av Sven Jerring och tänkte PRECIS det du skrev i din bildtext. Klart ni ska rama in plaketten. Visst har vi i Sverige ett olympiskt myseum eller liknande. Kanske de har bilder på din mamma från olympiaden? Fast du har kanske så det räcker.

Christina sa...

Det är lustigt med Jerring för han var ju före min tid, men man har ju sett så mycket bilder på honom, så det var igenkänning direkt.

Har vi ett olympiskt museum? Det hade jag inte en aning om.

Josephine i Bryssel sa...

Fotografierna med min mormor har samma klädstil. Hon var också sportig av sig. Hon är 96 nu, med en del åkommor men relativt ok. och min moster bor hos henne och tar hand om henne!

Christina sa...

Josephine i Bryssel: Hej och välkommen till stationen!

Det är alltid lika fantastiskt att höra om pigga åldringar över 90-strecket.
Din mormor har verkligen tur som slipper bo på äldreboende!