Jessica skriver i en kommentar till arga tanten lite längre ner:
Så där som den arga tanten kan man ju verkligen känna sig. Jag kommer att tänka på en gammal filmsnutt du skickade en gång i datorvärldens begynnelse. Tror den finns på you tube och heter "a bad day", med en dator och en mycket arg man. Minns du?
Vem kan glömma mannen i kontorsbåset som får spel och som fångas upp av en övervakningskamera?
Som Jessica skriver skickades den här filmsnutten runt i datorvärldens barndom, och nu återfann jag den på YouTube.
fredag, januari 30, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
11 kommentarer:
Hahaha! Den har jag aldrig sett ..-))
Det finns gånger när jag har lust att göra nästan så där .., det är när kunderna inte har lagt pinnar mellan sina och nästa kunds varor och så åker den andra kundens varor med och plötsligt, när det är dags att betala, utbrister kund 1 att "MEN ÅÅÅÅÅÅÅ, NU HAR DU SLAGIT IN HANS/HENNES VAROR, DET HÄR ÄR INTE MINA!!"
Och som jag skulle veta det.
En klassiker! :-)
Jag förstår känslan på pricken.
Hahahaha! Jag har inte heller sett. Tack för den! När jag ser såna här snuttar slår det mig att filmen "Falling down", där Michael Douglas löper amok, kanske inte är så långt från verkligheten ändå.
Och visst känner vi alla sådär ibland. Det måste LÅTA, det måste KÄNNAS när man är riktigt, riktigt arg - och frustrerad. För det är väl just vad den här mannen är. J***a datorj***! Typ!
Kan man verkligen bli så där arg? Dessutom bland sina arbetskamrater?
Nä, nog skulle han väl kunna skärpa sig och räkna till tio, innan han "kokar över"!? Poppans nos...mmm, kan gärna pussa på den, med rimfrost och allt..( nåja, det kan få gå ett tag mellan kattbajsätandet och en puss från mig...)
Har läst ditt inlägg om bl.a Sven Hedin och allas kommentarer till det. Ja, det är ingen lätt fråga. Men man får nog lov att skilja på deras olika sidor, den kreativa och smarta, som man inte kan låta bli att gilla, vs. den dåliga, osmarta sidan hos dem, som man bara avskyr. Men det är tankar som tål att tänkas...
Ha nu en skön fredagskväll!
Kram
Helen
Haha. Förstår hans frustration. I synnerhet som han sitter i ett typiskt amerikanskt kontorslandskap.
Ett sånt har jag också befunnit mig i några gånger och klaustrofobikänslan parat med att man vet att man har grannen (han som poppar upp och kollar) en centimeter ifrån sig gör att nerverna ligger på helspänn. Med eller utan krånglande dator.
Det där blev ett DYRT raserianfall, det kan jag lova!
Elisabet: Ha ha, vad kul att det var så många som i n t e hade sett den gamla klassikern :)
Den situation du beskriver när du sitter i kassan förstår jag måste vara hur irriterande som helst...och att det blir ditt fel liksom ;)
Ellis: Ja, eller hur!
Kesu: Min bror fick problem med sin dator och blev så arg så han sparkade foten i en dörrpost och sen fick han gå gipsad i nån månad ;) Det är nog hälsosammare att göra som mannen i filmen, gå lös på datorn istället.
helen: Det kan man bevisligen ;)
Poppan hade inte ätit kattbajs i morse så då var hon pussbar :)
Jag har inte kommit så långt att jag har hunnit läsa kommentarerna till Hedin-inlägget...
Monet: I ett sånt där kontorslandskap skulle jag verkligen vantrivas :(
Ja, det blev säkert en dyr historia med tanke på vad datorerna kostade på 80-talet.
Ha ha ha....jag hade heller aldrig sett den. :-)
En annan sak: Vilken TRIST miljö att jobba i med så små bås!!!
londongirl: Kan bara instämma.
Haha, jag kommer ihåg när den cirkulerade på jobbet och alla bara tjöt av skratt! Kul att du visade den igen.
det är inte sant! det är ju sådär man tänker (ett par gånger om dan) men aldrig gör!! väl?
gött knäpp man. och gött härligt klipp! tack för det båda två!
ullisen: En del skrider till handling ;)
Skicka en kommentar