onsdag, januari 28, 2009

Arg tant - det skulle kunna vara jag!



Idag har jag försökt, och försökt att lägga in en ljudfil utan videobild på bloggen, men misslyckats kapitalt. Jag kan bli som galen av såna här grejer som inte fungerar, men som borde göra det. Och inte kan jag lägga det åt sidan heller, jag behöver nästan bettskena.

Så snubblade jag över den här videosnutten på YouTube och kände att det där, det kunde ha varit jag.

Och så kände jag mig genast lite gladare.

34 kommentarer:

Anonym sa...

Hon har ju rätt, den arga! :)

Monet sa...

Alltså, att känna sig så här och dessutum uttrycka sig så norrländsk, (det blir liksom mera Stenmarkst då) är OK för mig.

Men att få det INSPELAT och UPPLAGT på YOUTUBE, det får mig att hejda mig.

Vad är hon förbannad över egentligen, funderar jag över. Att det inte funkar rent tekniskt med något hon är van vid? Och som hon hetsar upp sig? Fast vi gör kanske det, vi kvinnor, när vi inte får respons direkt?

Tja, gilla läget är väl det enda man kan säga. Välkommen hit i så fall till den franska världen och galna instruktörer och instruxer på franska. Funkar det inte här kan man inte ringa och gorma i någon kundtelefon, det är då ett som är säkert.

Och har jag inte sagt det tidigare, Christina, så återigen när maken och jag kollade Poppans grattis till Stig så var det dagens höjdPUNKT!!

Christina sa...

ab: Ja visst har hon :) En förlösande ilska tycker jag att det är. Jag tror hon mådde lite bättre när hon la på luren.

Monet: Jag håller med dig, och jag tror inte ens det är tillåtet för en anställd på SR att spela in samtalen privat så här, men hon gladde mig så mycket så jag kunde inte låta bli att lägga ut det här. Jag tycker hon är härlig och jag känner igen mig i henne. Känslomässigt alltså ;)

Jag ska hälsa Poppan det, då blir hon glad!

Elisabet. sa...

Här är det blodstörtningsläge.

Jag råkade stöta till datorn som står på golvet när jag dammsög .., och då tystnade cd:n och jag fick upp ett meddelande att en sladd hade kopplats ur.

Nu har jag satt i alla sladdar hundra gånger om och spyr snart .., men tro inte att jag får upp något ljud.

Ingen musik.

Nada.

Alltså kan jag inte heller lyssna till ditt youtube-inlägg.

Anonym sa...

Är det en fil i din dator eller en på nätet?

Christina sa...

Elisabet: Ja, just så, det är då man blir så himla less på tekniken ;)

Ellis: Det ligger på YouTube.

Anonym sa...

he he jag tycker det stämmer in på massor av vad jag kännt på senaste tiden efter att ha flyttat.... INGENTING fungerar! igen och igen och igen....

Susanne och Pebbels sa...

Hahahaha..."jag behöver nästan bettskena" :D Buskul! '

Men jag håller med, när datorn (med all teknik det innebär) krånglar på är den nära att få sig en flygtur ut från balkongen ;)

Anita sa...

Jag såg nyss programmet om de spanska hittehundarna som säljs till Sverige. Den spanska ägarinnan av hundhemmet verkade minst sagt oseriös, och att hundarna dessutom förs in i Sverige utan giltiga vaccinationer och många med en allvarlig sjukdom (som jag aldrig hört talats om tidigare) kändes väldigt fel och oseriöst. Jag förstår att alla hundhem är inte som denna, men det känns som 300 smittade hundar i Sverige är tillräckligt mycket när det gäller en sån allvarlig sjukdom. För mig är det här problemet nytt - liksom importen av hittehundar..

Vad säger du om problematiken? Du har ju erfarenhet av spanska hittehundar. Är ni oroliga?
Jordbruksverkets chef tog problemet på största allvar, såg jag.

Anonym sa...

Hoppsan, vilket rivjärn till kvinna!!
Det kändes som att hon behövde avreagera sig på någon/något, och nu blev det SR som fick ta skiten!!
Jag och dottern har skrattat i kapp åt ICA reklamen på eftermiddagen. Först åt Poppan som ju dansade för Mimmi, sen la vi in nära och kära och det var minst lika kul:-)Skönt att skratta och slippa vara arg och ringa och skälla på folk...
Kram
Helen

Christina sa...

Eva H-höjden: :)

Dark and twizted: Ja, man orkar inte med tekniken ibland ;)

smulan: Jag såg det också och tycker fortfarande att det var ett väldigt vinklat program.
Leishmaniosis finns i många länder runt medelhavet, och sprids av en sandmygga som inte finns i Sverige.
Sjuka hundar k a n alltså inte smitta människor idag i Sverige.
Nu tycker jag absolut inte att man medvetet ska ta in sjuka hundar, absolut inte.

Iom klimatförändringen kan sandmyggan naturligtvis komma hit på sikt, men då har vi den här ändå, inte pga spanska hittehundar.
Jag tycker de skrämmer upp folk i onödan, vi svenskar borde i så fall sluta åka utomlands bums om vi inte vill bli smittade.
Åker vi till Spanien eller till Thailand som är så populärt som semestermål - ja, då är det klart att man kan få såna här sjukdomar om man har otur. Så har det alltid varit.

Sjukdomen är dödlig för hundar men går att bota på människor. De som hade haft sjukdomen och som intervjuades, de hade varit i Afganistan och i Spanien. De hade alltså inte blivit smittade här i Sverige av någon spansk hittehund.

Om jag är orolig? Svaret är nej, och jag kommer fortsätta att resa utomlands ;) Och våra hundar har inte sjukdomen.

Jag tycker det är synd att de inte någon gång under de här två programmen har intervjuat glada och nöjda hundadoptörer. Leishmaniosis informeras det om på alla hundföreningars hemsidor, de som hjälper hittehundar till nya hem.
Jag själv läste denna information väldigt noga innan vi tog våra två hundar.

helen: Ja, henne ställer man inte i ett hörn ;) Jag tror bara att bägaren rann över för henne, och så kan det ju kännas ibland. Jag kände i alla fall igen mig.
Ja, ICA-reklamen blir man glad av.

Anita sa...

Varför togs problemet med sjuka hundar upp om inte oron för smittade Leishmaniosis-hundar i första hand inte innebär en risk för människor? Eller var det enbart av omsorg om hundarna? Att den egentliga smittan sker via sandmyggan förstod jag, och den myggan har vi ju inte i Sverige (åtminstone inte ännu). Den kan vi ju i alla fall inte göra något åt om den kommer hit.

Problemet är inte en ev. rädsla för utlandsresor - i så fall finns det mycket värre saker man kan drabbas av den vägen. :)

Att den oseriösa hundägarinnan granskades var bra. Sådan djurhållning som hon hade borde genast stoppas. Ur den synpunkten var det ett bra vinklat program! :)

Christina sa...

smulan: Ja, det kan man undra, varför de gjorde en sån stor sak av det i programmet?!
Du kan googla på sjukdomen så får du se att den inte kan smitta människor här i Sverige pga spanska hittehundar.
Det är en knepig sjukdom, och sandmyggan är nödvändig för att överföra smittan.

Om utlandsresor: Om man blir rädd för spanska hittehundar borde man även sluta resa utomlands om man ska vara konsekvent.
Jag tycker som sagt att de medvetet skrämmer upp folk helt i onödan.

Kesu sa...

Jag vill på intet sätt förta det här superroliga inlägget, men jag hörde faktiskt exakt den här snutten för några år sedan. Minst fyra, för jag kommer ihåg var jag jobbade då. Den spreds via mejl. Och jag minns att jag skrattade så att jag grät - då också.

Hu, orkade INTE se programmet om hittahundarna i Spanien. Sånt får mig att gråta. På riktigt. Stora tårar. Klarar inte att se varken hundarna eller de som driver ställena. Lyfter upp Lelle R istället och snörvlar i hans päls. Sedan går jag.

Dark and twisted: Visst är du inne på Stockholmsvardag och kommenterar också? Känner du Pixalexia? Jag är ganska ofta inne där jag också. Kul att ses här på Christinas eminenta blogg.

Anita sa...

Jag tror inte programmet i första hand var ute efter att vi ska vara rädda för spanska hittehundar. Jag förstod det som att problemet var att några hundhem i Spanien inte var seriösa nog med sin vård och export av hundar - vilket i fallet som granskades verkade helt rätt. I det fallet kunde man misstänka att väldigt få hundar var vaccinerade även mot rabies!

Anita sa...

Gud, jag lyssnade på filmsnutten och nu skrattar jag så jag gråååter! Aj, vad ont i magen jag får! :) Uj,uj.

Christina sa...

Kesu: Var den s å gammal? Ja, jag hade aldrig hört den förut, snubblade över den av en slump, och den stämde så bra med den känslan jag hade idag när jag misslyckades med ljudfilen.
Jag garvar lika mycket varje gång:) Hon är för härlig!

smulan: Aha, nu först lyssnade du på filmsnutten! Den behövde du efter teveprogrammet :) Att få skratta menar jag.

Kesu sa...

Så var det säkert Smulan, men jag har svårt att se djur lida - och människor (både de oseriösa plus veterinärerna som inte bryr sig). Det var nog tur att jag aldrig blev veterinär som jag tänkte en gång ;)

Christina sa...

smulan: Jag menade inte att vara spydig, det hoppas jag att du förstod?

Anita sa...

Kesu! Min kommentar var egnetligen till Christina, men det var kul att du svarade! Jag ville också bli veterinär en gång, och ibland ångrar jag att det inte blev så! :)

Christina! Nej, nej!! Bättre sent än aldrig.:) Jag skrattar fortfarande!

reneesfotoblogg sa...

Tack för det inlägget Christina, så befriande. Arrangerat eller inte, nytt eller gammalt det spelar ingen roll. Lika vansinnigt roligt ändå. Kunde lika gärna varit jag.
Betr. Lechmania. Uppfödare i Sverige importerar avelshundar i stora mängder. Har själv en relativt ny ras i Sverige, den första kom in -98, Cane Corso. De största uppfödarna finns i Italien och Spanien och det händer att valparna är smittade när dom kommer till Sverige. En del tar bort valparna och en del försöker att medicinera dom men det är en oerhört kostsam historia som inte försäkringsbolagen tar på sig.
Vi pratar alltså inte om några hittehundar utan seriösa uppfödare som bor i ett land som händelsevis har detta virus. Precis som dvärgbandmask (dödlig för människa tror jag), smittsam cancer etc etc. Listan kan göras lång på de överförbara sjukdomar som finns inom EU-länderna. Inte minst i de nya staterna som dessutom har en undermålig djurhållning och ett kontrollsystem som är mil från vår.
Huvudproblemet är inte huruvida vi ska ta emot hittehundar, utan vårt medlemsskap i EU med allt vad det innebär i form av legal och illegal införsel av djur, varor, människor. Listan kan göras lång på allt det som flödar in i landet utan någon nämnvärd kontroll.
Puh, det blev ett långt inlägg.
mvh R

Christina sa...

Renee: Du anar inte vad glad jag blev av ditt förnuftiga och kloka inlägg.
Jag har aktat mig för att ta upp rashundsimporten som argument, eftersom jag har varit rädd för att det ska se ut som om jag debatterar blandras kontra rashundar.
Men visst har du rätt. Mängder av rasavelshundar tas in från sydligare länder, men det nämns inte med ett ord.

Och om du har en svensk hund så kan du ta med den till spanska solkusten på semester, och tillbaka igen eftersom vi är med i EU. Naturligtvis kan även en svensk semesterhund bli smittad.

Idag finns det rätt bra bromsmediciner för smittade hundar har jag hört.

Dvärgbandmasken är ett annat problem. Den finns så nära som i Danmark, och den har hittats på räv på en populär ö i Bohuslän. Antagligen har någon utländsk båtturist rastat sin hund otillåtet på ön.
Befolkningen på ön vill skjuta av alla rävar på ön för att bli av med smittan, och har sökt tillstånd.
Detta läste jag i en tidning för ett tag sedan, sedan tystades historien ner och man har inte hört ett ljud om det.
Jag tror de är rädda om turismen.

Man kan välja vilka nyheter man vill exponera, och hur man exponerar.

Det som retade mig i programmet Uppdrag Granskning var att de la sig vinn om att slå an på känslosträngarna hos folk med trista metoder.
T ex i första programmet fick man se en stackars hund som låg och slickade sina öppna sår på benen. Den såg hemsk ut och reportern berättade att den här hunden avlivades senare, den var "för sjuk för att sälja".
Det hade varit mer sant om han hade sagt "...den var för sjuk för att räddas".
Hunden led av en hudsjukdom som heter demodex, och den är väldigt svår att komma till rätta med. Julie, "hundfabrikanten" gav den antibiotika och veterinärvård men hunden svarade inte på behandlingen, så den fick avlivas.
Hon försökte i alla fall rädda den. Var det fel?

Det fanns massor av andra felaktigheter och insinuationer i programmet. Jag skulle kunna göra en hel lista.

Därför blev jag så glad över din kommentar. Du ser det verkliga problemet, medlemskapet i EU.
När Håkan och jag semestrade för några år sedan i Danmark med Gaia, så gjorde jag allt som Jordbruksverket krävde för att få ta ut hunden och ta tillbaka den. Det var en himla massa papper att fylla i, veterinärbesiktning och vaccinationer.
När vi åkte in i Sverige igen, och ställde oss på rött i tullen med bilen, så kom det ut en tullare och bara viftade förbi oss trots att han såg att vi hade en hund i skuffen.
Jag blev väldigt upprörd över att kontrollen var så slapp så jag insisterade på att han skulle kolla våra papper.
Att kontrollen är så nonchalant tycker jag är ett s t o r t problem.

Anita sa...

Visst är det verkliga problemet den friare import och export-reglerna som EU-medlemsskapet innebär! Det har verkligen ställt till problem på flera sätt. Problemet gäller ju heller inte spanska hittehundar, som jag tror till största delen är en seriös buissness. Det finns mycket värre exempel av import, tex den oseriösa import av populära hundvalpar bl.a. från öststater som är så ohyggligt hemskt. Många valpar dör under transporten. Ett oerhört djurplågeri.

Jag tror att programmets största insats var att det granskade den oseriösa hundägaren som förekom i programmet.

Att kontrollen är minimal vid gränserna har jag också förstått. En gång i slutet av 60-talet förde jag illegalt in en kattunge från England. Jag åkte båt. Jag upptäcktes på båten och det blev ett himla liv. Men kaptenen var en vänlig själ som lät mig föra in kattungen illegalt. Jag fick ta risken själv. Rätt eller fel?

Alternativet var att kasta kattungen i havet, och det hade inte kaptenen hjärta att göra när han såg min förtvivlan..

Bloggblad sa...

Så underbart! Jag skrattar så magarna hoppar... kanske mest för att jag förstår frustrationen precis - och sen det ljuvliga svaret tryck 1 för att spara...

Christina sa...

smulan: Programmet var väldigt vinklat när det gällde hundhemsägaren också, jag har själv varit där för några år sedan. De valde hur de filmade hundgården och valde bort allt som var positivt.
Det var en genomgående hållning i hela programmet.

Och din historia med kattungen känner jag mig kluven till. Du skriver att du fick ta risken själv, men om den h a d e haft rabies så var det inte bara du som riskerade en hel del.
Nu kom ju kattungen från England, så risken var väl obefintlig, jag kan tänka mig att både du och kaptenen tänkte så.

Bloggblad: Så kul att det är flera som kan identifiera sig med den frustrerade kvinnan :)

Anita sa...

Christina! Jag tror inte att alla grannar, tidigare medarbetare med flera som intervjuades i programmet var helt ute och cyklade när de beskrev hennes djurhållning och suspekta affärer. "Hennes" veterinär var också urtypen för en fifflare av rang. För mig var hon oseriositeten personifierad! Jag skulle aldrig ha litat på henne.

Jag var 16 år - ung och naiv. Visst, kaptenen gjorde fel, men han var oerhört vänlig. Han såg mina tårar och tyckte synd om mig. Han fråntog sig all vetskap om kattungen - jag fick ta skulden om jag åkte fast i tullen. Jag gjorde inte det, men slutet på historien blev att kattungen avlivades när jag kom hem. Mamma sa absolut nej till den nye medlemmen, och därmed var kattungens öde beseglat.

Christina sa...

smulan: Jag tycker det är befriande att man kan ha olika åsikter och ändå vara bloggvänner :)
Jag skulle kunna tänka mig att ta en hund igen av denna dam, våra två kommer just från henne. Då skulle jag göra som när vi tog Gaia, åka ner och kolla att allt stod rätt till.

Så synd att du inte fick behålla kissen :(
Fast du kanske har tagit igen det senare i livet? Har ni katt nu?

Anita sa...

Christina! Det tycker jag med! Fast jag vet inte om vi har såå olika åsikter. Egentligen..

Ja, jag har haft ett par katter tidigare i mitt liv (en av dem hette "smulan" :)) Men just nu funkar det inte. Hundarna skulle aldrig acceptera en katt i huset, tror jag..

Christina sa...

smulan: Nä, inte egentligen, det tycker inte jag heller :)

Era hundar och våra låter rätt lika till sättet ;)
Våra blir som galna när de ser en katt, men jag har ibland undrat om det inte skulle funka med en kattunge. Om de inte skulle kunna vänja sig...fast Håkan vill inte ha katt :(

ullrika sa...

en liten smula upprörd är hon tanten. men ändå så sansad. obetalbart!

Christina sa...

ullisen: En liten smula ja.... :)

Anonym sa...

Så där som den arga tanten kan man ju verkligen känna sig. Jag kommer att tänka på en gammal filmsnutt du skickade en gång i datorvärldens begynnelse. Tror den finns på you tube och heter "a bad day", med en dator och en mycket man. Minns du?

Christina sa...

Jessica: Ja, visst minns jag :)
Jag hittade den på YouTube efter att ha läst din kommentar så nu har jag lagt ut den på bloggen. Scrolla upp och minns!
Den håller fortfarande.

Anonym sa...

Skönt med sansade kommentarer tycker jag också som mest är chockad över att ett reportage får vinklas så ensidigt, jisses. Jag har också en Jr hund ... och en från irland från ett hägn där som säkert inte heller skulle klara en granskning....