Eva från Frösön har lagt ut ett foto från när hon var liten och sitter i sitt flickrum. På det välstädade skrivbordet står Barbie och Ken.
Varenda flicka på den tiden måste haft de här hemska dockorna.
Själv lekte jag nästan aldrig med dom, jag tyckte de såg så konstiga ut, speciellt Kent som inte hade något kön, utan bara en slags konstig bula. Jag minns att jag rullade ihop tejp till en liten snopp åt honom och klistrade fast på bulan så att han skulle se lite normal ut, men sen var det svårt att få på honom byxorna...
För ett tag sedan hittade jag mina gamla Barbie och Ken i en flyttkartong och satte dom bland blomkrukorna i ett av fönstren.
Ken har blivit förtjust i "pojken med grodan" men pojken tittar lika skeptiskt på Ken som på grodan.
Barbie påtar lite håglöst i jorden, iförd diadem och galaklänning med paljetter.
25 kommentarer:
Vilken härlig Barbie och Ken installation!!
Men VAD gjorde du med Ken, Christina?? Haha:-)
Det är ju sjukt att man blir matad med utséende skiten redan från starten... :-(
Jag skulle vilja se barbiedockor med naturliga propotioner! Jag hittade en bild på nätet med ett gäng "lättklädda utvikningsflickor". Den är helt underbar, olika kroppsformer, vissa kurviga andra slankare.
Bilderna från din mammas liv är underbara! Hoppas helgen var bra!
Hi, hi, hi, undrar om Barbie och Ken uppskattar sin nya livsstil, det kanske inte är så glamoröst att påta i jorden, men det är nog nyttigt att prova på för dem ;)...
Kul att läsa om din mamma. Håller med att de ser så "normala" ut, om man jämför med dagens OS-deltagare.
Ha en trevlig dag!
Kram
Helen
Eva: Ja, det är första gången i hela mitt liv som jag har gillat dom.
Monet: He he, rodnar klädsamt ;)
Emma: Ja, det är verkligen sjukt. Helsjukt.
Min helg har varit rörig, hoppas att din har varit roligare!
helen: He he, ja det här nya jordnära livet kan säkert vara nyttigt för såna som dom ;) Barbie gnäller lite att det inte är bra för hennes små händer men jag låtsas inte höra.
Ha en trevlig dag du med :)
;) !
Men vet ni att den allra första Barbie faktiskt var mörkhårig? Det har jag googlat mig till, så det måste vara sant. Alltid något!
Min Barbie hade rött, kort hår.
Det står ett årtal i rumpan (ja, alltså Barbies rumpa) som jag inte kan tyda. Jag tycker det ser ut som 1958 men det kan det ju inte vara för de kom väl 1959...eller?
Haha!
Menar du att det inte är du som har ett årtal i rumpan?
ab: Det skulle vara om jag fått något relieftryck av bastulaven nere hos Bi, så ofta som jag sitter där och häckar ;)
Isch, barbiedockor är för mig något som jag mår nästan illa av.. Jag har aldrig gillat dem. De är en prototyp av dockor som för min del är helt onaturliga och till och med fula.
När Mona Sahlin berättade att hon var med i en barbie-fanclub på 70-talet (kanske hon till och med bildade den?) så föll alla ev. sympatier för denna dam.
Men som typ av konstnärlig installation kan de ju vara kul! :)
smulan: Jag googlade och så här skriver Wikipedia om bakgrundshistorien om Barbie:
"Ruth Handler fick idén till Barbie, eftersom hennes dotter Barbara hellre lekte med klippdockor än traditionella dockor.
Därför köpte hon dockan Lili när hon var i Tyskland.
Dockan Lili, som var baserad på en pornografisk tecknad serie, var inte avsedd för barn, utan såldes som en skämtleksak för män på barer och i tobaksaffärer.
Ruth Handler har dock aldrig erkänt att hon var inspirerad av Lili, och ville absolut inte diskutera detta."
Nä, det kan man tro, att hon aldrig ville diskutera den saken;)
När jag var barn drömde jag om att få en tonårsdocka... då fanns bara en lite större och kraftigare variant som hette Ginger och hade röd kappa med vita pälskanter... åh, vad jag längtade. Men vi hade det rätt knapert, så det blev ingen. Och bara nåt år efter att jag slutat leka med dockor kom Barbie... det var nästan så jag fick lust att börja om. Även om jag som vuxen avskyr dem...
I cannot stop smiling at the way you helpfully improved Ken-- and then his pants didn't fit. Such a kind girl you were. :)
annie
Ååå jag som älskade Barbie!!
Kunde klä på och av och på och av... ja du fattar, i evigheter :)
Och sen sydde jag en massa kläder till dem.
Du kan inte ana hur många snygga klänningar man kunde få till av pappas gamla slipsar :)
Bloggblad: Vet inte vad jag ska säga, jag har aldrig begripit mig på dockor ;)
annie: Yes, I was a little scout :)
LindaLotta: Välkommen hit!
Jo, kläderna var lite roliga, det minns jag, men sen då...?
Jag var en sån där unge som hellre klättrade i träd eller lekte kåbåjs och indianer än lekte med dockor.
Saknade inte din pappa sina slipsar?
Min lekkamrat hade en Barbie med svart, långt hår (eller brunt,möjligen) och därtill en mamma som sydde och stickade/virkade alla möjliga kreationer till den här dockan.
Och så fick hon Ken också.
Min hade brunt, kort hår och var inte alls lika tjusig.
Jag tror aldrig att vi blev riktigt goda vänner, Barbie och jag.
Jag klättrade också i träd och lekte indian. Jag ville alltid vara indian. Och ha hemliga klubbar. Och fånga tjyvar, men jag träffade aldrig på några att fånga.
Men jag lekte med dockor också - Barbie fanns dock inte, det var babydockor.
ab: Det ena behöver ju inte ta ut det andra, det är klart.
Själv lekte jag med mjukisdjur som jag älskade.
He he, ville du vara indian!? Mmm, det gillade jag med, men helst ville jag vara David Crocket ;) Mamma hade sytt en särskild David Crocket-mössa med riktigt skinn och en skinnsvans, minns fortfarande att inner-stommen var brorsans gamla stickade mössa.
Åh det var gamla avlagda slipsar :)
Jag gillade lego... Kunde sitta i timmar :)
LindaLotta: Sicken tur ;)
Ja, lego var roligt värre!
Det fanns en sång om Davy Crocket - hörde du nånsin den?
Oj, jag skulle precis släcka ner när det plingade till.
Nä, någon sån sång hörde jag aldrig, men vet att jag skulle älskat den ;)
Åh, här finns Davy Crocketflickor på bloggen!! Här är en till. Hade också sån mössa, en riktig, fast i fuskpäls, en beige-brun fläckig sak med "svans" därbak.
Och jag skulle känna igen sången om jag hörde den. Påminner lite om inledningsmusiken till Bonanza tror jag.
För femton år sen åkte min man och jag till Colorado och besökte hans syster som bodde där. I en affär fanns en jägarmössa, gjord av rävskinn med skärm och jättesvans från räven. Gissa att den blev inköpt, alltid utstirrad när den användes i Sverige och INTE slängd bland allt annat som åkt i tunnorna inför flytten!
Det finns ett skäl till att mina tavelindianer också fått hänga med!
Jag tror det började med barnboken Hiawatha!
Monet: Ja, Davy heter han ju, inte David som jag skrev.
Så kul att du var likadan när du var liten. Jag läste indianböcker istället för Kitty och traskade jättelångt för att kunna gå på matiné och se Tarzan, som ju också handlade mycket om djur och natur.
Den där Coloradomössan skulle jag bra gärna vilja se :)
Fast böckerna om Fröken Sprakfåle tyckte jag mycket om, och det var verkligen flickböcker.
Frk Sprakfåle växer upp, Frk Sprakfåle på grönbete och allt vad de hette.
Skicka en kommentar