Maggan sa...
Hej Christina!
Jag blev alldeles till mig när jag såg bilderna av din mamma och läste att hon varit på OS i London 1948. Då satt min mamma på läktaren och såg henne och de andra gymnastisera. Skrev om det i min gamla blogg
Kul! Ha det så bra! Maggan
När jag läste om Maggans mamma och hennes Londonvistelse, så visade det sig att våra mödrar hade rest med samma fartyg, M/S Saga, Svenska Lloyd.
Jag började bläddra i min mammas fotoalbum igen och hittade bilder från överresan 1948.
Bara namnet Svenska Lloyd ger atmosfär till den här bilden.
Tänk att det såg ut så här när man reste förr i världen. Att resa var en så stor händelse så vänner och anhöriga trängdes på kajen för att vinka av. Så härligt det måste ha känts.
Här syns min mamma gymnasten i mitten, glad och förväntansfull.
Här sitter mamma med sina gymnastvänner, och det ser rätt kallt och blåsigt ut men är man till sjöss så är det klart att man ska sitta på däck.
Men så händer något, det står KOLLISION PÅ NORDSJÖN med stora bokstäver i mammas album, och fotografierna blir plötsligt dramatiska.
Här grejas det med en livbåt medan mängder av passagerare hänger över relingen och följer händelseutvecklingen.
En repstege ligger på däcket som ser skadat ut. Kan M/S Saga ha kolliderat med ett annat fartyg?
...och en befälsperson klättrar på fartygets utsida, antagligen för att undersöka skadorna.
Vad var det som hände egentligen? Min mamma har berättat om det här, men inte minns jag det. Det värsta är att nu är det för sent att fråga, jag har haft min chans och jag har missat den.
När jag idag frågar mamma om resan till OS i London 1948 minns hon ingenting, utan börjar berätta en mystisk historia om något helt annat.
Riktigt varför jag blir så intresserad av det här just nu vet jag inte, antagligen för att hon snart är borta och det känns som om jag springer bakom en spårvagn som just har gnisslat ut från perrongen och ökat farten och jag försöker förgäves hinna ikapp.
I förrgår ringde jag t o m till Sjöhistoriska museet och fick prata med en trevlig man som föreslog att jag skulle skriva till deras bibliotek. Där har de alla årgångar av Svensk Sjöfartstidning, och där borde det stå något om vad som hände den där dagen på Nordsjön.
17 kommentarer:
Fin berättelse och fina bilder. Jag förstår mycket väl att du är sugen på att veta mer. Blir berörd av din metafor med spårvagnen även om det inte riktigt är så för mig - ännu, ska jag väl tillägga. Min pappa är fortfarande rätt bra på att plocka fram gamla minnen trots att han är över 93. Nyare grejer är ofta helt borta, men så brukar det väl vara med gamla människor.
Lycka till med efterforskningarna!
Uj, vilken intressant historia! Jag tror jag kommer att ta upp detta i ett forum där många historiker medverkar.
Jag återkommer!
Smulan
smulan: Åh, kan du göra det, så snällt av dig!
OS höll på mellan 29 juli-14 augusti, så det måste ha hänt i juli någon gång.
Gabrielle: Oj, han låter pigg din pappa :)
Pannlobsdemensen gör ju att min mamma lever i en helt egen värld nuförtiden, jag är tacksam att hon känner igen mig.
Det här var intressant. Jag jobbade under flera år på Broströms Rederi AB i Göteborg. Visserligen på kontoret så jag var aldrig till sjöss, men ändå. Broströms köpte ju Svenska Lloyd med personal och allt, så jag kom att lära känna många med sitt ursprung i det anrika rederiet.
Sedan är jag imponerad av bilderna. De var mycket intressanta och rent tekniskt sett är kvaliteten hög. Din mamma måste haft talang och sinne för bild och fotografi.
Nu hoppas jag att du snart får fram lite information om händelsen. Lycka till!
Spännande historia, tycker jag med...
Långt efter att min mamma var död, kom jag på en mängd saker jag undrade över - som tur var fanns hennes bror i livet då så jag fick en hel del svar.
När ingen fanns kvar, tog jag mod till mig och läste mors och fars 200 kärleksbrev... som jag med min känsloinkontinens inte vågat ge mig på. DET var intressant - där fick jag veta det mesta. Tur att hon blev glömsk innan hon kom ihåg att bränna dem, som hon sa att hon skulle göra...
Staffan: Det ger en onekligen en massa häftiga associationer, namnet Svenska Lloyd. Åhå, så Broströms köpte upp alltihop!
Jag tycker också att bilderna är väldigt bra komponerade, kul att du också tycker det.
Bloggblad: Vilken skatt du hade tillgång till - 200 kärleksbrev!!!
Vilken tur att de inte blev brända.
Åh, vilka bilder. Jag tackar dig för att du delade med dig av bilderna och den spännande början till denna historia om vad som hände...
Christina! Det har ramlat in några förslag var man kan söka uppgifter om olyckan på M/S Saga. Du kan själv läsa diskussionen här:
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/22540/193541.html?1232228010
Hoppas det ger resultat. Håller tummarna! / Smulan
Det här var verkligen intressant! Jag blir också så imponerad av de fina bilderna! Vilka vinklar och vilka fina kompositioner! Lite ovanliga för att vara den tiden.
Kul att du kontaktade Sjöhistoriska. De ÄR trevliga där....min äldsta son gjorde praktik där när han gick i skolan.
Nu ska jag kolla vad Smulan hittat för länkar.... :-)
Vilket äventyr - och vad roligt att få ta lite del i din mammas liv!
Madelene Nattfrost: Jag hoppas kunna berätta en fortsättning på historien så småningom :)
smulan: Tack snälla Smulan för hjälpen! Jag ska maila Sjöfartsmuseet i Göteborg. Återkommer om jag får reda på ngt!
londongirl: Ja, mannen på museet som jag pratade med var jättetrevlig. Det är roligt att få ett sånt positivt bemötande. Jag förstår att sonen trivdes med praktikplatsen!
ab: Ja, för mamma måste det ha varit ett enormt äventyr, första utlandsresan och allt.
Tyvärr har inte förlaget haft så stort intresse av att marknadsföra den boken, när jag varit ute och berättat om den är det ingen som sett reklam eller hört om den. Men de ungdomar och vuxna som läst den har fått inspiration att berätta om sina egna livshistorier.
Hoppas du gillar den!
(Extra roligt tycker jag det är att det faktiskt gått bra för alla ungdomarna i den.)
Är det din mamma som sitter längst till höger?
Helt underbara är bilderna!!
Min farfar hade en liten resebyrå på sidan om sitt jobb på en bank. Det jag kommer ihåg är just Svenska Lloyd... han sålde biljetter åt dem har jag fått berättat för mig.
Sen så fanns det en klocka, en väggklocka där siffrorna var utbytta mot SVENSKALLOYD hemma hos farmor.
Japp det blev 12 bokstäver när jag räknar :-))
Turtlan
Vilken dramatik! Jag vet att det inte fanns något annat på den tiden, men de svartvita bilderna beskriver ju bara händelseförloppet ännu intensivare. Och det är så där ibland. Man snappar upp en tråd och blir så intresserad att man till slut sitter med ett helt nystan som är början på något man inte hade en aning om att man var intresserad av. Jag är likadan, men tar det som ett tecken på stor entusiasm och nyfikenhet - i ordets bästa bemärkelse.
Bloggblad: Så tråkigt det låter med dålig marknadsföring, men det ska bli spännande att läsa den! Den borde väl dyka upp under veckan :)
Elisabet: Nej, jag tror att det är hon som sitter andra från vänster.
Turtlegirl: Oj, den där klockan måste vara ett samlarobjekt idag!
Kesu: Ja, svartvita bilder är det något visst med. Som du skriver så blir förloppet intensivare än om det hade varit i färg. Det uppbrutna däcket hade man kanske inte ens lagt märke till i så fall...
Skicka en kommentar