Med på kursen var även två andra vänner, Anne från Örebro och Annika från Degerfors.
Kursen höll till i Sällskapet Örebro Amatörbokbindares lokaler, och det var som att stiga in i en annan värld. Gamla tryckpressar, stora antika skärapparater och ett gigantiskt arbetsbord mitt i rummet där vi alla bänkade oss. Längs väggarna allehanda utrustning och material i minituös ordning.
Kursledare är en äldre herre vid namn Ingvar, som ser ut som en lite fylligare variant av Pinoccios pappa, med silvergrått hår, skinnväst och ett stort arbetsförkläde.
Vi fick börja med att pilla isär en av våra medhavda böcker, och jag valde att börja med Sven Hedin-boken.
Omslag och rygg togs bort, alla signaturer befriades från trådbindning och klisterrester och alla jobbade vi lika flitigt med våra böcker och en sån där härlig tystnad lägrade sig. Den sorten som inte känns det minsta tryckande, utan bara trevlig och beror på att alla är så upptagna med vad de har för händer så ingen tänker på att prata. Bara ljudet av trådar som skärs av, pappersblad som vänds, verktyg som läggs mot bordsskivan och skramlar lite, det är det enda som hörs.
En hylla ända upp till taket med bara klot. Åh, så roligt det ska bli! Undrar vad Sven Hedin ska få för färg på sitt klot?
Kikar in i ett litet rum där det står ett helt skåp med gamla blytyper. Drar ut lådan med Amerikansk Garamond, så vackert och rent av sinnligt. Sånt här får jag ståpäls av.
17 kommentarer:
Oh, så roligt det låter! Önskar att jag bodde närmare en så'n kurs.
Margaretha
Så spännande! Och vilken underbar miljö sen!
em: Ja, så synd att du inte har någon liknande kurs nära dig. Själv har jag några mil att åka varje kurstillfälle, men det är det värt.
Ellis: Hantverksmiljöer är så himla intressanta och trevliga. Och stimulerande.
Har själv ett förflutet i tryckeribranschen och steget är inte så långt mellan. På de flesta bokbinderi med några år på nacken så står det gamla grejor sedan den tiden det fortfarande var ett hantverk.
Har själv en manuell big/fals stående mest bara för ro skull.
Lycka till med binderiet.
mvh R
Jätteroligt Christina! Ser fram mot att få följa hur det här går. Har en god fransk vän, nu över åttio, vars bror, bosatt i Bretagne var bokbindare. Nu är han död sedan ett par år men fortfarande minns jag besöket i hans ateljé och de utsöktaste franska bokbinderier.
Och hur han stolt förklarade varje moment. Jag var enormt imponerad, som man blir av professionellt hantverkt. Lycka till!
Renée: Det förstår jag, att steget inte är så långt mellan bokbinderi och tryckeribranschen...i alla fall förr.
Sitter och undrar hur din manuella big-mackapär ser ut?
Monet: Ja, det är så roligt att lära sig olika hantverk. När jag flyttade hit gick jag och lärde mig göra knivar, vilket var hur kul som helst. Naturligtvis gjorde jag knivar med hornskaft där jag snidade bl a ett hundhuvud och en liggande hund i kanelbulleställning, hundtokig som jag är :)
När du skriver om din franska, numera bortgångne, vän bokbindaren så känner jag att det är en sån ynnest att få träffa riktiga hantverkare. De är ofta så generösa med att visa små yrkesknep och hur de bär sig åt.
Och de har en sån härlig materialkänsla.
Ja visst är det kul att träffa hantverkare. Så mycket kunskap. Ser ut att vara en rolig kurs. Hur långt hann du med din bok?
Fantastiskt miljö! Verkar superspännande att lära sig!
Eva: Jag hann slakta boken och få bort tråd och limrester. Jag skar rent omslag och bakstycke och hann limma ihop det med en linneremsa till repektive signatur.
Det här låter kryptiskt, det förstår jag, men jag ska försöka visa i foton nästa gång.
Dark and twizted: Ja, visst gör det :)
Det är alltid kul att gå på kurs och utveckla sina talanger och/eller lära sig något nytt och du verkar ju trivas som fisken i vattnet. Lycka till med kursen!
PS. Skåpet med gammal blystil kallar typograferna för kast och lådan kallas kastlåda. Fikonspråket i den branschen går sannerligen inte av för hackor. :-)
Staffan: Tack Staffan :)
Nästa vecka är det kul att veta att det heter kast och kastlåda. Jag har förstått att varenda grej har ett namn i den här svängen. Tack för informationen!
Ja! Ta med kameran. Skulle vara kul att se bilder under arbetets gång.
Eva: Jag ska ta med kameran och trötta ut er bloggläsare med arbetsbilder ;)
Vilken fantastiskt kurs! Jag är lite avis. Hemma på mammas och pappas gata i stan (alltså där mina gamla föräldrar bor) har en bokbindare sin verkstad. Verkstan är jätteläcker och bokbindare Hübner urtrevlig. Jag kikar in VARJE gång jag är hos mamma och pappa. Här kan du läsa mer om honom:
http://www.hubnerbokform.se/
Min pappa lärde sig bokbinda när han låg på sanatorium på 40-talet. Fast han har aldrig arbetat professionellt med det, men jag har den största respekt för yrket. Och jag får också ståpäls av gamla blytyper och arkivskåp med breda, smala lådor!
Kesu: Vilken fantastisk länk du skickade! Vilka fina böcker han binder in, bokbindare Hübner!
Och sen upptäckte jag att han har lagt ut arbetsgången på det som vi just nu håller på med på kursen, så jag kan tjuvkika vad som ska hända nästa kurstillfälle. Jättebra och pedagogiska bilder också.
Så kul att det är så många pappor som har varit duktiga på bokbinderi!
Vad roligt att du kollade in länken och gillade det du fann! Jag ska hälsa bokbindare H det nästa gång. Säg mig, har du något eget alster du planerar att binda in? Nýfiken i en strut ;)
Kesu: Ja jisses ja, den sidan var hur fin som helst! Vilka fina böcker han band!
Ja, hälsa honom det, jag tycker det var tråkigt att han inte fanns närmare, så att man kunde titta in.
Jo, vi ska först binda in en bok med mjuka pärmar, och förvandla den till en klotinbunden bok med hårda pärmar. Jag jobbar just nu med en gammal bok (en sån man sprättade upp du vet) av Sven Hedin som heter "Mina hundar i Asien" :)
Jag har plåtat den i ett inlägg alldeles innan detta inlägg.
Sen har jag inte hunnit lägga in bilder från andra kurstillfället på bloggen, och imorgon är det redan tredje gången.
Skicka en kommentar