lördag, januari 03, 2009

Gaia och Poppy

Som de flesta av er kanske har märkt, så har vi två spanska hittehundar på stationen.

Jag tänkte bara visa bilderna som vi föll för på nätet, när vi bestämde oss för att ta hand om just dessa två.

Det här är bilderna på Gaia, en sorgsen liten halvvuxen hund som gjorde att både Håkan och jag smälte när vi såg henne för sex år sedan.
Hon och henns bror Ebro blev inlämnade som valpar till hundhemmet, varför vet jag inte än idag.





Gaia till höger och hennes bror Ebro till vänster.


Det blev en erfarenhet som jag inte ångrar en sekund. Gaia var sååå skygg, men är nu nästan vad man skulle kalla en "vanlig" hund", men resan har varit lång.

Varken Håkan eller jag hade några särskilda förväntningar på henne, hon fick vara som hon var.
Jag kände med mig själv att jag hade tillräcklig hunderfarenhet att jobba med en sån här skygg och rädd hund, och dessutom det tålamod och den tid som krävdes.
I början kissade hon på sig av skräck så fort vi kom in i ett rum där hon var.

Sakta, sakta har vi byggt upp ett förtroende, och idag är hon en riktig busa men litar bara på sig själv i nödsituationer. Hon är en helt underbar hund, smart, känslig och rolig.

Här håller jag skygga Gaia i famnen för första gången, och Gaia är förstenad av skräck, vilket jag inte förstod då.


Och här sitter Gaia och jag vid havet i Almuñecar och bekantar oss med varandra. Det syns på öronen att hon inte tycker att det är lika trevligt som jag.


Så här såg bilden på Poppy ut, när jag först såg henne. Här går dom igenom henne på det spanska hundhemmet, efter att hon hittades. Den här bilden talar för sig själv, tycker jag.


Så länge vi bodde i Stockholm kunde vi inte ha mer än en hund, och jag minns hur jag tittade längtansfullt på Poppy i ett års tid. Ingen ville ha henne, och hon fanns kvar på nätsidan i all evighet och jag led med henne och önskade så att hon skulle få ett hem..

Så fort Håkan och jag bestämde oss för att flytta från Sthlm så ringde jag direkt och frågade om hon fanns kvar - och det gjorde hon.
Oj, vad folk har missat - vi fick en guldklimp.

21 kommentarer:

Evas blogg sa...

Men oj, jag blir alldeles rörd. Och vilken tur att just ni blev deras husse och matte. Jag tror att de har fått det bästa hem de kan få!

Christina sa...

Eva: Oj så snabb du var ;)
Många av dessa hittehundar har fått de allra bästa hem, tvärtemot vad som skrivs i media ibland.

Och ja, vilken tur att Gaia och Poppy hamnade här, jag och Håkan känner oss så tacksamma.

Turtlegirl sa...

Vilka härliga vänner hundar kan vara tänker jag!
Personligheter utan tvekan!

Ett annorlunda och spännande sätt att få hundar tänker jag också!

Klia dem lite bakom örat från mig :-))

Turtlan

smulan sa...

Åh, jag blir alldeles rörd av vad du berättar! Tänk om alla hemlösa och vanvårdade hundar kunde få det lyckliga slut som dina fått. Jag ser på hundrana hur dåligt de mådde, men också hur bra de mår i sitt nya hem.

Var det problem/kostnader att föra in dem i Sverige?

Tack snälla Christina för att du berättade! Du är en riktig djurvän.

annie sa...

What a touching story, Christina. I am so glad that you and Hakan were
able to get them, and Stribergs Station seems the ideal place for them with you two (and let's not forget walks with BI, also.
annie

em sa...

Oh, så jag önskar att jag kunde läsa djurs tankar - alla mina katter har varit löskekatter, och precis som med dina hundar undrar man ju vad de varit med om innan man träffades. Fast det väsentlig är ju att man har träffats och får leva tillsammans!

londongirl sa...

Jag blir alldeles tårögd av dina berättelse om hur ni hittade dem. Bilderna är så talande, säger så mycket.

Vilken lycka att de kommit till er! :-)

Nu ska jag gå och pussa och krama om min Roxy.

reneesfotoblogg sa...

Vad hände med Ebro? Han finns ibland med på dina bilder.
mvh R

ab sa...

Fullständigt tårögd...

Du och Håkan måste ha gjort ett fantastiskt jobb med att vara både bra och ömsinta ägare. Jag har ju aldrig haft hund så egentligen vet jag ingenting, men jag har hört (på TV) om ägare som tar till sig hundar som verkligen behöver hjälp just för att de tycker synd om dem - men sedan ger de dem bara kram och puss och ingen vägledning alls, och den stackars hunden tror att här måste jag tydligen ta hand om hela gänget och blir helt oväntat väldigt dominant. Ni måste ha hittat en jättebra balans.

Gaia och Poppy drog en vinstlott! Tänk att få komma från hundhemmet till trygga och sköna Stationen med er. Och Ebro måste ni ha rekommenderat till en kompis?

Christina sa...

Turtlegirl: Det har jag gjort nu :)

smulan: När jag besökte hundhemmet stod det över 100 hundar och väntade på att bli adopterade. Jag ville ta hem allihop, det kändes nästan skamligt att bara ta en enda när det fanns så många stackare.

De spanska hundhemmen för hittehundar samarbetar ofta med föreningar i andra länder, som försöker placera hundarna.
Genom det spansk/svenska samarbetet så kunde vi hämta våra hundar på Arlanda. I o m att vi är med i EU så behöver hundarna inte sitta i karantän längre, utan är noggrant vaccinerade, kontrollerade och chipmärkta när de kommer.
Idag kostar en hittehund från Spanien ca 4800, och då ingår allt, även flygtransporten.

annie: :)

em: Ja, så är det verkligen.

londongirl: Pussa Roxy från oss!

Renée: Håkan och jag träffade Ebros matte på Arlanda, hundarna kom med samma flyg. Eftersom Gaia och Ebro är kullsyskon så har vi hållit kontakten under åren.
Ebro är extremt skotträdd och bor i Stockholm, så varje år vid den här tiden får han bo hos oss i Striberg en månad. Här har han det lugnt och skönt och blir stöttad av pälstjejerna. Att ingå i en flock ger trygghet. Gaia är inte alls lika rädd för smällare som Ebro, och Poppan bryr sig inte alls, så jag tror det påverkar honom i positiv riktning.
Hans matte tycker att det går bättre även i Sthlm när det smäller.

Vi har blivit erbjudna att ta över Ebro helt, men vi mäktar inte med tre hundar året om. Jag skulle verkligen vilja, för Ebro är en toppenhund.

ab: Ja, med Gaia har vi verkligen lagt ner ett kolossalt jobb, som har gett mycket igen så jag tycker att både Gaia och vi själva har dragit en vinstlott. Poppan var helt problemfri när hon kom, lättare hund kan man leta efter.
Det är en observant reflektion du gör - att ta hand om en hund bara för att man tycker synd om den räcker inte långt. Det är det som är det vanskliga med såna här hittehundsplaceringar, för väntar man sig en tacksam hund så har man fel inställning.

Jag har ofta tänkt att Gaia hade riskerat att ha varit avlivad idag om hon hade hamnat fel. Tyvärr har det gått så med en del hundar som har varit för svårplacerade.

ab sa...

Ja, jag har förstått att hundar behöver struktur, annars känner de sig tvingade att ta över och ordna vad de uppfattar som struktur - dvs med sig själva i toppen (eftersom ingen annan tycks finnas där). Och så får man en överbeskyddande hund som jagar husse ur sängen och inte tillåter någon främmande att ens sitta bredvid matte i soffan.

Det måste kännas hemskt att lämna alla de andra 99. Förhoppningsvis finns det många fler som ni.

Christina sa...

ab: Ja, en del hundar kan bli så som du beskriver, det finns många olika sätt för en hund att reagera på.

Tittar man på de amerikanska hundprogrammen verkar många hundägare "over there" inte ens ha förstått att hundar behöver promenader. De söker hjälp när den understimulerade hunden har käkat upp halva hemmet, och undrar vad det är för fel på hunden ;)

Elisabet sa...

Helt ljuvligt att läsa om det här äventyret!

När jag går i pension, om jag lever då alltså, ska jag ha hund igen.

I hela mitt liv har det funnits hundar omkring mig, utom de senaste fyra åren.

Det är annorlunda med en katt.
Inte sämre, men annorlunda.

ab sa...

Min katt Winston var nog ganska hundlik - han hade säkert helst varit med mig hela tiden. Han tittade på när jag lagade mat, höll mig sällskap i badrummet - helst i mitt knä (!) - låg intill mig i sängen, intill mig när jag amatörgympade här hemma, satt i mitt knä inklämd mellan mig och bordet när jag ritade.... Ömsesidig kärlek.

Panter sa...

Så fint att läsa och se. Jag tror att jag kring jul i vår hemmatidning, sklt, läste om en annan spansk hittehund, Dana(?). Jag fick för mig att du har med ett finger där?
Människors förväntningar på hundar är íbland märkliga. Hundar är hundar, inte människor. Vi har ju haft uppfödning, som går på sparlåga nu, och det hände att vi nekade människor att köpa och vi har hämtat hem hundar också.

Christina sa...

ab: Winston låter som en mycket sympatisk katt, förstår att du saknar honom. Det ska inte bli en ny liten kisse då?

Panter: Dana, jag letar i minnet men det ringer ingen klocka. Jag har väldigt svårt för att komma ihåg namn tyvärr.
Jag har haft en hemsida under många år där jag har skrivit om pälstjejerna, och flera har skrivit under årens lopp och berättat att de har blivit inspirerade att ta en hittehund efter att ha läst, så det är möjligt att jag har ett finger med i Danas öde. I så fall blir jag glad och hoppas att hon har fått det bra :)

Ja, jag håller med dig om att vissa människors förväntningar på en hund är väldigt konstiga. En del ger upp efter bara någon vecka, och förstår inte att det är ett samarbete det är frågan om. Att det mesta hänger på en själv som hundägare.

Jag respekterar dig väldigt mycket för att du som uppfödare har nekat en del att köpa.
Vilken ras föder du upp?

Panter sa...

Vi sysslar med schäfer.Just nu, dvs de senaste åren tycker vi inte att vi har toden, så därför ligger uppfödningen lite på is. Min man är inte bara en riktig hundmänniska utan är också en fena på att få människor att förstå varför det inte passar för just dem att ha hund. Jag tror ärligt inte någon blivit sårad.

Christina sa...

Panter: Vilken tur att din man har så diplomatiska gåvor så att folk inte behöver bli sårade i onödan, utan kanske får ngt att tänka på istället.

ab sa...

Panter: Ni har verkligen råg i ryggen som inte bara nekar dem som är olämpliga, utan hämtar hem hundar också.

ullisen sa...

men mjau vilka solskenshistorier. jag blir alldeles blank i ögonen och tycker ni är såå underbara du och Håkan. underbara fina vovvar har ni fått, om än något "roliga" i sina beteenden :)

en undring jag får. ehum. hur har det gått med språket? jag menar, kan dom umgås med svenska hundar? pratar dom teckenvov eller kan dom göra sig förstådda på spanska?

Christina sa...

ullisen: Ja, vi har verkligen fått två högvinster :)
Trevligare hundar får man leta efter.

Språket? ;)
Det spanska hundteckenspråket är verkligen en tillgång :)
Allvarligt talat så är det fascinerande att se hur signalkänsliga de här hundarna är om jag jämför med svenska hundar som oftast möter andra hundar i koppel.
Våra har ju levt i flock i hundhemmet nere i Spanien, och lärt sig att vara lyhörda, ge lugnande signaler och helt enkelt undvika bråk.