lördag, december 20, 2008

En konstig hund vid namn V Lund

Nu måste ni bara gå in här och titta på vad en begåvad kille plitade ihop när han gick i nian. Helt genialt i mitt tycke!
Jag kan just undra vad han sysslar med idag?

8 kommentarer:

Monet sa...

Jamen, det är ju helt underbart!! Är det här en elev till dig eller hur/varför har du sparat detta?

En hund som går ner i spagat och är noga med var han kissar, hur kul som helst.

Och man undrar: hur funkar hjärnan när man är i "nian-åldern". Väldigt expansivt känns det som. Trist att vi nog ger oss själva ett antal restriktioner kring kreativitet längre fram.

Och, love you dog-pics! Så söta alla tre!!

Christina sa...

Monet: nej, nej, jag har länkat till ett inlägg som Rutan har gjort på sin blogg, det hoppades jag framgick.
Det är hennes son som har skapat den charmiga och begåvade berättelsen.

Monet sa...

Alltså ny i bloggosfären och inte kunnig i länkande hit och dit så blir man ju lätt vimsig.

Inte desto mindre var hela hundhistorien helt underbar!

Och, har du läst Rutans såpaserie om Tant söker farbror? Länge sen jag skrattade så mycket framför datorn. Tur att man har sin egen farbror skrev jag till henne och hon höll med!

Christina sa...

Monet: inget konstigt i det, bloggosfären kan göra vem som helst förvirrad ;-)

Ja, hundhistorien är en riktig höjdare!

Ja, jag har läst "Tant söker farbror" och tycker hon skriver så roligt, speciellt som jag följer bönderna av någon anledning he he....

Anonym sa...

*de tala om mig...*

Sonen är idag 29 år och bor i Schweiz. Jag mailade och berättade att han fått beröm. Han svarade så här: "skriv att jag är affärssystemutvecklare och ritar fina saker i powerpoint ibland".

Jag ska senare visa något annat fint han gjort.

Christina sa...

Rutan: vore jag bokförläggare skulle jag ge ut den direkt :-)

Jag ser fram emot att få se annat fint han har gjort. Det är så imponerande att han gjorde hunden vid namn V Lund så sent som i nian. Han måste ha varit synnerligen oförstörd.

Anonym sa...

Jag är så glad att jag har sparat den; jag skrattar lika mycket varje gång jag läser den.

Christina sa...

Ja, jag är lika glad jag, att du sparade häftet! En riktig liten skatt är det.

Var rädd om det.