fredag, september 10, 2010

Dagsutflykt till Västergötland


I onsdags tog jag ledigt från jobbet och åkte ner till mina gamla svampställen i Hova för att reka efter Karl Johansvamp.
I helgen gick Ljusstråk av stapeln här i Nora, och efter det är alla inblandade rätt möra.
Jag kände att en dag ensam ute i skogen skulle vara ett bra sätt att ladda batterierna på.

I 17 år har jag haft ett smultronställe utanför Hova, Hökhemmet, som jag sålde när Håkan och jag flyttade till stationen.
Det är med igenkännandets glädje jag far fram på de små skogsvägarna som slingrar sig kors och tvärs genom landskapet på ett helt annat sätt än här uppe i Bergslagen.

Jag tar vägen över Björnstången för att se hur det står till med Maja i Höjens gamla hus.
Det är flera år sedan Maja bodde här och huset förfaller mer och mer för varje år som går.
Det finns en charm med förfall, men det är ändå synd att det här huset inte har någon som vårdar det.
Det finns hus som liksom nästlar sig in i hjärtat på mig, det här är ett sånt.

Huset har aldrig haft kontakt med målarfärg, utan är naturligt silverfärgat av väder och vind, och det ligger mycket vackert på ett änge alldeles intill skogen.

Maja bodde i Höjen med sin bror, ett arrangemang som var väldigt vanligt i Västergötland förr.
Det berättas att de hade två hästar och när den ena hästen dog så flyttade brodern ut och sov hos den kvarvarande hästen den första tiden för att den inte skulle känna sig så ensam.


Klätterhortensian har tagit över bron...


...och delar av huset.









Den här låsmackapären känner ni väl igen vid det här laget och vet vad den heter?


En man som kommer förbi på vägen berättar att ladan rasade i vintras.
När Maja fortfarande levde så fanns här mängder av katter, det fullständigt vimlade av dem.
Ofta var de små till växten och lite märkliga som så ofta vid inavel.




Jag kikar bakom ett uthus, och mycket riktigt- kattgravarna finns kvar med sina små träkors, fast de flesta ligger ner när ingen sköter om den lilla begravningsplatsen för de små kissarna.
Jag blir lika rörd varje gång jag ser den här sorgeplatsen, för jag förstår att Maja i Höjen och hennes bror verkligen tyckte om sina djur.


Så ger jag mig ut i svampskogen och det vimlar av alla de sorter. En del svampar har jag aldrig sett förut, som den här t ex, en riktig baddare.
Det är en fjällig taggsvamp får jag reda på senare.


Jag stannar vid Kleva sand och sätter mig och tittar ut över StorVänern en stund. Längst bort vid horisonten ligger Storegrund där jag har fiskat otaliga gånger med mina föräldrar.
En svunnen tid.


När jag har fyllt svampkorgen och känner mig rätt nöjd, så ringer jag till bloggvännen Skaffaren, som har bjudit in mig på fika.

Strax utanför Hova mot Gudhammar så möter Skaffaren upp i ståndsmässigt fordon och åker före...


...till det här vackra huset.


Jag får även nöjet att bekanta mig med Balder, en dansk-svensk gårdshund som genast charmar mig med sin coola utstrålning och vänliga sätt. Sådan herre sådan hund, tänker jag för mig själv.


Det är verkligen roligt att träffa bloggvänner på riktigt, och tiden flyger iväg hemma hos Thomas. Det är lättpratat och trevligt.


Innan jag far hem så gör vi affärer och jag blir ägare till två gamla dynamitlådor från Gyttorp. Ja, tomma alltså ;)


Väl hemma igen blir det att ta itu med rensning av dagens svampskörd. Håkan blir glad när han ser att korgen mest består av den läckra bleka taggsvampen.

30 kommentarer:

Jessica sa...

Åh, vad vackert med huset omslingrat av grönt! Men visst vill man att det blir omhändertaget och inte bara rasar ihop en dag.

Går den där fjälliga taggsvampen att äta? Och är den i så fall god? Jag har sett en hel del såna men inte vågat ta dem.

Mira sa...

Tack för ett underbart och rörande reportage från din Västergötlandsresa. Jag tycker mycket om Västergötland, och skulle inte ha något emot att bo där, faktiskt. Och tack för bilderna och berättelserna från Majas hus. De känns i hjärtat. Skaffaren, ja... Där har jag åkt förbi otaliga gånger och även fått inbjudan, men aldrig tittat in. Uschligt. Nu hinner han ju flytta till Småland - och så blev det inget med det!

Christina sa...

Jessica: Skaffaren tog fram en väldigt bra svambok, och i den stod det att fjällig taggsvamp inte var någon god matsvamp.
Där ser man, den såg lite god ut ;)

Mira: Roligt att höra för Västergötland är nog ett rätt okänt landskap för många människor.
Jag tycker det är bland det vackraste landskap man kan tänka sig, med sina platåberg och alla rara växter.
Ja, jag hade tur som hann slinka in och fika hos Skaffaren innan han drar upp bopålarna :)

Elisabet. sa...

Vilket sinnligt vackert hus .., som gjort för att sitta på trappan med kaffekoppen intill och småkatter runt benen ....!

Petra sa...

Nyfiken i en strut undrar förstås vad du ska ha i dynamitlådorna

Moster Ma sa...

Ja tänk vad såna gamla hus kan gripa tag om hjärtat på en!

Mian sa...

Jag älskar sådana här bildreportage! (eller vad det nu heter).

Lena H sa...

Det verkar som om du fick en trevlig tur. Huset såg ut att ha varit en riktig pärla. Har du sett boken Svenska ödehus?
Vänern är inte tokig heller.
Tack för utställningen, kul att träffa dig.

reneesfotoblogg sa...

Man blir både ledsen och förbannad, i alla fall jag när jag ser sådant förfall.
Ett hus så vackert och byggt med sådan yrkesskicklighet ska vårdas och underhållas.
Att förre ägaren är borta är en sak men det måste ju finnas en nuvarande ägare, arvtagare eller liknande.
Och har man inte lust eller möjlighet så sälj då för tusan till den som vill värna om en sådan kulturskatt.
Så, nu fick jag sagt det!

Christina sa...

Elisabet: Höjen har sol hela dagen, sinnligt är ordet :)

Petra: Jag tänkte att det kunde vara käckt att ha dem på flaket sedan, när vi har fått fart på Napoleon. Gyttorp ligger nästgårds, och det är alltid trevligt med lite lokalfärg :)

Moster Ma: :)

Mian: Jag med, du brukar bjuda generöst på dom.

SlöjdLena: Ja, den boken är fantastisk!
Det var verkligen roligt att du och din man tittade in på utställningen, jag hade verkligen hoppats att ni skulle göra det :)

Renée: Jag har haft samma tankar som du, jag tycker vanskötta gamla fina hus skulle tvångsomhändertas ;)
Nästa gång jag åker förbi Höjen har säkert taket rasat in...och då är det slut.

Monica sa...

Så vackert allt, ja båda husen, det gamla och där du var gäst. Vilka härliga miljöer, känns genom datorn t o m :-).

Ninna sa...

Det finns gamla tomma hus där friden bor, och sen finns det tomma hus som är, jag vet inte vad jag ska säja - inte hemsökta kanske, men som det vilar en sorg, ett mörker över, och som man bara vill komma bort från så snabbt som möjligt.

Helen sa...

Det huset fick direkt en plats i mitt hjärta. Så romantiskt och vackert!

Och tillsammans med den fina historien...ja, oj, vad jag gillar sånt.

Ha en fin helg, kram!

Christina sa...

Monica: Så roligt att det "gick igenom", om jag så säger :)

Ninna: Precis så känner jag också, de där husen som har en skugga över sig brukar jag kalla 'självmordshus'. Det kanske låter lite drastiskt, men jag känner så starkt att jag inte skulle kunna leva i vissa bostäder. Hellre då en jordhåla ute i skogen.

Helen: Jag har ett färdigadresserat kuvert liggande på hallbordet till dig, med fröer till "Royal Wedding", en grandios orientvallmo, men jag har inte lyckats få iväg försändelsen. Den kommer!

annie sa...

I am so glad that you could take that wonderful trip to your past and
get the mushrooms and spend time with the house. How beautiful it is with the greenery around it. And how peaceful that lake. And what fun to meet a cyberfirend.
annie

Vonkis sa...

Ser ut att ha varit en bra dag/tur det där :-)

malou sa...

Jag kan inte påstå att jag har nån känskap till Hova-trakten, jag kommer från Mariestad. Men jag hade en massa skolkamrater från Hova.
Västergötland är så vackert, och utsikten från Kinnekulle utöver Vättern är underbar. Men svamptällena hittade jag inte förrän vi flyttade till Halden!

ab sa...

Kul att få en rapport med många vackra bilder! Husse och hund är en fin bild - och det vackra övergivna huset. Där borde någon bo.

Vill också tala om att jag inte lagt ner min blogg - av någon anledning uppdateras inte folks länkar, men jag är kvar.

coyoteros sa...

ååå vilken liten reseskildring,,fina hus..med sin berörande historia.

fick riktig lysten blick,när jag såg de gamla vagnhjulen...hur användbara som helst,,,tex bygga en takkrona i kung arthur style,,med levande ljus ååå smides upphängning...

om bilen var en grön duett,,så finns det en tvillingbil,,nämligen min göna duett 67a som nu är nybesiktad utan anmärkning.....

ullrika sa...

så gammal är tant tydligen inte för det här kom förr än jag anat ;)

naturligtvis håller jag med i alla superlativ som skrivs om detta fantastiska inlägg. å så blir jag också en smula nyfiken på hur det ser ut på gamla smultronstället... men det är kanske att hoppa i för djup bäck?

krams massor!

Helen sa...

Åh, så snällt av dig!!! Jag väntar med spänning på paketet!!Kram!

olgakatt sa...

Vi har sedan många år en röd spränglåda i hallen att sitta på när man tar på skor eller nåt. Gästerna brukar kolla oroligt innan dom sätter sig! Tyvrr går det inte att ha nåt redigt i den för det är smala fack till dynamitgubbar.

IET sa...

Så underbara bilder på grått hus du visar. Förstår att det är lätt hänt att bli kär i det. Det är lite sagobok över stämningen.

Och ta mig tusan om jag inte glömt vad knaspen/haspet/klämmet hette. Jo, jag kommer snart på det, men just nu tänker jag bara att det är något som påminner om körvel... :-)
/I.

Christina sa...

Annie: Yes, it was a wonderful day, every minute of it :)

Vonkis: :)

Malou: Min pappa kommer också från Mariestad, så det är en trakt jag känner till sedan barnsben. Ja, utsikten över Vänern från Kinnekulle är verkligen hänförande!

ab: Det känns betryggande att veta att du finns kvar i bloggvärlden :)

Coyoteros: Ja, det var faktiskt en väldigt fin vagn som stod där...det fanns en del annat intressant också. Såg du träverket till vänster i bilden, undrar vad det är?
Åh, har du en grön duett! Vilka fina bilar det är och så användbara.

Ullisen: Gammal tant gör så gott hon kan he he...;)
Gamla smultronstället? Ja, det kanske jag borde blogga om någon gång :)

Helen: Det är bara ett litet kuvert :)

Olgakatt: Inte undra på att era gäster sätter sig med en viss bävan ;)
Jag får nog titta efter ordentligt vad som står på mina Gyttorpslådor.

IET: Fniss, körvel var ett bra minnesord...knarvel var det :)

Bertil Adania sa...

Visst är det vackert också i den delen av Västergötland. Ändå, höjdpunkten där är att träffa Balder Karlsson. Du tog en fantastiskt fin bild på honom, där han ligger på kökssoffan med sitt grepp om sin lilla favoritanka. Bra gjort!

Helen sa...

Ja, men det duger gott och väl till mig! ;-)

Christina sa...

Bertil: Det var inte helt lätt att plåta Balder Karlsson eftersom han har så svart huvud ;) Jag fick mixtra lite med bilden i Photoshop.

Helen: Det lät bra det :)
Den är helt otroligt snygg, papaver "Royal Wedding"!

Ulrika sa...

Fantastiskt vackert hus! En del hus har verkligen en alldeles egen själ.

Svampskörden såg fin ut. T.o.m. så jag blev sugen på att ge mig ut. I helgen kanske.
Blek taggsvamp är inte dumt alls!

Anita sa...

Underbara husfoton! Helt i min smak.

Dina svampturer gör mig riktigt avundsjuk! ;)

Cicki sa...

Vilken underbar dag du verkar ha haft. Det ligger någon form av mystik och hemligheter över övergivna hus. Det är synd att det får förfalla så eftersom det är ett så vackert hus.

Att träffa bloggvänner på riktigt vet vi ju redan att det är en höjdare.....:-)

Jag håller fortfarande på att läsa ikapp så jag känner mig dåligt uppdaterad med saker och ting....:-)