Feber, vappen och vårlängtan...

I söndags kväll drabbades jag av en våldsam förkylning och har sedan dess legat däckad med feber och hela huv'et fullt av snor.

Idag känner jag mig lite bättre och har t o m satt på datorn, ett säkert tecken på tillfrisknande.
Pälstjejerna har legat bredvid mig i sjuksängen och vi har sovit bort ett helt dygn tillsammans, Gaia under täcket och klistrad utmed min kropp och med rumpan vänd uppåt medan Poppan har legat hoprullad brevid mitt huvud med vappen mellan bakbenen.
Ett alldeles utmärkt sällskap med andra ord.

Igår stapplade jag ut med hundarna i trädgården lite då och då så att de fick göra ifrån sig.
Det kändes verkligen synd att sova bort en så vacker dag som det var igår.
När jag stod där och tittade på trädgården i snöskrud så kom vårliga minnesbilder till mig, hur samma plats kan se ut när gräsmattan är soltorr och hundarna ligger och lapar sol medan jag själv sitter på kökstrappan och dricker morgonkaffe och läser tidningen.


Och så upp och bädda ner sig igen...


När jag tassar omkring med morgonrock på mig idag och tittar ut över allt detta vita, kommer vårlängtan tillbaka igen.

Jag längtar efter:

...de där första dagarna i mars/april när solen värmer och växterna i rabatterna har torkat och är lätta att klippa ner.

...när gräsmattan är så pass torr så hundarna kan ligga hur länge som helst och bara njuta.


...när man ser vårtecken vart man vänder sig.


...när clematisen energiskt börjar gripa efter växtstöd och man nästan ser med blotta ögat hur den växer.


...första nässelsoppan.


...när man börjar åka runt till olika plantskolor och förköpa sig igen.


...när dörrarna kan stå öppna mot trädgården och hundarna kan komma och gå som de vill.


Nej, nu ska jag gå och lägga mig igen.

Dags igen...

Nu är det dags att ge sig iväg till föräldrahemmet igen och fortsätta röjningen.

Det har snöat hela natten och pälstjejerna har farit omkring i allt det vita som två tossingar här på morgonen.

På begäran - Poppanrapport!

Jag tycker nästan Poppan börjar ta över den här bloggen. Jag ramlar och stukar foten och det enda folk frågar efter är hur Poppan och hennes vappe mår. Ok då'rå, jag biter i det sura äpplet och rapporterar det som har passerat här på stationen idag.

Efter kvällsmaten så brukar pälstjejerna få var sitt litet tuggben, och Gaia håller noga koll på att de utdelas varje dag.
Den sista tiden har bara Gaia tagit sitt ben medan Poppy har sträckt på halsen och avundsjukt tittat på från soffan, men inte avbrutit valpomvårdnaden. Hon har varit som fastvuxen i soffan med vappen medan Gaia har legat och knaprat på sina godsaker ett stycke bort.

På bilden ovan bröt Poppan mönstret ikväll och kom till tuggbensutdelningen men blev väldigt brydd hur hon skulle lösa det hela. Till sist så la hon ner vappen på golvet, tog tuggisen och greppade sedan vappen o c k s å och vankade omkring som en osalig ande i en kvart. Jag missade hur hon löste det hela, men jag fick ett foto...fast tuggbenet syns tyvärr inte.
Här ligger Poppan med sin vappe och vilar ut efter allt hej å hå med tuggbenet.


Poppan är ute och kissar och Gaia vågar inte tro det är sant att hon är ensam med vappen. Så nära men så långt borta. Bäst att stirra rakt fram och låtsas som ingenting.


Plötsligt bestämmer sig Gaia för att vara lite tuff, så hon passar på att ta över vappen för första gången. Poppy har inte låtit henne komma i närheten förut.


Poppan kommer in efter kisseriet och blir mäkta förvånad. Va va va?????
Hon lägger sig ner i soffan och skickar lugnande signaler, tittar inte på Gaia utan väntar...och bidar sin tid.
Gaia låtsas helt oförstående.


Igår haltade jag omkring på Lidl i Örebro i hopp om att hitta fler ankbröst. Det fanns det inga, men däremot gåsbröst!
Jag har inte ätit gås på säkert 25 år så jag slog till och plockade på mig två hela bröstbitar. Ett av brösten lagade jag till ikväll, och jisses så gott det var :)


Poppan känner dofterna och har lagt vappen i kökssoffan och bevakar vår mat istället.


Håkan sparar några godbitar av sin bröstbit och ger pälstjejerna.


Mums, tycker Gaia som nästan sätter i sig gaffeln.


Sen kommer kill-skämtet ;) Håkan lägger gaffeln med en gåsbit på och låtsas ge till vappen. Poppan förekommer och hugger biten först och Håkan sammanfattar:
- Vappen fick inget!

En ny bok att jobba med...

Jag har äntligen blivit klar med illustrationerna till den bok för Bonnier Carlsen som jag har jobbat med i flera månader.
Det är verkligen en härlig känsla att gå till ICA-posten med det tjocka kuvertet och se kassörskan klistra på en rek-lapp och sedan gå hem och börja på ny kula med ett nytt jobb.
Kuvertet postade jag i förrgår och nu håller jag som bäst på med omslaget till en bok som vänder sig till ungar i åldern 6-9 år, Rabén & Sjögren.

Här är en detaljbild från omslaget, och trogna bloggläsare vet säkert vid det här laget vad den gula smörjan är för något.

Bokbindarkurs, del 3

Igår kväll var det kurs igen , och det var nära att jag inte tog mig in till Örebro.

Igår morse halkade jag i stentrappan som leder från huset ner till vägen och fick högerfoten under mig i en onaturlig vinkel. Där låg jag med en stukad fossing.
Som tur var så var Bi med och kunde hjälpa mig in i huset. Hon slaktade rådigt en piazzavakvast så att jag kunde ha skaftet som käpp när jag hoppade omkring på ett ben under förmiddagen.

Framåt eftermiddagen kunde jag linka utan käpp och även om foten var rejält svullen beslöt jag mig för att åka in till kursen. Man vill ju inte missa en enda gång.

Här syr jag fast boken i bindgarnet. Boken ligger i en sk häftlåda.


Varje gång ett ark är färdighäftat så gör man en låsning vid sista låsspåret.


När boken är färdigsydd så skär man loss den från häftlådan.


Ryggen limmas och bindgarnet pillas upp så att det blir som änglahår.


Det limmas sedan fast på försättsbladet och man sprider ut det som små solfjädrar.


Nu är det dags att renskära boken. I kurslokalen står det en fantastisk maskin som skär genom papper som om det vore smör.
Om ni tittar noga kan ni se hur ojämna bokens pappersark är.


Nu går kniven ner i boken som jag har passat in noga i maskinen.


Titta så fint det blev, alldeles jämt!


Sen är det dags att runda ryggen och göra falskanter. Man spänner fast boken i en falspress så att ca 5 mm sticker upp och fuktar den limmade ryggen med en våt trasa. Sen bankar man med två stycken falshammare, en för höger sida och en för vänster. Det ska låta som en gammal fiskebåt om man gör rätt.


Så här ser det färdiga resultatet ut. Jag har bankat så att jag har fått en nedvikt falskant på varje sida.


Nu är det dags att limma på kapitälband och gasväv på ryggen.


Här ser ni kapitälbandet. Det finns i alla möjliga färger och jag valde ett grönt eftersom försättsbladen är gröna. Snyggt tycker jag.

Hur ska det gå...?

Ska Poppan få behålla sin vappe?

Kommer i så fall vappens pappa att dyka upp!!!?

Tidigt imorse gjorde jag slag i saken och ringde veterinären. Här på landet är det inte som i Stockholm t ex där man nästan aldrig får gratisråd per telefon, utan måste komma in med jycken och sen går man därifrån 3 000 kr fattigare.

Veterinären tog sig god tid och tyckte det lät så sött med Poppan. Hon sa att det inte alls var nödvändigt att ta ifrån henne vappen, det där bestämde jag själv. Tyckte jag att det var tröttsamt med Mamma Poppy så kunde jag ta ifrån henne vappen så skulle det lugna sig efter några dygn, annars så tar det några veckor.
Blev det några problem så var det bara att komma in.

Ah, så skönt att kunna göra som mitt eget hjärta och förnuft säger, och dessutom påhejad av en veterinär. Poppan får ha kvar sin vappe.

Fast vappen får inte följa med på morgonpromenaderna. Här står Bi och väntar medan Poppan far omkring som ett yrväder med sin skyddsling.


Den här bilden skulle nästan kunna föreställa den välutrustade pappan till vappen ;)


Imorse fick Poppan och Gaia träffa en riktig valp, ett litet yrväder som heter Tindra, 4 månader.
Tindra är en korsning mellan whippet och border collie och hon har de härligaste öron man kan tänka sig. När hon får syn på något på håll som intresserar henne så reser sig öronen rakt upp och så ihop. Det ser ut som en liten strut-mössa, fast det lyckades jag inte fånga med kameran.


Poppan och Tindra rejsar och har kul medan Gaia och valpens mamma Taiga övervakar det hela och leker lite poliser.


Mina två julamaryllis har fått var sin tredje blomklase som precis har slagit ut. Så vackra de är, så sinnliga...

Valprapport från stationen

Kesu skriver:
Får vi se några fler bilder av mamma Poppan idag?
Och Annika Bryn följer upp:
Jag vill läsa mer om hundarna! Det är lite som att ha hund själv, att få följa dem och dig.

Ja, mer behövs det inte i påtryckningsväg för att jag ska fortsätta att terrorisera er med hundbilder. Nu kan jag ju skylla på Kesu och Annika om någon tycker att det här börjar verka ensidigt ;)

Bilden ovan tycker jag nästan är snudd på madonnelik.

På bilden nedan har Poppan lyckats få vappen att ligga rätt.


Håkan och jag får inte ta i vappen, för då lägger Poppan hela sitt huvud över vappen och ser rätt bestämd ut. Ja, ni ser själva!


Håkan undrar vad Poppan ser när hon tittar på vappen? Jag trodde faktiskt att tikar valde mjuka surrogatvalpar typ ett mjukisdjur eller en skinntoffla...men en illorange plasthantel!?


När Håkan sätter sig i soffan så vräker sig Poppan mot honom och skyfflar med sig vappen med en elegant rörelse med tassen.

När sedan Poppan går ut i köket för att dricka vatten kan inte Håkan låta bli att flytta vappen från soffan till fåtöljen. Han berättar sedan hur stirrig Poppan blir när hon kommer tillbaka och inte hittar vappen där hon har lämnat den. Typiskt karlar.


Poppan och jag gör high five och firar att hon är en sån supermorsa!
För att ingen ska sväva i okunnighet om var vappen befinner sig så har jag ritat en vit pil.

Tanter det svänger om!

På Lifeblog läste jag ett roligt inlägg för en tid sedan, och som jag inte kan glömma. Det handlar om Silverhair Blues Ladies, ett bluesband i Kalix som enbart består av lite äldre damer.
Ta och lyssna till Klimakterieblues, det svänger duktigt må ni tro!

Sånt här gör mig alldeles lycklig :) Tack för tipset Lifeblog!

Mysteriet med de talande hundarna, del 2.

Det är ett pipande och ett gnällande på stationen så ni kan inte tro!

Imorse glömde Poppan surrogatvalpen i sängen, och när hon hade kommit nerför trappan insåg hon sitt misstag och for upp igen i raketfart för att hämta "vappen".

Jaha, så kom Bi förbi vid åttatiden och hon visste ju inget, så när Poppan for ut genom dörren med sin vappe i munnen för att hälsa så klämde Bi lekfullt på gummihanteln och Poppan blev alldeles till sig över att vappen skrek.
Jag fick snabbt förklara läget för Bi.

Poppan var lite ovillig att följa med på morgonpromenaden utan valp, men jag tog den ifrån henne, la den på hallmattan och klappade den försiktigt så att hon skulle se var den fanns.
Så gick vi, och Poppan glömde sin valp och intresserade sig som vanligt för sorkar under snötäcket och doftspår efter av andra djur.


Efter en och en halv timme var vi hemma igen, och då var det inget fel på Poppans minne. Hon visste inte hur fort hon skulle komma in i hallen igen för att återförenas med sin valp.
Ja, sen var det en svansviftande och ett bärande och ett ynkande igen.
Poppan hade problem med hur hon skulle få i sig lite av sin frukost utan att släppa taget om valpen.


Så här ser det ut under datorbordet när jag skriver det här. Hon har ändrat ställning några gånger, men alltid flyttat med sig valpen så att hon ser den.

Gåshud

Gå in här och lyssna om ni vill höra något väldigt vackert!

Mysteriet med de talande hundarna...

Underliga saker har hänt på stationen de sista dagarna.

Gaia har börjat prata. Mycket och högljutt.

Hon har börjat i ottan så fort hon har sett att jag har lyft ena ögonlocket. Mest har det varit pip, ett evigt pipande. Hon har svansat framför fötterna på mig dagarna i ända och pipit så jag har snubblat fram var jag har gått.

Igår ökade pipet till rena liturgin, och både Håkan och jag började verkligen undra.
Hon har inte ont, det är inget sådant. Jag trodde fram till ikväll att hon hade hittat på ett nytt hyss, att hon upptäckt att hon kan prata och blivit förtjust.
Hon är en väldigt sprallig och uppfinningsrik hund så tanken var inte orimlig.
Jag har också gjort tappra försök att spela in alltihop men då har hon tvärtystnat, blängt surt mot kameran som har stått på videoläge och bytt rum.

Ikväll ramlade poletten ner.


Poppy började nämligen också pipa, först lite diskret men sedan allt intensivare.
I flera dagar har Poppy rantat omkring med en pipleksak i form av en gummihantel, en leksak som hon helt har ratat tidigare.
Håkan har lattjat jättemycket med henne och tagit gummileksaken och tryckt ihop den så att den har tjutpipit och sedan slängt iväg den. Poppan har rusat efter och räddat den var den än har hamnat. Varje gång.
Hon brukar i regel inte apportera, så det har varit lite besynnerligt.

Ikväll började hon snurra i soffan bredvid Håkan. Hon hade allt schå i världen att komma rätt så att leksaken hamnade där hon ville...bredvid tuttarna.

Då fattade vi.

Poppan är skendräktig, och antingen är Gaia också det eller så sympatiserar hon bara.

Ingen av pälstjejerna har varit skendräktig tidigare, så ikväll har jag suttit och googlat och läst om hormonsprattet.


Man rekommenderas att ta ifrån tiken surrogatvalpen, i detta fall gummihanteln. Den kan tydligen stimulera skendräktigheten.

Oj så svårt! Jag har inte hjärta att ta ifrån henne valpen, hon bäddar och snuttar och håller på. Lämnar den inte ett ögonblick.

Håkan undrar hur pappan ser ut om valpen ser ut som den gör he he...?

Jag tror jag avvaktar och ser om det blir värre eller inte. Det borde gå över av sig självt om några veckor tycker jag.
Det här är ett helt nytt fenomen för mig, så är det någon som läser det här och har något tips så tas det tacksamt emot!

Och lite skamsna kom Håkan och jag överens om att sluta behandla valpen som en leksak. Tänk så vi har kastat runt den de här dagarna och skrattat när den har pipit och Poppy har gjort så roliga miner. Nu förstår vi bättre. Förlåt lilla gumman.

Dagens Poppan-skiss...

Noodler's Eternal Brown och akvarell.

Bloggutmaning

Jag är inte mycket för såna här kedjeutmaningar, men ikväll har jag blivit utmanad av Tussegumman. Det är första gången för mig, och jag kan inte annat än tycka att den här utmaningen är lite kul ändå.

Allt som bygger på slumpen är lite kul tycker jag.

Utmaningen går ut på att man ska plocka fram 4:e mappen, 4:e bilden på sin hårddisk.
Ok, jag kollar och hittar bilden ovan, puhu att det inte var något värre ;)
Den föreställer arbetet för några år sedan med en hundkniv som jag tillverkade av älghorn och näver i skaftet. Knivskaftet är långt ifrån klart, men på god väg på bilden.

Vem ska jag nu i min tur utmana, håhåjaja?

Jag väljer att utmana:

Monet

Kesu

Emma

Gabrielle

Art Masking Fluid

För er som är intresserade och som inte kände till det förut så tänkte jag tipsa om en slags gummilösning som heter Art Masking Fluid.
Den förenklar verkligen en illustratörs vardag och används till att avmaska områden i bilden när man t ex ska måla en jämn och fin bakgrund.

Ta till exempel bilden jag har jobbat med idag. Jag har lagt på gummilösningen med hjälp av en tunn syntetpensel (som jag sedan omedelbart rengör med hjälp av vatten och lite diskmedel) på figurerna som sitter vid campingbordet. Lösningen är svagt gulfärgad för att man ska se vad man gör.


När jag sedan lägger på en grå ton på gräsmattan och runt personerna så slipper jag sitta och peta och riskera torrkanter i färgen. Jag kan utan vidare göra några stora och snabba svep med penseln, och inget av färgen hamnar där jag har lagt på gummilösningen.


När färgen har torkat pillar man lite med fingret eller använder ett mjukt suddigummi och tar försiktigt tag i gummihinnan och drar bort den från akvarellpapperet.
Sen är det bara att fortsätta jobba, och lägga på färg på figurerna.
Det här är ett så smidigt sätt att få jämna bakgrunder.